Det var inte snyggt, det blev inte så enkelt som man kunde tro på förhand.
Men oj, så viktig segern var för Manchester City.
När bygget för första gången för säsongen var i gungning kavlade läckra City upp ärmarna och blev ”Ugly City”.

De ljusblå ledde visserligen ligan redan före avspark. Men det var knappast den där ostoppbara lagmaskinen som i höstas sprang över allt och alla som kom till DW Stadium i går kväll.
City hade en seger på de fem senaste matcherna. De hade inte vunnit borta sedan 5 november. Senaste hemmamatchen mot Liverpool var en enorm besvikelse där anfallsspelet inte alls fungerade.
Dessutom kom de återigen utan avstängde lagkaptenen Vincent Kompany, skadade duon Micah Richards och Mario Balotelli och bröderna Touré som spelar Afrikanska mästerskapen.
Ett till poängtapp hade rest fler frågetecken.
I försnacket betonade Gareth Barry att det var en ”nyckelmatch”, att City skulle vara beredda på att vinna ”ugly”.
– Om vi måste skippa skönspelet för att istället kriga till oss en seger så får vi göra det, sa han.
Exakt så blev det.

Wigantränaren Roberto Martinez beordrade sitt 4-3-3-lag att sjunka ned i ett 4-4-1-1 i defensiven, och även om City hade bollen hade gästerna svårt att skapa vassa chanser i inledningen. I hemmalaget handlade nästan allt om irrationelle Victor Moses som ensam sysselsatte Joleon Lescott och Stefan Savic.
Edin Dzeko, som inte gjort mål sedan den 5 november, elva mållösa matcher, fick chansen i Citys anfall i Mario Balotellis frånvaro. I den 22:a minuten tackade han för förtroendet genom att nicka in 1-0 på David Silvas känsliga frispark.
Dzeko var bra, inte bara för målet. I går sög han in bollarna och hanterade targetmomentet som han ibland har svårt med.
– Så dåliga som vi var i första har vi inte varit på hela säsongen, sa Roberto Martinez.

I andra halvlek hade Sergio Agüero ett par jättechanser att stänga matchen, bland annat efter ett solonummer av Maradona-snitt (där Dzeko ”stal” avslutet från argentinaren).
När Agüero slarvade med avsluten tog Wigan chansen att satsa framåt. Ben Watson byttes in på mittfältet och blev en injektion.
Med tjugo minuter kvar kom läget. James Milner tappade bollen, Hugo Rodallega spelade fram James McCarthy men Joe Hart svarade för en kanonräddning.
Roberto Mancini såg vad som höll på att hända och gjorde ett taktikbyte. Han tog av Samir Nasri med kvarten kvar, satte in Nigel De Jong och flyttade ut James Milner på kanten. Efter det var det aldrig nära en kvittering.
– Det var inte vackert, det var ingen fin plan där ute. Credit till Wigan, jag tycker att de är bättre än sin tabellposition, sa Joe Hart.
City tog en sån där vinst som kännetecknar mästarlag. De var inte lysande, inte på topp, men de kavlade ärmarna och tog det smutsiga jobbet.
– Det handlade om att ta tre poäng, oavsett insatsen. Det var en väldigt viktig seger, sa Roberto Mancini efter matchen till Sky.

***
Det hände en rolig grej i slutminuterna. Wigans vänsterback Maynor Figueroa fick nämligen för sig att ”spela handboll”. Honduranen missbedömde en boll vid mittlinjen totalt, men hann inse att det skulle friställa Agüero. Så han tog helt enkelt ned bollen med handen och lät sig varnas. Roberto Mancini var rasande och vill ha Figueroa utvisad.
– Jag vill inte prata om domaren och den situationen, sa han efteråt.
Wayne Rooney, som beskylldes av Mancini för att ha fått Chris Foy att ge rött kort till Vincent Kompany i derbyt, tog chansen att hugga tillbaka:
”Was manchini (felstavat) asking for a red card????”, twittrade Manchester United-spelaren.
Mancini ursäktade sig med att det var mer okej att göra det som tränare.
– När du är nära domaren kan du påverka mer. Jag är vid bänken, domaren kan inte se mig.

***
Mina spelarbetyg, Wigan-Manchester City:
Wigan: Al-Habsi 7 – Stam 5, Alcaraz 6, Caldwell 6, Figueroa 6 – Gomez 6, McCarthy 7, McArthur 6 – Crusat 5, Rodallega 6, Moses 7.
Avbytare: Watson -, Di Santo -, McManaman -.

Man City: Hart 7 – Zabaleta 7, Savic 7, Lescott 8, Clichy 6 – Milner 7, Barry 8 – Nasri 6, Agüero 6, Silva 7 – Dzeko 8.
Avbytare: De Jong -, Onuoha-, Johnson -.

***
Done deals, 16 januari:

Gary Cahill, från Bolton till Chelsea
Pris: £7.
Kommentar: Chelsea var ute efter en mittback och får Boltons lagkapten relativt billigt tack vare utgående kontrakt. För ett år sedan pratade Owen Coyle om prislappar på £18m för sin nyckelspelare.
Betydelse för laget: Cahill är rörlig och kommer att passa bättre den dagen André Villas-Boas vill återgå till ett högt försvarsspel.
Startelvan med Cahill: Cech – Ivanovic, Cahill, Terry, Cole – Ramires, Meireles, Lampard – Sturridge, Torres, Mata.
Värvningsbetyg (där vi väger in spelarens kapacitet, prislappen, lagets behov): 4/5.

Josh McEachran, från Chelsea till Swansea (lån)
Pris: -.
Kommentar: Den unge mittfältaren debuterade förra säsongen, men har fått sparsamt med speltid under Villas-Boas. Behöver ett lån för att inte stagnera.
Betydelse för laget: Swansea har redan ett fungerande mittfält med minilirarna Leon Britton och Joe Allen. McEachran känns som en breddspelare till dessa herrar. Å andra sidan känns begåvade McEachran som klippt och skuren för Swanseas passningsfotboll.
Startelvan med McEachran: Vorm – Rangel, Caulker, Williams, Taylor – Britton, Agustien, Allen – Dyer, Graham, Sinclair.
Värvningsbetyg: 3/5.

Övriga affärer:
> Chelsea lånar ut Patrick van Aanholt till Vitesse.

***
Senare i dag blir det ett ”Veckans lag” där jag tar ut en elva från omgången. Och nu är den utlovade rankingen över Englands hetaste unga managers klar. Kommer i bloggen när det är läge.

Med start i dag tänkte jag lansera ett nytt inslag här i bloggen: ”Done deals”.
Varje dag i fortsättningen sammanfattar jag vilka övergångar som gjorts i Premier League med en liten minianalys av spelaren och vad det betyder för laget.
Men innan vi kastar oss på det så kan vi ju sammanställa vad som hänt hittills i januari.
Här är en halvtidssummering av vad Premier League-klubbarna gjort under transferfönstret – och vad de behöver göra.

1) Manchester City
Behöver: Ingenting.
Aktivitet hittills: In: – Ut: -.
Kommentar: Roberto Mancini förfogar redan över ligans bästa trupp. När reserverna spelar brukar namn som Samir Nasri, Nigel De Jong och Edin Dzeko luftas. Förmodligen kommer Carlos Tévez att säljas. Jag ser inget akut behov av en ersättare även om det ryktats om bud på Edinson Cavani.

2) Manchester United
Behöver: Ingenting, möjligen en mittbacksbackup. På längre sikt behövs en central mittfältare.
Aktivitet hittills: In: Paul Scholes (comeback). Ut: Federico Macheda (QPR, lån), Darron Gibson (Everton).
Kommentar: Centrala mittfältet var det stora frågetecknet inför säsongen. Det snackades om Wesley Sneijder – få hade gissat att lösningen skulle bli Paul Scholes, 37. Som ”impact player” från bänken kommer Scholes bli nyttig. Han besitter mer passningskvalitet på sista tredjedelen än vad samtliga Uniteds övriga mittfältare tillsammans. På längre sikt måste Alex Ferguson förstås hitta ett världsklassalternativ på den här positionen (nu är inte måltavlorna, Luka Modric och Wesley Sneijder, tillgängliga).

3) Tottenham
Behöver: En backupanfallare.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Andros Townsend (Leeds, lån), Dean Parrett (Yeovil, lån), Harry Kane (Millwall, lån).
Kommentar: Harry Redknapp var i Marseille i går för att studera OM:s anfallare Loïc Rémy. Tottenham behöver en ersättare till Roman Pavljutjenko som väntas flytta. Spurs uppges även vara på jakt efter en mittback och har länkats samman med bud på Chris Samba.

4) Chelsea
Behöver: En mittback och en kreativ mittfältare.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Nicolas Anelka (Shanghai Shenhua), Rhys Taylor (Rotherham, lån), Ben Gordon (Kilmarnock, lån), Josh McEachran (Swansea, lån), Gaël Kakuta (Dijon, lån).
Kommentar: Chelsea är nära att värva Gary Cahill som bör bli klar vilken minut som helst. Han ersätter Alex som ser ut att vara på gång till QPR. Cahill är en bra värvning. Dels är han billig tack vare utgående kontrakt (£7m), dels passar han bättre in i André Villas-Boas filosofi med högre presspel.

5) Arsenal
Behöver: En ytterback, på längre sikt behövs en backupanfallare till Robin van Persie.
Aktivitet hittills: In:- Thierry Henry (New York Red Bulls, Loan). Ut: Emmanuel Frimpong (Wolves, lån), Vito Mannone (Hull, loan), Luke Freeman (Stevenage).
Kommentar: Arsenal var i behov av en som kunde avlasta Robin van Persie. De fick Thierry Henry som inledde med att bli matchvinnare i debuten. Ytterbackssidan ser tunn ut på grund av skadeläget. Jag skulle vilja ha in en ytterback, en Zabaleta-typ som är trygg på både höger- och vänsterbacken.

6) Newcastle
Behöver: En mittback och en anfallare.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Madibo Maiga-affären sprack sedan anfallaren inte klarat läkarundersökningen. Newcastle behöver någon som kan avlasta Demba Ba (även om Leon Best skötte det galant i går). Långtidsskadan på Steven Taylor öppnar för ett mittbacksköp.

7) Liverpool
Behöver: En defensiv mittfältare (på kort sikt), en anfallare.
Aktivitet hittills: In: Jordon Ibe (Wycombe). Ut: Danny Wilson (Blackpool, lån).
Kommentar: Skadan på Lucas var förödande för Liverpool som inte har några klockrena alternativ till brassen i den ”sittande rollen” på mittfältet. Lösningen kan bli att spela Steven Gerrard i en mer tillbakadragen roll. En anfallare, en måltjuv, skulle inte heller vara fel då Luis Suárez och Andy Carroll haft problem med målproduktionen.

8> Stoke
Behöver: Ingenting.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Danny Pugh (Leeds).
Kommentar: Med sitt spelsätt har Stoke de spelare de behöver.

9) Norwich
Behöver: En mittback.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Högerbacken Russell Martin har fått kliva in centralt på grund av skador. Här behöver Paul Lambert hitta en lösning.

10) Swansea
Behöver: En ytterback.
Aktivitet hittills: In: Rory Donelly (Cliftonville), Gylfi Sigurdsson (Hoffenheim, lån), Darnel Situ (Lens), Josh McEachran (Chelsea, lån). Ut: -.
Kommentar: Swansea har varit ligans mest aktiva aktör sedan fönstret öppnade. Lånet av Gylfi Sigurdsson har jag redan hyllat och islänningen började med en assist i går i segermatchen mot Arsenal. Josh McEachran är Leon Britton-formad och borde kunna anpassa sig på nolltid i Brendan Rodgers gäng. Ytterbackssidan ser tunn ut och mittfältaren Kémy Agustien fick nyligen vikariera för högerbacken Ángel Rangel.

11) Everton
Behöver: En kreativ mittfältare som kan fylla luckan efter Mikel Arteta.
Aktivitet hittills: In: Landon Donovan (LA Galaxy, lån), Darron Gibson (Manchester United). Ut: Aristote Nsiala (Accrington, lån).
Kommentar: Landon Donovans debut mot Aston Villa gav mersmak. Där har David Moyes fått in en mittfältare som han dämpa saknaden av kreativitet sedan Mikel Arteta och Steven Pienaar lämnade klubben. Åtminstone under två månader. Frågan är om det räcker. Darron Gibson är svårbedömd, men priset (£1m) är ett fynd för en spelare som startat avgörande Champions League-matcher för en klubb som Manchester United. Om Victor Anichebe och Louis Saha bestämt sig för att vara skadefria finns inte längre något akut behov av någon striker. Men det skulle förstås inte skada.

12) Sunderland
Behöver: En anfallare.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Nyron Nosworthy (Watford), Liam Noble (Carlisle United), Trevor Carson (Hull, lån).
Kommentar: Gjorde kanske säsongens värvning när de hämtade in tränaren Martin O’Neill. Han lär kräva förstärkningar så räkna med att ägaren Ellis Short får öppna plånboken. Jag skulle vilja ha in en klassanfallare eftersom jag tycker att Nicklas Bendtner, Connor Wickham och Dong-won Ji på sin höjd är reserver.

13) Aston Villa
Behöver: En central mittfältare.
Aktivitet hittills: In: Robbie Keane (LA Galaxy, lån). Ut: Elliot Parish (Cardiff).
Kommentar: Lånet av Robbie Keane har hamnat i skymundan för mer omtalade comebacker (läs Henry, Scholes), men jag tror att han har en viktig funktion att fylla på Villa Park. Alex McLeishs anfall har snabbhet (Agbonlahor) och en avslutare (Bent), men de saknar en kreatör. På pappret är anfallsparet Robbie Keane/Darren Bent, som spelade tillsammans i Tottenham, riktigt intressant. Om pånyttfödde Stephen Ireland håller i sin form dämpas behovet av en central mittfältare.

14) Fulham
Behöver: Ingenting.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Martin Jol har inte riktigt fått Fulham att klicka ännu, men han har heller inte något större behov av förstärkningar som jag ser det. Moussa Dembélé har imponerat i en mer tillbakadragen roll. Dessutom har unge Kerim Frei dykt upp som en joker.

15) West Bromwich
Behöver: Ingenting.
Aktivitet hittills: In: Scott Allan (Dundee United). Ut: Joe Mattock ( Pompey-loan), Chris Wood (Bristol City, lån).
Kommentar: Jag ser inga akuta behov av förstärkningar även om WBA tappat formen senaste veckorna. Möjligen en mittbacksförstärkning då Jonas Olssons frånvaro har varit kännbar. Ska man peka på något mer är ytterbackssidan lite sårbar med modesta namn som Billy Jones, Nickey Shorey och Steven Reid.

16) Wolverhampton
Behöver: Inga akuta behov.
Aktivitet hittills: In: Emmanuel Frimpong (Arsenal, lån), Eggert Jonsson (Heart of Midlothian). Ut: Scott Malone (Bournemouth), David Davis (Chesterfield, lån).
Kommentar: Wolves säkrade direkt defensive mittfältaren Emmanuel Frimpong på lån. Roger Johnsons formkurva pekar uppåt efter en nattsvart period i höstas så försvaret ser stabilare ut. Matt Jarvis gjorde några stormatcher före jul så jag tycker kanterna (Jarvis/Stephen Hunt) är mer än godtagbara.

17) Blackburn
Behöver: Vad behövs inte?
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Blackburntränaren Steve Kean pratade om att värva fyra spelare i januari. Nu har visserligen laget tagit ett par segrar senaste veckorna, men jag hoppas inte att man låter sig luras. Blackburn behöver förstärkas på flera platser. En backup bakom Yakubu, till exempel, eftersom nigerianens målproduktion mycket väl kan avta abrupt. Det mest oroande är de ständiga ryktena kring mittbacksstjärnan Chris Samba.

18) Queens Park Rangers
Behöver: En mittback, central mittfältare som ersättare till Faurlin och en anfallare.
Aktivitet hittills: In: Federico Macheda (Manchester United, lån). Ut: -.
Kommentar: Neil Warnock pratade om att hämta in ”minst tre-fyra spelare”. Nu är han sparkad och ersatt av Mark Hughes. QPR jobbar hårt för att få loss Alex från Chelsea. Skadan på mittfältaren Alejandro Faurlin var förödande för Londonlaget som nu är i stort behov av en playmaker. Jag tvivlar på att Kiko Macheda blir den anfallsinjektion fansen drömmer om.

19) Bolton
Behöver: Det mesta.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Jack Simpson (Southend, lån).
Kommentar: Mittbacken Gary Cahill är klar för Chelsea vilken minut som helst. Då måste Bolton ha en ersättare till kaptenen. Det snackas om amerikanen Tim Ream från NY Red Bulls. Dessutom skulle laget må bra av: 1) En ytter eftersom Lee Chung-Yong missar hela säsongen, 2) En anfallare eftersom Kevin Davies, Tuncay och David Ngog inte levererar. I Stuart Holdens frånvaro (tillbaka i mars) finns behovet av en kreativ mittfältare.

20) Wigan
Behöver: En mittback.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Ordföranden Dave Whelan bör nog öppna plånboken om hans lag ska överleva en säsong till. Det jag saknar i Wigan är en stark central linje. James McCarthy är visserligen en underskattad talang, men centrallinjen – mittbackssidan i kombination med mittfältet – är för svag jämfört med konkurrenterna.

***
Är du nöjd med hur ditt favoritlag hanterat transferfönstret hittills? Vilka rimliga spelare skulle du vilja ha in? Vilka skulle du kunna tänka dig att släppa?

***
Jag har inte glömt bort rankingen över de hetaste tränarna i engelsk fotboll. Den är påbörjad och publiceras när det är läge.

***
Spelprogram:
I kväll: Wigan-Manchester City 21.00

Han blev den första britten att vinna Champions League efter att ha raderat självaste Zinedine Zidane i finalen.
Ändå är det som tränare han är på väg att göra sig ett riktigt stort namn.
Det här är berättelsen om Premier Leagues fotbollsprofessor.
Om skotten som lärde sig att vinna tack vare gatufotbollen i Glasgow, som tog så mycket intryck av Jürgen Kohler och Matthias Sammer i Dortmund att han senare kallades ”tysken” i Celtic, som värmde upp med dagliga biljardmatcher mot Henke Larsson – och som är på väg att genomföra ett mirakel med Norwich City.
– Han är inte i Mourinhos klass, men han har samma förmåga. När han pratar så lyssnar man, säger förre lagkamraten Magnus Hedman.

Tänk dig att du tar över ett lag som ligger sist i League One. 878 dagar senare, knappt 2,5 år, har du fört laget från den engelska tredjedivisionen till en placering på övre halvan i Premier League.
Det ska egentligen inte vara möjligt. Det är egentligen inte möjligt.
Paul Lambert, 42, har gjort det. Efter gårdagens 2-1-seger borta mot West Bromwich ligger Norwich på en sensationell niondeplats, bara fem poäng efter höstens överraskning Newcastle.
– Jag är rätt säker att alla trodde att vi skulle vara under strecket vid den här tiden, säger han.
Nykomlingar som överraskar i Premier League är inget unikt. Bara senaste åren har vi charmats av Hull City, Burnley och Blackpool.
Det som imponerar i Paul Lamberts fall är sättet han gjort det på.
Norwich ägs av Delia Smith, Englands ”Mat-Tina”. Delia Smith är tät men rätt fattig i jämförelse med andra klubbägare.
När Norwich har genomfört resan genom divisionerna har de haft småpengar att spendera. Laget består i stort av samma spelare som vann League One för två år sedan.
Duktige målvakten John Ruddy hämtades från Motherwell. Vänsterbacken Marc Tierney, som övertygade stort i höstas, var för inte så länge sedan en modest League One-spelare. Detsamma gäller Anthony Pilkington, David Fox och Elliott Bennett. Mittfältaren Bradley Johnson hämtades gratis från Leeds. Han har nämnts i engelska landslagssnacket.
Anfallaren Grant Holt, som värvades av Bryan Gunn sommaren 2009 från Shrewsbury, är bästa exemplet. Han kom från en tung säsong i Nottingham där han endast gjorde tre mål på 32 matcher. Under Paul Lambert har han formligen exploderat. I League One dunkade han in 24 mål. Förra säsongen blev det 21 fullträffar. I Premier League har han gjort sju mål – och nått kultstatus tack vare sin bulldozer-stil.
Inför uppflyttningen i Premier League förstärkte Norwich med sju spelare för totalt £9m. Den dyraste var anfallaren Steve Morison från Millwall, en löpstark 28-åring som för tre år sedan spelade i femtedivisionen. Morison kostade £2,8m.
Just nu spelar han som en stjärna. I går gjorde han segermålet, hans åttonde fullträff i ligan.
Policyn var att värva brittiskt. Istället för att leta fynd runt om i världen letade Paul Lambert och assistenten Ian Culverhouse prisvärda alternativ i lägre divisioner i England.
– Vi ville ha spelare som vill uppåt. Problemet är att många är pengaorienterade. Jag ville inte ha in spelare som bara ville åt pengarna. Jag ville ha folk som var hungriga som vill lyckas.
Att detta hopplock dessutom nått framgångarna genom att spela en attraktiv fotboll gör det hela än mer anmärkningsvärt. Swansea har fått smeknamnet ”Swanselona” för sin passningsfotboll. Norwich har vunnit många hjärtan för sin ”never-say-die”-attityd.
– Jag gillar tanken på att spela på det rätta sättet, men det är inte bra om du inte vinner. Fin fotboll kommer inte att greja kontraktet, säger Lambert.
Bakom hela verket står en 42-årig skotte som, om någon, är förtjänt av att nämnas i samma andetag som det där återkommande epitetet som förr eller senare slängs fram: ”Den nye Alex Ferguson”.

Ni som följer de lägre divisionerna i England känner till Paul Lamberts ofattbara resa med Norwich.
Hur han tog över ett lag i kris i augusti 2009, ett lag som just förlorat med 1-7 hemma mot Colchester – med Paul Lambert som tränare – i premiären i League One.
Hur Paul Lambert några dagar senare lämnade serieledaren Colchester för att ta över Norwich, som då låg sist i ligan.
Hur Lambert samma säsong förde Norwich från botten till avancemang till Championship.
Hur han förra säsongen ledde laget rakt igenom andraligan och säkrade uppflyttning till Premier League.
Paul Lambert är på väg att skriva nya kapitel i sin tränarsaga. Hyllningarna kommer från alla håll. Fansen kallar honom ”den bästa värvningen klubben gjort”. Försvararen Russell Martin berättade i våras att ”spelarna skulle göra allt för sin manager”.
Det där får mig att dra paralleller till José Mourinho. Han har lyckats med konsten att skapa ”band” till spelarna i alla klubbar han varit; han får en kram av en gråtande Marco Materazzi när han lämnar för Madrid. Paul Lambert verkar ha en liknande förmåga.
Var kommer den egenskapen från? Förmodligen från Glasgow.

Paul Lambert är en av sju Premier League-tränare från Skottland. Han talar sig varm om sina landsmän:
– Det är otroligt. Sir Alex är den bäste. Kenny Dalglish var den största spelaren. Jag känner verkligen Owen (Coyle). David (Moyes) känner jag. Steve (Kean) känner jag. Jag spelade under Alex McLeish i Motherwell.
Paul Lambert växte upp ”ett stenkast från Parkhead”. Han fostrades av gatufotbollen.
– Det finns en Glasgow-grej: en tuff uppväxt och en längtan om att inte bli besegrad. Om du tittar på deras spelarkarriärer har varit i klubbar med höga krav. Du måste vara skrämd av att förlora. Det är det som driver mig.
– När jag skrev på för St Mirren sa chefsscouten till mina föräldrar. ”Åren mellan 16 och 19 kommer att bli de viktigaste för Paul”. ”Varför?”, undrade de. ”För att då kommer att han att upptäcka alkohol, kvinnor och nattklubbar”. Jag avstod allt.
Lambert håller hårt på disciplinen i dag i Norwich. Precis som Alex Ferguson påstår han att han har ett gäng tipsare som larmar om spelare är ute om nätterna.
– Jag får reda på allt.
Om det tuffa klimatet i Glasgow formade personen Paul Lambert, kan man då peka på något ”defining moment” där han gick från att vara en spelare till att bli en ”tänkande spelare”?
Lambert minns ögonblicket när bitarna föll på plats. Händelsen som lade den första grundstenen till det som redan blivit en extraordinär karriär.

Paul Lambert var ny Borussia Dortmund efter att han övertygat tränaren Ottmar Hitzfeld under ett provspel. Debuten i augusti 1996 mot Bayer Leverkusen hade gått bra, nu väntade Fortuna Düsseldorf inför 48 000 åskådare.
Lambert berättade i en intervju med Telegraph:
– Vi ledde med 4-0 och jag började ta mer och mer risker offensivt. Plötsligt hörde jag Jürgen Kohler säga: ”Nej, nej. Stanna. Då stod det 4-0!”
Det var då Paul Lambert insåg att fotboll spelas med strategi snarare än instinkt, med insidan av huvudet snarare än bara hjärta.
Dortmund var ett lag med flera ledartyper. Kohler, den mustaschprydde VM-backen för Tyskland 1990, var en. Matthias Sammer, Ballon d’Or-vinnare 1996, en annan. Andy Möller, Karl-Heinz Riedle… Lambert fick instruktioner från alla håll. Inte minst från tränaren Otto Hitzfeld.
– ”Mr Hitzfeld sa till mig: Paul, när du får bollen, ge den till Andy Möller. Om Sammer kliver upp från backplatsen är det du som ska täcka upp.
Han minns taktiken från ett möte med Manchester United i Champions League.
– Dortmunds analys var att vi var tvungna att få stopp på Ryan Giggs. Varje gång vår ytterback klev upp skulle jag röra mig mot höger så att Giggs aldrig var fri.
Varje tillrättavisning fungerade som utbildning. En kommentar från Sammer eller Kohler noterades. Det påminner om hur en ung Rafael Benítez hade små lappar med analyser av lagkamraterna i juniorlaget.
– Jag skrev ned allting, säger Paul Lambert. Jag visste att jag skulle lära mig och sparade allt i en bok. Jag sög in allt.

De tyska spelarna var proffsiga. Om brittisk fotboll på den tiden hade fullt upp med att sudda ut en alkoholkultur var det annorlunda i Tyskland. Lambert antecknade och tog lärdom.
– De tränade precis som de spelade. Det var en ögonöppnare. Jag var inte van vid så hög intensitet på träningarna. De var så fokuserade. Jag förstår att tysk fotboll har höjt sig med Sammer i rollen som teknisk direktör.
Paul Lambert nämner en annan erfarenhet som präglade hans tid i Dortmund, och som han fortfarande drar nytta av.
The fear factor.
Dortmund hade en bred trupp, Lambert slogs med spelare som Paulo Sousa och Steffen Freund på mittfältet. Varje träning, varje övning, blev viktig.
– Fear factorn att hålla sin plats var astronomisk. Om jag spelade betydde det att Freund eller Sousa inte gjorde det. Jag var tvungen att ta i så in i helvete. Jag hade fear factorn.
I Dortmund hade han Ottmar Hitzfeld. Lambert tog intryck av mästartränaren.
– Allt var så organiserat under Mr Hitzfeld. Du visste vad du skulle göra en månad i förväg. Han skickade ett sms när vi gick upp med Norwich. Hans man-management var briljant.
Paul Lambert fick en ny läromästare i Martin O’Neill i Celtic. Paul Lambert berättade i The Telegraph om en episod under den nordirländaren:
– Hans första år spelade vi mot West Ham på Parkhead. Jag gjorde en tackling, inget speciellt, ärligt talat inget att tala om. Vi vi kom in i halvtid skrek Martin: ”YOU!”. Jösses, jag trodde han skulle spöa mig på platsen. ”Den tacklingen var helt fantastisk!”.
Om ett par veckor, den 31 januari, ställs Paul Lambert mot sin mentor. Martin O’Neill tog nyligen över Sunderland.
– Martin fick mig att känna mig speciell. Än i dag när jag har något tufft beslut tar jag upp telefonen och frågar: ”Vad tycker du?”.
Ottmar Hitzfeld är inte förvånad över att Lambert lyckas som tränare:
– Som spelare tänkte han som en coach. Han var en ledare.

En som inte heller är överraskad är svenske målvakten Magnus Hedman. Han spelade med Paul Lambert i Celtic åren 2002-2005. Hedman berättar för mig:
– Han (Lambert) var oerhört professionell. Gnällde aldrig. Gjorde alltid jobbet på match och på träning. En seriös perfektionist. Han körde alltid en biljardmatch mot Henke före varje träning. Han var väldigt duktig i snooker.
– Vi kallade honom för tysken. Han var korrekt, proffsig, men hade världens sämsta klädstil. Åtsittande jeans och hemska färgkombinationer. Det fick han höra rätt ofta.
Han var lagkapten i Celtic när ni spelade Uefacupfinal 2003. Vilken typ av ledare var han?
– Han var en bra lagkamrat. Han brydde sig. Han pratade inte så mycket, men när han gjorde det så lyssnade man. Ungefär som Patrik Andersson och Roland Nilsson. Han har engagemanget. Tränarrollen i dag handlar om att föra sig med människorna, den emotionella sidan. Det är därför en sån som Mourinho lyckas så bra.
Finns det likheter med Mourinho?
– En är att de inte tar så mycket plats bakom stängda dörrar. Det är inte Lamberts stil. Mourinho gör inte heller det trots att många tror det. Sedan är han eftertänksam när han pratar. När han säger något är det något vettigt. Mourinho hade aldrig mer än tre punkter i halvtid eftersom han visste att spelarna inte är mottagliga för mer.
Om du skulle jämföra Lambert med Martin O’Neill?
– De är rätt olika. O’Neill är väldigt passionerad och hoppar upp och ned längs linjen. Han var sällan med på träningarna, bara sista kvarten, annars fick assistenten sköta det. Jag tror att Lambert är med på träningarna. Han är mer åt Lagerbäck– och Thomas Lyth-hållet.

Minns ni Champions League-finalen 1997 mellan Dortmund och Juventus? Det bestående minnet för många är den unge Lars Ricken som hoppade in och säkrade segern för tyskarna med ett vackert mål. Paul Lambert fanns också på planen. Han blev första britt att vinna Champions League efter att ha neutraliserat Zinedine Zidane.
Som tränare fick han ingen gräddfil till de stora uppdragen. Han började med att ta över Livingstone inför säsongen 2005/2006. På sommaren hade han lagt skorna på hyllan, men han tvingades rycka in när laget drabbades av skador. I februari, efter ett halvår på tränarposten, klev han av självmant efter bara två segrar på 26 matcher. Då hade laget precis förlorat mot Dunfermline och låg sist i skotska ligan.
I det läget var det svårt att tänka sig att Paul Lambert fem år senare skulle ses som Englands största tränarämne.
Det gick bättre på nästa jobb. Lambert tog över Wycombe Wanderers i fjärdedivisionen sommaren 2006 efter rekommendation från Martin O’Neill. Han förde laget till en överraskande semifinal i Ligacupen efter att ha slagit ut Premier League-lag som Fulham och Charlton. I semifinalen mot Chelsea fick man 1-1 hemma, men föll borta. Det var första gången på 30 år som ett lag från fjärdeligan nått så långt i Ligacupen. Lambert lämnade Wycombe i maj 2008 efter playoff-förlusten mot Stockport. I stället hamnade han i Colchester i League One hösten 2008.
Och det var alltså via det jobbet han hamnade i Norwich.
Vad som hände sedan vet vi.
Paul Lambert fixade en av de mest remarkabla scenförändringarna en engelsk fotbollsklubb fått uppleva genom att gå från jumboplatsen i League One till Premier League på mindre än två år.
Han verkar inte ha nöjt sig med det.

Källor: The Guardian, The Telegraph.

***
I morgon eller i veckan kommer en ranking över Englands hetaste unga managers.

Mjukstarten är avklarad. Nu kan vi köra igång på riktigt.
Jag kastas rakt in i hetluften. Ligan är i full gång. Det finns inte utrymme att känna sig för, inte tid att gå in och spela på få tillslag som man hade gjort om man hade fått ett tiominutersinhopp vid uddamålsledning.
Eftersom vi har avverkat hälften (sånär som på en omgång) är det ju läge att summera. Vad har vi sett? Vad kommer vi ihåg? Vilka mål och matcher sticker ut? Vilka bör hyllas? Vilka bör sågas?
Här har jag listat det som för mig – hittills – är:

SÄSONGENS…
…spelare: David Silva, Manchester City.

…4-3-3-lag: Joe Hart. – Micah Richards, Vincent Kompany, Fabricio Coloccini, José Enrique – Yohan Cabaye, Scott Parker, Luka Modric – David Silva, Robin van Persie, Juan Mata.

…4-4-2-lag: Joe Hart – Micah Richards, Vincent Kompany, Fabricio Coloccini, José Enrique – David Silva, Scott Parker, Luka Modric, Gareth Bale – Robin van Persie, Demba Ba.

…fynd: Demba Ba, Newcastle. Bosman i somras. Säger allt.

…tränare: Harry Redknapp, Tottenham. Att vända säsongen efter den blytunga inledningen till att nu slåss om titeln är otroligt starkt.

…match: Finns några att välja mellan, men det får bli Chelsea-Arsenal 3-5. Det obefintliga försvarsspelet, Walcotts sjuka mål, Chelsea upphämtning, dramatiska slutet där John Terry halkade och bjöd Robin van Persie på segermålet – det här var en match som hade allt. Och ganska mycket till.

…överraskningslag: Newcastle. Håller de i under våren?

…besvikelse: Nottingham Forest som sladdar i Championship.

…debut: Sergio Agüero hoppade in för Manchester City i premiären mot Swansea och gjorde två mål och en assist på en magisk halvtimme.

…passning 1: David Silvas skurna, väl avvägda volley-stickare till Edin Dzeko mot Manchester United.

…passning 2: Rafael van der Vaarts till Adebayor borta mot Norwich. ”My word, what a pass”, twittrade Jack Wilshere.

…tryggaste passningsspelare: Leon Britton. Swanseas minilirare lyckades med konststycket att ha hundra procent rätt adress i mötet med Bolton. Visst, det är ofta korta passningar i sidled, men testa själv i en match så märker du att det kan vara nog så svårt att nå upp i hundra.

…comeback 1: Thierry Henry. The Suns rubrik sammanfattade det bäst: Deja Voom!

…comeback 2: Paul Scholes. Vem hade trott det efter att han förra säsongen sa att han ”inte hade benen för att prestera på topp längre”? Samtidigt, som sir Alex säger: ”Vad har vi att förlora?”.

…comeback 3: Martin O’Neill. Skotten tog över Sunderland efter sparkade Steve Bruce och lyfte direkt laget från bottenträsket.

…mest oväntade comeback 1: Sam Hutchinson, Chelseabacken, som lade av med fotbollen för 1,5 år sedan på grund av en hopplös knäskada. För ett par veckor sedan gjorde han comeback i reservlaget.

…mest oväntade comeback 2: Owen Hargreaves marknadsförde sig på Youtube i somras när han letade en ny klubb. Så iskall var han. Men innan fönstret slagit igen hade han skrivit på för Manchester City. Den 21 september – efter tre års skadehelvete – var han tillbaka på plan. Efter 18 minuter hade han satt 1-0 i Ligacupmötet mot Birmingham och fått City-fansen att skandera ”Fergie, sign him up!”.

…svensk: Sebastian Larsson. En av få som stod upp när Sunderland svajade.

…frisparkskung: Sebastian Larsson. Och då har jag inte ens blågula glasögon.

…straffkung: Yakubu. Kyligare avslut från punkten får man leta efter.

…mest underskattade 1: Laurent Koscielny, Arsenal, som blev brutalt sågad i ett Euro Talk-program i höstas (där jag själv dock inte var med). Omdömet ”det funkar inte så länge de har den här killen i backlinjen” känns inte riktigt klockrent nu när fransmannen växt ut till en jätte i backlinjen.

…mest underskattade 2: Lucas, Liverpools defensive mittfältsstädare vars frånvaro kommer att bli kännbar under våren.

…mest underskattade 3: Stephen Ward, Wolverhamptons vänsterback som gått från att vara ifrågasatt till att hålla pålitlige George Elokobi på bänken.

…mest oväntade flytt: Asamoah Gyan som övergav världens mest populära fotbollsliga för spel i Al Ain i Förenade Arabemiraten med några dagar kvar av transferfönstret. Stackars Steve Bruce hade plötsligt förlorat sina tre toppanfallare på ett halvår (Gyan, Welbeck, Bent).

…cirkus: Carlos ”jag-vill-flytta-närmare-min-dotter-men-inte-så-gärna-att-jag-måste-gå-ned-i-lön-när-jag-tjänar-över-två-miljoner-i-veckan” Tévez. Vägrade värma upp mot Bayern München. Sedan dess har han suttit i frysboxen. Med all rätt.

…mest saknade: Stuart Holden. När amerikanen styrde Boltons mittfält förra hösten slogs laget om en Europaplats. Sedan Jonny Evans satte dobbarna i knäet på Holden i mars har Owen Coyles lag inte varit sig likt.

…tränartrend: Antalet sparkade tränare sjunker. Nu fick visserligen QPR förra veckan för sig att göra sig av med Neil Warnock, men trenden är att tålamodet har ökat. Sedan starten av Premier League 1992 hade 160 managers fått gå. Det ger ett snitt på åtta tränarbyten per säsong. Vid nyår hade endast en PL-tränare fått lämna sin post (Steve Bruce).

…mål 1: Tim Howards 1-0 för Everton mot Bolton. Evertons målvakt skickade upp bollen från eget straffområde. Adam Bogdan har visserligen betalt för att inte vara så grovt felplacerad, men ett mål från eget straffområde är alltid ett mål från eget straffområde.

…mål 2: Billy Sharps 1-0 för Doncaster mot Middlesbrough i Championship. Inte för att utförandet var vackert (det var det visserligen), utan mest för reaktionerna från motståndarfansen och bakgrundsstoryn.
Tre dagar före matchen hade Billy Sharps två dagar gamla son avlidit.  Tränaren, förre storspelaren Dean Saunders räknade bort anfallaren, men två dagar före matchen fick han ett samtal. Det var Billy Sharp som ringde och bad att få spela. ”Han ville göra ett mål för sin son och sin familj. När han sa det kunde jag inte säga nej”.
Bara 14 minuter in i matchen visade det sig att den himmelske manusförfattaren hade gjort sitt jobb. Billy Sharp gjorde mål. Ett drömmål. Arenan exploderade i ett glädjevrål. Till och med motståndarfansen applåderade. Billy Sharp slet av sig matchtröjan och visade upp en t-shirt med texten ”That’s for you son”. Domaren hade den goda smaken att inte varna honom för att han slet av sig tröjan. Middlesbroughtränaren Tony Mowbray agerade rubriksättare efteråt: ”Att han gör ett sånt drömmål, era rubriker borde redan vara satta – a goal from heaven”.

…Zico: Stephane Sessegnon, Sunderland. Kan inte minnas att jag sett en bättre spelare på små ytor sedan min barndomsidol flöt runt i Mexiko-VM 1986.

…odds: Vissa bookmakers gav 2 365 gånger pengarna på trippeln Blackburn, Sunderland, Aston Villa under nyårshelgen. Grattis till er som prickade in den.

…mest uppseendeväckande taktiska förändring 1: André Villas-Boas introducerade ett högt försvarsspel med ett ålderstiget Chelsea. Efter 3-5 mot Arsenal fick han sig en tankeställare.

…mest uppseendeväckande taktiska förändring 2: Redan i andra halvlek av Community Shield lät Alex Ferguson sina ynglingar spela publikfriande hawaii-fotboll. I 8-2-matchen mot Arsenal släppte man till 20 (!) avslut. Det var fasligt kul att titta på. Men efter 1-6 i derbyt var hängslena och livremmen tillbaka.

…Balotelli-story 1: Italienaren försöker avsluta ett anfall i en träningsmatch mot LA Galaxy med en ”helikopterfint”. Roberto Mancini blir rasande över piruetten och byter ut den unge stjärnan direkt.

…Balotelli-story 2: Raketerna som han avfyrade från badrummet två dagar före derbyt mot Manchester United.

…Balotelli-story 3: Gör 1-0 mot Manchester United och visar upp tröjan med texten ”Why always me?”.

…Balotelli-story 4: Balotelli blir affischnamn för en kampanj för säkerhet med raketer.

…Balotelli-story 5: Började bråka med Micah Richards på träning inför mötet med Arsenal. Ett oskyldigt tjafs blåstes förstås upp stort när Balotelli var iblandad. Efter den incidenten såg City till att stänga sina träningar.

…Balotelli-story 6: Gled in på en Tudor pub i Peel Hall, Manchester, under julen, lade in £1000 i baren som de förvånade gästerna fick festa för. Sedan gick Balotelli över till kyrkan och lade £200 i kollekten.
– Han var väldigt jordnära. Alla ville prata med honom och han tog sig tid, sa en av gästerna.

…Balotelli-story 7: Ryktet om att han dagen före jul – iklädd tomtedräkt – åkte runt i en bil i Manchester och delade ut pengar. Det stämde inte. Men att vissa på allvar trodde på uppgifterna säger en del om Balotelli.
– Med Mario är det möjligt, sa Mancini när han fick höra uppgifterna.

…borde-ha-kastat-in-handduken: Kieron Dyer är ligans mest otursförföljda spelare. Hans debut i Queens Park Rangers höll – i sex minuter. Sedan var han utburen på bår.

…borde-ha-kastat-in-handduken: Ryan Shotton. Stokes reserv som långkastare när Rory Delap inte är med har sprungit runt med en handduk innanför tröjan som han använder till att torka av bollen. Förre domaren Graham Poll fastslog i sin Daily Mail-kolumn att det inte är tillåtet.

…mest hyllade namnbyte: Alex Ferguson firade 25 år i United och fick se bortre långsidan på Old Trafford ändra namn till ”Sir Alex Ferguson stand”. Den enda runt laget som fått veta något var andretränaren Mick Phelan. ”He’s getting sacked”, skojade sir Alex.

…mest sågade namnbyte: Newcastles ägare Mike Ashley döpte om St James’ Park till Sports Direct Arena. Så slänger man bort 119 års tradition och identitet.

…mest kontroversiella namnbyte: City of Manchester Stadium blev Etihad Stadium precis före säsongsstarten. En lukrativ sponsordeal – eller en bokföringsmässig lösning för att komma undan Financial Fair Play? I det här fallet är det lätt att bli konspiratorisk.

…lägga-fokus-på-rätt-saker: Arsenal som vann ett civilmål i första instans efter att klubben 2007 stämt en ägare av en hattaffär i Spanien. Anledningen? Alica Simon från Sevilla hade döpt sin hattaffär till ”Arsenale”. Fotbollsklubben krävde att butiken ändrar namn. Alica var fast besluten att överklaga.

…inte-så-rätt-ute: Jag själv som inför säsongen tippade Steve Bruce som årets manager. Bruce var den tränare som först fick sparken. Heja.

…ganska-så-rätt-ute: Jag själv som tippade David Silva som årets spelare.

…assisterande domare 1: Wayne Rooney. Åtminstone enligt Roberto Mancini som ansåg att Manchester United-stjärnan fått Chris Foy att ge rött kort till Vincent Kompany.

…assisterande domare 2: Sian Massey. Det enda kvinnliga inslaget i ligans domarkår stod i centrum för stormen när expertkommentatorn Andy Gray sparkades från Sky efter att ha fällt sexistiska kommentarer. Massey klev ur stormen med högt huvud och har gett svar på tal. Kan inte minnas att hon gjort ett enda avgörande misstag på linjen den här säsongen.

…”titta han snackar”: Alex Ferguson släppte till slut sin sju år långa bojkott av BBC.

…mest omtalade idolbild: Togs på Adel Taarabt vid en busshållsplats – samtidigt som hans lag spelade match. Den flyfotade marockanen flydde arenan i paus när målen trillade in borta mot Fulham (0-6). När fans upptäckte honom vid Fulham Palace Road ställde han upp på att fotograferas. Bilderna hamnade givetvis i de engelska tabloiderna.

…storm 1: Luis Suárez kallar Patrice Evra för ”negro”. FA gjorde en 115-sidig utredning och gav uruguayanen åtta matchers avstängning.

…storm 2: John Terry gjorde sig skyldig till att ha förolämpat Anton Ferdinand rasistiskt. En privatperson anmälde och åklagaren valde att väcka åtal mot Chelseaspelaren.

…mest ovanliga fotbollsskada: Blackburns Scott Dann spräckte en testikel och tvingas vila från spel i flera veckor. Ouch!

…miss: Fernando Torres på Old Trafford. Fullt i klass med Ronnie Rosenthals. Hur var det möjligt?

…filmning: Sebastian Larsson dök över Jody Craddocks utsträckta ben och fick en billig straff. Han stegade själv och missade. Wolves vände och vann. Rättvisa skipad.

…anti-filmning: Jonas Olsson brottades med Aston Villas Chris Herd i derbyt. När australiern delade ut en lätt törn hade 999 av 1000 fotbollsspelare simulerat en skada för att få motståndaren utvisad. Jonas Olsson är ingen vanlig fotbollsspelare. Hans förvåning var total när assisterande domaren hade upptäckt förseelsen och Herd fick rött kort.

…måltorka: Evertons Tim Cahill står fortfarande med en nolla i målkolumnen. Hade varit bra odds på det också.

…yngling 1: När Blackburn drabbades av försvarskris skickade Steve Kean in Adam Henley, 17, på vänsterbacken. Han blev hjälte i slutminuten på Anfield när han räddade en boll på mållinjen och klarade att tämja Nani på Old Trafford.

…yngling 2: Derbys 15-årige supertalang Mason Bennett som debuterade i Championship. Han var ett ribbskott från att bli den yngsta målskytten någonsin i Football League.

…spelarscout: Graham Carr, den 67-årige farbrorn som lagt grunden till Newcastles succé genom att hitta franska fynd.

…mest bakbundne tränare: David Moyes, tränare i Everton, fick inga transferpengar att tala om. Inte i år heller. Man måste lida med honom.

…reta-upp-Ferguson 1: Roy Keane uttalade sig kritiskt efter Uniteds uttåg i Champions League och konstaterade att ”laget förtjänade att åka ut”. Ferguson svarade ilsket: ”Keane har haft sina chanser inom tränaryrket”…

…reta-upp-Ferguson 2: Manchester United körde den årliga tävlingen i charader mellan ett lag bestående av spelare och ledarstaben. Duellen, som sänds i klubbens egen tv-kanal, blir en Youtube-klassiker när Rooney ska förklara uttrycket ”Bend it like Beckham” och han pekar på sin tränare och slår sig själv mot ögat. Måste ses.

…PL-stjärna-i-klammeri-med-rättvisan 1: Sunderlands back Titus Bramble greps i september misstänkt för sexuellt övergrepp och narkotikainnehav. Han friades från alla anklagelser.

…PL-stjärna-i-klammeri-med-rättvisan 2: Aston Villas talangfulle mittfältare Barry Bannan greps och dömdes för att ha kört rattonykter, kraschat med sin Range Rover och flytt från platsen. Han fick böter på £4500. Tre dagslöner.

…PL-stjärna-i-klammeri-med-rättvisan 3: Sunderlands Nicklas Bendtner och Lee Cattermole greps misstänkta för skadegörelse efter att ha vandaliserat bilar.

…PL-stjärna-i-klammeri-med-rättvisan 4: Stewart Downing greps misstänkt för att ha misshandlat sin ex-flickvän.

…PL-stjärna-i-klammeri-med-rättvisan 5: Newcastles anfallare Nile Ranger greps i augusti misstänkt för att ha misshandlat en man utanför en bar.

…PL-stjärnas-pappa-i-klammeri-med-rättvisan: Wayne Rooney Snr greps för inblandning i en spelskandal.

…dubbelmoral: FA som överklagade Wayne Rooneys avstängning i EM – och därmed öppnade för att själva ta emot överklaganden för straffen de själva delar ut.

…skämt: Nomineringarna till Ballon d’or. Presenterades utan att Robin van Persie fanns med bland de 30 namnen. Killen som gjorde 35 mål under kalenderåret.

…skämtare: Mick McCarthy. Wolves manager intervjuades efter att hans lag hämtat upp ett tvåmålsunderläge tack vare två genibyten. Men Mighty Mick var irriterad på fansen som buat ut honom under matchen och försökte skicka en syrlig passning tillbaka. På frågan om de lyckade bytena sa han inför tv-kamerorna:
– The substitutions were rubbish, I can’t explain the comeback.
Sarkasmen gick inte hem. McCarthy blev om möjligt än mer impopulär hos supportrarna.

…bröllopsklänning bröllopsutstyrsel: Den som satt på Karen Bell.

…mest innovativa sponsorlösning: Manchester United som i augusti skrev ett banbrytande tröjkontrakt. DHL betalar £40m för att kommande fyra år synas på klubbens träningströjor. Det är mer pengar än 15 av PL-klubbarna får för sina matchtröjor.

…mest innovativa protest: Blackburnfansen förbjöds att ta in banderoller med kritiska budskap av ägaren Venky’s. Supportrarna slantade ihop till ett flygplan som fick flyga ovanför Ewood Park med flygplansbanderollen ”STEVE KEAN OUT”.

…mest urspårade supporterprotest: Venky’s må vara Englands sämsta klubbägare och tränaren Steve Kean må vara underkvalificerad för sin position. Men hatet, den hätska stämningen, på Ewood Park under Blackburns match mot Bolton (1-2) var riktigt olustigt. Det var inte utan att man unnade Steve Kean den efterföljande poängen på Anfield och skrällen på Old Trafford.

…tv-expert: När Sky offentliggjorde att Gary Neville skulle bli ny expert ledde det till tittarstorm och många hotade att säga upp abonnemanget. Nu gör den förre Manchester United-spelaren succé. Hans passion och träffsäkra analyser har till och med lett till  beröm från Liverpoolfans. Bättre betyg kan han knappast få.

Och till sist:
…sång: Remixen ”Stan (Kroenke vs Wenger)”. När Arsenals transfersommar såg som allra mest dyster ut satte nåt geni ihop den här jättehiten. Arsenalfans världen över kunde le mitt i bedrövelsen.

Jag har säkert missat massor så det är fritt fram för er att fylla på med ”Säsongens… nånting”.

***
Idag har jag lite frilansuppdrag åt TT så jag missar dessvärre 16-matcherna. Första gången den här säsongen. Lite otajmat, men så är det.
Vad är det förresten för nytt påfund av FA att inte bryta ut en 13.45-match? Tänker de inte på oss här i kalla Sverige? Jag får abstinens och vill skuggboxas framför spegeln varje gång det inte är någon tidig match.
Med det upplägget kan jag ju heller inte hålla mitt snitt att se 6-8 matcher per omgång.

***
I morgon blir det långläsning här i bloggen om en aktör som hittills svarat för en av säsongens starkaste prestationer. Fjäder i hatten till den som gissar rätt! Ledtråd: Han har en koppling till Henke Larsson.

Ni har väl inte missat Sportbladets onlinebaserade managerspel inför Premier League-våren? Där kan ni ta ut ett lag, köpa och sälja spelare och tävla om fina priser.
Chefen har bett mig att ta ut en elva till tävlingen och publicera här i bloggen så här har ni mitt lag och motiveringar till valen.

Min utgångspunkt var att ta ut spelare som är givna i startelvan eftersom det bör ge mer poäng. Det gjorde jag med undantag för en joker i Gylfi Sigurdsson. Nummer två var att ta ut spelare som är friska. Min personlige favorit Alejandro Faurlin i QPR hade förstås fått en tröja om han varit hel. Nu är argentinaren borta resten av säsongen. Därför kan det vara bra att hålla koll på sajten Physioroom som uppdaterar skadeläget i klubbarna (ganska tillförlitlig).
Paul Scholes hade varit gjuten om jag hade trott att han skulle få rikligt med speltid (jag är inte övertygad om det, tror snarare att han blir en ”impact player” från bänken).

MITT LAG I PREMIER MANAGER (3-4-3)

Målvakt: Brad Friedel, Tottenham (5,6 miljoner kronor)
Friedel är aldrig skadad; faktum är att han i färd att sätta ett ”oslagbart” Premier League-rekord i antal raka matcher. Amerikanen är snart uppe i 300. Ruskigt stabil, dessutom spelar han för ett formstarkt lag.
—————————————————————-
Försvarare: Brede Hangeland, Fulham (3,5 miljoner kronor)
Den nickstarke försvararen får följa med upp på varje offensiv hörna. Har jag tur kan han knoppa in någon boll. Fulham är inte lika tätt som under Roy Hodgson, men har släppt in färre mål än Arsenal.

Försvarare: Phil Bardsley, Sunderland (2,9 miljoner kronor)
Skottstark ytterback som ibland får ta frisparkar från längre distans. Gjorde tre mål förra säsongen, ett par av dem var riktiga kanoner. Mållös under hösten och betecknas som sparkapital.

Försvarare: Stephen Ward, Wolves (3,0 miljoner kronor)
Tre mål från irländaren som tidigare var så ifrågasatt på Molineux. Har hållit George Elokobi utanför elvan och bör vara förstaval även under våren.
—————————————————————-
Mittfältare: Sebastian Larsson, Sunderland (3,9 miljoner kronor)
Prislappen är ett fynd om Seb fortsätter att leverera mål och assist i samma takt. Har ansvaret för fasta situationer vilket innebär att assistmöjligheterna är stora. Sunderland är dessutom på gång med nye Martin O’Neill vid rodret.

Mittfältare: Jamie O’Hara, Wolves (2,8 miljoner kronor)
Har inte nått upp i samma nivå som han höll förra våren då han lånades ut till Wolves. Två mål i ligan under hösten. Det finns anledning att tro att det kan bli fler nu.

Mittfältare: Juan Mata, Chelsea (6,4 miljoner kronor) *lagkapten*
Den mest givna spelaren i Chelseas anfall. Har bara gjort fyra mål, men regisserar många av anfallen och är en av ligans bästa på att sätta den avgörande passningen.

Mittfältare: Gylfi Sigurdsson, Swansea (2,3 miljoner kronor)
Min joker. Islänningen är en chansning eftersom han anslöt i januarifönstret och inte är garanterad ”starter”. Men han gjorde succé i Reading och Hoffenheim gjorde ett fynd när man stal honom framför ögonen på Premier League-lagen för två år sedan. Efter en stark debutsäsong i Bundesliga har han haft en skadefylld höst och försöker nu hitta formen i Swansea. Brendan Rodgers har ett samspelt mittfält med Leon Britton, Joe Allen som kreatörer och Kémy Agustien eller Mark Gower som städare. Men jag tror att Sigurdsson kan få speltid, antingen som offensiv mittfältare i rollen där Stephen Dobbie använts, eller som ytter.
—————————————————————-
Anfallare: Emmanuel Adebayor, Tottenham (7,0 miljoner kronor)
Har fått förtroendet som försteval av Harry Redknapp. Missar som vanligt målchanser i massor, men det bör även trilla in en del bollar.

Anfallare: Wayne Rooney, Manchester United (8,0 miljoner kronor)
Är en ”ketchup-spelare”, det vill säga han gör sina mål i klump. Nu satte han två mot Manchester City i FA-cupen och man kan därmed ana en formtopp. Obs! Om ni ser honom sitta på restaurang och käka en sen middag – sälj direkt. Det lär betyda att han hamnar i frysboxen ett par matcher.

Anfallare: Peter Odemwingie, West Bromwich (4,3 miljoner kronor)
Förra säsongens sensation har bara satt dit fyra fullträffar i ligan. Här finns mer att hämta ut. Verkade trivas bättre som ensam striker i fjolårets 4-2-3-1 än nu när han fått sällskap av Shane Long. Om Long plockar en skada kan det för Odemwingie vara vad som på börsen skulle kallas en ”köpsignal”.

TOTALT VÄRDE: 49 700 000 kronor.
Återstående kapital: 300 000 kronor.

***
Hur ser era lag ut?
Vilka spelare tror ni lyfter sig under våren? Javier Hernández? Samir Nasri? Andy Carroll? Fernando Torres?!
Vilka spelare har bränt sitt krut? Demba Ba? Grant Holt?

Två bloggflyttar på mindre än ett år.
Man har visserligen en bit kvar till Lutz Pfannenstiel, den tyske målvakten som sedan 1991 spelat för 27 klubbar på sex kontinenter, men man börjar känna sig lite som Robbie Keane.
Eller… Keanes ständiga flyttande har trots allt inneburit närmare en miljard kronor i samlade övergångspengar. Jag är lite mer Bosman när jag byter arbetsgivare om man säger så.
Kanske snarare Jason Roberts eller Marcus Bent.
Ni vet, veteranerna man trodde var förbrukade men som alltid lyckas hitta något nytt kontrakt genom att fylla ut en trupplats.

Vissa av er har säkert noterat att jag bloggat på andra ställen tidigare eller sett att jag gästat Euro Talk på Fan-TV. För er som inte gjort det kommer här en kort resumé:
Yrkesbakgrund: Vestmanlands Läns Tidning, TV4 Mälardalen, Expressen, Dagens Nyheter, Vestmanlands Läns Tidning, Expressen, Eurosport.
På sätt och vis sluts cirkeln eftersom jag började min kvällstidningsbana med att skriva elitserieishockey åt Aftonbladet från Västerås för en herrans massa år sedan.

Tror det räcker så med info. Premier League, engelsk fotboll, är intressantare än min person. Det här blir en blogg med fullt fokus på det som händer på och utanför plan i England. I mina tidigare bloggar har jag blandat mellan bakgrundshistorier, nyheter, personporträtt, listor, rankingar, spelarbetyg och rena matchbevakningar. Jag kan tänka mig att det blir nåt liknande nu, men jag tar tacksamt emot förslag från er.

Väl mött!