Minstingen och jag har tjejkväll ikväll och vi har tagit fram fruktsallad. Finporslinet åkte också fram förstås. Det är arvegods från min gammelmorbror Harry. Det var faktiskt inte kärlek vid första ögonkastet när jag fick glasservisen för sex-sju år sedan, men kärleken har vuxit sig allt starkare med åren och nu är jag väldigt förtjust i den. Servisen är gjord av den finska glaskonstnären Oiva Toikka och heter Pioni. I mönstret ser man en stor blommande pion med kronblad, ståndare och pistiller i skön 60-talsstil. Jag har stora, mellan och små tallrikar och även skålar och vinglas. Nu har vi tyvärr lyckats slå sönder ett par fat och glas så jag behöver fylla på ifrån Tradera. Men jag ser på priserna att det är fler än jag som gillar Oiva Toikkas grejer. Typiskt att jag aldrig kan få vara ensam om min goda smak;)

Fyndade en Iittala-skärbräda för 25 spänn på loppis!
Den har samma vackra Savoyform som Alvar Altos berömda vas från 1936.
Även om jag älskar vasen så gör sig formen nästan ännu bättre i skärbrädan. Kolla in alltså, vilka kurvor!

Ett sådant här rum skulle jag gärna ha hemma. Med Verner Pantons stolar, Eero Saarinens tulpanbord, George Nelsons marshmellowsoffa soffa och en knallrosa trappa! Kanske skulle jag addera en klatschig matta också och en stor turkos lampa. Men sedan skulle jag vara nöjd. Himla nöjd till och med. Synd bara att notan gick på 100 000, bara för möblerna …

Inleder veckan med en nostalgidusch. Minns ni de här flaskorna?

I helgen var vi på kalas. Vi blev bjudna på supergod gryta och cheesecake till efterrätt. Men även om maten var toppen var det ändå besticken som jag gillade allra bäst. Det är alltför sällan man äter med Arne Jacobsens eleganta bestickserie från -57, designade för restaurangen på SAS Royal Hotel i Köpenhamn. Och inte var det några nyproducerade bestick heller (George Jensen säljer en 24-delars uppsättning av Jacobsens SAS-bestick i stål för cirka 2 800 kronor) utan originalet i rostfritt (som kostar runt 14 000 spänn för 26 delar)!
Gissa om det var den härligaste måltid jag intagit på bra länge!

Nu ska jag in till stan med alla tre kidsen som har studiedag. Vi ska köpa ben till lånehunden Bruno som ska bo hos oss en månad, dansskor till alla barnen och så ska mamma få smita in i ett par antikvariat för att kika efter Oscar Wilde-böcker till min lilla samling.

Jag har älskat Oscar Wilde sedan gymnasiet då jag upptäckte honom och har genom åren skaffat mig en nätt liten samling av hans verk. Nu börjar barnen bli så stora att man kan läsa några av hans berättelser för dem och det är så mysigt att krypa upp i soffan, tända lite ljus och läsa något tillsammans som alla uppskattar.

Så idag hoppas jag att hitta något vi kan läsa i helgen. Då blir jag glad. Men egentligen blir jag lycklig bara av själva letandet. Finns det något härligare än att gå runt i gamla antikvariat? Jag älskar tystnaden, lukten och känslan av historiens vingslag.
I dag blir en bra dag!

Jag har en gammal kökspall i riktigt risigt skick som jag tänkt fixa till. Jag hade egentligen bestämt mig för att bara fixa enfärgade orangea trappsteg, men så bläddrade jag igenom boken Remake -Ge dina saker ett nytt liv, som jag tipsade om härom dagen, och såg att de klätt en liknande pall med ett laminerat Josef Frank-tyg, och då ångrade jag mig. Det får bli Josef Franks tyg Manhattan på min pall med, alternativt Estrid Ericssons elefanttyg, i turkost.

På min stringhylla över skrivbordet har jag två stycken husdjur. De är av den enklare sorten som varken behöver mat eller motion. Faktum är att de inte bara är lättskötta utan också väldigt söta. Men som mycket annat sött så är de också väldigt populära.
Hundarna designades av Stig Lindberg för Handelsbanken på 60-talet och gavs till bankens kunder. Vad jag förstått finns hundarna i två olika sorter, varav den ena är äldre, lite mindre och mer sällsynt. Den finns i färgerna svart, blå och röd och har en metallplatta under. Den andra varianten, som jag har, finns bara i blått och rött och har en plastplatta under.
Hunden finns dessutom i en modell gjord av keramik. Den gavs ut till Handelsbankens kunder när banken firade 100-årsjubileum. Vovven i keramik finns i tre olika storlekar och ju bättre kund du var, desto större hund fick du. Keramikhundarna är inte alls så fina som plastvovvarna, enligt min mening. Men däremot är de värdefullare. Den stora hunden, som är allra mest sällsynt kan du få betala en tusing för i en fin antikaffär.
Själv sparar jag hellre de pengarna i mina plasthundar och köper något roligare för.

Sitter under filten i soffan och tittar på Guldbaggegalan. Snart är det dags för kategorin bästa kostym och två (!) av mina kompisar är nominerade! Spänningen är olidlig! De är båda två oerhört begåvade kostymörer som är experter på att fånga den tidsanda som passerat och jag önskar att det gick att dela den där jäkla baggen i två delar.

Cilla Rörby har tidigare gjort kostymen till bland annat Milleniumfilmerna och förra årets julkalender. Nu är hon nominerad för den underbara 70-talskostymen i filmen Call girl.

Jaana Fomin har gjort kostymen till alla Ulf Malmros filmer och har tidigare fått en guldbagge för den sköna 80-talskostymen i Tjenare kungen! Nu är hon nominerad för hårdrockskostymen i Mammas pojkar.

Och nu är det dags. Vinnare i kategorin bästa kostym är …

Cilla Rörby!

Grattis som fan, Cilla! Den där rackarn kommer passa bra i ditt färgsprakande vardagsrum!

Här kommer ett litet boktips till alla ni, som precis som jag, har hela förrådet fullt av gamla prylar och möbler som står och samlar damm.
Det är Remake, Stockholms stadsmission, som i samband med sitt 10-årsjubileum ger ut boken Remake – Ge dina gamla saker ett nytt liv (Ica bokförlag). Boken är en inspirationsbok likväl som en instruktionsbok i hur man piffar till sina gamla loppisfynd och den ger både konkreta idéer på projekt och generella tips på saker att tänka på kring möbelrenovering.
Själv blir jag sjukt sugen på att klä om trappstegen på min coola, men mycket slitna, kökspall. Jag ska bara bläddra lite till först …