Det är en av världens mest kopierade och älskade stolar. Originalet Sjuan eller modell 3107 av Arne Jacobsen från 1955 har sålts i mer än fem miljoner exemplar varav tio står hemma hos mig. Även om nästan varenda kotte har ett par hemma kan jag inte tröttna på den här stolen. Den är inte bara snygg utan också bekväm, och passar i mängder av olika sammanhang. Titta bara hur fint de smälter in i de här olika rummen.

Vinröd Sjuan.

Blåa sjuan i vit och stilren miljö

Sofistikerade svarta, skinnklädda Sjuan i klassisk miljö.

Minstingen och jag har tjejkväll ikväll och vi har tagit fram fruktsallad. Finporslinet åkte också fram förstås. Det är arvegods från min gammelmorbror Harry. Det var faktiskt inte kärlek vid första ögonkastet när jag fick glasservisen för sex-sju år sedan, men kärleken har vuxit sig allt starkare med åren och nu är jag väldigt förtjust i den. Servisen är gjord av den finska glaskonstnären Oiva Toikka och heter Pioni. I mönstret ser man en stor blommande pion med kronblad, ståndare och pistiller i skön 60-talsstil. Jag har stora, mellan och små tallrikar och även skålar och vinglas. Nu har vi tyvärr lyckats slå sönder ett par fat och glas så jag behöver fylla på ifrån Tradera. Men jag ser på priserna att det är fler än jag som gillar Oiva Toikkas grejer. Typiskt att jag aldrig kan få vara ensam om min goda smak;)

Fyndade en Iittala-skärbräda för 25 spänn på loppis!
Den har samma vackra Savoyform som Alvar Altos berömda vas från 1936.
Även om jag älskar vasen så gör sig formen nästan ännu bättre i skärbrädan. Kolla in alltså, vilka kurvor!

Ett sådant här rum skulle jag gärna ha hemma. Med Verner Pantons stolar, Eero Saarinens tulpanbord, George Nelsons marshmellowsoffa soffa och en knallrosa trappa! Kanske skulle jag addera en klatschig matta också och en stor turkos lampa. Men sedan skulle jag vara nöjd. Himla nöjd till och med. Synd bara att notan gick på 100 000, bara för möblerna …

Nja, kanske inte riktigt om man tittar ut, men på Formex-mässan blommade tulpanerna som aldrig förr. Och det var förstås inte det enda som blommade ut i mässhallarna. Mängder av ny, fräsch design, våriga prylar och pastellfärgad inredning hade dukats upp inför våra vintertrötta ögon. För oss retrolovers var såklart utbudet aningen begränsat, men det fanns ändå en del vintageinspirerade grejer som jag blev väldigt förtjust i. I Mingla designs monter hittade jag till exempel de här ljuvliga tofflorna. Det är gamla, fina, handgjorda Docksta–tofflor som fått ny kostym. Helt ljuvliga, tycker jag! Fanns även i barnstorlekar och de var om möjligt ännu finare.

Dockstatofflor med kostym från Mingla design.

Men bäst av allt gillade jag produkterna från Remake, Stockholms stadsmission. Titta bara på de här brickbordet, dekorerat med lösblad från en flora, precis som den gamla lyxiga Josef Frank-byrån. Eller det klatschiga, rutiga linneskåpet. Vilken ljuvlig färgklick att ha i vardagsrummet!

Kom just från pressfrukost med favoritdesignern Bea Szenfeld. Gott kaffe, goda smörgåsar och fräscha smoothies. Men inte bara det, också överraskande fina produkter.
Gick dit lite skeptisk ska erkännas. Pressvisningen var för att presentera ett nytt samarbete mellan Bea Szenfeld, Klippan och Åry Trays. Och så långt var allt väl. Alla tre är storfavoriter, varumärken som står för gammalt, traditionellt, gediget hantverk. Men den nya designen skulle också involvera Hello Kitty, vilket är långt ifrån någon älsklingskaraktär för mig.
Men Bea Szenfeld är verkligen ett proffs! Hon hade lyckats trolla in den lilla töntiga kissen på ett fantastiskt sätt i sina mönster. Bland annat hade hon gjort ett gediget, svenskt, gammeldags folkloremönster där Kitty var diskret inbäddad i blomblad. Oväntat, annorlunda och riktigt fint!
Titta själv, visst känns det lite kul med den lite upphottade vintagekänslan? Eller som Bea själv uttryckte det: sommarstugekitschen.

Missade du Antikmagasinet om Verner Panton på Kunskapskanalen igår? Klicka då här och kolla in programmet, klart sevärt! Jag måste säga att jag formligen avgudar denna danska designers lampor, tyger och möbler. Hans galna popkonst-stil är precis min smak. Jag har två orangea Flowerpot hemma -härliga originallampor med tygsladd och allt – men jag drömmer om många fler av hans verk, som en golv-Panthella bredvid soffan och en läcker röd/orange Ball att hänga i mitt höga fönster bredvid öppna spisen, och givetvis ett färgsparkande tyg att hänga på väggen eller ha som överkast. Ja, ska sanningen fram skulle jag gärna ha hela mitt hem fyllt av Panton, precis som samlaren Dennis Johansson, som är gäst i programmet har. Det mest magiska med Pantons design är nog hans färgsättning. Han har gjort tavlor och tyger som gör att jag bara ryser av välbehag. Och han kunde verkligen sin sak. Förutom designer var Panton även färgteoretiker och den som utvecklade färgsystemet Pantone, som de flesta som jobbar med färg på ett eller annat sätt känner till. Men lika mycket som Panton älskade färger hatade han vitt. Jag undrar just vad han skulle säga om alla dessa ljusa, fräscha, svenska hem.