Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I går kväll enades vi om att kasta ut granen. Eftersom det bara satt tre barr kvar på den kändes det inte lönt att ha den kvar längre. Det är ändå skönt när man är överens om viktiga beslut i livet.

Attan vad tomt det blev i hörnet nu. Jag måste nog ut och shoppa en golvlampa att ställa där.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I går när jag var på Erikshjälpens Second handbutik i Spånga sprang jag på några riktigt sköna prylar som jag lät stå kvar och som jag nu vill tipsa er om.

Först och främst hittade jag denna fantastiska Brio docksäng från 70-talet, skulle jag tro. Pris: Löjliga 65 kronor! Skynda att fynda!

Den andra grejen jag såg var ett tokskönt skrivbord. Jag skulle så gärna vilja ha det i lilltjejens rum, men det finns inte plats. Den här prislappen var på 190 kronor. Varsågoda!

Sist men inte minst fann jag det här galet snygga kaklet från Uppsala Ekeby. Det lämnade jag visserligen, men jag ångrade mig i samma sekund som jag satte mig i bilen. Prislappen på 20 kronor styck kändes inte så farligt för denna skatt. Skulle så gärna vilja se vart de hamnar. Om det blir hos en av er så lova att skicka en bild!

Så, nu vet ni vad ni har att göra i helgen. Skynda att fynda och ha en fin helg, retromanians!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Varannan vecka i Härligt hemma har jag frågespalten ”Fråga Helén” där jag svarar på kluriga inredningsfrågor. Välkomna att skicka in frågor till mig på mejlen eller ställ dem i kommentarsfältet här nedanför!

Hej Helén! Min svärmor brukar komma och hälsa på mig och min man ibland, och bor då hos oss i några dagar. Vilket ju kan vara trevligt. Men tyvärr har hon ovanan att möblera om litegrann vid sina besök – flytta på en fåtölj, byta plats på blommorna och arrangera om lite i bestickslådorna ”så att det blir lite ordning”. Borde jag vara tacksam för hjälpen eller bli förbannad?

Eva

Kära Eva, tycker du att din svärmors ommöblering och omorganisering är till någon hjälp för dig? Om inte, ser jag inte att du har någon skyldighet att vara tacksam för den. Jag ser inte heller att det lönar sig för dig att börja gräla på svärmor eftersom det bara riskerar att resultera i en framtida frostig relation er emellan. Mitt förslag är därför att du lämnar över problemet (d.v.s. svärmor) åt din man, efter principen att var och en tar hand om sin egen släkt. Låt honom informera henne, på det tydliga sätt som bara en son kan informera sin mor, att ni avböjer hennes inredningshjälp, men att hon är mer än välkommen att lägga tiden hon får över under besöken hos er på att i stället städa toaletten och stryka tvätten. Ett och annat bullbak tycker jag nog också att hon borde hinna med.

Lycka till!

Helén

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Nu har min gamla knäpp-och-knyt-docka hittat hem efter många, långa år i förrådet på landet. Vilken smart leksak egentligen, som kan lära ut att både knyta rosetter och knäppa knappar, blixtlås och skärp. Och söt är den ju också, eller hur? Och eftersom jag redan kan knäppa och knyta så himla bra så ska han få sitta på en hylla här hemma och bara fokusera på att vara söt. Det är han värd, tycker jag.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

— min nya älskling. En bumling! Jag kunde knappt tro min lycka när min man kom hem med den här i veckan. Och ännu mer chockad blev jag när han berättade att han FÅTT den! En kompis kollega hade tyckt att han kunde ta ”den där fula, gamla lampan”! Kan ni begripa det?! Folk är verkligen inte kloka! Men ingen är lyckligare än jag över det. Nu ska jag bara hitta den perfekta platsen för den här skönheten. Under tiden kan ni få veta lite historia om Bumlingen.

Det var formgivaren K. Anders Pehrson som stod bakom Bumlingen. Han föddes 1912. Efter sin ingenjörsexamen 1952, blev han anställd som designchef vid AB Philips, där han arbetade fram till 1964 då han blev chef, ägare och konstnärlig ledare för belysningsföretaget Ateljé Lyktan i Åhus, som inriktade sig mot lamptillverkning för offentliga miljöer, kyrkor och designmedvetna hem. Under Anders Pehrsons ledning fick det gamla företaget från 1934 ett rejält uppsving med en mer storskalig och internationell inriktning än tidigare, bland annat genom designklassikern Bumling som han formgav 1968.

Den stora och då ännu odöpta pendellampan fick sitt namn under belysningsmässan i Göteborg 1968, då en vän till Anders Pehrson utbrast: ”Det var mig en stor bumling!”

Lampan lanserades i en mängd olika färger och sex olika storlekar: 190, 250, 300, 400, 485 och 600 mm och den blev en omedelbar och stor succé både i Sverige och utomlands. Så stor att Ateljé Lyktan snart fick ta hjälp med tillverkningen av externa producenter för att hålla nere väntetiderna på de beställda lamporna.

Under 70-talet utvecklades Bumlingen till en hel produktfamilj med bords-, vägg-, golv- och olika typer av pendelbumlingar som i dag är populära objekt på andrahandsmarknaden. Flera andra modeller som formgavs av Anders Pehrsons under hans tid på Ateljé Lyktan har också blivit designklassiker. Knubbling och Tuben är två av de mest välkända exemplen.

Fortfarande tillverkar Ateljé Lyktan sin designikon i 400 och 600-modellen med skärm i borstad aluminium, röd eller vit lack. Dessutom kommer varje år en limited edition i årets färg. En nyproducerad Bumling kostar mellan 4 500 – 5 000 kronor medan du på Blocket kan få en gammal designikon från tiden då det begav sig för mellan 1 500 – 2 000 kronor. Eller så kan du få en helt gratis av någon kompis kollega, om du har en jävla tur!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I kväll har jag placerat mig i soffan med en rejäl hög trasiga kläder som jag äntligen ska lappa och laga. Jag blev inspirerad av en bild på Instagram av en mamma som lappade ett par jeans och bestämde mig för att ta tag i lagningsprojektet som blivit liggandes alldeles för länge. Det är så lätt att slänga bort och köpa nytt, men jag vägrar! Vad är det för mentalitet att lära våra barn? Jag vet, det är svårt att hinna med alla måsten ändå, men det tar väl egentligen inte längre tid att sätta sig ner med nål och tråd än att springa runt på stan och shoppa? Nej, jag tänker i alla fall lära mina barn att stoppa strumpor, precis som min farmor lärde mig.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Var inne i en stor leksaksbutik för att köpa en mobil till Fyran. Han gillar verkligen inte att åka bil och därför tänkte jag hänga upp något fint som han kan titta på under färden för att underlätta pinan. Men döm om min förvåning när jag kom till bebishyllorna och fann mängder av mobiler, som alla såg förfärliga ut! Tror leksakstillverkarna att vi småbarnsföräldrar är helt utan smak? Är det verkligen någon som köper sådant skräp? Jag skulle vara rädd att min stackars bebis skulle bli helt förstörd om han tvingades ligga och titta på skelögda kossor och galna clowner i fula tyger och äcklig plast! Och dessutom kostar de en mindre förmögenhet att köpa! Nej, banne mig, min unge ska minsann tidigt få veta vad god design är! Jag lämnade den hemska leksaksaffären fortare än blixten och åkte till Erikshjälpen där jag hittade en fin spjälsängsleksak i trä, för tjugo kronor. Nu har jag satt fast den på handtaget till bilbarnstolen och Fyran älskar den!  Tack och lov för gamla grejer!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

En fejkad Brillobox är också en Brillobox … Och till och med Moderna museet kör ju med kopior så det är väl inget konstigt? Den här låtsasbrillon kom som en klipp-och-klistra-sats med DN. Här finns länk så att du också kan göra din egen box:

 Snygg är det i alla fall, fejkad eller ej. Han visste vad han gjorde, den där Andy Warhol. 

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Förutom att blogga skriver jag också krönikor varannan vecka i Härligt hemma. Den här krönikan är från nr. 19 2013.

Knappt hinner vårsolen titta fram innan grannarna börjar plocka fram hammare och såg. Det är som att de suttit helt sysslolösa hela, långa vintern, och bara väntat på att få sättas i arbete. Nu ska det byggas ut, till och om på alla möjliga och omöjliga håll och kanter.Själv ligger jag i solstolen och försöker njuta av stillheten och tystnaden, som hela tiden avbryts av borrande, sågande och hammarslag.

Nu är det ju inte så att jag är alldeles oberörd av den här hemma-byggar-trenden heller förstås. Jag kan också bli sugen på att smälla ihop ett litet förråd, eller en lekstuga. Har man tittat lite på Martin Timell förstår man ju också att det mesta går att fixa på en fikarast, vilket är ännu mer inspirerande.

Min man däremot brukar inte titta på Martin Timell och när jag blir alltför sugen på att dra igång med något plättlätt byggprojekt så brukar han ta ner mig på jorden snabbt igen. Ett av de mest effektiva sätten att göra det på är att påminna mig om när hans kompis byggde en bastu. Då brukar alltid suget gå över direkt och vi kan lugnt återgå till våra solstolar.

Bastuhistorien är helt sann och handlar om när makens kompis hade fått några lastpallar med sig hem från lagret där han arbetade. Av dem tänkte han bygga sig en bastu att ha på landet. Sagt och gjort. Han slog ihop pallarna till en stomme, fyllde hålrummen med isolering och satte panel på både in- och utsidan. I flera dagar kämpade och slet han, och fick till slut ihop en riktigt fin bastu, som han placerade intill stugan, på ett litet berg med utsikt över sjön.

Redan första kvällen skulle den hembyggda stoltheten invigas. Vänner och grannar bjöds över, ölen ställdes på kylning, och bastun värmdes upp. Men i samma takt som bastun blev allt varmare började en obehaglig lukt sprida sig över den lilla tomten. Lukten blev värre och värre och till slut låg den tung över hela bygden. Vad i hela friden kunde det vara som luktade så ofantligt illa?

I stället för att dricka öl började hela sällskapet leta efter orsaken till stanken. Att bastun var boven hade de räknat ut, men hur? På taket, under golvet, ingenstans kunde de hitta någon skunk begraven. Det var inte förrän någon frågade makens kompis var han fått virket ifrån som tioöringen sakta började trilla ner på honom.

Lastpallarna han byggt av hade tidigare använts till att frakta fisk på. Under frakten hade det såklart runnit ut en del fiskvätska på dem. Fiskvätskan hade sedan sugits upp, torkat in och ruttnat i träet och med bastuaggregatets hjälp förvandlat hans nya, fina bastu till en gigantisk surströmmingsburk av trä!

Det blev inget bastande för makens kompis och hans vänner den kvällen. Och ingen annan kväll heller. Däremot blev det en fin majbrasa intill stugan, på berget med utsikt över vattnet.

Vad kan vi då lära av den här lilla historien? Jo, kanske att det inte alltid är lika lätt som för Martin Timell när man ska ge sig på sina egna små byggprojekt. Och därför, tycker i alla fall jag, att det allra bästa är att sitta kvar i solstolen i stället och njuta av vårsolen.

Om renoveringslusten blir alltför stor är det bara att påminna mig om kompisens bastu så går jag genast och lägger mig i solstolen igen.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Idag när jag satt och gjorde research till en artikel samtidigt som jag åt lite lunch blev det plötsligt så här. Det måste väl vara det som kallas jobblunch va?