Talmannen Per Westerberg hälsade riksdagsledamötena välkommna med en bugning. Sedan passade han på att hälsa sin kollega, talmannen i det indiska underhuset, Lok Sabha, välkommen som åhörare.

Sen börjar det.

Reinfeldt går upp i talarstolen och börjar mjukt. Han hälsar Juholt, Fridolin och Romson välkomna i partiledargänget.

Nu står han och mjuksnackar lite om att regeringen bryter ner utanförskapet och att Sverige ligger i tätklungan bland de länder i världen som det går bra för trots allt.

Han har på sig orange slips. Samma typ av orange som fick tjänstgöra som revolutionsfärg i Ukraina för några år sedan och som sedan fick bli färgen för alliansens logga. Jag gillar när partiledarna kör ideologiskt färgade slipsar.

Svart kostym (snygg) och vit skjorta.

/Erik Nises

Det är absolut inte det viktigaste. Men partiledarnas klädsel är heller ej helt oviktig. Håkan Juholt kom precis in i kammaren med en sosseröd pärm under armen. Han har svart kostym, en ljusblå skjorta och en slips som matchar pärmen.

Ni får ursökta perspektivet, pressläktaren är belägen högt upp och långt bak. Men ni känner igen Juholt på pärmen.

/Erik Nises

Så här ser riksdagens kammare ut just nu.

Tom, men samtidigt fylld med en air av förväntan. På varje plats liggen en tjock bunt betänkanden från utskotten. Det är trist. Det här är anlednigen till att vi är uppe så tidigt:

Partiledardebbaten i riksdagen äger rum två gånger per vårtermin och en gång varje höst. Men denna är den första där de två riktigt tjocka elefanterna möts. Ledarna för Sveriges två största partier. Den ene en ärrad gammal statsminister och den andre en frustande nykomling, ska slunga sina absolut bästa argument mot varandra, försöka mala den andre till smågrus och samtidigt framstå som en trevlig kille. Nerver – det kommer att handla om nerver i dag. Reinfeldts, Juholts och de andra partiledarna kamp i pulpeten följer ni via Aftonbladets direktsäning på webben, vår livechatt där du själv kan delta och så här i Politikerkollen förstås.

Jag säger, let´s get ready to rumble!

/Erik Nises

Häromdagen fick jag ett mejl från en ung konstnär som ville bjuda på några illustrationer. Och efter som det är politiker han har tecknat så

hamnar de här på politikerkollen.

Fredrik Oregård är 19 år och bor i Vallentuna. Han har varit konstnärligt intresserad sedan han var i fyraårsåldern och haft utställningar på bland annat bibliotek.

– Vissa brukar säga att jag har en konstnärlig ådra och då brukar jag hålla med, säger Fredrik.

Han har inte specialicerat sig på att teckna politiker men inför senaste riksdagsvalet började han intressera sig för våra folkvalda.

Vilken politiker är roligast att rita av?

– Jag tycker väl Göran Hägglund, han ser lite rolig ut.

Men han aktar sig för att vara för elak.

– Det som skiljer mina karikatyrer från andra är att jag gör ansiktena ganska realistiska, inga långa näsor eller så, men jag sätter dem på små kroppar och gör omgivningen rolig. Jag är nämligen lite konflikträdd och vill inte att någon ska ta illa upp.

Har du någon egen politisk uppfattning?

– Ja, det har jag men jag håller mig helst neutral. Det finns bra och dåliga sidor hos alla.

Bilderna är förresten gjorda i Photoshop med ritbord.

Här kommer ett smakprov:

/Erik Nises

Medan Politikerkollen firade nationaldag har det hänt saker i ungdomsförbunden. Både Centerpartiets ungdomförbund CUF och Ung vänster har fått nya ledare. Ni kanske trodde att det skulle gå oss obemärkt förbi.

Men vi försöker hämta hem det vi tappade i snabbhet genom djup och analys. Därför följer här två presentationer av ordförandena för de ungdomsförbund i Sverige som kanske står längt ifrån varandra rent politiskt.

Och vi tillämpar regeln att damerna går först.  

Hanna Wagenius, 22, ny ordförande i CUF:

Grattis!  
– Tack så mycket.

Vad har du jobbat med tidigare?
– Jag har läst juridik i fyra år, det är vad jag har sysslat med framförallt. Under 1,5 år har jag dessutom varit ungdomlsedare parallellt med studierna.

Varför blev du centerpartist?
– Jag har alltid haft en liberal ådra i mig och det kändes rätt att gå med CUF när jag var 16-17 år. Så har jag hängt kvar eftersom det är så himla högt i tak i vår organisation och man får utvecklas som människa.

Vem är din politiska idol?
– Margret Thatcher, hon personifierar kvinnor med makt som vågar ha den makten och inte är rädda för att genomföra det de tror är rätt. Däremot tror jag inte att hon hade rätt åsikter alla gånger men jag beundrar hennes integritet.

Vilken svenska politiker avskyr du mest?
– Jag avskyr ingen politiker, jag tycker man ska ha stor respekt för människor som kämpar för sina övertygelser.

Kan du köra traktor?
– Jajamen. Det är klart att jag kan, jag är uppvuxen på bondgård.

Vad är det mest spännande du har gjort?
– Det var att ställa upp i ordförandevalet. Det slog till och med första gången jag skulle åka och hälsa på den man som nu är min sambo.

Vill du krossa facket?
– Nej, absolut inte. Men jag skulle vilja se en fackföreningsrörelse som bättre tar till vara ungdomars intressen och inte bara ser till de som finns innanför LAS-murarna.

Lagstadgad minimilön på 50 kronor i timmen, ja eller nej?
– Nej.

Har du knarkat?
– Nej.

Vad är det sämsta med ditt moderparti?
– Att förnyelsen har avstannat.

Snabbaste vägen till äkta lycka?
– Det är att känna efter vad man tycker om och vill göra och så göra det.

Du vill tillåta sexköp, har du själv köpt eller sålt sex?
– Nej.

Skulle du kunna tänka dig att göra det?
– Nej, jag är heterosexuell och monogamt lagd så det skulle vilja kännas konstigt för mig.

Men är det bara homosexuella polygama människor som köper sex?
– Nej det kan vara vem som helst. Men det ingår inte i min personliga sexuella läggning helt enkelt.

Är det inte dags för Maud att avgå snart?
– Vi i CUF har ju sagt att det behövs en ny partiledare till 2014. Jag hoppas att vi får chansen att se flera kandidater profilera sig innan det är dags för valet.

Men nån gång slutar hon ju, vem ska efterträda?
– Det är omöjligt att svara på när vi inte vet vilka som är kandidaterna.

Hur firade du nationaldagen?
– Jag firade genom att vara kvar på våran härliga stämma i Uddevalla där vi sjöng nationalsången.

Namn: Hanna Wangelius
Ålder: 22
Familj: Sambo och mamma och pappa och två lillebrodern.
Bor: Uppsala men kommer från Flon i Härjedalen.
Yrke: Har en uppsats kvar till juristexamen.  
Inkomst: Det har jag inte hunnit kolla upp ännu. Hittills har jag gått på studiemedel.

Det var Hannna det. Nu kommer:

Stefan Lindborg, 26, ny ordförande för Ung vänster:

Grattis!
– Tackar.

Vad har du jobbat med tidigare?
– Jag har under senaste året varit förbundssekreterare men innan dess har jag jobbat på bageri och lager och dessutom pluggat ekonomi.

Vem är din politiska idol?
– C H Hermansson. Han har varit väldigt viktig för den svenska vänstern.

Vilken svenska politiker avskyr du mest?
– Den typen av politiker som inte har någon förankring i verkligheten och vanligt folks livssituation – det finns flera om man tittar på regeringen. Till exempel Anders Borg som läxade upp kommunerna för att de är för dåliga löneförhandlingar samtidigt som vårdbiträden är en väldigt underbetald grupp.

Snabbaste vägen till äkta lycka?
– För min egen del handlar det om att ta det lugnt och att varva ner. Men handlar det om någon allmän väg så är jag inte bekant med den.

Om vänsterpartiet plötsligt försvann, vilket parti skulle du rösta på då?
– Då handlar det om det andra partiet i arbetarrörelsen, Socialdemokraterna. Men vi behöver inte oroa oss för att Vänsterpartiet ska försvinna.

Är du arbetarklass?
– Ja i en bred definition, det är de flesta i samhället. Jag kommer från en bakgrund där man behöver jobba och inte har kontroll över sitt eget arbete.

Varför blev du vänsterpartist?
– Jag organiserade mig i Ung vänster, dels för att jag är socialist och feminist men främst för att jag förstod att man måste kämpa tillsammans för att kunna förändra samhället.

Vad är det mest spännande du har gjort?
– Det är nog faktiskt att bli vald till förbundsordförande.

Vad är det sämsta med ditt moderparti?
– Det sämsta är att de inte är större, men det jobbar vi på.

Hur många Che Guevara-tröjor har du hemma?
– Inte en enda faktiskt.

Är du kommunist?
– Nej, jag kallar mig socialist och feminist.

Kom igen, någon liten Leninbyst har du väl?
– Nej, jag äger ingen sådan heller.

Har du knarkat?
– Nej.

Ska UV:s medlemmar kalla dig Steffe?
– De får kalla mig, inte riktigt vad de vill men nästan. Stefan går också bra.

I Vänsterpartiets pressmeddelanden kallas ju Lars Ohly för Lasse?
– Känner han sig bekväm med det så är det bra att det står så.

Är det inte dags att han avgår snart förresten?
– Det är en fråga för Vänsterpartiets kongress och inte för Ung vänsters medlemmar. Jag tycker dessutom att Lasse gör ett bra jobb.

Hur firade du nationaldagen?
– Vi avslutade vår kongress och ett finare sätt att fira tror jag inte finns. 

Ålder: 26
Familj: Sambo
Bor: Fisksätra
Yrke: Blandad yrkesbakgrund.
Inkomst: 13 700 kronor i månaden (samma som alla anställda i förbundet)

/Erik Nises

PS. Inom kort ska jag lägga upp bilder på Hanna och Stefan så ni får se hur de ser ut.

Johan Croneman, kolerisk tv-krönikör i DN, ägnade söndagskvällen åt att titta på Agenda. Därför blev den senaste tv-krönikan en politisk sådan. Håkan Juholt råkade nämligen befinna sig i agendastudion och gjorde där, enligt Croneman, ett mindre bra intryck. Men så skrev han förstås inte, den brutala sågningen av Socialdemokraternas nye ordförande läser du här.

Andra hårda sågningar av Croneman hittar ni här, här och här.

Såg förresten någon av er Agenda i söndags? Tycker ni i så fall att Croneman har rätt?

/Erik Nises

Aftonbladet har tidigare tagit hjälp av Olof Ruin, professor i statsvetenskap och konstitutionsexpert för att reda ut vem som egentligen granskar kungen. Svaret blev ingen.

Det finns i dag inget organ som kontinuerligt granskar att kungen uppfyller sin del av Torekovöverenskommelsen, eller ens sina arbetsuppgifter. Alltså riksdagen kan ju så klart byta statsskick. Men det är rejält krångligt eftersom det kräver en grundlagsändring (för att en svensk grundlag skall ändras krävs att två likalydande beslut fattas av riksdagen. Mellan de två besluten måste det dessutom ha hållits ett allmänt val).

Dessutom är det extremt få av kungens uppgifter som regleras av grundlagen. Förutom att vara med på konselj, riksdagens högtidliga öppnande och att vara ordförande i Utrikesnämnden kan han helt enkelt ligga på sofflocket resten av året utan att någon kan göra ett endaste dugg åt det. Och om han skulle börja uppträda på ett sätt som går i strid med Torekovöverenskommelsen eller på annat sätt uppträda olämpligt så ger lagen ingen riktig vägledning. Inte ens om han begår brott. 

Kungen kan nämligen heller inte granskas av rättsväsendet eftersom han har åtalsimmunitet (nästan – folkmord kan han faktiskt åka dit för enligt grundlagen). Det är en av anledningarna till att kungen kan överträda hastighetsbegränsningar med sin sportbil i sällskap av Säpopoliser.

Statsminister Fredrik Reinfeldt menade i dag att en del av den svenska konstitutionella monarkin är att han som regeringschef inte får kommentera eller utvärdera statschefen. Men det står faktiskt ingenstans i grundlagen. Olof Ruin menar till och med att det faktiskt är så att statsministern är den ende som möjligen kan fungera som någon sorts kontrollinstans om kungen någon gång (rent hypotetiskt) skulle missköta sig. 

– Det finns inga formella sanktioner. Det som händer, men det är en spekulation från min sida, är att statsministern säger: ”Ers majestät, det där var inte så klokt gjort”, säger Olof Ruin. 

I dag passade jag på att ta upp ämnet med statsministern:

Man vet att kungen i bland bryter mot lagen genom att köra för fort. Skulle du våga säga åt kungen på skarpen?

– Var lite noggrann med att Sverige är en konstitutionell monarki där kungen är statschef, det är instiftat i regeringsform och successionsordning vilket är grundlagar. Över detta förfogar Sveriges riksdag, både att bevara utveckla och förändra och jag uppfattar det inte som min roll att recensera eller kommentera statschefen, svarade Reinfeldt.

Jag tycker att det är ok att han duckar på frågan, den var ju lite slängig. Men det är ett intressant hypotetiskt resonemang. Tror ni att Reinfeldt skulle våga utnytja sin makt som folkvald regeringschef om Bernadotte som ärvt sin titel som statschef och varken kan granskas, dömas eller avskedas gör nåt dumt?

/Erik Nises

I den här äldre bloggposten skrev vi om Svenska Dagbladets avslöjande om CIA-agenter som opererat olagligt på svensk mark. Kort efter avslöjandet krävde Håkan Juholt att bli informerad om händelsen. När han kom ut från Utrikesnämndens sammanträdde i Lovisa Ulrikas matsal på Stockohlms slott i dag sa han att han inte behövde någon mer information i ärendet.

– Jag vill inte på något sätt kommentera vad som sagts i Utrikesnämnden, men jag har inga krav på ytterligare information i frågan.

När han fick en rak fråga om han informerats av regeringen blev svaret:

– Ja.

Alright, då tycker sig alltså Juholt ha tillräcklig information. Men räcker det med att sossarna vet eller bör befolkningen också få klarhet i denna händelse?

Jo, det tycker Juholt. Men det är Reinfeldts sak att sköta. 

– Jag tycker regeringen ska ge information till allmänheten, det är regeringens sak att informera i ett sådant här ärende.

Det kan man ju tycka att han har rätt i men nu kommer det märkliga. Fredrik Reinfeldt fick frågan om vad som händer i fallet och svarade så här (VARNING LÅNGT OCH SVÅRBEGRIPLIGT CITAT):

– Jag har angivit att jag inte i detalj har kunskaper i det ärendet och noterat att ansvarig myndighet har vare sig bekräftat eller dementerat. Jag har också kunnat konstatera att det har inte, till varken utrikesministern eller UD, framförts från ansvarig myndighet några önskemål om någon diplomatisk reaktion eller erinran. Men det behöver inte innebära att det inte har funnits information eller att någonting har hänt, det behöver bara återspegla hur man har bedömt i olika ansvarsdelar av vårt system magnituden av det påstådda.

Det är inte helt lätt att förstå vad statsministern menar. 

Han får frågan om det kommer att hända något mer i ärendet och svarar då så här:

– Alltså givet att det inte har framställts något önskemål om någon form av diplomatisk erinran så är det därmed inte ett ärende för regeringen. 

Hur ska vi nu tolka detta?

Håkan Juholt kan förstås bara stå och hitta på att han fått någon tillfredsställande information om händelsen. Men talar han sanning så har Reinfeldt bestämt sig för att det räcker att informera Juholt när Sverige drabbas av olovliga intrång från främmande makt. Vi andra får leva i ovisshet.

Men å andra sidan, om Juholt tycker att regeringen bör informera svenska folket om CIA-agenterna, kan han väl lika gärna göra det själv. Han som vet så mycket.

/Erik Nises

Justitieminister Beatrice Ask håller presskonferens förra gången amerikanska agenter anklagades för att bedriva olaglig underrättelseverksamhet i Sverige. Foto: Jonas Bilberg

Just nu verkar det som att media och medborgare väntar förgäves på en offentlig kommentar när det gäller Svenska Dagbladets avslöjande om CIA-agenters olagliga operationer i Sverige. (Om detta kan du läsa mer i slutet av bloggposten.)

Nu verkar det som att debatten i stället kommer att handla om tystnaden från myndigheterna och regeringen.

Redan i SvD:s första artikel säger Säpochefen Anders Danielsson att de aldrig kommenterar varken ”pågående, historiska, planerade eller påstådda operationer”.

I regeringen är man överens om att frågan ligger hos justitiedepartementet och minister Beatrice Ask. Men hon har också valt att tiga som muren.

”Justitiedepartementet hålls fortlöpande informerat om Säkerhetspolisens verksamhet. Det finns också fastlagda regler och rutiner för hur övriga delar av regeringskansliet informeras. Om, hur och när justitiedepartementet informeras i ett enskilt ärende kommenterar vi inte”, skrev hon i ett pressmeddelande som gick ut via TT i dag. I går hade hon för mycket att göra för att lämna någon kommentar och inte heller i dag ville hon svara på några frågor.

Frågan som först handlade om huruvuda Säpo agerat tillräckligt kraftfullt mot USA efter det påstådda intrånget handlar nu i stället om politikernas agerande.

Något förvånande säger Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap vid Göteborgs universitet, att han tycker att det verkar som att ärendet i sig har hanterats på ett bra sätt. Men han menar samtidigt att Beatrice Ask nu undergräver förtroendet för svensk polis och säkerhetstjänt med sitt agerande.

Sakfrågan, att Säpo tog agenter som olagligt agerade i Sverige på bar gärning och lät dem dra utan påföljd, kan enligt honom bero på tre saker.

• Att Säpo som organisation inte är intresserade av att gripa och lagföra utan snarare att kartlägga och granska.

• Att de amerikanska agenterna hann smita när de insåg att de var avslöjade.

• Eller att man helt enkelt lät dem gå för att inte orsaka skada i de svensk-amerikanska relationerna.

Inget av detta tycker han är en dålig förklaring. Att Säpo tiger menar han också är helt i enlighet med deras yrkesroll. Ask däremot bör absolut ta bladet från munnen.

– Förutsatt att hon fått information av Säpo så bör hon vara tydlig med vad som har hänt och ställa sig bakom myndigheten. Nu gör hon det sämst tänkbara. Genom att försöka se till att hon själv inte blir inblandad undergräver hon förtroendet för underrättelsetjänsten och spär på politikerföraktet, säger han. 

Att Säpo informerat regeringen om vad som hände tar han för givet.

– Jag har ett grundmurat förtroende för Anders Danielsson som Säpochef men överhuvudtaget inget förtroende för Justitiedepartementet.

Han menar att det också är självklart att både Säpo och Ask hade agerat annorlunda om de misstänkta agenterna kommit från något annat land än USA.

– Hade det varit nordkoreaner eller irakier så hade hon suttit i morgonsoffan, signalen är att det går an för vissa men inte för andra.

Detta har hänt:

I söndags avslöjade Svenska Dagbladet, genom källor, att amerikanska agenter har opererat i Sverige under falsk täckmantel. CIA-agenterna spanade på misstänkta terrorister men togs på bar gärning av Säpo som själva spanade på de misstänkta terroristerna. De två amerikanerna kollades upp och befanns vara amerikanska agenter, enligt SvD:s källor.
Agenterna ska inte ha deklarerats för svenska myndigheter
Amerikanerna hade inte anmält att spaningsverksamheten pågick.
Amerikanska myndigheter hade heller inte meddelat Sverige att man intresserade sig för misstänkta terrorister i Sverige.
Enligt SvD:s källor framförde Säpochefen Anders Danielsson skarp kritik till CIA:s stationschef på amerikanska ambassaden i Stockholm.. Resultatet blev att de två agenterna hastigt lämnade landet. En tid efter händelsen slutade även CIA:s stationschef på ambassaden och finns inte längre kvar i landet. 
Den olovliga underättelseverksamheten avslöjades 2009 men har hållits topphemlig.

Så säger lagen om olovlig underrättelseverksamhet:
”Straffet för olovlig underrättelseverksamhet är böter eller fängelse i högst ett år eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Försök, förberedelse och stämpling till olovlig underrättelseverksamhet är straffbart. Åtal för olovlig underrättelseverksamhet får inte väckas utan regeringens förordnande.”

/ Pär Karlsson, Erik Nises

är en mycket speciell yrkesgrupp. Medan vi reportrar försöker få en pratstund med de nya språkrören föser fotograferna i stället runt dem som en fårskock och vill att de visar tänderna, ställer sig närmre ihop, längre bort, närmare kameren och ryter order till dem.

– Kan ni vara snälla och backa lite, hojtar någon.

Men den gubben gick inte språkrören på.

Men kan ni föreställa er vilken bra bild, två nyblivna språkrör badandes i Klarälven.

På tal om fotografer så är dessa två våra följeslagare på kongressen. Lars Hedelin, som arbetar åt Aftonbladet genom firman Hedelin Media och Erik Mårtensson som arbetar åt Hedelin Media fast under helgen på uppdrag av Scanpix.

De har också ett mycket yrkesspecifikt lingo. Alldeles nyss sa Lars till Erik:

– Min metadatamall ser inte ut som din metadatamall.

Fattar ni vad det betyder?

/Erik Nises