Två andra personer som fanns på plats på Riche var min egen propagandaminister Simon Strand och den hyllade kompositören Jacob Mühlrad. De satt längst in i lokalen, sida vid sida. Så nära varandra att jag funderade på om de åt av samma tallrik eller om Simon möjligtvis matade Jacob med sin gaffel. Kanske har allt pianoplånkande gjort killen oförmögen att äta själv?

Då och då skrattade de lyckligt. Jag insåg att de planerade någon ny fullsatt Dramaten-uppsättning eller något annan finkulturell smörja som kommer leda till ryggdunkningar och hyllningstexter i DN Kultur. Efter mitt eget möte var min sinnesstämning redan Östersjö-grumlig. Den här synen fick mig fan att vackla till, jag var tvungen att ta spjärn mot baren för att inte falla.

Simon Strand jobbar förresten även med Jacob Mühlrad. Ni vet, den unga sexiga kompositören med de mörka, härliga lockarna och det bländande 1000-watts-leendet. Där är det ljusare tongångar.

Det är high fives och bullrande konferensgarv varje gång de ses. Bilder i motljus och annan finkulturell skit. Kaxiga pressmeddelanden om Dramaten-samarbeten med Alex Schulman och Krister Henriksson.

Men med mig?

”Mitt arbete med dig får Sisyfos stenrullande uppför den där backen att påminna om en skön och välgörande hobby”, brukar Simon beskriva saken.