Å, vad jag ogillar de nya nummerlappsautomaterna, där lappen automatiskt kommer utåkande efter ett klick på en knapp. Så ocharmiga och fula de är! Tacka vet jag de som fanns förr, de röda, fina, med kurvor och former som var en fröjd för ögat, där man rev av den sista lappen själv. Minns ni dem? De fanns på postkontor (som för övrigt knappt heller finns längre), systembolag och apotek.

Det var A & E design och Hans Ehrich och Tom Ahlström som formgav den gamla typen av automat, även kallad M80, 1974. I dag är automaten så gott som borta från vårt vardagsliv, men fortfarande kan man njuta av den, och finfina diskborsten 1230,  som jag tidigare skrivit om och som även det är en produkt av A & E design, på Nationalmuseums utställning ”Den moderna formen 1900-2000”. M80 finns också med bland de sex stora svenska designklassikerna som blev avbildade på frimärken under designåret.

Jag önskar jag kunde springa på en M80 på loppis någon gång. Då skulle jag slå till direkt, och sätta upp den utanför badrummet här hemma. Så kanske det äntligen kunde bli slut på bråken om vems tur det egentligen är att duscha.

Fortsatt fin tisdag, vänner!

/Helén

Hade turen att ha ett jobbmöte på söder idag, vilket gjorde det möjligt att smita in en stund på Wigedals värld på Krukmakargatan. Men lugn älskling, jag tittade faktiskt bara … den här gången i alla fall.

Äntligen, efter fyra månader i nya huset har minstingens hylla kommit upp på väggen. Det är egentligen ingen hylla, utan vanliga trälådor från Ikea som jag målat och klätt i gamla tapetstuvar och hyllpapper från förr. Å, vad jag gillar när man kan få användning för gamla grejer! Tavlorna som står ovanpå är så rara, tycker jag. De hade min man i sitt barnrum som liten. Burkarna, speldosan, babushkafigurerna och allt annat är så klart loppisfynd. Som ni ser finns det faktiskt utrymme att fynda lite mer. En liten spargris och ett par träsoldater av Kay Bejesen skulle inte vara helt fel. Ska nog surfa in på Tradera för att se om jag kan hitta något faktiskt.

En strålande måndag till er alla!

Helén

I dag åkte jag och minstingen ut till landet för att leka lite i snön, dricka varm choklad och njuta av lugnet. Vår stuga har vi inte uppvärmt vid den här tiden på året så mamma och pappas stuga fick bli värmestuga under dagsutflykten. I den stugan bodde min älskade farmor och farfar under hela min uppväxt och ända fram till att de gick bort för några år sedan och min mamma och pappa tog över efter dem, och jag älskar varenda liten kvadratcentimeter av det gamla huset. Allra mest förtjust är jag i det gamla trägolvet, serveringsluckan mellan köket och vardagsrummet och den fantastiska tapeten i gästrummet. När jag var liten kunde jag titta på den tapeten i timmar och drömma mig bort till de främmande platser som illustreras där; Venedig, Pisa, Rom och med närmre eftertanke kanske det inte är någon slump att just Venedig har blivit ett av mina favoritstäder i världen.

Ta en ordentlig titt på min favorittapet och dröm er bort en stund, vetja! Visst är den fantastisk, både i motiv och färg? Jag kan i alla fall inte få nog av den, det är då något som är säkert.

Äntligen har vi varit och hämtat hem makens födelsedagsbord, och jisses så fint det blev mellan de två laminofåtöljerna och precis framför den öppna spisen! Jag är tämligen säker på att det kommer att bli min nya favoritplats i huset så snart bordet smyckats med en tekopp, några bra böcker och några nagelstakar. Och kanske ett par ryggstöd och sitsar åt fåtöljerna …

”Mamma, varför köpte du egentligen hem så mycket blommor? Var det för att det skulle bli fint på bilderna, eller för att du skulle lura fotografen att vi alltid har det så här fint hemma?”