Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I kväll har jag placerat mig i soffan med en rejäl hög trasiga kläder som jag äntligen ska lappa och laga. Jag blev inspirerad av en bild på Instagram av en mamma som lappade ett par jeans och bestämde mig för att ta tag i lagningsprojektet som blivit liggandes alldeles för länge. Det är så lätt att slänga bort och köpa nytt, men jag vägrar! Vad är det för mentalitet att lära våra barn? Jag vet, det är svårt att hinna med alla måsten ändå, men det tar väl egentligen inte längre tid att sätta sig ner med nål och tråd än att springa runt på stan och shoppa? Nej, jag tänker i alla fall lära mina barn att stoppa strumpor, precis som min farmor lärde mig.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Hoppas att julen varit riktigt fin för er alla! Jag har haft det toppen! Gosat med familjen, spelat spel (ni vet sådana där härliga, gamla där man flyttar spelmarker fram och tillbaka på bordet) tittat på film (Sällskapsresan 1, 2 och 3 – är de inte sjukt roliga?) vilat (sovmorgon till 10-11 varje dag!) och ätit, ätit och ätit lite till. Men när matsedeln står på repeat, har jag ett ernstigt tips till er, mina vänner; byt ut duken vid varje måltid så känns det ändå lite nytt! Själva har vi plöjt halva tygskåpet under julen. Men till slut kan inte ens dukarna rädda julbordet och nu har vi kommit till den punkt då julmaten står oss alla upp i halsen. Så i kväll ska det bjudas på tacos. Utan duk.

Duk nr 1, en 50-talare.

Duk nr 2, en 60-talare från Marimekko.

Duk nr 3, en pepparkakeduk från förr.

Så var det måndag igen och en chans att pusta ut efter en hektiskt men härlig helg. Lördagen var det fullt ös när vår fina son fyllde fjorton år och hela tjocka släkten kom och åt tjälknöl och tårta. Jättemysigt, men vi var ganska slut när alla gått hem, allt var undanplockat och uppdiskat. Den här bilden visar lugnet efter stormen.

Lugnet efter stormen. Gästerna har gått hem och allt är undanplockat och uppdiskat.

Söndagen bjöd på sovmorgon till klockan 11.00 (vår underbara bebis verkar kunna sova hur länge som helst, ljuvligt!) och sedan långfrukost. Efter det var det dansträning följt av fika och överbliven tårta med grannarna.

Ljuvlig långfrukost efter en välförtjänt sovmorgon.

Andra advent avslutades med överbliven tårta tillsammans med goda grannar. Nu är vi redo för en ny vecka!

Glömde ju att visa er det allra första och viktigaste adventspyntet som kommer fram hos oss. Luciatåget som jag fick i julklapp av min kära man för några år sedan, och en av mina absolut käraste ägodelar. Staken är formgiven av Sten Bengtsson som var belysningsarkitekt på Ateljé Lyktan på 50- och 60-talet.

Det här tåget är bland det finaste julpyntet jag vet. Även om min lilltjej tycker att det är så vansinnigt konstigt att inte Lucia går längst fram.

Första advent, redan? Nu är det verkligen nedräkning mot jul och jag som knappt har fattat att sommaren är över! Som vanligt är vi sent ute men adventsljusstaken har vi i alla fall fått fram. Förutom den vanliga Ikea-staken ställde jag ihop fyra av mina sunflowers av Göran Wärff och gjorde en egen adventsljusstake till tv-hörnan. Det blev väl fint? I väntan på att jag hittar den riktiga adventsljustaken i sunflowerserien till ett bra pris så funkar det fint, tycker jag.

Hoppas att ni alla haft en fin första advent. Jag är så himla nyfiken, hur ser era adventsljusstakar ut? Visa gärna! Ni vet väl att ni kan lägga ut bilder i kommentarsfältet? Eller mejla mig dem så kan jag lägga upp och visa i bloggen.

Den vanliga adventsljusstaken fick i år konkurrens av …

… fyra sunflowers på rad.

Flera läsare har hört av sig och bett mig lägga ut bilder på mitt hem på bloggen, så jag tänkte börja med det. Men ni får inte allt på en gång, utan små smakprov från ett hörn här och ett hörn där, tänkte jag.

I dag börjar jag med att visa vår tv-hörna, som egentligen inte är någon tv-hörna eftersom vår snygga B & O-tv är trasig och bara står där för syns skull, haha. Här sitter vi i alla fall gärna och fikar på kvällarna och myser med tända ljus i Sunflower-stakarna. Teakhyllan är byggd av Johhny och Mattias i Roomservice och är en rest från när de var hemma hos oss i vårt förra hus. Soffan är en bäddsoffa från Ikea, där ungarna brukar sova med övernattande gäster. Just nu går diskussionerna vilda här hemma om vi ska köpa till några Viola Gråsten-plädar, kanske i turkost, till soffan. Min man, som är den minimalistiska av oss säger nej, medan jag säger ja. Vad säger ni?

Bordet köpte vi till vår gamla lägenhet eftersom det är ett fiffigt 50-talsbord som går att fälla upp till ett matbord. Det var perfekt när vi bodde i lägenheten, men nu när vi har ett gigantiskt matbord är det lite onödigt, så jag funderar på att byta ut det mot ett litet smidigt brickbord i stället. Lampan är en LeKlint och en storfavorit hos mig. Har man skralt med pengar men ändå vill unna sig en fin designprodukt så rekommenderar jag verkligen en LeKlint. Den går att få för under 2 000, vilket ändå får betraktas som billigt för en handgjord klassiker som man kan njuta av hela livet.

Sist men inte minst har vi våra ljuvliga Panton-fåtöljer. Det går inte att se riktigt hur snygga de är på den här bilden, men det ska jag visa längre fram. De är nog i alla fall de snyggaste möbler vi äger och sköna att sitta i också, vilket är en oslagbar kombo. Om det började brinna skulle de vara bland det första jag räddade ur huset. Näst efter barnen, min man, hamstern, fotoalbumen, datorn, telefonen, Warholtavlan, min Luxuslampa, tavlan som maken har målat till mig och diamantfåtöljen förstås.

För några veckor sedan fick jag ett mejl från Jenny, en läsare som sett mitt hem i Härligt hemma och blivit inspirerad av Minstingens hyllsystem som jag gjort av trälådor som jag målat om och tapetserat. Jenny var sugen på att göra en liknande hylla och undrade vart jag köpt lådorna. Tyvärr visade det sig att Ikea slutat med just de lådor jag använt, men det hindrade inte Jenny så idag fick jag ett nytt mejl där hon bifogade en bild på sin nya hylla som hennes morfar hjälpt henne att snickra ihop istället. Visst blev den fin? Tack för att du lät oss få se, Jenny!

Jag blir så himla glad när ni hör av er med frågor, funderingar och kommentarer ska ni veta! Fortsätt med det!

Så här såg Minstingens hylla ut i Härligt hemma. Jennys fina hylla.

Fasen, jag missade just ett stringskåp för tvåhundra spänn på Blocket. Jag behövde verkligen ett till min arbetshörna, där jag kan gömma en massa papper, men den här gången hann någon annan före. Visst kan man köpa nytt, men det är ju så mycket roligare att fynda gammalt och fixa till och göra om så att det passar de behov man har. Hela mitt stringsystem är byggt av gamla delar som jag fyndat på lika ställen och målat om, kapat till och anpassat. Nu letar jag som sagt med ljus och lykta efter ett skåp, men man får passa sig när man söker ”string” på nätet. Det är inte bara bilder på hyllor som dyker upp, haha!

Tack för alla gratulationer och lyckönskningar jag fått i min mejl! Jag blir så glad ska ni veta!

Nu har vi haft en dryg vecka på oss att lära känna varandra, jag och ”Fyran”, som han än så länge kallas, och allt känns himla bra. Han har lärt sig att äta, bajsa och kissa och jag är så stolt. Snart är han redo att ta nästa steg, att ligga själv i spjälsängen medan mamma bloggar. Jag räknar med att det kommer gå minst lika bra. Första försöket gör vi i morgon. Hörs då!

I dag för 45 år sedan födde min mamma sitt första barn, en fantastisk son, min bror och största idol i livet. På samma dag, fast 29 år senare, kom min förstfödda, en ljuvlig och bestämd tös som vi nu haft lyckan att få följa i sexton, spännande år. Vi firade vår härliga tjej med sol, bad och fika på stranden på landet idag. Det har varit en härlig dag som snart är till ända. Men innan vi lägger oss ska vi sätta oss ute i den ljumma sommarkvällen och prata minnen. Från hennes första steg, till cirkusuppvisningen med den brutna armen och åsnan på kollo som åt upp hennes tröja. Sexton år … det blir många minnen det. Men kvällen är lång. Och härlig. Och min sextonåring är världens roligaste att prata med.