I helgen var vi på kalas. Vi blev bjudna på supergod gryta och cheesecake till efterrätt. Men även om maten var toppen var det ändå besticken som jag gillade allra bäst. Det är alltför sällan man äter med Arne Jacobsens eleganta bestickserie från -57, designade för restaurangen på SAS Royal Hotel i Köpenhamn. Och inte var det några nyproducerade bestick heller (George Jensen säljer en 24-delars uppsättning av Jacobsens SAS-bestick i stål för cirka 2 800 kronor) utan originalet i rostfritt (som kostar runt 14 000 spänn för 26 delar)!
Gissa om det var den härligaste måltid jag intagit på bra länge!

På min stringhylla över skrivbordet har jag två stycken husdjur. De är av den enklare sorten som varken behöver mat eller motion. Faktum är att de inte bara är lättskötta utan också väldigt söta. Men som mycket annat sött så är de också väldigt populära.
Hundarna designades av Stig Lindberg för Handelsbanken på 60-talet och gavs till bankens kunder. Vad jag förstått finns hundarna i två olika sorter, varav den ena är äldre, lite mindre och mer sällsynt. Den finns i färgerna svart, blå och röd och har en metallplatta under. Den andra varianten, som jag har, finns bara i blått och rött och har en plastplatta under.
Hunden finns dessutom i en modell gjord av keramik. Den gavs ut till Handelsbankens kunder när banken firade 100-årsjubileum. Vovven i keramik finns i tre olika storlekar och ju bättre kund du var, desto större hund fick du. Keramikhundarna är inte alls så fina som plastvovvarna, enligt min mening. Men däremot är de värdefullare. Den stora hunden, som är allra mest sällsynt kan du få betala en tusing för i en fin antikaffär.
Själv sparar jag hellre de pengarna i mina plasthundar och köper något roligare för.

I höstas kom Boråstapeter i samarbete med Ljungbergs ut med en fantastisk kollektion där skandinaviska designklassiker får pynta väggarna. Arne Jacobsen, Sven Markelius, Karl Axel Pehrson och Stig Lindberg är de utvalda och deras mönster finns i tolv olika tapeter. Jag älskar dem allihop, men mina absoluta favoriter är de lite mer grafiska. Ta en titt på Scandinavien designers och se vad du gillar bäst!

Varje gång jag ropar ”fredagsmys” kommer ungarna som skjutna ur en kanon för att leta efter chipsskålarna. Och varje gång blir de likna besvikna när de ser att allt jag gjort är att ha tänt värmeljus och satt på Roberta Flack på CD-spelaren. Jäkla OLW att snurra till det där mys-begreppet!

Ikväll har jag fixat riktigt fredagsmys på sideboardet, med Iittalas Kivilyktor och favoritlampan.
Ljuslyktorna formgavs av Heikki Orvola 1988 och trots sin ringa ålder har de redan blivit riktiga designklassiker. De finns i en mängd färger från dryga hundralappen. Finast och dyrast är den röda som kostar runt 350 pix. Priset, har jag hört, beror på att guld använts för att få fram den vackra, djupa färgtonen. Är du blodgivare kan du få en fin Kivikykta i gåva varje gång du ger blod (dock inte en röd). Om inte den goda gärningen i sig kan inspirera så borde ju i alla fall den presenten få varenda kotte att springa iväg till blodbussen!

Den fantastiska lampan räddade jag när mina f.d. grannar höll på att slänga den i en container under en städdag. Det är en ljuvlig 70-talsskapelse designad av Marjatta Metsovaara för Luxus. Tyget heter Kukka och finns i grönt, blått, rött och gult. Fortfarande kan jag bli helt skakis när jag tänker på att jag kunde ha kommit ut fem minuter för sent och sett lampan legat i kras i containern.

Så nu, medan kidsen slänger sig över chipsskålarna sätter jag mig bredvid min gröna hörna med ett glas vin och njuter av mitt vackra fredagsmys. Och kanske, kanske smakar jag också några Sourcreme & Onion;)
En riktigt mysig fredag till er alla!

I dag var jag tvungen att ge mig in i mellanreahysterin i alla fall för att uträtta lite ärenden. Jag åkte till Vällingby. Jag gillar det centrumet, eftersom det är ganska praktiskt, med många, bra affärer samlade på ett och samma ställe. Dessutom är det på sina håll fortfarande så jäkla snyggt, med en hel del tidstypiska detaljer kvar från när det byggdes. Vällingby Centrum växte upp under slutet av 40-talet, början av 50-talet under ledning av stadsplanedirektör och arkitekten Sven Markelius. Stadsdelen fick stor uppmärksamhet både nationellt och internationellt eftersom det var Sveriges första ABC-förort, det vill säga en förort som skulle kunna erbjuda invånarna både arbete, bostäder och centrum inom samma område. Under 2000-talet har centrumet byggts till, gjorts om och renoverats/restaurerats. Resultatet är helt okej, men finast är de delar som fått stå så gott som orörda. En klar favorit för mig är medborgarhuset Trappan, ritat av arkitekterna Backström och Reinius 1954. Ta en titt på denna vackra byggnad med de spännande formerna och stora glaspartier. Och se där, vad pryder fönstren, om inte stadsplanedirektör Markelius egna, vackra tyg Pythagoras från 1952.  Jag som är textiltokig skulle kunna offra om inte min ena hand, så åtminstone alla mina valkar för några meter av det tyget. Det produceras fortfarande på Ljungbergs och här säger man att det är deras mest exklusiva tyg. Det handtrycks i lin och finns i färgställningarna blått och rött. I år finns dessutom mönstret i sammet, i den vackra lejongula originalfärgen som syns i fönstret på Trappen. Just den färgen som jag gillar allra bäst.

I morgon fyller min man år. Lite dålig tajming att fira födelsedag samma dag som jordens undergång, om du frågar mig, men det tycker tydligen inte han.

Hur som helst var jag som vanligt ute i sista sekund med hans present – så här dagarna före jul har man ju ofta lite annat att tänka på – så när jag kom till Stalands möbler i Vällingby för att slå till på det lilla bordet jag bestämt mig för att ge honom visade det sig att det var sex veckors leveranstid på det.

Så i stället för ett riktigt bord så får min man en bild på ett bord i present. Men jag hoppas och tror att han blir glad för det. Det riktiga bordet kommer ju så småningom. Och det är ju inte vilket bord som helst heller, det är ju Laminobordet från Swedese, signerat Yngve Ekström. Jag beställde det i svart. Vi håller nämligen på att renovera två gamla Laminofåtöljer som ska vara till. Dessa fantastiska fåtöljer designade Yngve Ekström redan 1956, och över fyrtio år senare, 1999 utsågs de till århundradets svenska möbel, inte illa va?

Våra fåtöljer ska bli svartbetsade med svart fårskinn. Jag gillar de traditionella i bok, teak, ek och körsbär också, med grått, beige och vitt fårskinn, men helt i svart är de oslagbart snygga! I dem ska vi sitta framför öppna spisen och läsa deckare och dricka äggtoddy när vi blir pensionärer.  Om inte jorden går under före det förstås. Då hinner vi inte det. Utan då får vi nöja oss med att titta på det lilla fina bordet på bild.

Så grattis, älskling!  Och varsågod, här är födelsedagsbordet, eller rättare sagt födelsedagsbilden!

Bloggen Retromania har flyttat till www.retromania.se, häng med dit vetja!