Två andra personer som fanns på plats på Riche var min egen propagandaminister Simon Strand och den hyllade kompositören Jacob Mühlrad. De satt längst in i lokalen, sida vid sida. Så nära varandra att jag funderade på om de åt av samma tallrik eller om Simon möjligtvis matade Jacob med sin gaffel. Kanske har allt pianoplånkande gjort killen oförmögen att äta själv?

Då och då skrattade de lyckligt. Jag insåg att de planerade någon ny fullsatt Dramaten-uppsättning eller något annan finkulturell smörja som kommer leda till ryggdunkningar och hyllningstexter i DN Kultur. Efter mitt eget möte var min sinnesstämning redan Östersjö-grumlig. Den här synen fick mig fan att vackla till, jag var tvungen att ta spjärn mot baren för att inte falla.

Jag åt lunch med min förläggare Claes Ericson på Riche idag. Syftet med mötet var att diskutera mitt nya romanprojekt. När jag avslutat utläggningen om bokens handling fäste Claes en servett i skjortkragen och gav mig samma besvikna blick som man ger sin cockerspaniel när man upptäckt att den kissat på vardagsrumsmattan. Vi åt under tystnad. Sedan tog han hastigt farväl och jag satt kvar vid bordet med hållning som en punkterad ballong och en känsla av att inte riktigt räcka till.