Nyligen kom Thomas Bodströms nya bok ”Inifrån” ut i bokhandlarna. Boken har skapat en hel del uppståndelse. Författaren själv har dock återvänt till stillheten i USA och fortsätter på sin blogg att berätta om sitt liv på andra sidan Atlanten.

Bland annat skriver han om när han träffade datapionjären och microsoftgrundaren Bill Gates på ett välgörenhetsevenemang häromdagen.

”plötsligt stod jag där och pratade med Bill Gates. Plötsligt och plötsligt förresten, det var nog inte riktigt rätt. Anledningen var att jag skickligt hade zick-zackat mig fram så att jag stod mitt emot honom. Det fanns helt ingen annan för honom att prata med just då.” skriver Bodström.

Att Thomas Bodström blev bländad av personen mitt emot honom märks i hans egen bloggkommentar. Bland annat skriver den förre S-ministern om hur han kom på sig med att stå och berömma sin politiska motståndare, Gunilla Carlsson (M), utan att själv riktigt kunna förstå varför…

Skärmavbild av Thomas Bodströms blogg.

/Anette Holmqvist

Medan Politikerkollen firade nationaldag har det hänt saker i ungdomsförbunden. Både Centerpartiets ungdomförbund CUF och Ung vänster har fått nya ledare. Ni kanske trodde att det skulle gå oss obemärkt förbi.

Men vi försöker hämta hem det vi tappade i snabbhet genom djup och analys. Därför följer här två presentationer av ordförandena för de ungdomsförbund i Sverige som kanske står längt ifrån varandra rent politiskt.

Och vi tillämpar regeln att damerna går först.  

Hanna Wagenius, 22, ny ordförande i CUF:

Grattis!  
– Tack så mycket.

Vad har du jobbat med tidigare?
– Jag har läst juridik i fyra år, det är vad jag har sysslat med framförallt. Under 1,5 år har jag dessutom varit ungdomlsedare parallellt med studierna.

Varför blev du centerpartist?
– Jag har alltid haft en liberal ådra i mig och det kändes rätt att gå med CUF när jag var 16-17 år. Så har jag hängt kvar eftersom det är så himla högt i tak i vår organisation och man får utvecklas som människa.

Vem är din politiska idol?
– Margret Thatcher, hon personifierar kvinnor med makt som vågar ha den makten och inte är rädda för att genomföra det de tror är rätt. Däremot tror jag inte att hon hade rätt åsikter alla gånger men jag beundrar hennes integritet.

Vilken svenska politiker avskyr du mest?
– Jag avskyr ingen politiker, jag tycker man ska ha stor respekt för människor som kämpar för sina övertygelser.

Kan du köra traktor?
– Jajamen. Det är klart att jag kan, jag är uppvuxen på bondgård.

Vad är det mest spännande du har gjort?
– Det var att ställa upp i ordförandevalet. Det slog till och med första gången jag skulle åka och hälsa på den man som nu är min sambo.

Vill du krossa facket?
– Nej, absolut inte. Men jag skulle vilja se en fackföreningsrörelse som bättre tar till vara ungdomars intressen och inte bara ser till de som finns innanför LAS-murarna.

Lagstadgad minimilön på 50 kronor i timmen, ja eller nej?
– Nej.

Har du knarkat?
– Nej.

Vad är det sämsta med ditt moderparti?
– Att förnyelsen har avstannat.

Snabbaste vägen till äkta lycka?
– Det är att känna efter vad man tycker om och vill göra och så göra det.

Du vill tillåta sexköp, har du själv köpt eller sålt sex?
– Nej.

Skulle du kunna tänka dig att göra det?
– Nej, jag är heterosexuell och monogamt lagd så det skulle vilja kännas konstigt för mig.

Men är det bara homosexuella polygama människor som köper sex?
– Nej det kan vara vem som helst. Men det ingår inte i min personliga sexuella läggning helt enkelt.

Är det inte dags för Maud att avgå snart?
– Vi i CUF har ju sagt att det behövs en ny partiledare till 2014. Jag hoppas att vi får chansen att se flera kandidater profilera sig innan det är dags för valet.

Men nån gång slutar hon ju, vem ska efterträda?
– Det är omöjligt att svara på när vi inte vet vilka som är kandidaterna.

Hur firade du nationaldagen?
– Jag firade genom att vara kvar på våran härliga stämma i Uddevalla där vi sjöng nationalsången.

Namn: Hanna Wangelius
Ålder: 22
Familj: Sambo och mamma och pappa och två lillebrodern.
Bor: Uppsala men kommer från Flon i Härjedalen.
Yrke: Har en uppsats kvar till juristexamen.  
Inkomst: Det har jag inte hunnit kolla upp ännu. Hittills har jag gått på studiemedel.

Det var Hannna det. Nu kommer:

Stefan Lindborg, 26, ny ordförande för Ung vänster:

Grattis!
– Tackar.

Vad har du jobbat med tidigare?
– Jag har under senaste året varit förbundssekreterare men innan dess har jag jobbat på bageri och lager och dessutom pluggat ekonomi.

Vem är din politiska idol?
– C H Hermansson. Han har varit väldigt viktig för den svenska vänstern.

Vilken svenska politiker avskyr du mest?
– Den typen av politiker som inte har någon förankring i verkligheten och vanligt folks livssituation – det finns flera om man tittar på regeringen. Till exempel Anders Borg som läxade upp kommunerna för att de är för dåliga löneförhandlingar samtidigt som vårdbiträden är en väldigt underbetald grupp.

Snabbaste vägen till äkta lycka?
– För min egen del handlar det om att ta det lugnt och att varva ner. Men handlar det om någon allmän väg så är jag inte bekant med den.

Om vänsterpartiet plötsligt försvann, vilket parti skulle du rösta på då?
– Då handlar det om det andra partiet i arbetarrörelsen, Socialdemokraterna. Men vi behöver inte oroa oss för att Vänsterpartiet ska försvinna.

Är du arbetarklass?
– Ja i en bred definition, det är de flesta i samhället. Jag kommer från en bakgrund där man behöver jobba och inte har kontroll över sitt eget arbete.

Varför blev du vänsterpartist?
– Jag organiserade mig i Ung vänster, dels för att jag är socialist och feminist men främst för att jag förstod att man måste kämpa tillsammans för att kunna förändra samhället.

Vad är det mest spännande du har gjort?
– Det är nog faktiskt att bli vald till förbundsordförande.

Vad är det sämsta med ditt moderparti?
– Det sämsta är att de inte är större, men det jobbar vi på.

Hur många Che Guevara-tröjor har du hemma?
– Inte en enda faktiskt.

Är du kommunist?
– Nej, jag kallar mig socialist och feminist.

Kom igen, någon liten Leninbyst har du väl?
– Nej, jag äger ingen sådan heller.

Har du knarkat?
– Nej.

Ska UV:s medlemmar kalla dig Steffe?
– De får kalla mig, inte riktigt vad de vill men nästan. Stefan går också bra.

I Vänsterpartiets pressmeddelanden kallas ju Lars Ohly för Lasse?
– Känner han sig bekväm med det så är det bra att det står så.

Är det inte dags att han avgår snart förresten?
– Det är en fråga för Vänsterpartiets kongress och inte för Ung vänsters medlemmar. Jag tycker dessutom att Lasse gör ett bra jobb.

Hur firade du nationaldagen?
– Vi avslutade vår kongress och ett finare sätt att fira tror jag inte finns. 

Ålder: 26
Familj: Sambo
Bor: Fisksätra
Yrke: Blandad yrkesbakgrund.
Inkomst: 13 700 kronor i månaden (samma som alla anställda i förbundet)

/Erik Nises

PS. Inom kort ska jag lägga upp bilder på Hanna och Stefan så ni får se hur de ser ut.

Politiska meningsskiljaktigheter är tydligen inget hinder för kärleken. I dag berättar tidigare LO-chefen Irene Wennemo och statssekreteraren Amelie von Zweigbergk (FP) i Radio 1 om hur de fann varandra. Nyligen bytte de ringar under en semester i Slovenien. 

Irene Wennemo lämnade nyligen LO, där hon innehaft flera toppositioner. I dag är hon huvudsekretare i regeringens utredning om socialförsäkringarna. 

Folkpartisten Zweibergk är i dag statssekreterare hos jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni. Tidigare har hon bland annat varit pressekreterare hos Bengt Westerberg och stabschef på Utbildningsdepartementet.

De båda kvinnorna har tidigare varit gifta med män.

– På mitt förra jobb (LO) var det ingen som reagerade mot att jag blev tillsammans med en kvinna – däremot att det var en folkpartist, säger Irene Wennemo till Politikerbloggen. 

Kärlek över blockgränserna är inte helt vanligt. Men det finns undantag. När riksdagsledamoten Gustaf Hoffstedt (M) från Gotland valdes in i riksdagen i höstas kunde han äntligen flytta in hos flickvännen Caroline Andersson i Uppsala. Hon är också politiskt aktiv. 

För Socialdemokraterna i Uppsala kommun.

/Pär Karlsson

Johan Croneman, kolerisk tv-krönikör i DN, ägnade söndagskvällen åt att titta på Agenda. Därför blev den senaste tv-krönikan en politisk sådan. Håkan Juholt råkade nämligen befinna sig i agendastudion och gjorde där, enligt Croneman, ett mindre bra intryck. Men så skrev han förstås inte, den brutala sågningen av Socialdemokraternas nye ordförande läser du här.

Andra hårda sågningar av Croneman hittar ni här, här och här.

Såg förresten någon av er Agenda i söndags? Tycker ni i så fall att Croneman har rätt?

/Erik Nises

Mer än var fjärde ung svensk mellan 18-29 år skulle föredra att Sverige styrdes av en diktator. Det visar en undersökning som publicerades på DN:s debattsida i dag. En nedstämd Staffan I. Lindberg, forskningsledare för World Values Survey, slår i artikeln fast att samtidigt som ungdomarna i Nordafrika slåss för sina demokratiska rättigheter, så verkar deras svenska jämlikar inte bry sig nämnvärt.

Det nedslående resultatet har fått demokratiminister Birgitta Ohlsson (Fp) att reagera. 

–  Det är skrämmande att vissa yngre har antidemokratiska värderingar. Forum för levande historia har genomfört värderingsundersökningar bland svenska gymnasieelever kring attityder mot judar, romer, muslimer, homosexuella och invandrare. Det finns en kärna av omkring 20 procent som uttrycker tydligt intoleranta attityder. Regeringen genomför också satsningar. Samtidigt visar många internationella studier att Sverige är en av världens bästa demokratier med både högt valdeltagande och stor respekt för mänskliga rättigheter. Men detta arbete måste ständigt pågå. Det man värnar vårdar man, säger hon i ett pressmeddelande. 

Regeringen ska nu satsa åtta miljoner på insatser för att öka demokratisk medvetenhet hos unga i riskzonen.

/Pär Karlsson

De senaste dagarna har tidningarna tävlat om vem som kan komma med någonting nytt och eget när det gäller turerna kring kungen.

Nu har LO-tidningen kommit med en vinkel som bryter ny mark – nämligen den att Carl XVI Gustaf till skillnad från praktiskt taget alla andra svenskar helt saknar möjligheten att få hjälp från facket när det stormar.

I en intervju med fackföreningsforskaren Anders Kjellberg försöker man reda ut vilket förbund som eventuellt skulle kunna dra ut i strid för kungens ära om han känner behov av fackligt stöd. Kjellberg föreslår Ledarna, eftersom ”de vill organisera alla chefer och här rör det sig om statschefen.”

Forskaren lanserar även en annan idé. Ett helt nytt fackförbund, bara för kungligheter. 

– Det finns så få kungligheter så man skulle kunna tänka sig att kungligheterna i världen bildade ett eget internationellt fackförbund. Det skulle kunna heta Global Royal Union (GRU). Rekryteringen skulle underlättas av att många i de olika ländernas kungahus är släkt med varandra, säger Anders Kjellberg till LO-tidningen.

Kungen behöver dock inte misströsta. I artikeln slår också fast att det har sina fördelar att sitta på tronen. Han sitter nämligen på den absolut bästa anställningstryggheten på hela den svenska arbetsmarknaden. 

/Pär Karlsson

Aftonbladet har tidigare tagit hjälp av Olof Ruin, professor i statsvetenskap och konstitutionsexpert för att reda ut vem som egentligen granskar kungen. Svaret blev ingen.

Det finns i dag inget organ som kontinuerligt granskar att kungen uppfyller sin del av Torekovöverenskommelsen, eller ens sina arbetsuppgifter. Alltså riksdagen kan ju så klart byta statsskick. Men det är rejält krångligt eftersom det kräver en grundlagsändring (för att en svensk grundlag skall ändras krävs att två likalydande beslut fattas av riksdagen. Mellan de två besluten måste det dessutom ha hållits ett allmänt val).

Dessutom är det extremt få av kungens uppgifter som regleras av grundlagen. Förutom att vara med på konselj, riksdagens högtidliga öppnande och att vara ordförande i Utrikesnämnden kan han helt enkelt ligga på sofflocket resten av året utan att någon kan göra ett endaste dugg åt det. Och om han skulle börja uppträda på ett sätt som går i strid med Torekovöverenskommelsen eller på annat sätt uppträda olämpligt så ger lagen ingen riktig vägledning. Inte ens om han begår brott. 

Kungen kan nämligen heller inte granskas av rättsväsendet eftersom han har åtalsimmunitet (nästan – folkmord kan han faktiskt åka dit för enligt grundlagen). Det är en av anledningarna till att kungen kan överträda hastighetsbegränsningar med sin sportbil i sällskap av Säpopoliser.

Statsminister Fredrik Reinfeldt menade i dag att en del av den svenska konstitutionella monarkin är att han som regeringschef inte får kommentera eller utvärdera statschefen. Men det står faktiskt ingenstans i grundlagen. Olof Ruin menar till och med att det faktiskt är så att statsministern är den ende som möjligen kan fungera som någon sorts kontrollinstans om kungen någon gång (rent hypotetiskt) skulle missköta sig. 

– Det finns inga formella sanktioner. Det som händer, men det är en spekulation från min sida, är att statsministern säger: ”Ers majestät, det där var inte så klokt gjort”, säger Olof Ruin. 

I dag passade jag på att ta upp ämnet med statsministern:

Man vet att kungen i bland bryter mot lagen genom att köra för fort. Skulle du våga säga åt kungen på skarpen?

– Var lite noggrann med att Sverige är en konstitutionell monarki där kungen är statschef, det är instiftat i regeringsform och successionsordning vilket är grundlagar. Över detta förfogar Sveriges riksdag, både att bevara utveckla och förändra och jag uppfattar det inte som min roll att recensera eller kommentera statschefen, svarade Reinfeldt.

Jag tycker att det är ok att han duckar på frågan, den var ju lite slängig. Men det är ett intressant hypotetiskt resonemang. Tror ni att Reinfeldt skulle våga utnytja sin makt som folkvald regeringschef om Bernadotte som ärvt sin titel som statschef och varken kan granskas, dömas eller avskedas gör nåt dumt?

/Erik Nises

I den här äldre bloggposten skrev vi om Svenska Dagbladets avslöjande om CIA-agenter som opererat olagligt på svensk mark. Kort efter avslöjandet krävde Håkan Juholt att bli informerad om händelsen. När han kom ut från Utrikesnämndens sammanträdde i Lovisa Ulrikas matsal på Stockohlms slott i dag sa han att han inte behövde någon mer information i ärendet.

– Jag vill inte på något sätt kommentera vad som sagts i Utrikesnämnden, men jag har inga krav på ytterligare information i frågan.

När han fick en rak fråga om han informerats av regeringen blev svaret:

– Ja.

Alright, då tycker sig alltså Juholt ha tillräcklig information. Men räcker det med att sossarna vet eller bör befolkningen också få klarhet i denna händelse?

Jo, det tycker Juholt. Men det är Reinfeldts sak att sköta. 

– Jag tycker regeringen ska ge information till allmänheten, det är regeringens sak att informera i ett sådant här ärende.

Det kan man ju tycka att han har rätt i men nu kommer det märkliga. Fredrik Reinfeldt fick frågan om vad som händer i fallet och svarade så här (VARNING LÅNGT OCH SVÅRBEGRIPLIGT CITAT):

– Jag har angivit att jag inte i detalj har kunskaper i det ärendet och noterat att ansvarig myndighet har vare sig bekräftat eller dementerat. Jag har också kunnat konstatera att det har inte, till varken utrikesministern eller UD, framförts från ansvarig myndighet några önskemål om någon diplomatisk reaktion eller erinran. Men det behöver inte innebära att det inte har funnits information eller att någonting har hänt, det behöver bara återspegla hur man har bedömt i olika ansvarsdelar av vårt system magnituden av det påstådda.

Det är inte helt lätt att förstå vad statsministern menar. 

Han får frågan om det kommer att hända något mer i ärendet och svarar då så här:

– Alltså givet att det inte har framställts något önskemål om någon form av diplomatisk erinran så är det därmed inte ett ärende för regeringen. 

Hur ska vi nu tolka detta?

Håkan Juholt kan förstås bara stå och hitta på att han fått någon tillfredsställande information om händelsen. Men talar han sanning så har Reinfeldt bestämt sig för att det räcker att informera Juholt när Sverige drabbas av olovliga intrång från främmande makt. Vi andra får leva i ovisshet.

Men å andra sidan, om Juholt tycker att regeringen bör informera svenska folket om CIA-agenterna, kan han väl lika gärna göra det själv. Han som vet så mycket.

/Erik Nises

Den 11 december 2010 sprängde sig Taimour Abdulwahab till döds mitt i julruschen på Drottninggatan i Stockholm. Snart har det gått ett halvår sedan terrorattentatet. Efter dagens möte i Utrikesnämnden så gav statsminister Fredrik Reinfeldt (M) sin syn på vad händelsen betytt för Sverige på längre sikt.

Inför ett samlat pressuppbåd menade han att den svenska öppenheten och friheten bestått, trots det som hände. 

– Det är viktigt att understyrka. Det han gjorde mot oss var en attack på vår öppenhet och frihet. Det innebar en risk för att människor skulle misstänkliggöra varandra och börja missförstå islam. Men jag tror att detta i grunden är djupt oönskat av det svenska folket, som älskar sin öppenhet och frihet. Mitt intryck är att vi bestod prövningen.

Reinfeldt kopplade också samman terrordådet med den arabiska våren, där de folkliga upproren avlöst varandra, och med Usama Bin Ladins död. 

– Jag har känslan av att vi skriver på ett nytt kapitel när det gäller den muslimska världen, ett mer hoppingivande sådant. Det hoppas jag ska leda till att fler muslimskt dominerade länder genomför demokratiska reformer, lite som Turkiet har utvecklats. Om vi nu stänger dörren till Bin Ladin och extremismen, då är det väldigt hoppingivande för framtiden. 

Enligt statsministern har inte heller farhågorna som fanns om att självmordsdådet skulle leda till ökad islamafobi besannats. 

– Jag upplever att vi stått upp mot prövningen, även om vissa försökte måla upp en bild av en världsreligion som inte är korrekt. Vi har över 400 000 muslimer i Sverige, väl integrerade de flesta av dem. De allra flesta har inget annat än tydligt förakt mot den här typen av beteende.

Statsministern avslutade med att slå fast att han ser på Sverige som en plats där alla världsreligioner får plats. 

– Varje gång en extremist kliver in i vårt öppna samhälle är det en utmaning. Vi måste visa att öppenheten och friheten är värd att försvara. Och det upplevde jag att vi klarade. Men vi är inte förskonade för all framtid. Den här typen av handlingar kan återkomma.  

/Pär Karlsson

Foto: JERKER IVARSSON

Efter att Mona Sahlin (S) klev ned från tronen följde över två månaders tystnad från den gamla sosse-ledaren. I söndags tog hon dock bladet från munnen i en intervju i DN. Några dagar tidigare ställde hon dessutom upp i Aftonbladets Schulman Show.

Monas rödgröna polare Maria Wetterstrand (Mp) har dock valt en annan väg efter att hon nyligen slutade som språkrör för Miljöpartiet.

Någon längre tystnad blev det nämligen inte.

Wetterstrand ställde i morse upp på en intervju i SVT:s Gomorron Sverige. Och inte nog med det. Hon har dessutom börjat twittra, någon hon tidigare sagt sig inte ha tid med. Och det är inte bara kärnkraft och asylfrågor det handlar om.

De senaste dagarna har hon bland annat vädrat sina åsikter om:

• Konungens tv-framträdande:

”Alltså, att prata har ju aldrig varit kungens starka sida. Han kan ju knappt hålla färdigskrivna tal. Hans rådgivare kanske glömde det.”

• Gamla dator-spel:

”Boulder dash var alltid min favorit. :-)”

• Glass:

”Sommarens första finska lakritsglass. Inte riktigt lika bra som salmiakglass men får duga.”.

Du kan följa henne här. 

/Pär Karlsson