Bloggen Retromania har flyttat till www.retromania.se, häng med dit vetja!

Kolla in mina nya smörgåsbrickor, visst är de snygga! De är formgivna av duktiga Sanna Davidsson. Förutom att de är galet fina passar de också så himla bra ihop med mina norska loppisfyndade 50-talskoppar, eller hur!

Fin kväll till er alla retromanians!

Bloggen Retromania har flyttat till www.retromania.se, häng med dit vetja!

Idag kunde man läsa i en stor dagstidning att Ikea tar över 10-gruppens varumärke (HÄR ser du artikeln). Förhandlingarna är inte klubbade och varken Ikeas presstjänst eller Tom Hedqvist på 10-gruppen kan berätta mer än så, så frågorna är fortfarande många:

När, var, hur? Hur blir det med form, färg, kvalitet, unicitet?

Och den största frågan av alla; har 10-gruppen sålt sin själ till djävulen nu? Vad tycker ni?

Bild: Wikimedia

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I dag öppnar en ny utställning om Bengt Berglund på Gustavsbergs porslinsmuseum. Bengt Berglund är skaparen bakom de så kallade kultstenarna, kuber i benporslin med stämplade visdomsord på, som dök upp i under slutet av 60-talet och blev omåttligt populära.

Bengt Berglund föddes 1936. Han hade som mål att bli industridesigner, men efter sin studietid på Konstfack, där han var en av huvudläraren Stig Lindbergs favoritstudenter, blev han istället anställd på Gustavsbergs porslinsfabrik som keramiker och formgivare.

Bent Berglund blev tidigt uppmärksammad för sin personliga och egensinniga stil. Hans alster hade gärna en samhällskritisk touch och humor, men var också ofta inspirerad av havet vid vilket han vuxit upp i Landskrona.

Kultstenarna gjorde han i samarbete med grafikern Bengt Serenander (som för allmänheten blivit mest känd för den animerade sekvensen om solens upp och nergång på tv) under namnet Bengt & Bengt.

Förutom de rena presentstenarna, som det finns ett tjugotal olika av, tillverkades också specialstenar för särskilda utställningar eller jubileum men också rena reklamstenar. Vissa provstenar är stämplade med initialerna BB.

När försäljningssuccén med stenarna började falna förde Bengt och Bengt-duon över konceptet med stämplade citat till restaurangporslin, burkar och underlägg. 1974 avslutades deras samarbete.

Efter femton år på Gustavsberg lämnade Bengt Berglund keramiken, men fortsatte att arbeta som frilansande konstnär vilket han gör än idag. Hans kultstenar börjar återigen bli populära och betingar ett värde av några hundra på nätauktioner. Fortfarande går det att fynda dem på loppis för betydligt mindre.

Utställningen på Gustavsbergs porslinsmuseum pågår till 15/2-15

Bild: Hilding Engströmer och Auktionshuset Thelin & Johansson

Texten har tidigare varit publicerad i Aftonbladet, Härligt hemma.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Häromdagen landade mitt megapaket med Lisa Larson-kläder från Uniqlo (Japans motsvarighet till H & M) i lådan. Jag som nästan aldrig köper nya kläder shoppade loss rejält när jag fick tips om deras finfina Lisa Larson-kollektion. Mest blev det till Fyran, som kommer kunna ha kattröjor på sig tills han tar studenten. Lilltjejen och jag fick också en del. Men det roligaste var att tonårssonen, som brukar rata allt som jag gillar, tyckte att lillasysters Leobrallor var så snygga att han tryckte på sig dem trots att de var flera nummer för små. Nu verkar det tyvärr ganska urplockat på deras hemsida, men den som skyndar kan fortfarande en del finfina grejer. Klicka bara här: Lisa Larson-kollektionen på Uniqlo.

Bild:Uniqlo

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Lagom till cykelsäsongen kommer underbara 10-gruppen med nya, toksnygga sadelskydd! Så färgsprakande och ljuvliga att de helt enkelt inte går att motstå! Själv kommer jag att satsa på den glada, gula. Men den gröna och den lila är inte dumma de heller. 195 pix kostar de. Inte farligt mycket för att designpimpa din gamla hoj, eller hur! Du som vill läsa mer om 10-gruppen kan göra det i det HÄR gamla blogginlägget.

För en tid sedan la jag ut en förfrågan på bloggen och Instagram om någon hade koll på vad det var för ring jag hade köpt på en loppis. Jag hade känsla av att det var en finsk, 60-talsring, men mer visste jag inte. Det tog inte mer än några minuter innan en av mina kunniga Instagram-kompisar, Retrolyckan, tyckte sig känna igen det som ett Pentti Sarpaneva-smycke. Och när jag tog på mig glasögonen och synade insidan riktigt, riktigt noga tror ni inte att det stod Sarpaneva i den! Vilken lycka att fynda en så fin designring för en tjuga! Men nu har jag fått mersmak och vill gärna ha ett par örhängen till!

Det var en Sarpaneva!

I veckans Härligt hemma kan ni läsa min lilla text om 10-gruppen och deras historia. Jag älskar 10-gruppen och deras mönster och kollektioner. I år lanserade de sin första möbelkollektion tillsammans med formgivaren Peter Andersson och den anrika möbelproducenten Sundlings. Resultatet ser ni här, en skåpserie i ask med fronter av kända 10-gruppsmönster. Snyggt är bara förnamnet.

Bild: 10-gruppen

Å, vad jag ogillar de nya nummerlappsautomaterna, där lappen automatiskt kommer utåkande efter ett klick på en knapp. Så ocharmiga och fula de är! Tacka vet jag de som fanns förr, de röda, fina, med kurvor och former som var en fröjd för ögat, där man rev av den sista lappen själv. Minns ni dem? De fanns på postkontor (som för övrigt knappt heller finns längre), systembolag och apotek.

Det var A & E design och Hans Ehrich och Tom Ahlström som formgav den gamla typen av automat, även kallad M80, 1974. I dag är automaten så gott som borta från vårt vardagsliv, men fortfarande kan man njuta av den, och finfina diskborsten 1230,  som jag tidigare skrivit om och som även det är en produkt av A & E design, på Nationalmuseums utställning ”Den moderna formen 1900-2000”. M80 finns också med bland de sex stora svenska designklassikerna som blev avbildade på frimärken under designåret.

Jag önskar jag kunde springa på en M80 på loppis någon gång. Då skulle jag slå till direkt, och sätta upp den utanför badrummet här hemma. Så kanske det äntligen kunde bli slut på bråken om vems tur det egentligen är att duscha.

Fortsatt fin tisdag, vänner!

/Helén

Står med händerna i diskvattnet och njuter. Ja, du läste rätt, jag njuter! Jag har nämligen en jäkligt bra och snygg diskborste i min hand. För det kan jag tacka A&E design och Tom Ahlström och Hans Erich. De var nämligen grundare till den revolutionerande diskborsten 1230 som tillverkades för norska Jordan A/S 1974. Diskborsten har tillverkats i över 66 miljoner(!) exemplar och tillverkas fortfarande! Men inte nog med det, nästan alla moderna diskborstar som säljs i handeln i dag är i själva verket plagiat av den finfina Jordan-borsten. Innan den kom fanns nämligen inte någon fiffig skrapa i framkant eller krok att hänga upp borsten med.

Jag intervjuade Hans Erich en gång och fick höra om vilket gediget researcharbete som ligger bakom alla A&E designs produkter. Inför formgivningen av diskborsten satte de ihop en referensgrupp av husmödrar som de intervjuade och testade grepp och vinklar på. Tacka sjutton för att det blir bra och funktionell design i slutänden om man verkligen bryr sig om dem som ska använda produkten.

En sak är säker, så länge jag får använda en Jordan-borste så kommer jag alltid ta hand om disken med ett leende på läpparna. Fast det finns en annan viktig detalj som jag måste ha tillgång till – en diskmaskin så klart!

I dag jobbar jag från soffan. Jag gör det bästa av den här vintern, som börjar kännas väldigt lång nu, och kurar under yllefilt med tända ljus på bordet. Blockljusen har jag ställt i tidernas snyggaste stekpanna Terma, signerad Stig Lindberg. Termaserien lanserades samtidigt som servisen Spisa Ribb, och tanken var att kunna matcha ihop delar från de båda serierna. Själv är jag så rädd om min stekpanna att jag valt att ha den på vardagsrumsbordet i stället för på spisen.

Faktum är att när jag träffade min man, för många år sedan, så hade jag en annan Terma-panna. En av de första gångerna han var hemma hos mig och skulle laga mat så råkade han krossa den. Jag var så nykär då så jag vågade inte berätta för honom hur besviken jag var att han pajade min fina panna. Men det berättade jag senare. Väldigt tydligt. Som tur var hittade jag en ny Terma-panna på loppis, en tid senare, för bara några tior. Och det händer faktiskt att jag fortfarande får syn på den här juvelen billigt på loppis emellanåt. Märkligt nog verkar inte folk ha riktigt koll på vilken dyrgrip det egentligen är.