Då var vi framme vid topp 10 i min ranking över säsongens 50 bästa spelare i Premier League.

Med FA-cupfinalen avverkad är det lika bra att vi syr ihop den här listan.
Som alltid har det varit en tuff uppgift. Inte att pricka in namn på topp tio, de brukar de flesta vara överens om. Det svåra är att hitta rätt bland namn 40–50. Det går alltid att argumentera för 10–15 namn till som ”borde” ha fått plats. Nacho Monreal har varit stabil för Arsenal. Ki Sung-yeung har imponerat i Swansea. Wilfried Bony gjorde en kanonsäsong fram till nyår då han bytte klubb och hamnade i en roll som truppspelare i Manchester City. Och så vidare.
Här har ni hela min lista säsongen 2014/15.

Kriterier för listan:

* För att vara med måste spelaren ha gjort minst 20 matcher i ligan. Det innebär att exempelvis Michael Carrick (18 matcher) inte övervägs. Tufft, men regler är regler.
* Listan bedömer insatser i Premier League. Vad spelare gjort i Champions League, Europa League, FA-cupen och Ligacupen är oväsentligt.
* Spelare som hållit en jämn nivå och gjort många matcher har värderats högre. Det kan tyckas självklart, men det är värt att betona eftersom läsare ofta lanserar lirare som gjort enstaka bra insatser (framför allt gäller det spelare som avslutat säsongen bra).

SÄSONGENS 50 BÄSTA SPELARE, PLATS 50–1

Del 1, plats 50–41

Del 2, plats 40–31
Del 3, plats 30–21
Del 4, plats 20–11

50) Kasper Schmeichel, Leicester
49) Phil Jagielka, Everton
48) Stewart Downing, West Ham
47) Saido Berahino, West Bromwich
46) Willian, Chelsea
45) Christian Benteke, Aston Villa
44) Marouane Fellaini, Manchester United
43) Francis Coquelin, Arsenal
42) George Boyd, Burnley
41) Jason Puncheon, Crystal Palace
40) Fabian Delph, Aston Villa
39) Yaya Touré, Manchester City
38) Lukasz Fabianski, Swansea
37) Scott Dann, Crystal Palace
36) Jordan Henderson, Liverpool
35) Ander Herrera, Manchester United
34) Aaron Cresswell, West Ham
33) Christian Eriksen, Tottenham
32) Olivier Giroud, Arsenal
31) Raheem Sterling, Liverpool
30) Yannick Bolasie, Crystal Palace
29) Chris Smalling, Manchester United
28) Ryan Bertrand, Southampton
27) Gylfi Sigurdsson, Swansea
26) Wayne Rooney, Manchester United
25) Mesut Özil, Arsenal
24) Estéban Cambiasso, Leicester
23) Nathaniel Clyne, Southampton
22) Charlie Austin, Queens Park Rangers
21) Ashley Young, Manchester United
20) César Azpilicueta, Chelsea
19) Coutinho, Liverpool
18) Gary Cahill, Chelsea
17) Morgan Schneiderlin, Southampton
16) Hugo Lloris, Tottenham
15) José Fonte, Southampton
14) Laurent Koscielny, Arsenal
13) Thibaut Courtois, Chelsea
12) Santi Cazorla, Arsenal
11) Diego Costa, Chelsea

10) Branislav Ivanovic, Chelsea
31 år, försvarare
38 matcher (0 inhopp), 4 mål/5 assist
Kommentar: Ivanovic slutar inte att imponera. Försvararen har varit en av Europas bästa högerbackar i flera år, men den här säsongen var det som om han höjde ribban ytterligare ett snäpp. Åtminstone i inledningen då han radade upp stormatcher.

9) Cesc Fàbregas, Chelsea
28 år, mittfältare
34 matcher (1 inhopp), 3 mål/18 assist
Kommentar: Köptes för att ge Chelsea en ny dimension och med Fàbregas på mittfältet blev Chelsea automatiskt mer bolltryggt. 18 assist från mestadels en roll som sittande mittfältare är monstruöst.

8) David Silva, Manchester City
29 år, mittfältare
32 matcher (0 inhopp), 12 mål/7 assist
Kommentar: Silvas insatser denna säsong har kanske gått lite ”under radarn” eftersom Manchester City svikit. Men faktum är att han gjort en riktigt stark säsong och varit matchavgörande många gånger.

7) Nemanja Matic, Chelsea
26 år, mittfältare
36 matcher (1 inhopp), 1 mål/3 assist
Kommentar: En av orsakerna till att Chelsea släpper in så få mål. Stor, stark och samtidigt spelskicklig. Det är Matic som ofta stoppar eller bromsar attackerna innan motståndarna ens når fram till John Terry och Gary Cahill.

6) Harry Kane, Tottenham
21 år, anfallare
34 matcher (6 inhopp), 21 mål/4 assist
Kommentar: Säsongens sensation. Fick chansen och tog den på ett sätt som få kunde ana. 21 mål och även ett hårt arbete för laget.

5) Alexis Sanchez, Arsenal
26 år, yttermittfältare
35 matcher (1 inhopp), 16 mål/8 assist
Kommentar: Succéköp som både öst in poäng samtidigt som han löpt kopiöst mycket.

4) Sergio Agüero, Manchester City
26 år, anfallare
33 matcher (3 inhopp), 26 mål/8 assist
Kommentar: Agüero var ligans bäste spelare fram till nyår enligt min rankning efter halva ligan. Då hade han gjort 14 mål på 13 starter. Åkte på den årliga skadan, vilket gjorde att argentinaren tappade fart.

3) David De Gea, Manchester United
24 år, målvakt
37 matcher (0 inhopp), 0 mål/0 mål
Kommentar: De Gea är den största anledningen till att Manchester United tog fjärdeplatsen. Det är svårt att minnas hur många poäng han räddat till sitt lag genom svettiga räddningar, men många är det.

2) John Terry, Chelsea
34 år, försvarare
38 matcher (0 inhopp), 5 mål/0 assist
Kommentar: Världens bäste försvarare sett till den gångna säsongen. Terry har varit en jätte och bortsett från 3–5-mötet med Tottenham är det svårt att minnas några undantag.

1) Eden Hazard, Chelsea
24 år, yttermittfältare
38 matcher (0 inhopp), 14 mål/9 assist
Kommentar: Hazard har alltid haft potentialen att bli en världsstjärna. Nu är han väldigt, väldigt nära att ta klivet upp bland de allra största. Kombinerar teknik, fart och balans på ett sätt som ingen annan i PL. Hade gjort fler poäng om lagkamraterna varit mer effektiva.

***
I veckan blir det fler summeringar av säsongen.

Här är del 4 i min genomgång över säsongens 50 bästa spelare i Premier League.

Kriterier för listan:


* För att vara med måste spelaren ha gjort minst 20 matcher i ligan. Det innebär att exempelvis Michael Carrick (18 matcher) inte övervägs. Tufft, men regler är regler.

* Listan bedömer insatser i Premier League. Vad spelare gjort i Champions League, Europa League, FA-cupen och Ligacupen är oväsentligt.

* Spelare som hållit en jämn nivå och gjort många matcher har värderats högre. Det kan tyckas självklart, men det är värt att betona eftersom läsare ofta lanserar lirare som gjort enstaka bra insatser (framför allt gäller det spelare som avslutat säsongen bra).

SÄSONGENS 50 BÄSTA SPELARE, PLATS 20–11
Del 1, plats 50–41

Del 2, plats 40–31
Del 3, plats 30–21

20) César Azpilicueta, Chelsea
25 år, försvarare
29 matcher (0 inhopp), 0 mål/3 assist
Kommentar: Den pålitlige spanjoren får sällan de stora rubrikerna (förutom när han tokhyllas av José Mourinho), men han är förmodligen den mest solida ytterbacken i ligan.

19) Coutinho, Liverpool
22 år, offensiv mittfältare
35 matcher (3 inhopp), 5 mål/5 assist
Kommentar: Liverpools nya fixstjärna och publikfavorit. Coutinho svarade för en rad drömmål och viktiga FA-cupmål. Det är en njutning att se brassen i form, men det krävs högre effektivitet och poängproduktion för att ta nästa kliv.

18) Gary Cahill, Chelsea
29 år, försvarare
36 matcher (3 inhopp), 1 mål/0 assist
Kommentar: En av ligans absolut bästa försvarare. Drabbades av en formsvacka vid nyår då han även petades för Kurt Zouma. Men Cahill kom tillbaka och sett över hela säsongen har han agerat oerhört stabilt.

17) Morgan Schneiderlin, Southampton
25 år, mittfältare
26 matcher (2 inhopp), 4 mål/1 assist
Kommentar: Schneiderin var en av få stjärnor som blev kvar i Southampton. Lade besvikelsen över utebliven flytt bakom sig och presterade en kanonsäsong. En av ligans bästa mittfältare under första halvan av säsongen.

16) Hugo Lloris, Tottenham
28 år, målvakt
35 matcher (0 inhopp)
Kommentar: Lloris har presterat på en hög nivå sedan han kom till Premier League från franska Ligue 1. Som skottstoppare är han världsklass. Svagheten jämfört med de allra bästa är luftspelet.

15) José Fonte, Southampton
31 år, försvarare
37 matcher (0 inhopp), 0 mål/1 assist
Kommentar: Mittbacken klev fram som en sann kapten när Dejan Lovren lämnade. Under hösten var José Fonte magnifik och den stora anledningen till att Southampton då hade ligans mest väldrillade försvarslinje.

14) Laurent Koscielny, Arsenal
29 år, försvarare
27 matcher (1 inhopp), 3 mål/0 assist
Kommentar: Det fanns en tid när Per Mertesacker gjorde Laurent Koscielny bättre. Nu är det tvärtom. Koscielny var spelaren som gav Arsenal styrka och och snabbhet i backlinjen.

13) Thibaut Courtois, Chelsea
23 år, målvakt
32 matcher (0 inhopp)
Kommentar: Courtois var en världsmålvakt redan innan han återvände till Chelsea så José Mourinho (och alla andra) visste vad klubben fick. Petade Petr Cech till bänken och gav backlinjen trygghet med sin fantastiska styrka i luften.

12) Santi Cazorla, Arsenal
30 år, mittfältare
37 matcher (4 inhopp), 7 mål/11 assist
Kommentar: Vem trodde att Santi Cazorla kunde ta ett kliv bakåt i plan, bli sittande mittfältare och agera lågt sittande playmaker? Inte många, men det var precis vad 30-åringen gjorde. Och som han gjorde det. Vi minns inte minst matchen mot Manchester City då han ägde Etihad.

11) Diego Costa, Chelsea
26 år, anfallare
26 matcher (2 inhopp), 20 mål/3 assist
Kommentar: Costa anlände till Premier League och hittade målet direkt. Stångades och sysselsatte ensam motståndarnas mittbackar. Kort och gott: Han gjorde allt det man kräver av en ensam anfallare.

***
Nästa del kommer på måndag.

Här är del 3 i min genomgång över säsongens 50 bästa spelare i Premier League.

Kriterier för listan:

* För att vara med måste spelaren ha gjort minst 20 matcher i ligan. Det innebär att exempelvis Michael Carrick (18 matcher) inte övervägs. Tufft, men regler är regler.
* Listan bedömer insatser i Premier League. Vad spelare gjort i Champions League, Europa League, FA-cupen och Ligacupen är oväsentligt.
* Spelare som hållit en jämn nivå och gjort många matcher har värderats högre. Det kan tyckas självklart, men det är värt att betona eftersom läsare ofta lanserar lirare som gjort enstaka bra insatser (framför allt gäller det spelare som avslutat säsongen bra).

SÄSONGENS 50 BÄSTA SPELARE, PLATS 30–21

Del 1, plats 50–41
Del 2, plats 40–31

30) Yannick Bolasie, Crystal Palace
26 år, yttermittfältare
34 matcher (3 inhopp), 4 mål/6 assist
Kommentar: En av ligans mest sevärda spelare eftersom han alltid tycks få saker att hända. Irrationell och svårbemästrad i en mot en-situationer.

29) Chris Smalling, Manchester United
25 år, försvarare
25 matcher (4 inhopp), 4 mål/0 assist
Kommentar: Uniteds försvar var hårt ifrågasatt i höstas, men Smalling växte in i kostymen och nu framstår han som härföraren i de bakre leden.

28) Ryan Bertrand, Southampton
25 år, försvarare
34 matcher (0 inhopp), 2 mål/2 assist
Kommentar: Den förre Chelseaspelaren började säsongen sensationellt starkt och radade upp matchvinnande insatser när Southampton överraskande bra.

27) Gylfi Sigurdsson, Swansea
25 år, mittfältare
32 matcher (0 inhopp), 7 mål/10 assist
Kommentar: Ge islänningen nummer tio-positionen och förtroende och kan kommer betala tillbaka med mål och assist. 17 poäng talar sitt tydliga språk.

26) Wayne Rooney, Manchester United
29 år, mittfältare/anfallare
33 matcher (0 inhopp), 12 mål/5 assist
Kommentar: Ojämn säsong för Rooney. Hösten blev förryckt av en tre matchers avstängning, men han fick ändå en tiondeplats på 25-listan i halvtid. Fungerade inte som önskat på mittfältet, men hittade rätt när han fick återgå till strikerrollen. 12 mål trots spel på mittfältet imponerar.

25) Mesut Özil, Arsenal
26 år, mittfältare
22 matcher (1 inhopp), 4 mål/5 assist
Kommentar: Özil missade en stor del av säsongen på grund av skada, men när han väl hittade formen var han så bra som vi mindes honom från förr.

24) Estéban Cambiasso, Leicester
34 år, mittfältare
31 matcher (4 inhopp), 5 mål/1 assist
Kommentar: Veteranen värvades gratis förra sommaren, men Cambiasso visade direkt att han hade mer att ge. Begåvad och den som gav lagkamraterna tid och lugn. Förvånansvärt målfarlig.

23) Nathaniel Clyne, Southampton
24 år, försvarare
35 matcher (0 inhopp), 2 mål/0 assist
Kommentar: Högerbacken började lysande och dominerade sin kant i många matcher. Snabb, teknisk och vass i en mot en-situationer.

22) Charlie Austin, Queens Park Rangers
25 år, anfallare
35 matcher (0 inhopp), 18 mål/5 assist
Kommentar: Succésäsong för 25-åringen som spelade i nionde divisionen för bara sex år sedan. Luktade sig till chanserna och var kompromisslös i avsluten.

21) Ashley Young, Manchester United
29 år, yttermittfältare
26 matcher (3 inhopp), 2 mål/5 assist
Kommentar: Ett revanschens år för utskällde Young. Övertygade som wing-back under hösten. Under våren var han ytter i Louis van Gaals 4-1-4-1-system och då var han ofta lagets bästa utespelare.

***
Imorgon kommer nästa del.

Dags för andra delen i min ranking över säsongens 50 bästa spelare i Premier League.

Kriterier för listan:

* För att vara med måste spelaren ha gjort minst 20 matcher i ligan. Det innebär att exempelvis Michael Carrick (18 matcher) inte övervägs. Tufft, men regler är regler.

* Listan bedömer insatser i Premier League. Vad spelare gjort i Champions League, Europa League, FA-cupen och Ligacupen är oväsentligt.
* Spelare som hållit en jämn nivå och gjort många matcher har värderats högre. Det kan tyckas självklart, men det är värt att betona eftersom läsare ofta lanserar lirare som gjort enstaka bra insatser (framför allt gäller det spelare som avslutat säsongen bra).

SÄSONGENS 50 BÄSTA SPELARE, PLATS 40–31

Del 1, plats 50–41.

40) Fabian Delph, Aston Villa
25 år, mittfältare
28 matcher (1 inhopp), 0 mål/3 assist
Kommentar: Delph har i ett par år varit den drivande kraften på Aston Villas mittfält. Denna säsongen fick han chansen i engelska landslaget och tog ännu större plats i Villa. Gör få poäng, men hans arbetsbeskrivning handlar mer om att göra ”hockeyassist” (andra-assist) än att göra mål.

39) Yaya Touré, Manchester City
32 år, mittfältare
29 matcher (2 inhopp), 10 mål/1 assist
Kommentar: Ursvag säsong med Yaya-mått mätt. Men när han väl bestämmer sig för att vara bra – då är han oftast det. Tio mål från centralt mittfält trots bara 27 starter.

38) Lukasz Fabianski, Swansea
30 år, målvakt
37 matcher (0 inhopp)
Kommentar: Fabianski tog steget till Swansea och fick genombrottet han aldrig fick i Arsenal. Radade upp stormatcher under hösten och vintern. Tappade först i slutet av säsongen.

37) Scott Dann, Crystal Palace
28 år, försvarare
34 matcher (0 inhopp), 2 mål/3 assist
Kommentar: Vald till årets spelare i Crystal Palace och det säger en del om vilken hög och jämn nivå Dann hållit i match efter match.

36) Jordan Henderson, Liverpool
24 år, mittfältare
37 matcher (1 inhopp), 6 mål/9 assist
Kommentar: Fick lagkaptensbindeln och även om Henderson inte nådde samma höjder som under säsongen 2013/14 så fanns det ögonblick då han tog befäl. Nio assist imponerar.

35) Ander Herrera, Manchester United
25 år, mittfältare
26 matcher (7 inhopp), 6 mål/4 assist
Kommentar: Oförklarligt petad under hösten, men när Herrera väl fick chansen klev han fram som lagets långsiktiga (?) Paul Scholes-ersättare. Kombinerar tuffhet och presspel med passningsskicklighet.

34) Aaron Cresswell, West Ham
25 år, försvarare
38 matcher (0 inhopp), 2 mål/4 assist
Kommentar: Fyndet Cresswell acklimatiserade sig direkt till Premier League och hans spel på vänsterkanten har varit en fröjd för West Ham-fansen.

33) Christian Eriksen, Tottenham
23 år, mittfältare
38 matcher (1 inhopp), 10 mål/2 assist
Kommentar: Europas bäste frisparksskytt? Dansken har utvecklat en finfin teknik på fasta situationer. Nu återstår att få ännu mer inflytande i spelet.

32) Olivier Giroud, Arsenal
28 år, anfallare
27 matcher (6 inhopp), 14 mål/3 assist
Kommentar: Giroud hade stunder under säsongen då han osade klass och såg ut som den strikern Arsenal har letat efter. Har fortfarande problem att sysselsätta motståndarnas försvar i toppmötena. Frågetecknet kring fransmannen, om han är strikern som tar Arsenal till ligatiteln, hänger kvar.

31) Raheem Sterling, Liverpool
20 år, offensiv mittfältare
35 matcher (1 inhopp), 7 mål/7 assist
Kommentar: Stark höst och rankades högt på min 25-lista vid halvtid i ligan. Tappade formen efter nyår och avslutade våren på bänken sedan han börjat tvista om kontraktsförlängning.

***
Imorgon kommer nästa del.

Då var det dags.
Idag publicerar jag första delen av den årliga listan över de 50 bästa spelarna i Premier League den gångna säsongen.

Det är sjätte året i rad som jag gör en sådan här 50-lista. Det svåraste är som vanligt att värdera de spelare som presterat i korta tidsperioder. Stewart Downing var fullkomligt briljant i höstas och hade han istället haft den formtoppen under våren hade många lobbat för en framskjuten placering på listan. Nu är hans matchvinnande insatser nästan bortglömda, åtminstone för den breda publiken som inte håller på West Ham.
Nåväl, här är mina tio första namn.

Kriterier för listan:

* För att vara med måste spelaren ha gjort minst 20 matcher i ligan. Det innebär att exempelvis Michael Carrick (18 matcher) inte övervägs. Tufft, men regler är regler.

* Listan bedömer insatser i Premier League. Vad spelare gjort i Champions League, Europa League, FA-cupen och Ligacupen är oväsentligt.

* Spelare som hållit en jämn nivå och gjort många matcher har värderats högre. Det kan tyckas självklart, men det är värt att betona eftersom läsare ofta lanserar lirare som gjort enstaka bra insatser (framför allt gäller det spelare som avslutat säsongen bra).

SÄSONGENS 50 BÄSTA SPELARE – PLATS 50–41

50) Kasper Schmeichel, Leicester
28 år, målvakt
24 matcher (0 inhopp)
Kommentar: Schmeichel är en av anledningarna till Leicesters uppryckning. Dansken ryktas nu intressera större klubbar.

49) Phil Jagielka, Everton
32 år, försvarare
37 matcher (0 inhopp), 4 mål/0 assist
Kommentar: Ett av få ljus i Evertons dystra säsong var att Phil Jagielka återfann formen under andra halvan. Svag inledning av säsongen från veteranen, men vi har inte glömt drömmålet på Anfield i höstas.

48) Stewart Downing, West Ham
30 år, mittfältare
37 matcher (0 inhopp), 6 mål/8 assist
Kommentar: En sensation under hösten när Sam Allardyce placerade Downing som spets i sin mittfältsdiamant. Då dominerade engelsmannen match efter match. Tappade efter nyår.

47) Saido Berahino, West Bromwich
21 år, anfallare
38 matcher (6 inhopp), 14 mål/1 assist
Kommentar: Den unge anfallaren prickade in 14 mål, vilket räckte till en framskjuten placering i skytteligan. Hans djupledsspel ger WBA så mycket.

46) Willian, Chelsea
26 år, yttermittfältare
36 matcher (8 inhopp), 2 mål/3 assist
Kommentar: En offensiv brasse som finner sig att spela andrafiolen. Medan Eden Hazard har fått rubrikerna har Willian imponerat med sitt tvåväggspel. Gör få poäng, men är alltid nyttig.

45) Christian Benteke, Aston Villa
24 år, anfallare
29 matcher (3 inhopp), 13 mål/2 assist
Kommentar: Det behövdes en ”Tactics-Tim” för att få fart på Benteke. Men då vaknade han ordentligt. En av vårens bästa anfallare.

44) Marouane Fellaini, Manchester United
27 år, mittfältare
27 matcher (8 inhopp), 6 mål/0 assist
Kommentar: Förra säsongens syndabock i Manchester United fick upprättelse. När väl Louis van Gaal hittade en plats åt belgaren – deep-lying target player – så visade han sitt värde. Stundtals ostoppbar, stundtals för begränsad.

43) Francis Coquelin, Arsenal
24 år, mittfältare
22 matcher (3 inhopp), 0 mål/0 assist
Kommentar: Efter det att Coquelin tog plats på mittfältet har Arsenal knappt gått att besegra. Är han den långsiktiga lösningen på defensivt mittfält?

42) George Boyd, Burnley
29 år, mittfältare
35 matcher (0 inhopp), 5 mål/2 assist
Kommentar: Det är alltid kul att få lyfta fram en doldis i dessa sammanhang. George Boyd är knappast någon som säljer tröjor i Asien, men han är den spelaren som sprungit flest meter i Premier League. Outtröttlig mittfältare som betyder så mycket för sitt lag.

41) Jason Puncheon, Crystal Palace
28 år, offensiv mittfältare
37 matcher (6 inhopp), 6 mål/7 assist
Kommentar: Puncheon har klivit fram som en frisparkskung. Fick förtroende som ”tia” och visade att han har fina playmakeregenskaper.

***
Imorgon kommer plats 40–31.

Säsongen slut, nu börjar de årliga summeringarna.
Först ut: Säsongens lag.

Mitt säsongens lag i Premier League
David De Gea, Manchester United
————————————————-
Branislav Ivanovic, Chelsea
Laurent Koscielny, Arsenal
John Terry, Chelsea
César Azpilicueta, Chelsea
————————————————-
Alexis Sanchez, Arsenal
Cesc Fàbregas, Chelsea
Nemanja Matic, Chelsea
Eden Hazard, Chelsea
————————————————-
Sergio Agüero, Manchester City
Harry Kane, Tottenham

Hur ser era årets lag ut?

Under våren har allt varit nattsvart och Newcastle har varit på väg att sjunka rakt ned i avgrunden.
Ingen hade kunnat räkna med ett så lycklig slut.

Förutsättningarna inför den sista Premier League-omgången var enkla: Newcastle behövde vinna för att vara helt säkra på att greja kontraktet.
Sett till lagets form var det inte så mycket som talade för att de skulle fixa det. Sedan Alan Pardew lämnade för Crystal Palace har Newcastles form dalat kraftigt. Efter det att John Carver fått förtroendet säsongen ut har förlusterna radats upp. Läget har känts hopplöst. Spelarna verkade ha tappat förtroendet för sin tränare och kvaliteten i truppen var ju begränsad, det kunde alla se.
De luttrade fansen har senaste månaden protesterat vilt mot ägaren Mike Ashley. Deras naturliga missnöjesyttringar har gett uttryck för en klubb vars hälsotillstånd varit allt annat än bra.
Men till slut fick Newcastle jubla.
Och spelaren som säkrade vinsten kunde inte ha varit mer passande.

Moussa Sissoko, lagets bästa spelare under säsongen, gav Newcastle ledningen i början av den andra halvleken med en spänstig nick.
Det gav ett bra utgångsläge, men eftersom Manchester United Marouane Fellaini dragit på sig ett rött kort uppe i Hull kunde man inte slappna av. Om Hull City hittade ett segermål skulle Newcastle leva farligt.
Med drygt fem minuter kvar slarvade Vurnon Anita bort ett läge där Newcastle kom tre ensamma mot West Hams målvakt Adrián.
Någon minut senare kom det förlösande 2–0-målet. Det målet som gjorde att Newcastle-supportrarna, de som börjat tappa hoppet, kunde andas ut.
Målskytten: Jonas Gutiérrez.

Om man känner till Jonas Gutiérrez historia förstår man hur speciellt det är. Argentinaren drabbades av testikelcancer och det var inte helt säkert att han skulle kunna återvända till fotbollsplanen.
Efter cellgiftsbehandlingar och operation i september hemma i Argentina började han träna i november. Det blev en kort utlåning i Norwich våren 2014 innan han för två månader sedan gjorde comeback i Newcastle mot Manchester United. Då hade det gått 17 månader sedan 31-åringen spelade sin senaste match för Newcastle. Vi minns hur lagkaptenen Fabricio Coloccini överräckte bindeln till Gutiérrez, en belöning för den kamp han utkämpat och vunnit.
– Mottagandet jag fick kommer jag minnas resten av mitt liv, sa han.
Under våren har Gutiérrez hyllats unisont av både Newcastles fans och motståndarsupportrar. Häromveckan fick han stående ovationer på Anfield.
Alla älskar en fighter.
– Om du tror i ditt hjärta att du kan besegrade ett problem så kan du göra det.

Jonas Gutiérrez fighting spirit väckte hopp hos Newcastle, en klubb som var i akut behov av ny energi.
När Jonas Gutiérrez sköt 2–0-målet idag mot West Ham, spiken i kistan, var det slöt det en cirkel för en enorm bedrift. Spelaren som besegrat cancer, och nyligen gjorde comeback, blev den som också fick skjuta sitt Newcastle kvar i Premier League.
Sett till lagets prestationer och spel under våren har Newcastle inte förtjänat att stanna i Premier League.
Nu, efter att ha sett Jonas Gutiérrez fira sitt mål med att slita av sig tröjan och ta emot folkets kärlek, känns det hur rättvist som helst.

Varje säsong i Premier League dyker den upp. Solskenshistorien om spelaren som ratats, hamnat på lägre nivå, men som kämpat sig tillbaka mot toppen.
Den här säsongen har det funnits två som stuckit ut.

Jag har redan berättat om Crystal Palaces Glenn Murray, som hittade formen under våren och plötsligt öste in mål.
Askungesagan under hösten handlade om en annan anfallare.
När Charlie Austin var 15 år blev han ratad i Readings juniorlag för att han var för liten. Han fortsatte i småklubbar och efter att familjen flyttade till Bournemouth spelade han halvprofessionellt för Poole Town i Wessex Premier Division. Det är den nionde nivån i det engelska ligasystemet. Parallellt med sitt fotbollsspelande arbetade han som murare. Han har berättat om de tidiga morgonfärderna med de andra arbetarna, om hur en minibuss plockade upp honom och de andra och hur de sedan kördes till en fabrik där de murade till klockan halv fem. Efteråt åkte han hem och tränade fotboll. Det här är drygt sex år sedan.
Varför blev han inte upptäckt? Charlie Austin säger att det berodde på honom själv.
– Det handlade mest om mig själv. Du måste vara dedicerad, eller hur? Om jag ska vara ärlig, efter att jag släpptes av Reading var jag inte inställd på att bli fotbollsspelare. Jag spelade på lördagen, gick på krogen på lördagskvällen och spelade sedan söndag morgon. Så allvarligt tog jag fotbollen, har han sagt.
Men talangen fanns där och plötsligt lossnade det. 46 mål på 46 matcher gav ett provspel med Bournemouth i League Two. Managern Eddie Howe ville värva anfallaren, men Bournemouth var belagt med transferförbud och övergången uteblev.

Charlie Austin hamnade istället i Swindon Town innan Burnley lockade med ett 3,5-årigt kontrakt i januari 2011. I Burnley fanns tränaren Eddie Howe som tidigare försökt värva spelaren till Bournemouth.
Första tiden i Burnley blev tuff. På en halv säsong spelade han fyra matcher och blev mållös, men med en försäsong i kroppen var han flygfärdig – även på den här nivån.
Efter två succéartade år i Burnley ville Hull City värva Charlie Austin. Men anfallaren klarade inte läkarundersökningen och Hull drog sig ur. Charlie Austin har efteråt berättat att besvikelsen var så stor att han ”funderade på att lägga av med fotboll”.
Istället blev det en flytt till Queens Park Rangers i augusti 2013. Austins 17 mål på 31 matcher i Championship var en stor anledning till att QPR grejade playoffplatsen och sedermera uppflyttning.

Skulle han klara ännu ett steg i seriepyramiden? Efter en mållös premiär hemma mot Hull City kanske det var någon som reste frågetecken.
Men sedan avgjorde Charlie Austin hemma mot Sunderland i tredje omgången och när han fick Bobby Zamora som anfallspartner lossnade det rejält.
Austin producerade i match efter match och hade gjort 12 mål på de första 18 matcherna i Premier League.
– Jag nyper mig själv i armen ibland. Det har varit möjligt tack vare hårt arbete och massor av beslutsamhet, har han sagt.
Charlie Austin är en speciell spelare. Han kan vara anonym i matcher, sedan – BANG! Ge honom minsta lillfinger så smäller det. Han luktar sig till lägena, hugger vid offsidelinjen och lyckas ofta dyka upp på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Från niondedivisionen till toppskiktet av Premier Leagues skytteliga på sex år. Sagan var för bra för att vara sann.
Hans effektivitet har avstannat under säsongen och sedan nyår har det faktiskt bara blivit fem mål för 25-åringen. Samtidigt åkte QPR ur Premier League efter bara ett år.
Men totalt 17 mål betyder att Charlie Austin är het på marknaden. Han blir definitivt kvar i högstaligan. Frågan är bara vem som vinner slaget om hans namnteckning.

Det här var en ytterst utspridd omgång. Det här omgångens lag gäller alltså dessa matcher:
7 april: Aston Villa–QPR 3–3
18 april: Crystal Palace–West Bromwich 0–2, Everton–Burnley 1–0, Leicester–Swansea 2–0, Stoke–Southampton 2–1, Chelsea–Manchester United 1–0.
19 april: Manchester City–West Ham 2–0, Newcastle-Tottenham 1–3.
28 april: Hull City–Liverpool 1–0.
20 maj: Arsenal–Sunderland 0–0.

Mitt omgångens lag:
Costel Pantilimon, Sunderland
———————————————-
Marc Albrighton, Leicester
Eliaquim Mangala, Manchester City
Michael Dawson, Hull City
Luke Shaw, Manchester United
———————————————-
Jamie Vardy, Leicester
Kurt Zouma, Chelsea
Nabil Bentaleb, Tottenham
Eden Hazard, Chelsea
———————————————-
Harry Kane, Tottenham
Christian Benteke, Aston Villa

Här är fler som förtjänar omnämnande (krävs minst 8 i betyg):
Mame Biram Diouf (Stoke), Aaron Lennon (Everton), Garath McAuley (West Bromwich), Joleon Lescott (West Bromwich), James Chester (Hull City), Tom Heaton (Burnley).

Efter ett avbrott i arbetet igår kör vi vidare med minnesvärda storys.

***

I höstas befann sig Tottenham i ett vakuum. De kom från en stökig säsong med tränarbyte, de hade en ny tränare på plats och en trupp utan någon intensitet.
Fram steg en frälsare.

Fram till början av oktober hade Harry Kane spelat totalt 43 minuter i Premier League, utspritt över fem inhopp. Harry Kane var långt från ordinarie.
I Tottenhams enmansanfall fanns ju stjärnor som Roberto Soldado och Emmanuel Adebayor. Harry Kanes senaste fotbollsår bestod av utlåning. Först till Leyton Orient, sedan Millwall, sedan Norwich och sedan Leicester.
Vid de sporadiska tillfällen han fått chansen i Tottenham hade han inte visat mycket som talade för att han skulle utvecklas till en toppspelare. Men istället för att misströsta hade han kämpat på. Tränare som basat över Kane i låneklubbarna vittnar om hans oerhört proffsiga inställning.
I höstas fick han endast spela betydelselösa matcher i Europa League, men varje gång han fick chansen visade han att han var en spelare på uppgång.
Efter sju mål på fem matcher i Europa League, inklusive ett hattrick mot Asteras Tripolis, knackade han på dörren rejält.

Den 2 november skulle Tottenham spela mot Aston Villa på bortaplan. Harry Kane var het som en kamin. Några dagar tidigare hade han nätat i Ligacupen. En halvtimmes inhopp på Villa Park räckte för att han skulle avgöra matchen. I 90:e minuten satte han 2–1 för Tottenham och det blev lite av en referenspunkt. Från den dagen hade han bevisat att han kunde prestera och göra mål även i Premier League.
Från den dagen hade Harry Kane tagit över startplatsen i Tottenhams anfall på bekostnad av Soldado och Adebayor. Kane var ung, lovande och spännande. Men för Spurs var han så mycket mer. Han var spelaren som gått genom de egna leden hela vägen till a-laget. Han var spelaren som vuxit upp som Tottenhamfan (åtminstone från tonåren och upp?) och vars släkt supportade laget.
– Jag växte upp 15 minuter från arenan så det var självklart vilka jag skulle hålla på. Det är fint att ha den kopplingen. Jag hade aldrig några affischer på väggarna men jag samlade på samlarbilder. Teddy Sheringham var min idol, har han sagt.
I dagens kosmopolitiska fotbollsindustri där gränser har suddats ut har den här typen av spelare blivit alltmer sällsynt.
Tottenham, som fram till dess framstod som en aning identitetslöst, hade plötsligt fått farm en spelare som kunde bli något större än bara en viktig spelare. Harry Kane, den reslige, respektingivande nian, kunde bli en symbol för något nytt.
Han blev det. Det gick fort.

Från november och framåt var Harry Kane i kanonslag. I december gjorde han mål fyra matcher i rad. Men det var inte bara målen som imponerade. Harry Kane tog ett enormt arbete i presspelet och satte ribban för övriga laget.
Han framstod som en talesman, en rookie som redan var kulturbärare.
På nyårsdagen skulle Tottenham ta emot Chelsea på White Hart Lane. Jag själv befann mig i USA och ställde klockan på tidiga morgontimmar för att kunna se matchen från hotellsängen.
Harry Kane var planens kung och raserade José Mourinhos annars så pålitliga försvarsmur. Tottenham vann med 5–3 i ett fotbollsspektakel som sällan kommer att glömmas bort i den delen av London.
Från den dagen var det ingen tvekan om att Harry Kane var den publikfavoriten i Tottenham.

Under våren fortsatte Harry Kane att imponera. I mars debuterade han i engelska landslaget och nätade mot Litauen.
Under tiden, i takt med hans framgångar, pågick en debatt: Är han en one-hit wonder eller är han ”the real deal”? Det finns folk som hävdar både det ena och det andra, men klart är att Tottenham med Harry Kane fick en symbolspelare som man länge saknat.
Under våren har det ryktats om intresse från större klubbar, om prislappar på runt 500 miljoner kronor. Det är mycket pengar, men Harry Kanes värde för Tottenham kan inte värderas i endast kronor och ören. Hur sätter man en pris på klubbkänsla och identitet?
Säsongen blev inte vad Tottenham hoppats på. Ett tag utmanade de om fjärdeplatsen, men ganska tidigt stod det klart att de skulle komma tillkorta igen.
Men säsongen 2014/15 kommer i Spurskretsar minnas som året då Harry Kane, ”one of their own”, steg fram.