Morgnarna i lobbyn med Charlie är ljuvliga. Hon kryper omkring och pillar på grejer runt bordet och jag sitter med en kopp kaffe och min dator. Och mitt Apollo-snus! Läser nyheter från Sverige. Niclas Wahlgren och Laila Bagge på Aruba. Bild på Niclas överkropp i solen, han har två tatueringar på axeln – en val och en gren. Det blir ju Wahlgren. Jaha-jaha. Läser Guillous kolumn. Första gången på flera år som han inte skriver om palestinafrågan. istället skriver han klokt och roligt om Maud Olofsson och Vattenfall. Minns Aftonbladets kolumnistmiddag för några månader sedan, hur alla förändrades när Guillou kom in i rummet. hur alla plötsligt FÖRHÖLL sig till Jan Guillou. Läser Ronnie Sandahls krönika. Försöker hitta Virtanens krönika, det är ju måndag. Hittar den inte. Mumlar ”det var ju fan” och läser Johan Hakelius. Hakelius skriver fint, han. Lobbyn börjar vakna till liv. Motionärerna kommer först, rakryggade, solglasögonklädda stolpar de ut i morgonsolen för att springa sina rundor. Morgonpigga pensionärer är tidiga i frukostmatsalen. De vill ha sina platser och blir förgrymmade om de är upptagna. Der känner en helig vrede. Nej, det gör de inte, men vilket uttryck ändå – helig vrede. Det är inte ofta ett sådant uttryck kommer väl till pass. Efter ett terrorattentat kan statsministern säga att han känner en helig vrede, möjligen. Men det är först felanvänt som uttrycket är roligt. De har inga löskokta ägg i frukostbuffén – det gör att jag känner en helig vrede. Jag leker lite med Charlie – övar på ordet ”titta”. Igår sa hon titta flera gånger och nu är vi alldelew maniska. TITTA, TITTA, TITTA viskar vi och pekar på saker och ting omkring oss. Sen kommer mamma gående. TITTA VEM SOM VAKNAT, säger jag till Charlie och pekar på mamma. Och Charlie blir galen, hamrar omkring sig av glädje. Och vi kysser varandra och Amanda tar Charlie och vi går ut – vi vill äta frukost utomhus, trots att det är lite kallt.
”Varför har du klackskor”, frågar jag.
”Jag vet inte. Det kändes som att det var en sån dag”, säger hon.

Jag fick ett mail från en Nicklas Salmin. Han berättade att han länge läst min blogg, att han tyckte om den och att han jobbade på Gran Canaria och att han hade några dosor över och att han jobbade på Apollo och därför ändå hade ett ärende förbi mitt hotell. Jag trodde först att det var ett skämt – jag åker med Ving och trodde inte att människor från Apollo ville göra omvägar för människor som reser med Ving som jag – men det var inget skämt. Nicklas kom med tre snusdosor till hotellet. Alla ni som snusar kan tänka er hur lycklig jag blev.

Tack, Apollo, för att ni anställt en så grym kille som Nicklas Salmin!
Tack, Nicklas Salmin!
tack, livet, för att jag får snusa igen.

Jag har varit en liten idiot och glömt att köpa snus med mig från Sverige. Jag har nu panik. Jag åkte till Sungwing Resort, jag trodde att de skulle ha snus där eftersom det bara finns svenskar. Men det fanns inte. Och de hade ingen aning. Jag bor i närheten av en strand som heter Mogan – är det någon som kan berätta var i närheten det finns snus att köpa?

Charlie ville gärna hälsa till gudmor och tacka för de fina badkläderna och mössan. De andra bebisarna i barnpoolen blir helt knäckta när de ser Charlie komma med sin outfit.

Jag och Amanda satt på plats 30A och 30B i planet. Charlie klättrade mellan platserna under hela flygningen. Men så somnade hon på plats 30A och detr gjorde Amanda också.

Vi kom fram till hotellet, bytte om och gick ut för att se på poolområdet. Sen gick vi och åt, men då glömde jag kameran.

Nu sitter vi här, jag och Charlie. Lobbyn är helt tom, det är tidig morgon. Charlie ger sig ut på upptäcktspromenader. Hon kryper iväg långa sträckor, glömmer att hon har en pappa och så plötsligt ropar jag CHARLIE och då vänder hon sig om, ser först förbryllad ut – vem är det där? Och så ser hon att det är jag och blir alldeles tokig av glädje. Fäktar med armarna och skriker och så.

Jag sitter under tiden och läser på Internet om Melodifestivalen. Anna Bergendahl vann. Men folket tyckte att Salem var bättre. Det är en härlig stund, detta. Alldeles tomt i lobbyn. Jag, en bebis på upptäcktsfärd, en kopp kaffe, dagens första snus och en dator med uppkoppling. God morgon!

Vi är framme på Gran Canaria! Vi åkte charterplan och hoppade sedan på en charterbuss och kom till ett Ving-hotell som heter någonting med Colonial. Kvinnan i receptionen fick inte upp våra namn i systemet, hon sa att vi inte var bokade. Vi insisterade och då såg jag hur hon började mumla och peka på skärmen tillsammans med en kollega. Jag förstod genast vad som höll på att hända. De hade inga rum och de skulle sätta oss i ”annexet”. Ni som sett Sällskapsresan 2 förstår vad jag menar.

Och här sitter vi nu. Balkong mot bergvägg. Vi har ingen aning om det är sol eller moln ute, allt är bara berg.

Men ändå glada för värmen och för att det är lite semester här.

Vi har nu lagt Charlie i barnvagnen och ser fram emot en riktigt trevlig middag!

Jag vaknade av att Charlie skrek. Omtumlad tittade jag på klockan. Och jag ville skrika: ”So, you win again, Charlie Schulman! You win again!”

Imorgon reser vi till Gran Canaria! Amanda ska dit på en jobbgrej och jag får följa med som lyxmake. Jag ser fram emot resan, solen, värmen, poolen och stränderna. Men vet ni vad jag ser fram emot mest av allt? Det är att få väcka Charlie imorgon. Planet går klockan 7 imorgon. Därför ska vi gå upp klockan halv fem. Charlie har ju väckt oss klockan halv sex varje dag sen hon föddes. Men nu är det jag som kommer att stå där och väcka henne. Det är min tur nu.

Förstår ni vilken revansch!
Nu ska hon få smaka på egen medicin!

Och när jag väcker henne, lyfter upp henne och ser henne titta förbryllat, suddigt på mig, då ska jag säga: ”Är det jobbigt att bli väckt på det här sättet? Känns det lite tungt? VÄLKOMMEN TILL MITT LIV!”

Äntligen!
Hoppas hon sover djupt!
Och så bara – VAKNA CHARLIE!!

Charlie imorgon bitti. Så jävla ägd.

Säsongens sista Schulman Show! Det känns lite vemodigt. Idag gästas vi av Bert Karlsson och Jessica Andersson. Det har varit så in i helvete roligt att göra det här programmet och även om detaljerna inte är klara, så kan jag lova er att vi kommer tillbaka inom kort! Ge gärna er feedback då vi alltid vill bli bättre och bättre! Tack för att ni har tittat den här säsongen! Gud, vad många utropstecken det blev i den här texten!

Charlie sover i en spjälsäng som vi har vid foten av vår säng i sovrummet. Hon brukar vakna och jämra sig lite vid fem eller halv sex på morgnarna, men ibland har vi tur och får sova till sex. Imorse vaknade jag inte av något jämmer. Imorse vaknade jag av att en väldigt liten hand greppade tag om min stortå vid foten av sängen. Jag reste mig halvt upp och där stod Charlie och tittade belåtet på mig. Hon hade ställt sig upp, sträckt en hand genom gallret och fått tag på min tå. Det var mycket roligt. Jag bar upp henne till sängen, stoppade nappen i hennes mun och lade henne till rätta mellan mig och Amanda – ibland händer det att hon somnar om. Och det gjorde hon.

Charlie är inte dum. När hon vaknade igen efter en kvartt började hon krypa runt lite försiktigt. Och så satte hon sig vid mig och började slå mig på axeln. Sådär gör hon alltid om morgnarna när hon fått nog. Hon slår först vänligt och sedan med lite mer kraft. Hon vet att det är jag som går upp med henne på morgnarna, så hon låter bli Amanda. Jag tycker det är fantastiskt. Som ett tecken på intelligens, inte sant – hon vet att det är mig hon ska slå på för att något ska hända!

Och så lyfte jag upp henne, pruttade på hennes mage så att hon fnissade hysteriskt och så gick vi upp för att äta välling.