Vår granskning av polisen går nu in på fjärde veckan och vi har pratat med långt över hundra poliser. Men fortfarande är det nästan ingen som vågar träda fram. Alla är rädda för de repressalier det kan innebära att öppet kritisera myndigheten.

Kriminalinspektör Lilian Langborg, utredare av grova brott på Söderortspolisen, tänker inte så.

Så här skrev hon i en kommentar till inlägget om utredare som hetsas att lägga ner utredningar:

Dagen chefer får mig att må illa när de sitter på sina rumpor och tror att de är duktiga när de uppmanar utredare att, så att säga, förundersökningsbegränsa utredningar för att de har lärt sig på sina chefskurser att hålla ärendebalanserna i schack.

Jag ringde upp för att höra vad som gör att hon är en av de få som vågar ta bladet från munnen och öppet kritisera myndigheten.

– Jag tycker bara att jag har åsikter om mitt arbete. Jag har jobbat inom Stockholmspolisen i 34 år och tar mig rätten att säga vad jag tycker.

Hon delar den bild som har framkommit under granskningen. Ärenden läggs ner mycket mer lättvindigt idag.

– Det är fruktansvärt det som skrivs. Och det ligger mycket i det. I dag har man en helt annan syn. Det finns en annan vilja att hålla de här balanshögarna nere. När jag började utreda brott för 22 år sedan så struntade cheferna i balanserna. Man slet till sista blodsdroppen för att få ärendena att leda till åtal. Den ambitionen har förändrats. Idag är man mer nöjd att ärenden blir avskrivna så att det inte syns i balanshögarna.

Själv jobbar hon på en avdelning där ärenden med kända gärningsmän hanteras. Innan de hamnar där gallras av den så kallade förundersökningssamordningen.

– Därför är det massor med ärenden som jag aldrig ser. De tittar på varje inkommet ärende och bestämmer om det ska utredas eller inte. Jag är glad att jag inte sitter där. Det är mycket där den här diskussionen sker kring om ärenden ska läggas ner eller inte, med eller utan utredningsarbete.

Alla snabba nedläggningar leder till att avdelningarna blir underbemannade, menar Lilian.

– För att mörka att inte hinner med så skriver av allt för friskt. Man vågar inte säga att vi behöver fler kriminalpoliser.

Hon välkomnar Aftonbladets granskning och de diskussioner den leder till.
– Jag tycker att den här debatten är helt underbar. Alla som har utsatts för brott har lidit skada. Och de förväntar sig att vi på polisen ska utreda det som skett.

Vi vill prata med fler som Lilian Langborg, som öppet vågar berätta om hur de upplever sin arbetsplats. Kontakta oss här om du är polis och kan tänka dig att öppet berätta om vad som sker inom myndigheten.