Nu är farmors gamla krubba på plats i fönstret, den viktigaste juldetaljen av dem alla, enligt mig. När min bror valde den stilrena, vita kyrkan efter farmor och farfar valde jag den brokiga, krubban med halta hästar och palmer med halv trädkrona. Och jag älskar den!

Den uppmärksamme undrar säkert vad den lilla plastkängurun gör nere i det högra hörnet. Det ärliga svaret jag har på den frågan är att jag inte har den blekaste aning. Men antagligen började den hänga med Jesubarnet och de vise männen när äldsta dottern var liten och eftersom de umgåtts så många år nu så har jag inte hjärta att plocka bort den från gemenskapen. Och som det så ofta är med inredning så är det inte alltid det som är fint för ögat, utan det känns fint i hjärtat som är det allra vackraste. Så tycker i alla fall jag!