André Villas-Boas, 35, har sina brister. Inte såg konstigt när han är jämnårig med flera av spelarna i ligan.
Han var så när att slarva bort avancemang i Europa League borta mot Inter på grund av en självmordstaktik och i ligamatchen därpå blev det förlust delvis på grund av en märklig laguttagning.
Men som matchcoach är han briljant. Hans förmåga att ta rätt beslut och förändra matcher i realtid är minst sagt imponerande.
Jag minns hans djärva drag i höstas, sedan Tottenham reducerats till tio man borta mot Arsenal. AVB gick ned på trebackslinje, formerade laget som ett 3-4-1-1 och lät sina wing-backs sköta kanterna. Det gav inga poäng, men väl en spelmässig uppryckning.
Igår mot Manchester City visade han återigen sin fingertoppskänsla.

City hade dominerat inledningen och gjort 0–1 redan i femte minuten. Det var ett mål av den sortens kvalitet som är svårt att försvara sig emot. Visst, Scott Parker blev bolljagare i förstaläget och hamnade på mellanhand i andraläget, men passningen från Carlos Tévez till James Milner var intelligent och inspelet snett inåt bakåt till en fri Samir Nasri var enligt skolboken.
I drygt 70 minuter hade City kontroll på händelserna. Gareth Bale, som gjorde comeback, hade inte åstadkommit mycket och Spurs kändes uddlöst.
Men André Villas-Boas fick till en scenförändring. Han bytte in Tom Huddlestone och Lewis Holtby och gick över på 4-3-3 med Huddlestone som defensiv mittfältare bakom Mousa Dembélé och Lewis Holtby (som jag fortfarande tycker har mycket att bevisa).
Effekten dröjde inte länge och kom inom loppet av sju elektriska minuter. Clint Dempsey höll sig framme vid bortre stolpen och stötte in 1–1 framspelad av Gareth Bale. Jermain Defoe vek in från vänster, fick tillräckligt med utrymme av Vincent Kompany) och sköt 2–1 i bortre hörnet, ett typiskt Defoe-mål. Gareth Bale avrundade vändningen med att kyligt chippa in 3–1 över en utrusande Joe Hart.
Tre mål inom loppet av sju minuter mot ligans bästa försvar.
Jag såg inte den vändningen komma.
Och precis när jag känt att den där Champions League-platsen börjar glida Tottenham ur händerna har de istället skaffat sig fifty-fifty-läge igen.
Och detta tack vare André Villas-Boas genialiska byten och taktiska dispositioner.

Portugisens aktier har stärkts kontinuerligt under säsongen. Han har fortfarande har skönhetsfläckar och är långt ifrån en fulländad tränare.
Alex Ferguson är fortfarande en mästare när det gäller utstuderade taktiker inför stormatcher (läs mer här, här och här), men hans kvaliteter som coach är inte riktigt lika vassa.
André Villas-Boas å andra sidan verkar ha större svårighet att finna rätt taktik vid starten av matcher än han har att förändra under matchens gång.
I den genren, som matchcoach, kan jag inte komma på någon manager som – sett till denna säsong – presterat bättre.

***
När Liverpool–Chelsea sparkade igång hade jag redan tagit plats vid tränarbänken (kollar reprisen på Viasat i detta nu). Det var premiärmatch för Gamla Karlbergare igår. Hur det gick kan ni läsa här.
Vill ni läsa en kommentar om händelserna på Anfield och Luis Suárez bett kan ni läsa Peter Wennmans pluskrönika.