Tre vetskaper efter Argentina-Iran:
Argentina har fortfarande en hel del att arbeta med.
Iran kan spela disciplinerat försvarsspel.
Leo Messi kan avgöra vilken match som helst, när som helst, på egen hand.

Argentina inledde VM utan att imponera i mötet med Bosnien (2–1). Då räddades man av en uppryckning i andra halvlek och ett klassmål av Leo Messi.
Förbundskapten Alejandro Sabella förändrade då till andra halvlek när han slopade 5-3-2-systemet för ett 4-3-3/4-3-1-2/4-4-2-diamant. Det var givet att han skulle behålla 4-3-3-uppställningen med Gonzalo Higuaín och Fernando Gago i startelvan.
I Iran, som öppnade med 0–0 mot Nigeria, gjorde Carlos Queiroz en ändring: Khosro Heydari lämnade plats för Masoud Shojaei på offensivt mittfält.

Irans defensiv
Den här matchen handlade allra mest om Iran och deras pragmatiska matchplan. Carlos Queiroz är en erkänt skicklig defensiv tränare. Under sin tid i Manchester United var han ansvarig för försvarsspelet och vi minns kanske allra mest den ultradefensiva taktiken som gav 0–0 mot Barcelona på Camp Nou 2008. Det var då Cristiano Ronaldo för första gången spelades som striker och Wayne Rooney fick ta klivet som yttermittfältare (i praktiken blev han ytterback i den matchen eftersom Barcelona parkerade på offensiv planhalva). Gary Neville har berättat i sin självbiografi att Queiroz var närmast besatt under träningsveckan inför den matchen när han korrigerade spelarrörelser på träningsplanen med närmast kirurgisk precision.
Sir Alex Ferguson fick som huvudansvarig kritik för den alltför negativa matchplanen den gången, men i Iran har Carlos Queiroz fått möjlighet och mandat att praktisera extremdefensiv.
Jag gillar det. Iran förnekar sig inte. De vet sina begränsningar, de vet vad de måste göra för att nå resultat och de utför det. På ett imponerande sätt dessutom. Hockeytränaren Timo Lahtinen hade kallat det ”äckligt disciplinerat”. Jag nöjer mig med ”disciplinerat”.
I VM-premiären mot Nigeria – omskrivet som VM:s hittills tråkigaste match – hade laget 30 procent i bollinnehav. På lördagen mot Argentina hade man inga som helst ambitioner att höja den siffran.
Laget parkerade lågt i sitt 4-5-1. Se bilden nedan.

Irans defensiva uppställning. 4-5-1 där yttrarna sjönk lågt. Foto: TV4

Ibland blev det ultralågt där tio spelare ständigt var på rätt sida om bollen. Foto: TV4

Argentinas problem
Alejandro Sabella förfogar över en imponerande offensiv arsenal, men dagens match var ett exempel på flera saker som laget måste lära sig att hantera.
> Dels är det alltid svårt att möta lag som parkerar lågt och agerar synkroniserat i överflyttningarna.
> Dels kommer det inte att räcka att förlita sig till Leo Messi längre fram i turneringen.

Argentina hade en del chanser i första halvlek. Angel Di Maria sköt över i bra läge, Sergio Agüero tvingade Alireza Haghighi till en kvalificerad räddning. Dessutom hade försvararna Marcos Rojo, Federico Fernandez och Ezequiel Garay bra nicklägen.
Men i öppet spel hade laget svårt att skapa. Passningsvägarna till Leo Messi stängdes ned och Barcelonastjärnan fick istället söka sig ut mot kanterna. Det här innebar att Argentina endast fick spela ”utanför” Irans lag. Vid ett tillfälle i första halvlek hittade man fram med en passning igenom Irans mittfält men då trampade Gonzalo Higuaín på bollen och chansen rann ut i sanden. Sedan dröjde det till minut 59 innan man hittade fram på det sättet. Då var det Javier Mascherano som fann Leo Messi och då ledde det även till en vass målchans där Messi drev upp bollen men curlade skottet strax utanför.

Den här typen av passningar hittade Argentina sällan. Foto: TV4

Diagrammet visar Messis mottagna passningar i första halvlek. Ofta spel ut mot vänsterkanten, sällan passningar in centralt i ytan mellan backlinje och mittfält.

Andra halvlek var liknande den första. Iran stängde ned centralt i plan där defensive mittfältaren Andranik Teymourian var en jätte. Argentinas enda anfallsvägar var längs kanterna. Men inläggen togs effektivt om hand av duktiga mittbackarna Amir Hossein Sadeqi och Jalal Hosseini.
Men det fanns en liten skillnad mot första halvlekens matchplan. När Iran väl fick chansen att kontra gjorde man det med fart. Vid ett par tillfällen ledde det till högkaratiga chanser. Reza Ghoochanneijhad, han de kallar ”Gucci”, hade en nick rakt på Sergio Romero och Ashkan Dejagah hade en nick som tvingade Romero till en fingertoppsräddning. Så långt hade Iran, sensationellt nog, haft de bästa målchanserna. Laget hade dessutom en straffsituation där Pablo Zabaleta träffade bollen minimalt och sedan kapade benen på Dejagah.
Alejandro Sabella var tvungen att göra något. Han bytte ut båda sina anfallare Agüero och Higuaín (ett tecken på vad han tyckte om deras minimala bidrag) för Ezequiel Lavezzi och Rodrigo Palacio. Då bytte Sabella även från 4-3-1-2 till 4-3-3 där Lavezzi tog hand om högerkanten och Angel Di María flyttades upp på vänsterkanten. Lavezzi var en injektion och skapade vissa problem för Iran. Eftersom han agerade som en traditionell winger som slickade kanten hjälpte han till att dra isär det iranska försvaret och skapa mer yta för Messi centralt.

Lavezzi var inblandad i avgörandet. Iran var på väg mot en historisk poäng när Leo Messi tog emot en passning från Lavezzi. För en gångs skull hamnade han i ett en-mot-en-läge där försvararen inte hade direkt understöd av en medspelare.
Det räckte för att Messi skulle svinga sitt trollspö, vika lite till vänster och skruva in bollen i bortre hörnet.

Slutsats
Iran gjorde en fantastisk försvarsinsats och var värda att få med sig en poäng från den här matchen. Argentina var precis som i första halvlek mot Bosnien en ”one-man-show” där spelarna förväntade sig att Leo Messi skulle ta alla initiativ.
Precis som Hasse Backe diskuterade i TV4-studion undrar jag om laget verkligen behöver två defensiva mittfältare i mötena med lag som spelar ultradefensivt. Argentina hade behövt fler djupledslöpningar från mittfältet för att på så sätt ge möjlighet till väggspel på en tredje spelare. Här kan man dra parallellen till Holland under EM 2012 då Bert van Marjwiks statiska mittfält bidrog till fiaskot.
Higuaín och Agüero var misslyckade och Alejandro Sabella har en del att fundera över.
Samtidigt är det som förbundskaptenen sa efter matchen:
– Med Messi i laget är allt möjligt.

Fotnot: Bilder från TV4.

Läs mer:
16 juni: Analys: ”Systemskifte bakom Messi-lyft”.

Spaniens era som världshärskare är över.
Den tog slut igår mot ett heroiskt Chile vars förbundskapten Jorge Sampaoli förfinat idéerna från Marcelo Bielsa.

Efter den försmädliga premiärsmällen mot Holland (1–5) valde Vicente Del Bosque att förändra.
Xavi och Gerard Piqué bänkades till förmån för Pedro och Javi Martínez.
Dessa byten var naturliga. Piqué hade en tung match mot Holland och hans huvudspel behövdes inte lika mycket mot små chilenare. Pedro skulle bidra med den spelbredd till höger som Spanien saknade mot Holland.
Chile gjorde en förändring jämfört med segermatchen mot Australien. Jorge Valdivia, spelfördelaren, fick lämna plats för ytterligare en mittback, Francisco Silva och det udda spelsystemet 3-4-1-2.
Detta var ett väntat val av förbundskapten Jorge Sampaoli. Jag har hävdat länge att trebackslinje (som i praktiken blir en fembackslinje) är att föredra mot Spanien/Barcelona som sällan hotar via inläggsspel.

Högt pressande Chile
Genom åren har vi sett olika sett att hantera Spaniens passningsfotboll. Mest förekommande har varit att backa extremt lågt på egen planhalva och spela ett disciplinerat zonförsvar.
Därför är det intressant att Chile lyckades fullborda den här triumfen med en helt annorlunda taktik.
Jorge Sampaolis spelidé härstammar från Marcelo Bielsa (som även influerat Pep Guardiola). Det betyder hög press och bollinnehav. Chile valde därför, precis som i VM-mötet i Sydafrika för fyra år sedan, att kliva högt och störa Spanien.
Det kunde se ut som nedan.

Spanien har spelat sig ur Chiles press och Sergio Ramos kan hitta upp till en fri Andrés Iniesta. I de här lägena har Spanien genom åren varit trygga i att de fått möta motståndare som faller, men det skedde inte igår.

Istället störtar två chilenska spelare upp i rygg och sekunden senare har man återerövrat bollen. Foto: TV4

Fronttrean med Eduardo Vargas, Alexis Sanchez och Arturo Vidal störde Spaniens mittbackar och sedan följde resten av laget efter med wingbackarna Eugena Mena och Mauricio Isla som klev högt på sina kanter och backlinjen som kunde hålla en hög offsidelinje. De defensiva mittfältarna Charles Aranguiz och Marcelo Diaz, som båda spelat under Sampaoli i Universidad de Chile, gjorde ett enormt jobb på mitten där de stängde ned ytorna, och Gary Medel spelade i princip man-man-markering mot Diego Costa.
– Våra anfallare pressade högt för att förhindra att Spanien spelade genom mittfältet. Det gjorde livet svårt för dem, sa Jorge Sampaoli efteråt.

Chiles fronttrea klev högt och störde Spanien.

Det här medförde att Spanien tvingades spela ett längre spel än normalt. Laget slog 43 långbollar igår – förmodligen fler än de gjorde sammanlagt under hela VM 2010. Och då var försvarstrion Gary Medel, Francisco Silva och Gonzalo Jara stenhårda i luftduellerna, trots att de längdmässigt var underlägsna Diego Costa.

Diagrammet visar Spaniens långbollar under matchen.

En förutsättning för att lyckas med en sådan här djärv taktik är att man förutom arbetsvilja och aggressivitet behöver ha en dos spelskicklighet när man själv ska spela sig fram i plan.
Det har Chile (likt Mexiko som i mötet med Brasilien visade att man har den kvaliteten).
I den 20:e minuten utnyttjade man det. Xabi Alonso slog en felpassning, Chile vann boll högt. Därifrån gick det snabbt. Charles Aranguiz tog den typen av djupledslöpningar som Spaniens sittande mittfältare aldrig gör och när han fick en perfekt passning av Arturo Vidal kunde han servera Vargas.

Chile anföll inte på det sätt som man brukar göra och här finns en skillnad mellan Sampaoli och Bielsa. Där Bielsa höll fast vid sin possession-filosofi har Sampaoli visat flexibilitet. Om situationen kräver det är han beredd att ge upp bollinnehavet för att istället attackera med snabba omställningar.
I sin tur tycker jag att Spaniens ökända återerövringsspel har avtagit markant med åren. Från att tidigare turneringar ha jagat motståndarna som bålgetingar kändes Spaniens presspel utspritt och halvdant. Och när Spanien väl märker att de inte klarar av att vinna bollen högt blir de tvungna att retirera, precis som i finalen i Confederations Cup förra året. Och ett lågt försvar är inget de behärskar särskilt bra. Kanske är det så att den här spelargenerationen blivit för mycket till åren för att orka lägga ned de löpmeter som krävs för att upprätthålla ett effektivt presspel?

Spanska byten
Vicente Del Bosque bytte ut misslyckade Xabi Alonso mot Koke i paus. Atlético-mittfältaren bidrog till att höja bolltempot och Spanien hade sin bästa period i matchen i inledningen av andra halvlek.
Det märktes att Del Bosque beordrat spelarna om att löpa mer i djupled. Plötsligt kunde man se både Costa, David Silva och Pedro hota i djupled.

I början av andra halvlek visade Spanien en större vilja att löpa i djupled, vilket i sin tur gav  möjlighet till spel på tredje spelare. Här är det Pedro som ger sig i väg. Foto: TV4

Diego Costa fick ett jätteläge två minuter efter vilan, efter en sådan djupledslöpning, och ett mål där hade kunnat förändra psykologin. När Sergio Busquets sedan brände öppet mål var det som om Spaniens förhoppningar och spirit dog.
Jorge Sampaoli drog tillbaka sitt lag i andra halvlek och ”stängde igen butiken”, ett bevis för hans mer pragmatiska hållning.
Del Bosque bytte ut Costa mot Fernando Torres och Pedro mot Santi Cazorla, när han egentligen borde ha behållit Costa och testat ett tvåmannaanfall. När Cazorla kom in var matchen redan körd.

Slutsats
En fantastisk era, en av de allra mest imponerande i fotbollshistorien, tog slut igår. Spanien har abdikerat från tronen. Är tiki-takan död?
Nja, det är svårt att slå fast efter gårdagens match eftersom Spanien inte spelade något som liknade tiki-taka. De spelade snarare ett längre spel som de inte behärskar.
Det man med säkerhet kan säga är att Spanien har haft en unik spelargeneration med Xavi och Andrés Iniesta i spetsen och dessa börjar nu bli till åren. Det finns ingen garanti för att nästa generation med Koke & Co kan prestera samma typ av fotboll och nå liknande resultat.
Motståndare har dessutom lärt sig att det går att bemästra Spaniens spel med högkvalitativ press- och fartfotboll. Bayern München gjorde det mot Barcelona i Champions League förra våren. Brasilien gjorde det i Confederations Cup förra sommaren.
Trebackslinjen är att föredra eftersom den:
a) tätar ytorna centralt i backlinjen där Spanien vill sticka in bollar.
b) ger mittbackarna möjlighet att man-man-spela mot en ensam striker och följa i rygg eftersom det alltid finns två andra mittbackar som kan täcka upp bakom.
c) nedprioriterar kanterna där Spanien ändå inte hotar via inläggsspel.

Jorge Sampaoli kommer att vara glödhet på marknaden efter VM. Han tog över Chile efter Claudio Borghi för 1,5 år sedan. Nu har han tagit landet till åttondelsfinal med ett utvecklat Bielsa-spel.
Det ska bli så spännande att följa det här laget i turneringen.

Fotnot: Bilder från TV4. Du kan se matchen i repris här.
Fotnot 2: Tack till Nils Paulson som fixade plangrafik.

En bosnisk mardrömsstart följdes av en svag argentinsk första halvlek innan favoriten vaknade till liv efter paus.
Nyckeln: Alejandro Sabellas systemförändring i paus.

Den argentinske förbundskaptenen var hemlighetsfull före matchen och vägrade berätta hur han resonerade kring sina två spelfilosofier. Argentinas utgångsuppställning är ett 4-3-3, men Sabella har med framgång använt 3-5-2 under kvalet för att ge mer stadga åt försvaret.
Igår i VM-premiären mot Bosnien valde han att starta med 3-5-2 där Gonzalo Higuain fick börja på bänken och Hugo Campagnaro tog plats i mittförsvaret.
Kollegan i Bosnien Safet Susic körde sin 4-2-3-1 där Miralem Pjanic och Muhamed Besic startade på det defensiva mittfältet.

Den duon spelade huvudrollen i den första halvleken. Efter det chockartade självmålet precis i inledningen av Sead Kolasinac hämtade sig Bosnien och lyckades stänga ned Argentina. Laget centrerade effektivt och fick Leo Messi att sjunka djupare och djupare ned i plan för att hämta boll. Besic gjorde en beundransvärd arbetsinsats när han täckte ytor. I takt med att  Barcelonastjärnans ensamsattacker misslyckades blev han mer och mer frustrerad.
Bosnien lyckades hålla i bollen tämligen väl, delvis för att Argentina sjönk ned efter ledningsmålet och plockade hem laget på egen planhalva, men också tack vare Pjanic förmåga att lugna ned spelet och hitta lösningar.
Den här riskminimerande taktiken hade dock bieffekter. Framåt blev Edin Dzeko för ensam. Bosniens yttrar, Lulic och Hajrovic, fick lägga stor energi på att hålla koll på Pablo Zabaleta och Marcos Rojo, vilket gjorde att vägen upp till Dzeko vid omställningarna blev för lång.
Ändå hade Bosnien fler avslut på mål i första halvlek (2) än Argentina (1), vilket säger en del om argentinarnas uddlöshet.

Sabellas drastiska drag
Alejandro Sabella insåg att något var tvunget att göras så trots ledning i paus gjorde han förändringar till andra halvlek.
Han slopade 3-5-2, bytte in Gonzalo Higuaín och Fernando Gago istället för Hugo Capagnaro och Maxi Rodriguez och gick över på 4-3-3, vilket även skulle kunna beskrivas som ett 4-4-2 med diamant på mittfältet.
Javier Mascherano tog den defensiva mittfältsrollen, Angel Di María och Gago kantrollerna och Leo Messi fick positionen som mittfältsspets.

Argentinas uppställning efter paus. Upptäckte att grafikern missade att lägga in Gago istället för Rodriguez men det kanske ni har överseende med.

Förändringen gav effekt. Framför allt fick Argentina numerärt övertag centralt i plan, vilket betydde att de skulle spela loss Messi och hitta honom rättvänd bakom Bosniens mittfält (vilket aldrig hände i första halvlek när Besic/Pjanic stängde ned den ytan).
Men det betydde också att Messi nu hade två spelare framför sig när han väl satte fart mot mål, istället för en.

Leo Messis mottagna passningar i första halvlek (till vänster) kontra andra halvlek. Före paus tvingade han söka sig ut till högerkanten. I andra halvlek, med det numerära överläget på mitten kunde Argentina hitta honom centralt i plan.

Gonzalo Higuaíns djupledsspel gjorde att Bosniens mittbacksduo Emir Spahic och Ermin Bicakcic fick droppa, vilket gav ännu mer utrymme framför backlinjen.
Här nedan ser vi hur det numerära överläget såg ut efter paus.

Argentinas mittfältsdiamant ger ett 4 vs 3-läge på mitten. Foto: BBC

Det blir tämligen enkelt för så skickliga spelare att spela loss den ”fria spelaren”.

Det matchavgörande 2–0-målet var helt och hållet ett mästerverk av Leo Messi där han hittade ett läckert väggspel med Higuaín, tog med sig bollen förbi ett par försvarare och sköt stolpe in.
Efter målet växte Messi mer och mer och Argentinas omställningar kändes giftigare och giftigare (naturligt eftersom de fick mer ytor ju längre matchen led). Så länge de får spela kontringsspel kommer de att vara sylvassa.
Bosniens förbundskapten Safet Susic gjorde ett tappert försök att förändra matchbilden genom att byta in Vedad Ibisevic istället för högerbacken Mensur Mujdza. Ibisevic petade in reduceringen till 2–1 med sex minuter kvar (magnifik passning från Lulic), men Bosnien lyckades inte få till någon forcering.

Slutsats
Argentina vann premiärmatchen utan att imponera överdrivet mycket. Första halvlek var riktigt svag. Systemskiftet i paus gav önskad effekt, Leo Messi fick mer ytor och fick öppna målkontot, oerhört viktigt inför fortsättningen.
Sabella fick även ett kvitto på att 4-3-3 passar lagets offensiva spelare avsevärt bättre, inte minst Leo Messi.
Bosnien fick värsta tänkbara öppningen i landets första VM-match med självmålet i tredje minuten, men laget visade att man kan spela tätt defensivt, tänker på resten av första halvlek, och med spetsspelare som Pjanic, Dzeko, Ibisevic, Lulic och Salihovic (som saknades igår) är chanserna goda att kunna knäcka Nigeria och Iran.

Fotnot: Tack till Nils Paulson som fixade grafik.

Reprisen på VM-finalen från 2010 blev en kross av historiska mått. Spanien tog ledningen i första halvlek, men Holland vände tack vare blixtrande omställningsspel och en vidunderlig Arjen Robben.

Vicente Del Bosque startade med den förväntade spanska startelvan. Sergio Busquets och Xabi Alonso som sittande mittfältare bakom David Silva, Andrés Iniesta och Xavi och med naturaliserade Diego Costa på topp.
Men han tvingades göra en förändring när Costa skulle fogas in i startelvan. Med en Andrés Iniesta som drog sig ut till vänster och en David Silva som mestadels ockuperade vänsterkanten och ytan centralt i plan fanns ingen högerytter. Det skulle visa sig kostsamt.
Holland startade som förväntat med 3-5-2/5-3-2 (välj vilket ni vill).

Hollands uppställning
Louis van Gaal har i vissa fall beskrivits som en strikt 4-3-3-tränare, men han tvättar just nu bort den stämpeln med Holland. Sedan mittfältsstjärnan Kevin Strootman blev skadad har van Gaal skissat på ett system med trebackslinje, wingbackar och en trio längst fram med Wesley Sneijder bakom Robin van Persie och Arjen Robben.
Det här är en uppställning som lämpar sig bra Spanien eftersom man bara ”offrar en spelare per kant”, ytor som Spanien sällan använder till annat än avlastningsspel (de har sällan en stark nickspelare att pricka för inläggsspel). Italien ställde upp med en trebackslinje i gruppspelet mot Spanien i EM 2012 och gjorde en imponerande 1-1-insats. Till finalen hade man, av någon anledning, skippat trebackslinjen och ställt en fyrbackslinje. Det blev stryk med 0–4.

Spanien började matchen bäst, även om Holland fick den första målchansen när Arjen Robben hittade en fri Wesley Sneijder. Spanjorerna dominerade bollinnehavet, kände av hur Holland skulle pressa och hittade in på en djupledslöpande Diego Costa. Atlético Madrid-anfallaren hade fått ett par, tre bollar i djupled när han fick passningen av Xavi i 26:e minuten som ledde fram till straffen och 1–0.
Så långt såg Costa ut att ge laget en ny dimension med sin rivigihet och löpvillighet.

Hollands försvarsspel
Uppställningen med trebackslinje medförde ett par fördelar.
> Dels kunde Holland få upp tre spelare högt upp i plan när Spanien flyttade isär mittbackarna och Sergio Busquets gick ned emellan Sergio Ramos och Gerard Pique och hämtade bollen. Det gjorde man genom att Robin van Persie och Arjen Robben gled isär och Sneijder (pilen i mitten) klev upp högt. Se bild nedan.

> Dels kunde de holländska mittförsvararna följa sina spelare i rygg utan att vara för oroliga över att lämna för stora hål bakom sig i backlinjen.
Här nedan ser vi exempel på det.

Martins Indi följer David Silva i rygg som om han spelade man-man-markering. Foto: SVT.

Just den här situationen gav Holland problem. Det här är upprinnelsen till David Silvas jätteläge att göra 2–0 i första halvlek. Martins Indi följer Silva, försöker sedan återta sin plats i backlinjen, men då är den utspridd och Iniesta kan hitta en fri Silva i momentet efter. Där ser man svårigheten med att möta ett så rörligt och passningsskickligt lag. Följa sin spelare eller inte följa? Situationen får bestämma. Foto: SVT

Här ser vi en situation i andra halvlek där de Vrij följer med så långt i rygg att han är i höjd med Arjen Robben. Foto: SVT

Att följa i rygg på det här sättet är omöjligt med en fyrbackslinje. Men en trebacks-/fembackslinje kan man göra det, trygg i förvissningen om att lagkamraterna enkelt kan täcka upp och återskapa en fyrbackslinje. Se bilden ovan. de Vrij går upp i rygg, men om Ron Vlaar och övriga gör överflyttningen i sju-åtta meter så har Holland ändå en fyrbackslinje. Foto: SVT

Hollands anfallsspel
Även om Holland klarade sig väl under stora delar av första halvlek kom kvitteringsmålet minuten före paus något oväntat sett till matchbilden. Men källan var logisk.
Del Bosques val att spela utan högerytter och istället låta högerbacken César Azpilicueta ansvara för hela flanken gav Hollands vänsterback Daley Blind enorma ytor och tid. I den 44:e minuten använde han utrymmet och svingade i väg en underbar långboll med sin vänsterfot till Robin van Persie. Denne svarade för en lobbnick i världsklass och 1-1 var ett faktum.
Spanien hade ställt RvP och Robben offside ett par, tre gånger tidigare, ingen av gångerna kändes det helt övertygande. Till slut blev man straffade.

Daley Blind fick tid och utrymme på vänsterkanten när César Azzpilicueta inte hann upp i press. Foto: SVT.

När Arjen Robben gjorde 1–2 i inledningen av den andra halvleken kom leveransen återigen från Daley Blind, som gjorde en stormatch. Den här gången hade han mindre tid, men klarade ändå att hitta Robben bakom Piqué.
Del Bosque såg problemet och bytte ut Xabi Alonso mot Pedro, som fick ta vänsterkanten medan David Silva drog sig ut mot höger.

Andra halvlek blev en demonstration av den snabba fartfotboll som vi sett skörda stora framgångar senaste åren: Bayern München och Dortmund i CL 2012/13, Brasilien i Confederations Cup 2013, Real Madrid i CL 2013/14 – samtidigt som Spanien föll ihop.
Det blev inte hjälpta av att domaren Rizzoli godkände 1-3-målet där Iker Casillas borde fått en frispark och att Casillas sedan bjussade RvP på 1-4.
Spanien försökte anfalla genom kortpassningsspel och såga sig igenom. Holland backade hem och ställde om blixtsnabbt. Vapnet var snabba djupledsbollar mot Arjen Robben som var ostoppbar i sin mer centrala roll. Vid 1–5-målet sprang han förbi Sergio Ramos, höll i, höll i, höll i lite till, innan han dunkade in bollen i nät.
Hollands omställningsspel var sylvasst, nästan perfektion. Mellan minut 53 och minut 80 – då Holland gjorde fyra mål – slog Wesley Sneijder, lagets spelfördelare, endast fem passningar (av dem var assisten till 1–5).

Slutsats
Holland lyckades stänga ned Spanien tack vare disciplinerat försvarsspel och ett 5-2:1-2 som fungerade perfekt mot Spanien. Segerreceptet var snabba kontringar mot Arjen Robben som spelades i en central roll och ofta kunde attackera de spanska mittbackarna med fart.
Spanien såg intressant ut i första halvlek då Diego Costas djupledsspel gav dem ytterligare en dimension. Hade David Silva gjort 2-0 kanske matchen hade fått en annan utveckling i andra halvlek. Efter paus rasade spanjorerna ihop som ett korthus. De hittade inga vägar igenom och bakåt blev de sårade av Hollands omställningsspel.

Fotnot: Du kan se matchen i SVT Play här.

Brasilien fick en mardrömsstart i öppningsmatchen, men Neymar lyfte laget och den japanske domaren skänkte en matchavgörande straff i andra halvlek.

Luiz Felipe Scolari startade med den väntade startuppställningen. Luiz Gustavo och Paulinho fick förtroendet som defensiva mittfältare, dock hade Scolari bytt plats i sin offensiva trea. Oscar spelades till höger, Hulk till vänster och Neymar centralt.
Kroatiens förbundskapten Niko Kovac valde Mateo Kovacic framför Luka Modric och Ivan Rakitic. Ett djärvt val med tre så offensiva mittfältare mot storfavoriten.

Starten av första halvleken inhöll två taktiska triumfer för Niko Kovac.
> Dels lyckades Kroatien med sitt låga försvar stänga ned Brasilien tämligen effektivt. Det var extra imponerande att se spelfördelare som Luka Modric och Ivan Rakitic agera så disciplinerat i defensiven. Båda fick löpa enormt i överflyttningarna, vilket krävs i ett 4-4-2 mot ett bollhållande lag.
Kroatiens 4-2-3-1 framstod mer som 4-4-2 igår. Foto: SVT

> Dels hittade Kroatien ytan bakom offensive Dani Alves, enligt teorin det enklaste sättet att skapa chanser mot Brasilien.
Ivica Olic hade redan slagit in ett farligt inlägg från sin vänsterkant när han fick massor av yta i den elfte minuten. Det låga inspelet nådde fram till Nikica Jelavic som sköt och Marcelo styrde in bollen i eget mål. Marcelo fick bära hundhuvudet inför ett chockat Itaquerâo, men det fanns större syndabockar.
Vi tittar på upprinnelsen till målet nedan.

Dani Alves hamnar i en hög position och är den som pressar målvakten Stipe Pletikosa. Denne slår inte i väg bollen på måfå utan siktar mot den ”lediga” brasilianska högerkanten. Foto: SVT

Kroatien spelar sig ur pressen och får ett omställningsläge. Här begår Paulinho ett ödesdigert misstag genom att stöta bort sig. Det är ytterst märkligt att han tar det beslutet när han vet (?) att Dani Alves gett sig i väg på utflykt. Hans uppgift här är att:
a) fördröja Kroatien (vilket är svårt här då Rakitic har två spelalternativ, Olic till vänster och Kovacic till höger),  
b) falla ned och ta Alves position som högerback och därmed göra fyrbackslinjen intakt.
Det är häpnadsväckande att Paulinho, på den här nivån, tar ett sådant felbeslut.
Syndare nummer två var mittbacken David Luiz som bjöd på förstaytan när Thiago Silva lockades ut på kanten. När inlägget kommer måste han se till att stänga ytan utanför första stolpen. Nu hamnade han för långt bak och hann inte med när Jelavic störtade mot första stolpen Foto: SVT

Brasilien hade svårt att hitta vägar fram och Neymar sjönk längre och längre ned för att hämta bollen. Kroaterna, som lät brassarna rulla boll obehindrat på egen planhalva, agerade annorlunda när Neymar gick ned och mötte. Notera bilden nedan hur Luka Modric (inringad) pekar åt lagkamraterna för att plocka upp Neymar.
Foto: SVT

Ett bevis för hur svårt Brasilien hade i anfallsspelet är Freds sällsynta aktioner. Anfallaren slog bara fyra passningar i första halvlek, varav en var avsparken efter Kroatiens mål. I andra halvlek slog han tio passningar, varav en avspark. Det betyder totalt tolv passningar under matchen (exklusive avsparkar).

Till vänster syns Freds passningar i första halvlek. Till höger över 90 minuter.

Hemmanationens farligheter kom tack vare tidiga inlägg från högerkanten där Oscar direkt fick övertag på Sime Vrsalkjo. Det var tydligt att Oscar fått order om att slå tidiga inlägg, förmodligen för att trycka ned Kroatiens backlinje. Chelseastjärnan var Brasiliens bäste spelare i första halvlek (och bättre skulle det bli). Han var företagsam i en-mot-en-lägena och extremt betydelsefull i presspelet. Oscar och Neymar stod för kreativiteten. Den senare skapade ett par farligheter tack vare individuella prestationer.

Brasiliens kvitteringsmål i den 29:e minuten var något slumpartat. Oscar vann ett par motlägg centralt i plan och hittade Neymar som fick utrymme i ytan mellan Kroatiens mittfält och backlinje (första gången dittills i matchen). Det räckte för att 22-åringen skulle vandra fram och skjuta bollen i mål med ett välplacerat vänsterskott. Neymar var bra och initiativrik i första halvlek, men han blandade sina blixtrande ögonblick med slarviga bolltapp, vilket drar ned totalbetyget.

Händelseutvecklingen i andra halvlek var inte helt logisk. Kroatien startade starkt efter paus och tryckte tillbaka Brasilien från minut 53 till minut 65. Under den perioden var mittfältsduon Luka Modric och Ivan Rakitic briljanta.
Scolari agerade och bytte ut Paulinho för Hernanes. Kort efteråt fick Hulk, som körde fast helt på sin vänsterkant, lämna plats för Bernard.
Det var inte dessa byten som avgjorde matchen, utan snarare en straffgåva från domaren Nishimura.
– Om det är straff behöver vi inte spela fotboll mer, sa Niko Kovac efteråt.
Den japanske domaren höll en ojämn nivå matchen igenom, gav lite ”billigare” frisparkar för hemmalaget. Statstiken – 20–5 i frisparkar till Brasiliens fördel – var missvisande. Ofta brukar lag som pressar högt, Brasilien i det här fallet, dra på sig fler frisparkar än motståndaren på offensiv planhalva. Inte igår.

Det var ingen slump att planens bäste aktör, Oscar, avgjorde definitivt på tilläggstid. Även det målet var odiskuterat. Ramires vann bollen av Ivan Rakitic (som kanske skulle ha haft frispark), Oscar sprang igenom Kroatiens försvar och tåpajade in 3–1 à la Romário.

Slutsats
Brasilien vann premiären, men det var mer en seger av lättnad än av briljans. Kroatiens taktiska plan fungerade väl. De stängde ned centralt tack vare ett disciplinerat 4-4-2 med synkroniserade rörelser. Brasilien hittade sällan några vägar igenom. När de väl gjorde det sköt Neymar 1–0, ett bevis på att förbundskapten Scolari förfogar över individuell kvalitet som kan avgöra täta matcher.
I andra halvlek var Kroatien spelförande under första kvarten och hade haft en stor poängchans om inte domaren gett Brasilien en lättvindig straff. Sedan förvärrades intrycket av orättvisa när han blåste (en felaktig?) frispark när Julio César fipplade med ett inlägg.
Kroatiens centrala mittfält med Rakitic och Modric visade sin klass – de kommer att ha mycket mer boll i kommande matcher – och Ivica Olic var positiv, framför allt i första halvlek.
Brasilien behöver höja sig, inte minst Hulk och Fred som inte var särskilt lyckade igår. Oscar demonstrerade att han är självskriven som grovjobbande finlirare och Neymar axlade ansvaret i viktiga skeden av matchen.

Vi har rankat de 50 bästa spelarna i Premier League och utsett de bästa och sämsta värvningarna.
Nu är det dags att även syna de andra lirarna som visade upp sig under säsongen.
Det är dags för min årliga betygsättning av samtliga spelare i Premier League.

Det är fjärde året i rad jag gör den här genomgången. Som vanligt har jag tittat på statistik, vridit och vänt och kommit fram till en siffra.
Genom åren har vissa ifrågasatt betygskalan. I två gånger har jag kört 1-5, en gång har jag testat 1-6 för att göra betygen lite mer specifika.
I år återgår jag till 1-6 där 6=världsklass. Får se om de som klagade på 1-5-skalan är nöjda nu.
Det har inte varit lätt att bedöma cirka 400 spelare, men ibland måste man utmana sig själv.
Gör mig – och dig själv – en tjänst genom att läsa under rubriken ”Riktlinjer/kriterier” för att undvika missförstånd (det här är något som en del kan bli bättre på).

Vi kör som vanligt fyra lag åt gången och börjar bakifrån i bokstavsordning. Här är sista delen, del 5.

RIKTLINJER/KRITERIER
> Bedömningen gäller endast Premier League, inte Champions League eller andra cuper.
> I den här betygssummeringen har jag inte bedömt frånvaro som en förminskande faktor. Jag har istället tittat på hur bra spelaren var när han väl spelade. Få matcher kan dock vara en faktor som sänker betyget om spelaren varit bänkad/petad (anledningen till att man är bänkad är ju ofta att man inte är tillräckligt bra).
> Jag har försökt att inte ta hänsyn till mina eller andras förväntningar på spelaren eller framtida potential. Sedan är det oundvikligt att bedömningen påverkas av en spelare som överraskar positivt eller negativt. Om spelaren blir bra i framtiden är oväsentligt – här tittar vi bara på prestationen den här säsongen.
> Jag förstår att ni gärna hade sett motiveringar till betygen, men det hade tagit för lång tid. Det är bättre att ni i så fall lyfter ett specifikt betyg så ska jag motivera.
> I bedömningen struntar vi fullständigt i om det är spelarens första år i ligan eller den tionde säsongen. Eller om tränaren använt spelaren i en ovan position. Det är förmildrande omständigheter i supporterögon, men inte i den här genomgången.
> Man kan inte få sämre betyg än 1=underkänd. Det finns ingen anledning att slå på den som ligger.
> Precis som ifjol är det en snäv syn på begreppet världsklass. För att få 6:an krävs att man kan argumentera för att spelaren under säsongen varit en av världens 2-3 bästa spelare i sin position. 
> Jag har lagt till ett betyg det här året. 1–6-skalan gör att betygen blir något mer specifika, framför allt blir inte betyget 4 lika brett.
Betygsskala: 6=Världsklass, 5=Högsta PL-klass, 4=Mycket bra, 3=Bra, 2=Godkänd, 1=Underkänd.

Arsenal
Målvakter
Wojciech Szczesny 4

Försvarare
Laurent Koscielny 5
Per Mertesacker 5
Thomas Vermaelen 2
Bacary Sagna 4
Kieran Gibbs 4
Nacho Monreal 2
Carl Jenkinson 2

Mittfältare
Mathieu Flamini 3
Mikel Arteta 3
Santi Cazorla 3
Jack Wilshere 3
Tomas Rosicky 3
Alex Oxlade-Chamberlain 3
Aaron Ramsey 5
Mesut Özil 4

Anfallare
Lukas Podolski 3
Olivier Giroud 4
Serge Gnabry 2
Theo Walcott 4
Yaya Sanogo 2
Nicklas Bendtner 2

Aston Villa
Målvakter
Brad Guzan 3

Försvarare
Ron Vlaar 3
Jores Okore 3
Nathan Baker 2
Ciaran Clark 2
Antonio Luna 2
Joe Bennett 1
Ryan Bertrand 3
Leandro Bacuna 3
Matthew Lowton 2

Mittfältare
Fabian Delph 4
Ashley Westwood 3
Karim El Ahmadi 2
Yacouba Sylla 2
Marc Albrighton 2

Anfallare
Andreas Weimann 2
Gabriel Agbonlahor 3
Christian Benteke 3
Libor Kozák 2
Grant Holt 1
Nicklas Helenius 1

Cardiff
Målvakter
David Marshall 4

Försvarare
Steven Caulker 3
Ben Turner 2
Cala 3
Kévin Théophile-Catherine 3
Andrew Taylor 1
Declan John 1
Fabio 2
Kevin McNaughton 1

Mittfältare
Gary Medel 2
Aron Gunnarsson 2
Wilfried Zaha 1
Jordon Mutch 3
Magnus Wolff Eikrem 1
Craig Noone 3
Don Cowie 1
Kim Bo-Kyung 2
Peter Whittingham 2
Craig Bellamy 2
Mats Daehli 3

Anfallare
Peter Odemwingie 1
Fraizer Campbell 2
Kenwyne Jones 2
Andreas Cornelius 1
Nicky Maynard 1

Chelsea
Målvakter
Petr Cech 4

Försvarare
Gary Cahill 5
John Terry 5
David Luiz 3
Branislav Ivanovic 4
Ashley Cole 3
César Azpilicueta 4

Mittfältare
John Obi Mikel 3
Frank Lampard 3
Nemanja Matic 4
Ramires 3
Michael Essien 1
Oscar 4
André Schürrle 3
Eden Hazard 6
Willian 4

Anfallare
Demba Ba 2
Samuel Eto’o 3
Fernando Torres 2
Mohamed Salah 3

Vi har rankat de 50 bästa spelarna i Premier League och utsett de bästa och sämsta värvningarna.
Nu är det dags att även syna de andra lirarna som visade upp sig under säsongen.
Det är dags för min årliga betygsättning av samtliga spelare i Premier League.

Det är fjärde året i rad jag gör den här genomgången. Som vanligt har jag tittat på statistik, vridit och vänt och kommit fram till en siffra.
Genom åren har vissa ifrågasatt betygskalan. I två gånger har jag kört 1-5, en gång har jag testat 1-6 för att göra betygen lite mer specifika.
I år återgår jag till 1-6 där 6=världsklass. Får se om de som klagade på 1-5-skalan är nöjda nu.
Det har inte varit lätt att bedöma cirka 400 spelare, men ibland måste man utmana sig själv.
Gör mig – och dig själv – en tjänst genom att läsa under rubriken ”Riktlinjer/kriterier” för att undvika missförstånd (det här är något som en del kan bli bättre på).

Vi kör som vanligt fyra lag åt gången och börjar bakifrån i bokstavsordning. Här är del 4.

RIKTLINJER/KRITERIER
> Bedömningen gäller endast Premier League, inte Champions League eller andra cuper.
> I den här betygssummeringen har jag inte bedömt frånvaro som en förminskande faktor. Jag har istället tittat på hur bra spelaren var när han väl spelade. Få matcher kan dock vara en faktor som sänker betyget om spelaren varit bänkad/petad (anledningen till att man är bänkad är ju ofta att man inte är tillräckligt bra).
> Jag har försökt att inte ta hänsyn till mina eller andras förväntningar på spelaren eller framtida potential. Sedan är det oundvikligt att bedömningen påverkas av en spelare som överraskar positivt eller negativt. Om spelaren blir bra i framtiden är oväsentligt – här tittar vi bara på prestationen den här säsongen.
> Jag förstår att ni gärna hade sett motiveringar till betygen, men det hade tagit för lång tid. Det är bättre att ni i så fall lyfter ett specifikt betyg så ska jag motivera.
> I bedömningen struntar vi fullständigt i om det är spelarens första år i ligan eller den tionde säsongen. Eller om tränaren använt spelaren i en ovan position. Det är förmildrande omständigheter i supporterögon, men inte i den här genomgången.
> Man kan inte få sämre betyg än 1=underkänd. Det finns ingen anledning att slå på den som ligger.
> Precis som ifjol är det en snäv syn på begreppet världsklass. För att få 6:an krävs att man kan argumentera för att spelaren under säsongen varit en av världens 2-3 bästa spelare i sin position. 
> Jag har lagt till ett betyg det här året. 1–6-skalan gör att betygen blir något mer specifika, framför allt blir inte betyget 4 lika brett.
Betygsskala: 6=Världsklass, 5=Högsta PL-klass, 4=Mycket bra, 3=Bra, 2=Godkänd, 1=Underkänd.

Crystal Palace
Målvakter
Julian Speroni 3

Försvarare
Scott Dann 3
Damien Delaney 2
Daniel Gabbidon 2
Adrian Mariappa 3
Dean Moxey 2
Jonathan Parr 2
Joel Ward 3

Mittfältare
Mile Jedinak 4
José Campaña 1
Sturt O’Keefe 1
Kagisho Dikgacoi 2
Barry Bannan 2
Adiène Guédioura 1
Joe Ledley 2
Jonathan Williams 1
Jerome Thomas 2
Cameron Jerome 2
Jason Puncheon 4
Yannick Bolasie 3
Thomas Ince 2
Jimmy Kébé 1

Anfallare
Marouane Chamakh 2
Dwight Gayle 3
Glenn Murray 2

Everton
Målvakter
Tim Howard 4

Försvarare
Sylvain Distin 4
Antolin Alcaraz 2
John Stones 3
Phil Jagielka 3
Bryan Oviedo 3
Leighton Baines 5
Séamus Coleman 5

Mittfältare
Gareth Barry 4
James McCarthy 4
Leon Osman 3
Ross Barkley 4
Kevin Mirallas 4
Steven Pienaar 2
Aiden McGeady 2

Anfallare
Steven Naismith 3
Arouna Koné 1
Romelu Lukaku 4
Nikica Jelavic 1
Gerard Deulofeu 3

Fulham
Målvakter
David Stockdale 2
Maarten Stekelenburg 2

Försvarare
Brede Hangeland 2
Philippe Senderos 1
Dan Burn 2
Fernando Amorebieta 1
Aaron Hughes 2
John Heitinga 2
Sascha Riether 2
John Arne Riise 2
Kieran Richardson 2
Elsad Zverotic 1

Mittfältare
Steve Sidwell 3
Scott Parker 2
William Kvist 2
Derek Boateng 1
Mamadou Diarra 1
Lewis Holtby 2
Giorgos Karagounis 1
Pajtim Kasami 2
Ashkan Dejagah 2
Adel Taarabt 1
Clint Dempsey 2
Alexander Kacaniklic 1
Damien Duff 2

Anfallare
Dimitar Berbatov 2
Bryan Ruiz 2
Hugo Rodallega 2
Cauley Woodrow 2
Kostas Mitroglu 1

Hull City
Målvakter
Allan McGregor 2
Steve Harper 2

Försvarare
Curtis Davies 4
Abdoulaye Faye 1
James Chester 2
Alex Bruce 2
Maynor Figueroa 2
Paul McShane 2
Liam Rosenior 2
Ahmed Elmohamady 3

Mittfältare
Tom Huddlestone 4
Jake Livermore 3
Stephen Quinn 1
David Meyler 2
Robbie Brady 2
George Boyd 2
Robert Koren 1

Anfallare
Shane Long 3
Nikica Jelavic 3
Sone Aluko 2
Yannick Sagbo 2
Danny Graham 1
Matty Fryatt 2

Vi har rankat de 50 bästa spelarna i Premier League och utsett de bästa och sämsta värvningarna.
Nu är det dags att även syna de andra lirarna som visade upp sig under säsongen.
Det är dags för min årliga betygsättning av samtliga spelare i Premier League.

Det är fjärde året i rad jag gör den här genomgången. Som vanligt har jag tittat på statistik, vridit och vänt och kommit fram till en siffra.
Genom åren har vissa ifrågasatt betygskalan. I två gånger har jag kört 1-5, en gång har jag testat 1-6 för att göra betygen lite mer specifika.
I år återgår jag till 1-6 där 6=världsklass. Får se om de som klagade på 1-5-skalan är nöjda nu.
Det har inte varit lätt att bedöma cirka 400 spelare, men ibland måste man utmana sig själv.
Gör mig – och dig själv – en tjänst genom att läsa under rubriken ”Riktlinjer/kriterier” för att undvika missförstånd (det här är något som en del kan bli bättre på).

Vi kör som vanligt fyra lag åt gången och börjar bakifrån i bokstavsordning. Här är del 3.

RIKTLINJER/KRITERIER
> Bedömningen gäller endast Premier League, inte Champions League eller andra cuper.
> I den här betygssummeringen har jag inte bedömt frånvaro som en förminskande faktor. Jag har istället tittat på hur bra spelaren var när han väl spelade. Få matcher kan dock vara en faktor som sänker betyget om spelaren varit bänkad/petad (anledningen till att man är bänkad är ju ofta att man inte är tillräckligt bra).
> Jag har försökt att inte ta hänsyn till mina eller andras förväntningar på spelaren eller framtida potential. Sedan är det oundvikligt att bedömningen påverkas av en spelare som överraskar positivt eller negativt. Om spelaren blir bra i framtiden är oväsentligt – här tittar vi bara på prestationen den här säsongen.
> Jag förstår att ni gärna hade sett motiveringar till betygen, men det hade tagit för lång tid. Det är bättre att ni i så fall lyfter ett specifikt betyg så ska jag motivera.
> I bedömningen struntar vi fullständigt i om det är spelarens första år i ligan eller den tionde säsongen. Eller om tränaren använt spelaren i en ovan position. Det är förmildrande omständigheter i supporterögon, men inte i den här genomgången.
> Man kan inte få sämre betyg än 1=underkänd. Det finns ingen anledning att slå på den som ligger.
> Precis som ifjol är det en snäv syn på begreppet världsklass. För att få 6:an krävs att man kan argumentera för att spelaren under säsongen varit en av världens 2-3 bästa spelare i sin position. 
> Jag har lagt till ett betyg det här året. 1–6-skalan gör att betygen blir något mer specifika, framför allt blir inte betyget 4 lika brett.
Betygsskala: 6=Världsklass, 5=Högsta PL-klass, 4=Mycket bra, 3=Bra, 2=Godkänd, 1=Underkänd.

Liverpool
Målvakter
Simon Mignolet 4

Försvarare
Martin Skrtel 4
Kolo Touré 2
Daniel Agger 3
José Enrique 2
Jon Flanagan 3
Glen Johnson 3
Mamadou Sakho 3
Aly Cissokho 2

Mittfältare
Lucas 2
Luis Alberto 1
Steven Gerrard 5
Joe Allen 3
Jordan Henderson 4
Coutinho 4
Raheem Sterling 5
Victor Moses 2

Anfallare
Iago Aspas 1
Luis Suárez 6
Daniel Sturridge 5

Manchester City
Målvakter
Joe Hart 4
Costel Pantilimon 2

Försvarare
Vincent Kompany 5
Matija Nastasic 2
Joleon Lescott 2
Martin Demichelis 3
Gaël Clichy 3
Aleksandar Kolarov 4
Pablo Zabaleta 4

Mittfältare
Fernandinho 4
Javi Garcia 3
Jack Rodwell 1
Yaya Touré 6
James Milner 3
Jesús Navas 4
Samir Nasri 4
David Silva 5
Stevan Jovetic 2

Anfallare
Edin Dzeko 4
Sergio Agüero 5
Alvaro Negredo 4

Manchester United
Målvakter
David De Gea 4

Försvarare
Nemanja Vidic 3
Jonny Evans 2
Rio Ferdinand 2
Chris Smalling 2
Phil Jones 2
Patrice Evra 2
Alexander Büttner 1
Rafael da Silva 2

Mittfältare
Michael Carrick 2
Darren Fletcher 2
Anderson 1
Wilfried Zaha 1
Marouane Fellaini 2
Ryan Giggs 2
Tom Cleverley 1
Shinji Kagawa 2
Juan Mata 3
Ashley Young 1
Adnan Januzaj 3
Nani 1
Antonio Valencia 2

Anfallare
Danny Welbeck 3
Wayne Rooney 5
Robin van Persie 3
Javier Hernández 2

Newcastle
Målvakter
Tim Krul 3

Försvarare
Mike Williamson 3
Fabricio Coloccini 3
Steven Taylor 1
Mapou Yanga Mbiwa 1
Davide Santon 3
Mathieu Debuchy 4
Paul Dummett 2
Massadio Haidara 1

Mittfältare
Chieck Tioté 3
Vurnon Anita 2
Dan Gosling 1
Yohan Cabaye 4
Jonás Gutiérrez 1
Moussa Sissoko 3
Hatem Ben Arfa 2
Sammy Ameobi 2
Yoann Gouffran 3

Anfallare
Shola Ameobi 2
Luuk de Jong 1
Sylvain Marveaux 1
Papiss Demba Cissé 1
Loïc Rémy 4

Vi har rankat de 50 bästa spelarna i Premier League och utsett de bästa och sämsta värvningarna.
Nu är det dags att även syna de andra lirarna som visade upp sig under säsongen.
Det är dags för min årliga betygsättning av samtliga spelare i Premier League.

Det är fjärde året i rad jag gör den här genomgången. Som vanligt har jag tittat på statistik, vridit och vänt och kommit fram till en siffra.
Genom åren har vissa ifrågasatt betygskalan. I två gånger har jag kört 1-5, en gång har jag testat 1-6 för att göra betygen lite mer specifika.
I år återgår jag till 1-6 där 6=världsklass. Får se om de som klagade på 1-5-skalan är nöjda nu.
Det har inte varit lätt att bedöma cirka 400 spelare, men ibland måste man utmana sig själv.
Gör mig – och dig själv – en tjänst genom att läsa under rubriken ”Riktlinjer/kriterier” för att undvika missförstånd (det här är något som en del kan bli bättre på).

Vi kör som vanligt fyra lag åt gången och börjar bakifrån i bokstavsordning. Här är del 2.

RIKTLINJER/KRITERIER
> Bedömningen gäller endast Premier League, inte Champions League eller andra cuper.
> I den här betygssummeringen har jag inte bedömt frånvaro som en förminskande faktor. Jag har istället tittat på hur bra spelaren var när han väl spelade. Få matcher kan dock vara en faktor som sänker betyget om spelaren varit bänkad/petad (anledningen till att man är bänkad är ju ofta att man inte är tillräckligt bra).
> Jag har försökt att inte ta hänsyn till mina eller andras förväntningar på spelaren eller framtida potential. Sedan är det oundvikligt att bedömningen påverkas av en spelare som överraskar positivt eller negativt. Om spelaren blir bra i framtiden är oväsentligt – här tittar vi bara på prestationen den här säsongen.
> Jag förstår att ni gärna hade sett motiveringar till betygen, men det hade tagit för lång tid. Det är bättre att ni i så fall lyfter ett specifikt betyg så ska jag motivera.
> I bedömningen struntar vi fullständigt i om det är spelarens första år i ligan eller den tionde säsongen. Eller om tränaren använt spelaren i en ovan position. Det är förmildrande omständigheter i supporterögon, men inte i den här genomgången.
> Man kan inte få sämre betyg än 1=underkänd. Det finns ingen anledning att slå på den som ligger.
> Precis som ifjol är det en snäv syn på begreppet världsklass. För att få 6:an krävs att man kan argumentera för att spelaren under säsongen varit en av världens 2-3 bästa spelare i sin position.
> Jag har lagt till ett betyg det här året. 1–6-skalan gör att betygen blir något mer specifika, framför allt blir inte betyget 4 lika brett.
Betygsskala: 6=Världsklass, 5=Högsta PL-klass, 4=Mycket bra, 3=Bra, 2=Godkänd, 1=Underkänd.

Norwich
John Ruddy 2

Joseph Yobo 1
Ryan Bennett 2
Michael Turner 2
Sébastien Bassong 2
Russell Martin 2
Javier Garrido 2
Martin Olsson 3
Steven Whittaker 2

Alexander Tettey 2
Bradley Johnson 2
Josh Murphy 2
Leroy Fer 3
Jonás Gutiérrez 1
Anthony Pilkington 1
Elliott Bennett 1
Jonny Howson 2
Wes Hoolahan 2
Robert Snodgrass 3
Nathan Redmond 3

Johan Elmander 1
Gary Hooper 2
Ricky van Wolfswinkel 1
Luciano Becchio 1

Southampton
Artur Boruc 3
Paulo Gazzaniga 1

Dejan Lovren 4
José Fonte 3
Maya Yoshida 2
Jos Hooiveld 2
Luke Shaw 4
Nathaniel Clyne 3
Calum Chambers 3

Morgan Schneiderlin 3
Victor Wanyama 3
Jack Cork 3
Steven Davis 3
James Ward-Prowse 3
Adam Lallana 5

Pablo Osvaldo 1
Jay Rodriguez 4
Gáston Ramirez 2
Guly Do Prado 1
Rickie Lambert 4
Sam Gallagher 2

Stoke
Asmir Begovic 4

Marc Muniesa 3
Ryan Shawcross 4
Marc Wilson 2
Robert Huth 3
Erik Pieters 2
Andy Wilkinson 1
Geoff Cameron 2

Steven N’Zonzi 3
Glenn Whelan 3
Wilson Palacios 2
Charlie Adam 3
Stephen Ireland 2
Matthew Etherington 2
Jermaine Pennant 1

Jon Walters 2
Oussama Assaidi 3
Peter Odemwingie 3
Peter Crouch 3
Marko Arnautovic 3
Kenwyne Jones 1

Sunderland
Vito Mannone 4
Keiren Westwood 1

Valentin Roberge 1
John O’Shea 3
Modibo Diakité 1
Carlos Cuéllar 1
Wes Brown 2
Santiago Vergini 2
Marcos Alonso 2
Phil Bardsley 2
Andrea Dossena 1
Ondrej Celustka 1

Jack Colback 2
Craig Gardner 2
Ki Sung-Yeung 3
Cabral 1
Lee Cattermole 2
Liam Bridcutt 2
David Vaughan 1
Charamlampos Mavrias 1
Sebastian Larsson 2
Emanuele Giaccherini 2
Stéphane Sessègnon 3
Adam Johnson 4

Fabio Borini 4
Connor Wickham 3
Jozy Altidore 1
Steven Fletcher 2

Vi har rankat de 50 bästa spelarna i Premier League och utsett de bästa och sämsta värvningarna.
Nu är det dags att även syna de andra lirarna som visade upp sig under säsongen.
Det är dags för min årliga betygsättning av samtliga spelare i Premier League.

Det är fjärde året i rad jag gör den här genomgången. Som vanligt har jag tittat på statistik, vridit och vänt och kommit fram till en siffra.
Genom åren har vissa ifrågasatt betygskalan. I två gånger har jag kört 1-5, en gång har jag testat 1-6 för att göra betygen lite mer specifika.
I år återgår jag till 1-6 där 6=världsklass. Får se om de som klagade på 1-5-skalan är nöjda nu.
Det har inte varit lätt att bedöma cirka 400 spelare, men ibland måste man utmana sig själv.
Gör mig – och dig själv – en tjänst genom att läsa under rubriken ”Riktlinjer/kriterier” för att undvika missförstånd (det här är något som en del kan bli bättre på).

Vi kör som vanligt fyra lag åt gången och börjar bakifrån i bokstavsordning.

RIKTLINJER/KRITERIER
> Bedömningen gäller endast Premier League, inte Champions League eller andra cuper.
> I den här betygssummeringen har jag inte bedömt frånvaro som en förminskande faktor. Jag har istället tittat på hur bra spelaren var när han väl spelade. Få matcher kan dock vara en faktor som sänker betyget om spelaren varit bänkad/petad (anledningen till att man är bänkad är ju ofta att man inte är tillräckligt bra).
> Jag har försökt att inte ta hänsyn till mina eller andras förväntningar på spelaren eller framtida potential. Sedan är det oundvikligt att bedömningen påverkas av en spelare som överraskar positivt eller negativt. Om spelaren blir bra i framtiden är oväsentligt – här tittar vi bara på prestationen den här säsongen.
> Jag förstår att ni gärna hade sett motiveringar till betygen, men det hade tagit för lång tid. Det är bättre att ni i så fall ifrågasätter ett specifikt betyg så ska jag motivera.
> I bedömningen struntar vi fullständigt i om det är spelarens första år i ligan eller den tionde säsongen. Eller om tränaren använt spelaren i en ovan position. Det är förmildrande omständigheter i supporterögon, men inte i den här genomgången.
> Man kan inte få sämre betyg än 1=underkänd. Det finns ingen anledning att slå på den som ligger.
> Precis som ifjol är det en snäv syn på begreppet världsklass. För att få 6:an krävs att man kan argumentera för att spelaren under säsongen varit en av världens 2-3 bästa spelare i sin position.
> Jag har lagt till ett betyg det här året. 1–6-skalan gör att betygen blir något mer specifika, framför allt blir inte betyget 4 lika brett.
Betygsskala: 6=Världsklass, 5=Högsta PL-klass, 4=Mycket bra, 3=Bra, 2=Godkänd, 1=Underkänd.

Swansea
Målvakter
Michel Vorm 2
Gerhard Tremmel 1

Försvarare
Ashley Williams 3
Jordi Amat 2
Chico 2
Ben Davies 3
Neil Taylor 2
Dwight Tiendalli 2
Angel Rangel 3

Mittfältare
Leon Britton 2
José Cañas 2
Jonjo Shelvey 3
Jonathan De Guzman 2
Michu 2
Marvin Emnes 1
Pablo Hernández 3
Wayne Routledge 2
Alex Pozuelo 1
Roland Lamah 2
Nathan Dyer 3

Anfallare
Wilfried Bony 4
Alvaro Vasquez 1
David Ngog 1
Leroy Lita 1

Tottenham
Målvakter
Hugo Lloris 4
Brad Friedel 2

Försvarare
Michael Dawson 2
Vlad Chiriches 2
Younes Kaboul 2
Jan Vertonghen 3
Danny Rose 3
Kyle Naughton 1
Kyle Walker 3

Mittfältare
Etienne Capoue 2
Nabil Bentaleb 3
Sandro 3
Paulinho 2
Lewis Holtby 2
Mousa Dembélé 2
Christian Eriksen 4
Nacer Chadli 2
Gylfi Sigurdsson 2
Erik Lamela 1
Andros Townsend 2
Aaron Lennon 2

Anfallare
Harry Kane 3
Roberto Soldado 2
Jermaine Defoe 2
Emmanuel Adebayor 4

West Bromwich
Målvakter
Boaz Myhill 2
Ben Foster 4

Försvarare
Gareth McAuley 3
Jonas Olsson 3
Craig Dawson 2
Diego Lugano 1
Liam Ridgewell 2
Goran Popov 1
Billy Jones 3
Steven Reid 2

Mittfältare
Youssouf Mulumbu 3
Claudio Yacob 2
Chris Brunt 2
Graham Dorrans 2
James Morrison 2
Zoltán Géra 2
Stéphane Sessègnon 3
Morgan Amalfitano 3
Scott Sinclair 1

Anfallare
Thievy 2
Nicolas Anelka 1
Victor Anichebe 2
Saido Berahino 2
Matej Vydra 2
Markus Rosenberg 1

West Ham
Målvakter
Jussi Jääskeläinen 2
Adrián 4

Försvarare
James Collins 2
Winston Reid 4
Roger Johnson 1
James Tomkins 3
George McCartney 2
Razvan Rat 1
Pablo Armero 1
Guy Demel 2

Mittfältare
Mark Noble 4
Antonio Nocerino 1
Ravel Morrison 2
Kevin Nolan 3
Stewart Downing 3
Mohamed Diamé 3
Matthew Taylor 2
Jack Collison 2
Joe Cole 2
Matt Jarvis 2
Ricardo Vaz Tê 1

Anfallare
Modibo Maïga 1
Andy Carroll 3
Carlton Cole 2
Marco Borriello 1
Mladen Petric 1