Spelet var undermåligt, underhållningen i långa stunder obefintlig.
Blackburns Steve Kean kunde inte bry sig mindre.
Han är på väg att fullborda ett mirakel.

Blackburn vann ”svenskmötet” med Sunderland i går på Ewood Park (2-0).
När Ewood Park jublade, sjöng och hyllade sitt lag efter slutsignalen kunde jag inte låta bli att tänka på Steve Kean.
Här har vi en man som har fått utstå den mest frapperande smutskastningen en tränare någonsin fått uppleva i Premier League.
Han har fått uppleva protestaktioner riktade mot honom och ägaren Venky’s.
Han har lett sitt lag samtidigt som ett flygplan svävat över Ewood Park med banderollen ”STEVE KEAN OUT”.
Han har känt sig så jagad att han blev tvungen att skaffa livvakt.
Han har i praktiken varit ”dead man walking”.
I går när Blackburn svepte undan ett svagt Sunderland och ryckte i bottenkampen hade de glada minerna återvänt till Ewood Park. Fansen stöttade sitt lag, ingen skanderade att tränaren skulle få sparken nästa morgon.
– Jag har alltid sagt att jag aldrig ska ge upp. Det är lovande eftersom vi sagt hela säsongen att vi kan vända det här och se till att fansen får gå hem lyckliga, sa Steve Kean efteråt.
Lyckas han är det en bragd.
Den 44-årige skotten har haft allt emot sig. Förutom inkompetenta ägare har han fått tackla supportrarnas vrede och press från media.
I januari fick han se ordinarie mittbacksparet Chris Samba och Ryan Nelsen flytta.
Steve Kean har gett förtroende till budgetspelare som Marcus Olsson och egna produkter som Jason Lowe och Adam Henley. Inte för att han velat, utan för att han inte haft något val.

Blackburn har legat under strecket i princip hela säsongen. Efter en lyckad facit i mars, ett kryss och två vinster, ligger man plötsligt sex poäng före Queens Park Rangers under nedflyttningsstrecket.
Det var första gången Blackburn tog två raka segrar sedan november 2010.
– Inte bara två raka vinster, vi har hållit nollan två gånger i rad också, påminde Steve Kean. Det är mycket kvar av säsongen, men vi känner att vi gör framsteg.
Framstegen handlar mer om karaktär och engagemang än kvalitet, åtminstone sett till gårdagens match.
Första halvlek var förmodligen den sämsta jag sett i Premier League den här säsongen. Bortsett från Yakubus stolpträff i inledningen hände ingenting.
Det mest kittlande, ur blågul synvinkel (som egentligen var helt odramatiskt) var när Sebastian Larsson fällde Marcus Olsson, tyckte att han filmat, innan Martin Olsson kom till undsättning och försvarade tvillingbrorsan.
Sunderland – utan avstängde Stéphane Sèssegnon – var påtagligt uddlöst. De hade inte ett enda avslut på mål under hela matchen.
– Vi saknade intensiteten som vi hade i lördags (mot Everton i FA-cupen). Vi nådde ingen nivå alls, sa Martin O’Neill.

I andra halvlek bröts dödläget i den 58:e minuten när formstarke Junior Hoilett tryckte in en andraboll efter att Simon Mignolet misslyckats att boxa bort en hörna.
Yakubu, som letat efter målformen efter nyår, nickade in 2-0 med fyra minuter kvar och firade med att visa upp en ”Pray 4 Muamba”-t-shirt (han varnades inte). Bakåt imponerade Grant Hanley igen, liksom mittfältaren Steven N’Zonzi och Martin Olsson på vänsterbacken.
– Vi har arbetat hårt på träningarna för dessa nollor. Vi hade Martin Olsson som gjorde den där brytningen. Spelarna offrade sig, sa Steve Kean.
Situationen han talade om skedde vid ställningen 1-0. Det såg ut som ett givet mål, men Olsson lyckades med en glidtackling i Nesta-klass täcka framför en framstörtande Nicklas Bendtner.
Blackburn visade hjärta på ett sätt som Sunderland inte förmådde att göra. Fortsätter de att göra det så kommer de att klara kontraktet.
Är det resultatet av att ledningen visat förtroende och behållit Steve Kean?
Fan tro’t.

***
Sunderland är verkligen inte samma lag utan Stéphane Sèssegnon.

***
Leeds, med nye managern Neil Warnock, torkade med 3-7 hemma mot Nottingham i går i Championship (efter fem mål av Garath McCleary).
Jag gissar att Brian Clough log i sin himmel.

***
I kväll kommer jag att liverapportera Manchester City-Chelsea på Sportbladet.se. Häng gärna med!

***
Spelprogram:
Ikväll
Tottenham-Stoke 20.45
Manchester City-Chelsea 20.45
QPR-Liverpool 21.00
Everton-Arsenal 21.00

Welbeck – Englands lösning i EM?
Wayne Rooney gjorde två mål, Antonio Valencia var bäst på plan, men jag ändå framhålla Danny Welbeck från gårdagens match.
Det fanns en talande situation för hans insats:
Det var i den 73:e minuten, vid ställningen 2-0, där United attackerat med många spelare men bollen hamnade i händerna på Pepe Reina som satte igång spelet direkt.
I det läget vandrar en vanlig anfallare tillbaka, missnöjd över att inte ha fått bollen. En smart anfallare scannar av spelplanen, inser att det saknas folk defensivt – och tar sig hem på rätt sida. Lex Henke Larsson.
Welbeck gjorde det. Han tog en 50 meters löpning hemåt och hamnade i positionen som central mittfältare. Den typen av arbete för laget är ovärderligt.

Danny Welbeck kommer aldrig att vinna skytteligan i Premier League, han är ingen ”poacher”, men som ensam striker erbjuder han något annat.
I första halvlek, när mästarnas spel hackade och Liverpool fått matchen dit de ville, var det han som drog loket genom att löpa, hålla i och stressa Liverpools försvarare till leda.
Med den akuta engelska bristen på strikers framstår Welbeck som ett hett alternativ för England i EM.

Henry-sagan fick ett magiskt slut
Thierry Henry gjorde sin sista ligamatch för Arsenal (väl?). Det kunde inte ha slutat på ett bättre sätt.
Arsenal hamnade i underläge med 0-1 på Stadium of Light (efter att Per Mertesacker dråpligt nog halkat och skadat sig). De hade inget svar, ingen nyckel för att öppna ett vattentätt Sunderland som matchen igenom sjönk ihop i ett säckliknande 4-6-0-försvar. Jag tror inte att jag sett något lag den här säsongen spela så defensivt på hemmaplan.
Dörren var låst tills Thierry Henry kom in istället för Alex Oxlade-Chamberlain med cirka tjugo minuter kvar.
Fransmannen fick se Aaron Ramsey kvittera till 1-1 innan han själv steg in i handlingen. På ett utsökt inlägg från Andrej Arsjavin stötte han in segermålet, 2-1, i den 90:e minuten.
Den avslutningen var nästan för bra för att vara sann.
Thierry Henry har inte varit överdrivet bra under de här veckorna, men hans entré i laget har bara haft positiva effekter.
Tre fullträffar – samma målfacit som Henke Larsson hade under sin sejour i Manchester United – var mer än jag hade hoppats på.
Vissa befarade att Thierry Henry riskerade sin legendarstatus med återkomsten i Arsenal.
Han byggde på den istället.

…och Norwich saga fortsätter
Norwich. Grant Holt. Paul Lambert. Alla före detta League One-spelare.
”Kanariefåglarna” flyger mot oanade höjder. Efter segern borta mot Swansea i går ligger de på åttonde plats, bara fyra poäng efter Liverpool.
När tar sagan slut?

Knowing me, knowing you…
Jag var en av dem som blev förvånad när Tottenham valde att plocka i Louis Saha, 33, under deadline day. Anfallarens fotbollsmässiga kvaliteter är det ingen som ifrågasätter, men hans skadebenägenhet får ju Gabriel Özkan att framstå som Stålmannen.
I går debuterade han och satte två mål mot Newcastle. Det är lite typiskt Saha. Jag har inget fog för det, men jag tror att han har börjat bra i alla klubbar han varit i, för att sedan plocka en skada och spendera mer tid på rehabcykeln.
Hans samarbete med Emmanuel Adebayor såg dock ruskigt lovande ut och sett till gårdagens insats har Sahas entré förbättrat lagets chanser att ta CL-biljetten.
Om han fortsätter som i går lär vi få höra sången ”Knowing me, knowing you – Sahaaaaaaaaa” på White Hart Lane många gånger i vår.

Emmanuel Adebayor verkade trivas när han fick en mer löpvillig lekkamrat än Rafael van der Vaart. ”Ade” gjorde ett mål och fyra assist (!), ett hyfsat facit. Jag kan faktiskt inte erinra mig någon spelare som gjort fyra assist i samma halvlek i toppligorna tidigare. Någon annan som kan?

A sad day for football
Så till den händelse som hela världen snackar om – som vi inte kan bortse ifrån: Handskakningen som uteblev.
Med bakgrunden till matchen – med chans att lämna den här olyckliga historien och gå vidare – var det ytterst uppseendeväckande, ytterst olämpligt, att Luis Suárez inte tog Patrice Evras utsträckta hand.

Man kan, som de nyblivna ”experterna” på lingvistik, diskutera sydamerikanskt uttal. Man kan diskutera strafflängd (jag har tyckt att åtta matcher är för hårt jämfört med andra avstängningar).
Men fakta kvarstår: Luis Suárez har erkänt att han kallat Patrice Evra för ”negro” vid ett tillfälle, han dömdes av en oberoende jury som drog slutsatsen att han sagt det sju gånger, Liverpool valde – efter att ha läst den 115-sidiga utredningen – att inte överklaga och låta en ny jury granska fallet.
Liverpools tränare Kenny Dalglish sa i veckan att han väntade sig en handskakning. Luis Suárez ställde inte upp på det och fördömdes efteråt av Liverpoollegendaren Alan Hansen. Spelarfackets chef Gordon Taylor säger i dag att det var  ”respektlöst och pinsamt”.
Suárez hjälpte inte sin klubb – den som betalar hans lön – när han agerade som i går.

Patrice Evra, knappast någon ängel, var gårdagens moraliska vinnare tills han provokativt firade segern framför Suárez så att (den i går utmärkte) domaren Phil Dowd fick gå emellan och förhindra ett större slagsmål.
Det var patetiskt och pinsamt av Evra. Jag tror inte han är stolt när han ser bilderna i efterhand. Har man vunnit talar resultattavlan alltid för sig själv. En del skrev till mig i går på Twitter att ”man måste få fira en seger när man gått upp i ligaledning”, men jag har inte sett Evra fira någon seger förut på det sättet.
Och det var väl ett sådant firande av Mario Balotelli efter FA-cupsemifinalen förra våren som fick Uniteds spelare och fans att rasa?

Som vanligt utgår alla slutsatser ur den här historien från lagtillhörighet, vilket i sig också är tragiskt.
Liverpool har all rätt att känna sig orättvist behandlat. Men klubben tjänar inte på att den här historien får oproportionerligt stort utrymme.
Hade Liverpools pr-avdelning skött det här på ett proffsigt sätt – inte skickat ut ett första statement på hemsidan som man sedan tog bort, utan hanterat krisen som varje stort företag måste agera:
”Vi gjorde fel, i det här landet är det inte okej att kalla någon för ”negro”, vi ber om ursäkt för det, men vi vill också framhålla att man inte säger ’din systers f****”, hade stormen blåst över mycket fortare.
Istället har man stoppat huvudet i sanden, fått för sig att alla är emot dem och låtit Kenny Dalglish att framstå som Bagdad-Bob.
Kenny Dalglish försvarar alltid sina spelare till döden. Det är en sorts ”skydda-omklädningsrummet-taktik” som nästan alla tränare använder, oavsett om det rör Andy Carrolls måltorka, Ryan Giggs otrohet eller en ful tackling av valfri spelare. Men i går nådde han absurdhetens gräns när han i första intervjun efter matchen påstod att han inte visste att Luis Suárez inte skakat hand med Evra. I så fall var han ensam i världen om det. Det blev ännu mer märkligt när han skyllde hela grejen på tv-kanalen Sky.

Alex Ferguson använde starka ord efteråt. Han pratade om Suárez som ”disgrace to Liverpool Football Club”, han sa att urugyanen ” should never play for the club again”.
Alex Ferguson har haft sina egna stormar genom åren, och det kan vara på sin plats att betona att han fick övertalas av rådgivaren, förre Mark & Spencer-ordföranden Richard Greenbury, att inte slänga ut Eric Cantona från klubben efter karatesparken på Selhurst Park 1995. Men jag kan inte ta Fergusons ord om Suárez på särskilt stort allvar. Jag är inte förvånad över att Alex Ferguson tar varje tillfälle i akt att försöka sätta press på en rival.
Om Luis Suárez ska spela i Liverpool eller inte är en fråga för den klubbens ledning.
De styrande, inte minst ägaren John Henry, borde dock fundera på om han gör mer skada än nytta för klubben. Oavsett hur fantastisk fotbollsspelare han är.

Det var en dag då Manchester United vann matchen, men fotbollssporten förlorade.
Spelet, ”The Beautiful Game” som vi kallar det, är inte så vackert alla gånger.

***
Rekommenderar lite övrig läsning om Suárez/Evra-incidenten:
Peter Wennman skriver klokt om gårdagens händelser (länk).
The Guardian (länk).
The Telegraph (länk).

Spelarna har inte lyssnat på Riley
Efter senaste tidens omdiskuterade utvisningar skickade domarbasen Mike Riley i veckan ett brev till klubbarna för att klargöra bedömningen. Riley klargjorde:
”If you commit to a tackle at speed and with intensity, typically with both feet off the ground, then you put yourself at risk of being sent off.”
Om budskapet nådde fram till spelarna så måste de ha glömt bort det när det var dags för match. På lördagen delades det ut nio röda kort i de två högsta divisionerna, varav tre i Premier League. Alla var inte för så kallade ”two-footed challenges”, men Gaël Givets var ett perfekt exempel. Fransmannen tappade bollen, satsade för fullt mot Robin van Persie och ångrade sig i samma ögonblick som han reste sig. Det finns inget försvar för sådana tacklingar.
I Robert Huths fall har jag dock förståelse för Stoketränaren Tony Pulis besvikelse. Sunderlands David Meyler kan knappast ha fått så ont som han försökte få det till – och det är självklart att det påverkade domarens beslut (även om det inte ska göra det). När ska filmande spelare få bestraffning i efterhand?

van Persie – årets spelare?
Jag har länge sett David Silva som ”player of the year”, och vinner Manchester City ligan blir det förstås svårt att förbise spanjoren. Han har trots allt varit dominant i många av stormatcherna. Men Robin van Persie är inte långt efter. Facit i går: 3+2. Målen var inte extraordinära; han var på den plats där han ska vara.
Assisten till Alex Oxlade-Chamberlains 3-1 i första halvlek däremot var ren perfektion. Mottagningen, den funktionella tekniken för att skaka av sig bevakningen och den precisa framspelningen fick mig att tänka på Dennis Bergkamps klassiska förarbete till Fredrik Ljungberg.
Robin van Persie 2011/2012 är en komplett anfallare. Han gör mål, han spelar fram, han är med i speluppbyggnaden.
Som av en händelse passerade van Persie i går sin landsman i alla tiders Arsenal-skytteliga. Robin van Persie står nu på 123 mot Bergkamps 120.

Blackburn i kris – igen
Precis när utskällde Steve Kean lyckats släcka de mest akuta bränderna, när han köpt sig tid med segern på Old Trafford, har hans lag återigen hamnat i en djup kris. Mittbacken Chris Samba, lagets stöttepelare, spelade inte mot Arsenal för att hans han inte var i rätt ”state of mind”. Vad ska man då säga om de Blackburnspelare som faktiskt spelade matchen?
Även om Arsenal var bra, riktigt bra, så var framför allt Blackburn pinsamt svagt. De gjorde pojklagsmisstaget att spela utan någon sorts press på bollhållaren samtidigt som de lämnade enorma ytor bakom sin backlinje. Det straffade sig tre gånger i första halvlek. Det kunde ha varit det dubbla.
Det var som om spelarna kände sig slagna på förhand. Vanligtvis så pigge yttern David Hoilett var blek, nye anfallaren Anthony Modeste sög inte in en enda boll, mittfältaren Radosav Petrovic satte så få passningar till rätt adress att jag funderade på om han var färgblind.
Det var fler som hade det svettigt. Svenske förbundskaptenen Erik Hamrén måste ha slitit sitt hår hemma i tv-soffan med tanke på hur jobbigt Martin Olsson hade med Theo Walcott.

O’Neill-effekten
Sunderland under Steve Bruce: 11 poäng på 13 matcher. Sunderland under Martin O’Neill: 22 poäng på 10 matcher.
Vad nordirländaren har gjort med laget är enkelt att se – han har fått spelarna att tro på sig själva igen. Hur han har burit sig åt är en hemlighet som många tränare i fotbolls-England gärna skulle utforska.
Det räcker kanske med att konstatera att Sunderland inför helgen tagit näst flest poäng i ligan (efter Manchester United) sedan O’Neill tog över i december. Skulle de ha haft samma poängsnitt hela säsongen hade de legat på tredje plats.
Han har inte heller varit befriad från de anfallsbekymmer som Steve Bruce fick brottas med. I går använde O’Neill Craig Gardner (!) som striker.
Hur länge får Sunderland behålla sin succétränare?

Sian Massey – ligans bästa linjedomare

Så här skrev jag om Sian Massey i blogginlägget från 14 januari:
”Det enda kvinnliga inslaget i ligans domarkår stod i centrum för stormen när expertkommentatorn Andy Gray sparkades från Sky efter att ha fällt sexistiska kommentarer. Massey klev ur stormen med högt huvud och har gett svar på tal. Kan inte minnas att hon gjort ett enda avgörande misstag på linjen den här säsongen.”
Efter ännu en imponerande insats på Emirates översvämmades hon med hyllningar på Twitter.
Jämför med kollegan på linjen, förre proffsspelaren Darren Cann, som nästan alltid lyckas hamna i strålkastarljuset för att han missat en uppenbar offside eller flaggat för något som absolut inte var offside.
Sian Massey kommer snart gå på linjen i riktigt stora sammanhang.

Liverpool har tecknat ett tröjkontrakt värt £25m per år. Avtalet är det största som tecknats i brittisk fotboll.
Kan den här dealen ge förutsättningar för att slå sig in i toppen av Premier League? Det är åtminstone vad klubben hoppas.

Liverpool kom inte överens med Adidas, som tillverkat laget tröjor sedan 2006. Det tyska företaget ansåg att bristen på Europaspel sänkt klubbens marknadsvärde.
– Det var för stort avstånd mellan deras insatser på fotbollsplanen och den siffran som nämndes, sa Adidas vd Herbert Hainer förra veckan.
Då dök amerikanska Warrior Sports upp och erbjöd £150m för sex år.
– Det är en ny milstolpe för Liverpool Football Club och visar än en gång klubbens starka varumärke globalt, säger Ian Ayre, vd i Liverpool.
Den årliga summan, £25m, är mer än de £23,3m som Manchester United fått från Nike åren 2007-2010 (dock höjdes summan till £25,3m från 2011).

Så vilka är Warrior Sports? Hur kan de erbjuda mer än jätten Adidas?
Företaget bildades 1992 av före detta Lacrosse-spelaren David Morrow. De sysslade mest med Lacrosse-utrustning och slog sig in på ishockey. 2004 köptes företaget av skotillverkaren New Balance, som i dag är värt över 7 miljarder kronor.
Då Warrior är Bostonbaserat är det ingen slump att man är tröjtillverkare till Boston Red Sox – som har samma ägare som Liverpool.

Affären med Warrior Sports är mer lukrativ än de £150m som betalas ut under sex år. Med Warrior som samarbetspartner kommer Liverpool få full kontroll över den övriga souvenirförsäljningen. Det betyder bland annat att det är fritt fram att öppna en officiell souveniraffär i Norge eller Indien. Ian Ayre tror att den detaljen kan ge klubben ytterligare £25m i årliga intäkter, det vill säga ytterligare £150m över sex år.
Ian Ayre förklarar:
– Affärsverksamheten består av två delar. Vi har dels dräkterna, sakerna som spelarna bär, det är en del av uppgörelsen med Warrior. I vår nuvarande deal (med Adidas) har vi haft restriktioner för vår övriga souvenirförsäljning. I det nya avtalet har vi full kontroll över det. Det ger oss en större möjlighet.

Andra tröjkontrakt för tillverkare (kit supplier)

Övriga ”Big six”
Arsenal
Skrev ett sjuårigt avtal med Nike som gällde till 2012, värt £55m, men det har förlängts med tre år.
Chelsea
Förlängde avtalet med Adidas i oktober 2010 för de åtta kommande åren. Det nya kontraktet ger £20m per år, en höjning med £8m.
Manchester City
Har bara avverkat tre år av det tioåriga avtalet med Umbro. Men det ryktas om att kontraktet ska omförhandlas och att den årliga intäkten ska öka från blygsamma £6m till £26m. Ett bevis på klubbens framsteg senaste åren.
Manchester United
Om förhandlar sitt kontrakt med Nike. Det nuvarande avtalet gav klubben £23,5m per år åren 2007-2010. Från 2011 ger avtalet £25,3m per år. Det spekuleras att den nya dealen kan ge så mycket som £35m per år.
Tottenham
Tecknade nyligen ett avtal med Under Armour som gäller från och med säsongen 2012/2013. Uppges vara värt £10m per år, dubbelt så mycket som nuvarande avtalet med Puma ger.

Övriga klubbar
Aston Villa
Har ett avtal med Nike värt £10m över tre år. I dagarna meddelade klubben att man avser att byta inför nästa säsong för att tröjkvalitén varit undermålig. Man hoppas få ett avtal värt £6m per år då klubben säljer cirka 100 000 replicas per år.
Blackburn
Har sedan säsongen 2007/08 avtal med Umbro. Okänt vad det ger.
Bolton
Har avtal med storsponsorn Reebok som även köpte arenanamnet (Reebok stadium). Okänt vad avtalet ger.
Everton
Har bytt ut Umbro till Le Coq Sportif, märket de bar under sin mest framgångsrika säsong 1984/85. Uppges ge cirka £3m per säsong.
Fulham
Kappa ersatte nyligen Nike för de kommande tre åren. Okänt vad de betalar.
Newcastle
Har avtal med Puma som gäller till 2012. Vad kontraktet är värt är inte känt.
Norwich
Tecknade ett ettårigt avtal med italienska Errea inför comebacken i Premier League. Uppges vara värt cirka £1m.
Queens Park Rangers
Har ett femårigt avtal med italienska Lotto sedan 2008.
Stoke
Tecknade fyraårigt avtal med Adidas våren 2010. Okänt vad det är värt.
Sunderland
Har avtal med Umbro som går ut efter säsongen.
Swansea
Skrev kontrakt med Adidas i somras (precis som under legendariske tränaren John Toshacks dagar). Okänt vad de betalar.
West Bromwich
Har avtal med Adidas. Okänt vad de betalar.
Wigan
Har ett tvåårigt avtal med Mifit som löper ut efter säsongen. Okänt vad de betalar.
Wolverhampton
Skrev ett treårigt avtal med Schweiziska Burrda våren 2010. Enligt uppgift betalar de £1m per år.

Övriga Europa
Barcelona
Avtal med Nike som ger cirka £28m per år.
Real Madrid
Avtal med Adidas som ger cirka £28m per år.
Inter
Avtal med Nike sedan 1998 som ger cirka €12m per år (Obs! Uppgift i euro).
Milan
Avtal med Adidas som ger €13m per år.
Juventus
Avtal med Nike som ger €12m per år.
Roma
Avtal med Kappa som ger €5m per år.
Napoli
Avtal med Macron som ger €4,7m per år.
Bayern München
Avtal med Adidas som ger cirka £20m per år. Skrev nytt åttaårskontrakt förra våren.

Fotnot: Uppgörelserna är förmodligen valutalåsta, vilket betyder att de italienska avtalen ovan inte kan räknas mot dagens eurokurs.

Källor: Birmingham Mail, Daily Express, Guardian, SportsPro Media, Swiss Ramble

***
André Villas-Boas har väckt liv i debatten om reservlagen ska få spela i ligasystemet. Den här frågan har diskuterats tidigare. Rafael Benítez var en förespråkare för det spanska systemet och Manchester United förde fram ämnet för fem år sedan.
Jag är inte alls pigg på idén. Jag är väl inne på samma linje som Independents Sam Wallace.
Visst finns det fördelar. Som att unga spelare skaffar sig erfarenhet genom att spela riktiga proffsmatcher i stället för avslagna b-lagsmatcher inför tomma läktare. Barcelona är ett bra exempel där en spelare som Pedro redan hade gjort ett par hundra ligamatcher när han debuterade för Barcelonas a-lag.
Men för mig är Championship en alldeles för fin och traditionsrik liga för att slänga in Chelsea B bland Leeds och Nottingham.

Vad tycker ni? Vill ni se Manchester Citys b-lag i andraligan för att gynna talangutvecklingen?

Med start i dag tänkte jag lansera ett nytt inslag här i bloggen: ”Done deals”.
Varje dag i fortsättningen sammanfattar jag vilka övergångar som gjorts i Premier League med en liten minianalys av spelaren och vad det betyder för laget.
Men innan vi kastar oss på det så kan vi ju sammanställa vad som hänt hittills i januari.
Här är en halvtidssummering av vad Premier League-klubbarna gjort under transferfönstret – och vad de behöver göra.

1) Manchester City
Behöver: Ingenting.
Aktivitet hittills: In: – Ut: -.
Kommentar: Roberto Mancini förfogar redan över ligans bästa trupp. När reserverna spelar brukar namn som Samir Nasri, Nigel De Jong och Edin Dzeko luftas. Förmodligen kommer Carlos Tévez att säljas. Jag ser inget akut behov av en ersättare även om det ryktats om bud på Edinson Cavani.

2) Manchester United
Behöver: Ingenting, möjligen en mittbacksbackup. På längre sikt behövs en central mittfältare.
Aktivitet hittills: In: Paul Scholes (comeback). Ut: Federico Macheda (QPR, lån), Darron Gibson (Everton).
Kommentar: Centrala mittfältet var det stora frågetecknet inför säsongen. Det snackades om Wesley Sneijder – få hade gissat att lösningen skulle bli Paul Scholes, 37. Som ”impact player” från bänken kommer Scholes bli nyttig. Han besitter mer passningskvalitet på sista tredjedelen än vad samtliga Uniteds övriga mittfältare tillsammans. På längre sikt måste Alex Ferguson förstås hitta ett världsklassalternativ på den här positionen (nu är inte måltavlorna, Luka Modric och Wesley Sneijder, tillgängliga).

3) Tottenham
Behöver: En backupanfallare.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Andros Townsend (Leeds, lån), Dean Parrett (Yeovil, lån), Harry Kane (Millwall, lån).
Kommentar: Harry Redknapp var i Marseille i går för att studera OM:s anfallare Loïc Rémy. Tottenham behöver en ersättare till Roman Pavljutjenko som väntas flytta. Spurs uppges även vara på jakt efter en mittback och har länkats samman med bud på Chris Samba.

4) Chelsea
Behöver: En mittback och en kreativ mittfältare.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Nicolas Anelka (Shanghai Shenhua), Rhys Taylor (Rotherham, lån), Ben Gordon (Kilmarnock, lån), Josh McEachran (Swansea, lån), Gaël Kakuta (Dijon, lån).
Kommentar: Chelsea är nära att värva Gary Cahill som bör bli klar vilken minut som helst. Han ersätter Alex som ser ut att vara på gång till QPR. Cahill är en bra värvning. Dels är han billig tack vare utgående kontrakt (£7m), dels passar han bättre in i André Villas-Boas filosofi med högre presspel.

5) Arsenal
Behöver: En ytterback, på längre sikt behövs en backupanfallare till Robin van Persie.
Aktivitet hittills: In:- Thierry Henry (New York Red Bulls, Loan). Ut: Emmanuel Frimpong (Wolves, lån), Vito Mannone (Hull, loan), Luke Freeman (Stevenage).
Kommentar: Arsenal var i behov av en som kunde avlasta Robin van Persie. De fick Thierry Henry som inledde med att bli matchvinnare i debuten. Ytterbackssidan ser tunn ut på grund av skadeläget. Jag skulle vilja ha in en ytterback, en Zabaleta-typ som är trygg på både höger- och vänsterbacken.

6) Newcastle
Behöver: En mittback och en anfallare.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Madibo Maiga-affären sprack sedan anfallaren inte klarat läkarundersökningen. Newcastle behöver någon som kan avlasta Demba Ba (även om Leon Best skötte det galant i går). Långtidsskadan på Steven Taylor öppnar för ett mittbacksköp.

7) Liverpool
Behöver: En defensiv mittfältare (på kort sikt), en anfallare.
Aktivitet hittills: In: Jordon Ibe (Wycombe). Ut: Danny Wilson (Blackpool, lån).
Kommentar: Skadan på Lucas var förödande för Liverpool som inte har några klockrena alternativ till brassen i den ”sittande rollen” på mittfältet. Lösningen kan bli att spela Steven Gerrard i en mer tillbakadragen roll. En anfallare, en måltjuv, skulle inte heller vara fel då Luis Suárez och Andy Carroll haft problem med målproduktionen.

8> Stoke
Behöver: Ingenting.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Danny Pugh (Leeds).
Kommentar: Med sitt spelsätt har Stoke de spelare de behöver.

9) Norwich
Behöver: En mittback.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Högerbacken Russell Martin har fått kliva in centralt på grund av skador. Här behöver Paul Lambert hitta en lösning.

10) Swansea
Behöver: En ytterback.
Aktivitet hittills: In: Rory Donelly (Cliftonville), Gylfi Sigurdsson (Hoffenheim, lån), Darnel Situ (Lens), Josh McEachran (Chelsea, lån). Ut: -.
Kommentar: Swansea har varit ligans mest aktiva aktör sedan fönstret öppnade. Lånet av Gylfi Sigurdsson har jag redan hyllat och islänningen började med en assist i går i segermatchen mot Arsenal. Josh McEachran är Leon Britton-formad och borde kunna anpassa sig på nolltid i Brendan Rodgers gäng. Ytterbackssidan ser tunn ut och mittfältaren Kémy Agustien fick nyligen vikariera för högerbacken Ángel Rangel.

11) Everton
Behöver: En kreativ mittfältare som kan fylla luckan efter Mikel Arteta.
Aktivitet hittills: In: Landon Donovan (LA Galaxy, lån), Darron Gibson (Manchester United). Ut: Aristote Nsiala (Accrington, lån).
Kommentar: Landon Donovans debut mot Aston Villa gav mersmak. Där har David Moyes fått in en mittfältare som han dämpa saknaden av kreativitet sedan Mikel Arteta och Steven Pienaar lämnade klubben. Åtminstone under två månader. Frågan är om det räcker. Darron Gibson är svårbedömd, men priset (£1m) är ett fynd för en spelare som startat avgörande Champions League-matcher för en klubb som Manchester United. Om Victor Anichebe och Louis Saha bestämt sig för att vara skadefria finns inte längre något akut behov av någon striker. Men det skulle förstås inte skada.

12) Sunderland
Behöver: En anfallare.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Nyron Nosworthy (Watford), Liam Noble (Carlisle United), Trevor Carson (Hull, lån).
Kommentar: Gjorde kanske säsongens värvning när de hämtade in tränaren Martin O’Neill. Han lär kräva förstärkningar så räkna med att ägaren Ellis Short får öppna plånboken. Jag skulle vilja ha in en klassanfallare eftersom jag tycker att Nicklas Bendtner, Connor Wickham och Dong-won Ji på sin höjd är reserver.

13) Aston Villa
Behöver: En central mittfältare.
Aktivitet hittills: In: Robbie Keane (LA Galaxy, lån). Ut: Elliot Parish (Cardiff).
Kommentar: Lånet av Robbie Keane har hamnat i skymundan för mer omtalade comebacker (läs Henry, Scholes), men jag tror att han har en viktig funktion att fylla på Villa Park. Alex McLeishs anfall har snabbhet (Agbonlahor) och en avslutare (Bent), men de saknar en kreatör. På pappret är anfallsparet Robbie Keane/Darren Bent, som spelade tillsammans i Tottenham, riktigt intressant. Om pånyttfödde Stephen Ireland håller i sin form dämpas behovet av en central mittfältare.

14) Fulham
Behöver: Ingenting.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Martin Jol har inte riktigt fått Fulham att klicka ännu, men han har heller inte något större behov av förstärkningar som jag ser det. Moussa Dembélé har imponerat i en mer tillbakadragen roll. Dessutom har unge Kerim Frei dykt upp som en joker.

15) West Bromwich
Behöver: Ingenting.
Aktivitet hittills: In: Scott Allan (Dundee United). Ut: Joe Mattock ( Pompey-loan), Chris Wood (Bristol City, lån).
Kommentar: Jag ser inga akuta behov av förstärkningar även om WBA tappat formen senaste veckorna. Möjligen en mittbacksförstärkning då Jonas Olssons frånvaro har varit kännbar. Ska man peka på något mer är ytterbackssidan lite sårbar med modesta namn som Billy Jones, Nickey Shorey och Steven Reid.

16) Wolverhampton
Behöver: Inga akuta behov.
Aktivitet hittills: In: Emmanuel Frimpong (Arsenal, lån), Eggert Jonsson (Heart of Midlothian). Ut: Scott Malone (Bournemouth), David Davis (Chesterfield, lån).
Kommentar: Wolves säkrade direkt defensive mittfältaren Emmanuel Frimpong på lån. Roger Johnsons formkurva pekar uppåt efter en nattsvart period i höstas så försvaret ser stabilare ut. Matt Jarvis gjorde några stormatcher före jul så jag tycker kanterna (Jarvis/Stephen Hunt) är mer än godtagbara.

17) Blackburn
Behöver: Vad behövs inte?
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Blackburntränaren Steve Kean pratade om att värva fyra spelare i januari. Nu har visserligen laget tagit ett par segrar senaste veckorna, men jag hoppas inte att man låter sig luras. Blackburn behöver förstärkas på flera platser. En backup bakom Yakubu, till exempel, eftersom nigerianens målproduktion mycket väl kan avta abrupt. Det mest oroande är de ständiga ryktena kring mittbacksstjärnan Chris Samba.

18) Queens Park Rangers
Behöver: En mittback, central mittfältare som ersättare till Faurlin och en anfallare.
Aktivitet hittills: In: Federico Macheda (Manchester United, lån). Ut: -.
Kommentar: Neil Warnock pratade om att hämta in ”minst tre-fyra spelare”. Nu är han sparkad och ersatt av Mark Hughes. QPR jobbar hårt för att få loss Alex från Chelsea. Skadan på mittfältaren Alejandro Faurlin var förödande för Londonlaget som nu är i stort behov av en playmaker. Jag tvivlar på att Kiko Macheda blir den anfallsinjektion fansen drömmer om.

19) Bolton
Behöver: Det mesta.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Jack Simpson (Southend, lån).
Kommentar: Mittbacken Gary Cahill är klar för Chelsea vilken minut som helst. Då måste Bolton ha en ersättare till kaptenen. Det snackas om amerikanen Tim Ream från NY Red Bulls. Dessutom skulle laget må bra av: 1) En ytter eftersom Lee Chung-Yong missar hela säsongen, 2) En anfallare eftersom Kevin Davies, Tuncay och David Ngog inte levererar. I Stuart Holdens frånvaro (tillbaka i mars) finns behovet av en kreativ mittfältare.

20) Wigan
Behöver: En mittback.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Ordföranden Dave Whelan bör nog öppna plånboken om hans lag ska överleva en säsong till. Det jag saknar i Wigan är en stark central linje. James McCarthy är visserligen en underskattad talang, men centrallinjen – mittbackssidan i kombination med mittfältet – är för svag jämfört med konkurrenterna.

***
Är du nöjd med hur ditt favoritlag hanterat transferfönstret hittills? Vilka rimliga spelare skulle du vilja ha in? Vilka skulle du kunna tänka dig att släppa?

***
Jag har inte glömt bort rankingen över de hetaste tränarna i engelsk fotboll. Den är påbörjad och publiceras när det är läge.

***
Spelprogram:
I kväll: Wigan-Manchester City 21.00