Newcastle har upplevt en nattsvart säsong. Fem franska värvningar senare börjar fansen se ljuset i tunneln.
Om ni varit bortresta och frånkopplade senaste veckorna har ni kanske missat att det skett en del på Tyneside.
Inom loppet av ett par veckor har tränaren Alan Pardew och klubbdirektören Derek Llambias hämtat in en rad förstärkningar från Frankrike: Moussa Sissoko (Toulouse), Massadio Haïdara (Nancy), Yoan Gouffran (Bordeaux), Mapou Yanga-Mbiwa (Montpellier) samt Mathieu Debuchy (Lille) som anslöt i början av månaden.
Igår i ödesmatchen mot Aston Villa slängde Alan Pardew in tre av nyförvärven i startelvan, Moussa Sissoko, Yoan Gouffran och Mathieu Debuchy. Det blev succé.
Newcastle – som inte hade vunnit en enda bortamatch under säsongen – gjorde sin bästa halvlek på länge. Gästerna tog tag i taktpinnen och det hade inte dröjt många minuter innan Moussa Sissoko chippat fram till en fri Papiss Cissé. Senegalesen fick dock inte kontroll på bollen.
Nästa gång gick det bättre. I den 19:e minuten vände Sissoko upp och slog en perfekt passning till Cissé som rullade in 0–1 bakom Brad Guzan.
Några minuter senare sköt Yohan Cabaye vackert in 0–2 från distans.
Moussa Sissoko tog plats som offensiv mittfältare i ett 4-2-3-1-system med Yohan Cabaye och James Perch som sittande mittfältare. Han var första halvlekens bästa spelare tillsammans med högerbacken Debuchy.
– Vi hade nog inte vunnit utan värvningen av Sissoko. Så viktig var han, sa Alan Pardew.
Yoan Gouffran tog plats som vänsterytter. Han var inte lika framträdande, men visade prov på både teknik och förmåga att leverera inlägg.

Aston Villa blev utbuat i paus. Delar av publiken, inte många, men några få, hade redan lämnat arenan. Hemmalaget hade inte skapat mycket förutom Charles N’Zogbias dunderskott i stolpen.
Jag hade önskat att veta vad Paul Lambert sa i pausen, men scenförändringen var total. Han bytte ut den avskärmade Darren Bent och Joe Bennett och satte in Gabriel Agbonlahor och Andreas Weimann och gick över på ett 4-2-3-1.
Starten av andra halvlek var frenetisk. Villa skapade ett enormt tryck – och Villa Park svarade. Det var engelsk läktarkultur när den är som bäst. Varje inkast på offensiv planhalva gav jubel och ett ”Come on!” från fansen.
Det blev en reducering på straff direkt i andra genom Christian Benteke (efter att Debuchy varit klumpig), men trots mängder av chanser kom inte Villa närmare. Tim Krul stod emot med hjälp av ett par fina räddningar och inhopparen Mapou Yanga-Mbiwa, som hoppade in som defensiv mittfältare, gjorde en matchavgörande, uppoffrande brytning framför fötterna på Ciaran Clark.
– Det är första gången som jag har sett en stående ovation efter en förlust, sa Paul Lambert. Det var otroligt.
Pressen på den skotske managern är enorm, men han och spelarna kan åtminstone trösta sig med att situationen kändes mindre hopplös efter slutsignalen än i paus. Andra halvlek var ett fall framåt; uppryckningen gav hopp inför fortsättningen.
”Le Toon”, som man kunde läsa på en fransk flagga på bortasektionen, föll ihop som ett korthus i andra halvlek och hade blivit straffade av ett bättre lag.
Men just igår, när laget säkrat säsongens första bortaseger, tror jag inte att de deppade nämnvärt över det.
– Det var en enorm, enorm seger. Det kändes som en av de viktigaste matcherna jag spelat i den svartvita tröjan, sa Steven Taylor, som var tillbaka i mittförsvaret.

***
Läs mer:
I går: ”Gigantiskt tomrum efter Nelsen”.
I går: ”City hade ingen plats för Balotelli”.
I går: ”Coutinho – blivande stjärna?”.