Efter bloggposterna om Håkan Jarmar har många av er läsare mejlat in kritiska vittnesmål om polisens bristande engagemang.

Agneta och Hans Törnquist i Nynäshamn ringde till oss på redaktionen i går.

– Mitt förtroende för polisen har alltid varit lågt, men nu har jag inget alls, säger Hans.

Jag och fotografen Gustav Mårtensson bestämde oss för att åka hem till familjen som bor i Nynäshamn.

Vid köksbordet berättar paret hur de i lördagskväll, på väg hem till dottern ett par hus bort, blev stoppade av ett ungdomsgäng på sju personer.

– De hotade vid upprepade tillfällen att de skulle slå ihjäl oss och kallade min fru för hora, säger Hans.

När han bad ungdomarna be hustrun om ursäkt blev de ännu mer hotfulla.

– De sprang emot oss och jagade oss korta sträckor fram och tillbaka. Det var oerhört obehagligt, säger Agneta.

Paret ringde till slut polisen som snabbt kunde komma till platsen.

– Men de var inte intresserade av att ta fast ungdomarna, även om de fanns kvar i området. Vi erbjöd polisen att följa med och peka ut dem, men de ville inte. Det är egentligen det jag är mest kritisk till, säger Hans.

En polisanmälan om olaga hot uppfördes, och paret lämnade ett så noggrant signalement som de kunde.

– Men det var mörkt, så jag förstod ju att det skulle vara svårt för polisen att komma åt dem om de inte följde efter dem omedelbart, säger Agneta.

Dagen efter, mindre än 12 timmar senare, fick de beskedet att utredningen lagts ner.

Jag ringer upp stationsbefälet Lars Alvarsjö i Haninge för att höra varför.

– Jag minns ärendet. Anledningen att jag la ner det var brist på spaningsuppslag, säger han.

Han var själv inte ute på platsen och kan inte svara på varför poliserna inte ville följa efter de misstänkta gärningsmännen.

– Jag utgår bara från vad som står i anmälan. Samtidigt hade det också varit svårt att knyta de här personerna till brottet, även om man letat reda på dem senare på kvällen.

Lars Alvarsjö påpekar också att signalementet Hans och Agneta angivit är mycket allmänt hållet. ”Sju ungdomar i mörka kläder”.

Han medger att polisen alltför ofta skriver av ärenden som borde kunna utredas.

– Men som jag ser det var det här ärendet inte något av dem, säger han.

 

Vad tycker ni? Borde polisen ha gjort mer för Agneta och Hans? Diskutera gärna, men håll en bra nivå i kommentarerna för alla inblandades skull.

/Josefin