Ja, sex stycken till Sjuanstolar är alltså vad jag precis har köpt. Vita, i gott skick för 850 kronor styck. Det kändes som ett bra pris. Men det blir lite mycket med sexton stycken Sjuanstolar runt bordet, även om de är snygga, så de sex i teak åker ut på Blocket i morgon. Femhundra kronor tänkte jag sätta ut dem för, för de behöver en del omvårdnad. Men det är nog ändå ett bra pris, så jag hoppas att någon nappar snabbt.

De nya stolarna. Snart ska de lackas om och bli lika fint turkosa som de vi redan har.

De här raringarna åker ut på Blocket i morgon. Jag har inte tid att ge dem den omsorg de behöver.

I går kväll var vi iväg och köpte en ny (fast gammal) lampa. Egentligen skulle jag ha köpt den till min man i födelsedagspresent, men så blev jag osäker på om han ville ha en sådan, så jag var tvungen att fråga. Och då visade det sig att han ville det, så då hade jag ju kunnat köpa den som en födelsedagspresent, men då var det inte lika roligt eftersom han visste vad han skulle få. Så då föreslog jag att vi skulle köpa den som en sjukt dyr onsdagspresent till oss båda, så får jag hitta en mindre dyr present till maken på hans födelsedag. Något som jag verkligen vet att han vill ha så att jag slipper fråga.

Hur som helst är vår nya lampa en Panthella av Verner Panton (som ni kunde läsa om i förra veckans Härligt hemma). Han formgav den 1971 och den finns som både golv- och bordslampa. Och nu när vi köpt oss en golvvariant vill vi ju förstås ha två bordsdito på varsin sida av vårt långa sideboard. En idé kan ju vara att jag köper en till maken i födelsedagspresent så kan han köpa en till mig när jag fyller år. Eller så önskar jag mig två i torsdagspresent.

Panthellan hamnade bredvid diamantstolen av Bertoia, men ska få en annan placering när vi känt oss för lite. Ljusskenet ser lite konstigt ut på bilden. Jag är ingen fotograf …

Nu är det helt okej att svimma av avund, bara så att ni vet. Jag är nämligen numera lycklig ägare till en blå Luma ds 54 ljusbukett. Jag köpte den igår av en kille som tröttnat på den (hur nu det egentligen är möjligt). Den var inte gratis, ska gudarna veta, men med tanke på vad de kan rusa upp till på Tradera så gjorde jag nog ändå en bra affär.

Ljusstaken var faktiskt från början inte tänkt som någon adventsljusstake utan lanserades 1954 som en dekoration, men de allra flesta som äger en plockar nog bara fram den till jul, och så tänker jag också göra. Den gjordes i fyra färger (blå, grön, svart och röd) men jag gillar den blåa och den gröna bäst.

Vad säger ni, är den inte fantastisk?

Har just skrivit en liten artikel om Carl-Arne Breger och hans supersnygga vattenkanna och känner plötsligt ett oväntat och enormt ha-begär efter en egen. Ska definitivt skriva upp en på önskelistan till tomten. Eller varför inte två förresten? En röd i juletid, och en vit för resten av året. Kanske lika bra att önska sig en svart också. För de dagar jag har PMS.

Bild: Bukowskis

I dag hade jag väldig tur på min shoppingrunda. Precis när jag skulle lämna Läkarmissionen tomhänt så kom en liten dam med en rullvagn med nya varor som skulle ut på hyllan. Och vad stod där om inte tre röda, fina plastmuggar av Sven-Eric Juhlin för Gustavsberg och en skål av Bernadotte design för Husqvarna. Vilken trevlig överraskning! Och prislapparna var trevliga också. 20 spänn styck. En bok om design i Stockholm för fem spänn hamnade också i korgen. Nu har ställt boken i bokhyllan, diskat upp mina nya fynd och ställt dem i skåpet. Dags att ta helg! En riktigt fin fredagkväll till er, retromanians!

När jag var liten hade farmor och farfar flera fina, turkosa Tidstrandsfiltar av Viola Gråsten i bäddsoffan på landet. När vi tog över landet efter dem tog vi också över de fina filtarna, men det gick inte många år innan mössen tog sig in i stugan och knaprade stora hål av den fina yllen. Nu drömmer jag om att köpa upp mig på ett par ”nya” fina Gråstenfiltar, men snåljåpen i mig har ingen lust att betala de priser de går för på Tradera, så jag väntar med spänning på att ramla på dem på loppis.

I veckans Härligt hemma kan du läsa den spännande historien om Tidstrands yllefabrik på min Retrosida. Tidstrand var en av de största yllefabrikerna i Europa, med över 1 000 anställda på 50-talet, imponerande, eller hur! Nu är fabriken nedlagd, men på orten Sågmyra, där fabrikslokalen fortfarande ligger finns ett litet, och rart museum där man kan titta på alla de vackra alster som producerats från fabriken under årens lopp.

Bild från Auktionshuset Kolonn

Jag behöver en till! Två är ett par, tre är en påbörjad samling. De söta Hoptimisterna köpte jag såklart i Danmark när vi var där, och trots att de bara bott hos oss någon vecka så har de redan spridit en massa glädje och skratt, bland både stora och små här hemma. Vi har haft ett kalas och en middagsbjudning på den tiden och alla våra gäster har lyckats hitta de små figurerna på bänken i vardagsrummet och gett dem ett lätt tryck på det huvudet, och sett dem skrattande hoppa upp och ner i glädjeyra.  Hoptimisterna formgavs redan 1968 av möbeldesignern Gustav Ehrenreich, vilket man kan ana på de små figurernas tidstypiska, sprudlande färg, form och funktion. Nu har de glada figurerna återlanserats i ett samarbete mellan designern Lotta Steffensen och Ehrenreichs son Jörgen, men fortfarande efter originaldesignen av Gustav Ehrenreichs. Jag kan knappt vänta på att fylla på min rara samling. Näst på tur står en turkos med öppna ögon.

I går kom jag hem från några ljuvliga dagar i Köpenhamn. Å, vad jag älskar den staden! Den har verkligen allt! Puls, spännande arkitektur, sköna människor, ljuvliga loppisar och fantastiska designbutiker. Jag fick med mig hem en mängd härliga minnen och några fina loppisfynd, men också en ny kompis; nämligen Bojesens rara apa som jag trånat efter så länge.

Kaj Bojesen, som formgett den lilla apan, föddes 1886 i Köpenhamn och var egentligen framgångsrik silversmed. Bland annat vann han första pris i Milanotriennalen för sina stilrena Grand Prix-bestick. På 30-talet upptäckte Bojesen tjusningen i att även arbeta i trä och började då designa barnmöbler och leksaker. Den berömda djurserien med bland annat apan i teak och limbaträ, elefanten i ek och hunden i valnöt kom till mellan åren 1934 och 1957. Apan som kommit att bli den mest populära figuren i Bojesens djurserie designade han 1951 och den blev så populär att den ställdes ut på Victoria och Albert museum i London under början av 50-talet.

År 1990 köpte Rosendahl upp produktionen, marknadsföringen och försäljningen av Bojesens apa och hans djurkompisar. Fortfarande tillverkas de för hand, i Danmark, enligt Bojesens ursprungliga instruktioner, och fortfarande är de populära både som leksaker och konst – och inredningsdetaljer.  En nyproducerad, liten apa på 26,5 centimeter kostar cirka 1 000 kronor, medan den större varianten kostar på 60 centimeter kostar drygt 10 000.

Denna regniga torsdag var väl kanske inte bästa dagen att tipsa om ett par tofflor, men jag måste bara få visa vilka snygga pjuck som finns att köpa på Mingla design. Tofflorna är i grunden ett par Docksta, som fått ny kostym av Minglas snygga mönster.

Jag tycker att Docksta gör fantastiska tofflor! Det anrika företaget har funnits ända sedan 1923 och drivs idag av barnbarnet till grundaren Ivar Königson. De fina skorna görs fortfarande för hand och förutom de gamla bruna, som farfar hade, finns nu tofflorna i en mängd olika stilar och färger. Själv är jag himla förtjust i de mintgröna.

Fram till 20 juni pågår förresten en utställning om Docksta på Designgalleriet i Stockholm. Missa inte!

Någon som är nyfiken? Ja, på vad som låg i Iittala-paketet alltså?

Det var fler bestick till vår superfina Citterio-serie! Precis vad jag ville ha! Nu är serien komplett med 18 bestick av varje sort, så då behöver vi inte låna av grannen nästa gång vi har nyårspartaj:)

Citterio 98 är designad av italienska industridesignern Antonio Citterio. Jag gillar besticken för att de är så enkla och stilrena. Precis som bestick ska vara.Tidlösa och eleganta, helt enkelt.

Vad var det jag sa, min man kan köpa presenter han!