Förra säsongen:
Premier League: 4.
Champions League: Åttondelsfinal.
FA-cupen: Mästare.
Ligacupen: Fjärde omgången.

Titeltorkan är över, Arsène Wenger har öppnat plånboken i tid och truppen känns starkare än på många år.
Det var länge sedan känslan kring Arsenal var så här positiv i början av augusti.

För att ge en bild av hur saker kan förändras radikalt på ett år kan vi skruva tillbaka tiden till starten av augusti ifjol. Då hade Arséne Wenger återigen genomlidit en sådan där transfersommar som fansen blivit vana vid.
Arsenals vd Ivan Gazidis hade snackat om hur mycket pengar som fanns tillgängligt, men klubben hade levererat lite. Gonzalo Higuaín-spåret sprack. Luis Suárez-spåret likaså.
När säsongen drog igång fanns ett frågetecken kring Arsenal som knappast rätades ut efter 1–3 i premiären hemma mot Aston Villa. Fansen var i uppror och alltfler ville ha Arséne Wenger sparkad.
Sedan kom det efterlängtade storköpet av Mesut Özil på deadline day, en värvning som förändrade stämningsläget i kvarteren i Islington.

Nu står vi här och läget är diametralt annorlunda. För det första fick Arsenal slut på den utdragna titeltorkan i våras i och med FA-cupsegern. Det går inte att överdriva betydelsen av den triumfen. Varje år har supportrarna fått leva med raljanta kommentarer om hur länge sedan det är Arsenal fått lyfta en pokal. Den känslan har smittat av sig på hela klubben och dess spelare.
Nu är det ingen som talar i termer av att få vinna en titel, oavsett vilken. Nu talar man istället om att spelarna fått en dos vinnarmentalitet och självförtroende och att nästa steg är Premier League-titeln.

Sommarens transferaktivitet understryker den känslan. Varje år sedan Patrick Vieira lämnade klubben har Arsenal fått leva med att stjärnor lämnar.
Att vinka adjö till en lagkapten har blivit ett säkert sommartecken i Gunners. Men inte nu. Förlusten av Bacary Sagna på Bosman är visserligen kännbar, men den här gången har Arsène Wenger varit beslutsam när han letat och funnit ersättare. Mathieu Debuchy ansluter från Newcastle. Fransmannen hade en tuff start i Premier League, men under fjolåret visade han den form som gjorde honom till en av Europas bästa högerbackar under tiden i Lille. Calum Chambers är den typ av värvning som Arsenal borde ha gjort tidigare år. En ung, lovande (och dyr) engelsman, men framför allt en defensiv förstärkning som har fått kosta pengar. Wenger har annars varit för låst i att endast spendera på offensiva spelare. Chambers slog igenom med dunder och brak förra säsongen och hans förmåga att både spela högerback och mittback blir guld värt för en klubb som jag ansett varit för tunn på mittbackssidan.
VM-målvakten David Ospina kommer att sätta Wojciech Szczesny under större press än Lukasz Fabianski lyckades med. Det är inte omöjligt att colombianen tar förstaposten, så bra är han.
Joel Campbell är ingen värvning, men känns som en sådan eftersom han återvänder från utlåning och nu är redo att slåss om en plats.

Det mest intressanta tillskottet, den investering som fått fansen att drömma om ligatiteln, är dock Alexis Sanchez. Han symboliserar precis som Mesut Özil en referenspunkt i Arsenals moderna historia. Under tiden på Highbury hade klubben inte tillräckligt stora intäkter för att fightas om de allra bästa spelarna. Under tiden där man amorterat lånen för bygget av Emirates har man tvingats agerat med bakbundna händer och fått titta på när storspelare valt andra arbetsgivare.
Alexis Sanchez för runt 400 miljoner kronor är ett köp som understryker att Özil-affären inte var något undantag. Nu kan Arsenal vara med och konkurrera om mer attraktiva spelare. Inte om de allra dyraste, inte Gareth Bale och James Rodriguez, men väl stora namn med odiskutabel kvalitet.
Alexis Sanchez är en sådan spelare.
Chilenaren är 25 år, han kommer från en stark säsong med 19 mål och 10 assist i La Liga och ett VM där han övertygade för ett av turneringens uppstickarlag. I Barcelona fick han spela andrafiolen bakom Leo Messi och, till viss del Neymar. Det kommer han inte få göra i Arsenal. Här blir han nyckelspelare.
Alexis Sanchez flexibilitet gör att han kan användas i flera positioner. Till vänster, till höger och även som tia. Men det allra mest spännande vore om Arsène Wenger spelar honom som striker, vilket han öppnat för. Det skulle i så fall betyda att laget kommer att spela annorlunda jämfört med när Olivier Giroud används som ren targetspelare. Sanchez bidrar med fart och djupledsspel. Med honom och Theo Walcott har offensiven mer speed än man haft sedan Thierry Henrys dagar.
Med en acklimatiserad (?) Mesut Özil som hovleverantör till dessa kvicksilver har Arsenal en arsenal (sorry, jag har varit ledig ett tag) som lär att skapa problem för motståndarförsvaren.
Om Yaya Sanogo – som satte fyra mål i träningsmatchen mot Benfica – dessutom utvecklas till en joker har Wenger plötsligt en massa alternativ i positionen längst fram. Giroud, Campbell, Sanchez, Sanogo, viss skillnad mot ifjol då Giroud förväntades bära lasset ensam.

Det enda jag saknar nu för att måla ut Arsenal till en given titelkandidat är en defensiv mittfältare av klass. Där hade man problem ifjol eftersom varken Mikel Arteta eller Mathieu Flamini håller toppklass. Att balansen blir fel med Aaron Ramsey och Jack Wilshere på de defensiva platserna är uppenbart. Den som vill ha argument kan kolla på en repris av Aston Villa-matchen på Emirates.
Det ryktas om bud på William Carvalho från Sporting, en koloss som onekligen skulle tillföra fysik och försvarstänk. I så fall kommer Arsène Wenger få punga ut med ytterligare runt 300 miljoner kronor.
Det skulle vara ett statement om något.
Och ytterligare ett bevis på att Arsenal är redo att ta avstamp mot riktigt höga höjder.

Tänkbar startelva:
Szczesny – Debuchy, Mertesacker, Koscielny, Gibbs – Ramsey, Flamini – Walcott, Özil, Sanchez – Giroud.

In: Alexis Sánchez (Barcelona, £30m), Calum Chambers (Southampton, £16m), Mathieu Debuchy (Newcastle United, £12m), David Ospina (Nice, £3m), Elias Chatzitheodoridis (Mas Kallitheakos, Undisclosed), Hugo Keto (HJK Helsinki, Undisclosed), Ben Sheaf (West Ham, United, Undisclosed).
Out: Johan Djourou (Hamburg, £2.5m), Thomas Eisfeld (Fulham, Unidsclosed), Zak Ansah (Charlton Athletic), Lukasz Fabianski (Swansea City), Zachari Fagan (Welling United), Bacary Sagna (Manchester City), Chuks Aneke (Zulte Waregem), Wellington Silva (UD Almeria, Loan), Carl Jenkinson (West Ham United, Loan). Källa: Telegraph
Released: Nicklas Bendtner, Daniel Boateng, Chu-Young Park, Leander Siemann.
Nyckelspelare: Alexis Sanchez.
Håll ögonen på: Mesut Özil.

***
Om någon undrar: Det är inte jag som tagit bort kommentarfunktionen i bloggen. Det är Facebook som gjort en uppdatering, vilket kräver någon ny teknisk lösning. Läs mer här.