Jag kan inte sluta hoppa av glädje! Se här vad jag fick i brevlådan idag: Boken Tusenkonstnären Stig Lindberg! Jag har jagat boken som en galning, eftersom den varit slut på förlaget och omöjlig att få tag på på antikvariat och nätauktioner. Men nu äntligen fick jag köpa ett exemplar av en kompis som är nära släkt med den fantastiska Gisela Eronn, som skrivit boken. Vilken lycka! Gissa om jag kommer sitta djupt försjunken i Lindbergs förtrollade värld hela dagen. Tror jag ska hänga en sådan där hotellskylt med texten ”Var vänlig stör ej” runt halsen så att barnen går till sin pappa i stället. Ja, så får det bli!

Jag behöver en till! Två är ett par, tre är en påbörjad samling. De söta Hoptimisterna köpte jag såklart i Danmark när vi var där, och trots att de bara bott hos oss någon vecka så har de redan spridit en massa glädje och skratt, bland både stora och små här hemma. Vi har haft ett kalas och en middagsbjudning på den tiden och alla våra gäster har lyckats hitta de små figurerna på bänken i vardagsrummet och gett dem ett lätt tryck på det huvudet, och sett dem skrattande hoppa upp och ner i glädjeyra.  Hoptimisterna formgavs redan 1968 av möbeldesignern Gustav Ehrenreich, vilket man kan ana på de små figurernas tidstypiska, sprudlande färg, form och funktion. Nu har de glada figurerna återlanserats i ett samarbete mellan designern Lotta Steffensen och Ehrenreichs son Jörgen, men fortfarande efter originaldesignen av Gustav Ehrenreichs. Jag kan knappt vänta på att fylla på min rara samling. Näst på tur står en turkos med öppna ögon.

Häromdagen blev jag lycklig ägare till fyra fantastiska Paradistallrikar av Birger Kaipiainen. Planen är att samla ihop till en hel servis, men det lär inte bli gratis direkt, så det får ta den tid det tar. Jag gillar verkligen den färgglada och vågade 70-talsserien från Arabia som jag för första gången såg hemma hos min bror för många år sedan. Det härliga är också att trots att den, trots att den är så himla snygg, inte blivit så tokpoppis som till exempel Stig Lindbergs serviser. Paratiisi finns ju som bekant också i en svart/vit och en enfärgad variant (Adam och Eva) men det är den flerfärgade som vunnit mitt hjärta.

På den här kommer till och med köttbullar och makaroner att kännas som en lyxmåltid.

Det är helt okej att skrika av avund nu. Det skulle jag ha gjort om det inte råkade vara min fina burk. Jag köpte den på loppis i Köpenhamn. Visst är den fantastisk?! Tror sällan att jag sett en så snygg burk faktiskt. Trettio spänn kostade den. Löjligt lite för den pärlan. Skicket är toppen också. Och prislappen från när den var ny satt kvar. 4.49 danska kronor.

I dag för 45 år sedan födde min mamma sitt första barn, en fantastisk son, min bror och största idol i livet. På samma dag, fast 29 år senare, kom min förstfödda, en ljuvlig och bestämd tös som vi nu haft lyckan att få följa i sexton, spännande år. Vi firade vår härliga tjej med sol, bad och fika på stranden på landet idag. Det har varit en härlig dag som snart är till ända. Men innan vi lägger oss ska vi sätta oss ute i den ljumma sommarkvällen och prata minnen. Från hennes första steg, till cirkusuppvisningen med den brutna armen och åsnan på kollo som åt upp hennes tröja. Sexton år … det blir många minnen det. Men kvällen är lång. Och härlig. Och min sextonåring är världens roligaste att prata med.

Jag är verkligen emot droger, tro inget annat, men trots det gillar jag verkligen Köpenhamns stadsdel Christiania riktigt skarpt. Det bor nog en liten hippie i mig (om det finns drogfria sådana) för jag njuter verkligen av atmosfären och stämningen innanför portarna till denna fristad. Att det dessutom var loppis när vi var där för några dagar sedan gjorde ju inte saken sämre förstås. Jag hittade en fin burk av Lena och Al Eklund, för Laurids Lönborg A/S, och eftersom det var semester så fick jag köpa den, trots att jag egentligen har burkköpstopp. Vilken lycka!

I går kom jag hem från några ljuvliga dagar i Köpenhamn. Å, vad jag älskar den staden! Den har verkligen allt! Puls, spännande arkitektur, sköna människor, ljuvliga loppisar och fantastiska designbutiker. Jag fick med mig hem en mängd härliga minnen och några fina loppisfynd, men också en ny kompis; nämligen Bojesens rara apa som jag trånat efter så länge.

Kaj Bojesen, som formgett den lilla apan, föddes 1886 i Köpenhamn och var egentligen framgångsrik silversmed. Bland annat vann han första pris i Milanotriennalen för sina stilrena Grand Prix-bestick. På 30-talet upptäckte Bojesen tjusningen i att även arbeta i trä och började då designa barnmöbler och leksaker. Den berömda djurserien med bland annat apan i teak och limbaträ, elefanten i ek och hunden i valnöt kom till mellan åren 1934 och 1957. Apan som kommit att bli den mest populära figuren i Bojesens djurserie designade han 1951 och den blev så populär att den ställdes ut på Victoria och Albert museum i London under början av 50-talet.

År 1990 köpte Rosendahl upp produktionen, marknadsföringen och försäljningen av Bojesens apa och hans djurkompisar. Fortfarande tillverkas de för hand, i Danmark, enligt Bojesens ursprungliga instruktioner, och fortfarande är de populära både som leksaker och konst – och inredningsdetaljer.  En nyproducerad, liten apa på 26,5 centimeter kostar cirka 1 000 kronor, medan den större varianten kostar på 60 centimeter kostar drygt 10 000.

Varje sommar när jag står i stugan med händerna i disk- eller tvättbaljan och funderar över middagsmaten, med barnen lekandes i gröngräset utanför, så slår det mig att det är så här det är meningen att livet ska levas. Synd att de bara inte går att få till året runt. För jag tror på riktigt att vi faktiskt blir lyckligare utan köksmaskiner, tv-apparater, iPads och datorer. Att bara få stå och röra med en träslev i en gjutjärnsgryta eller hänga handtvättade lakan på tork i sommarsolen. Det är livet det!

Några träslevar, glasburkar och emaljkärl från Kockum. Mitt enkla kök i stugan gör mig så himla lycklig.

Jag loppar faktiskt inte bara åt mig själv jämt, utan jag har några stående loppis-hålla-koll-på-beställningar från nära och köra. En av dem är från min kära svägerska som samlar på honungsburkar med bin på. Hon är nämligen biodlare och har sin söta samling i fönstret på sin stuga på landet. En annan är från min loppis-kompis Åsa i Norrland som bett mig hålla koll efter Pala-vaser av Helena Tynell. Det är sällan jag hittar varken honungsburkar eller Pala-vasar dock, men häromdagen hade jag tur. Då hittade jag den här söta burken till min svägerska, för en tjuga. Den kommer bli finfin i samlingen och jag är så glad att få ge henne en liten sommarpresent nästa gång vi ses. Nu håller jag bara tummarna för att jag ska hitta en vas åt Åsa snart också.

Det finns en gudomligt söt liten grej här på landet som jag gärna skulle vilja veta mer om. Det är pappas gamla leksak, en skidåkare i trä med en knapp under som gör att den kan röra sig. Jag gissar att det är en 50-talsgrej, men egentligen vet jag inget alls om den. Finns det någon där ute som här en liknande eller vet något om den? Hör gärna av er och berätta mer.