Jisses, vilken hektisk helg det varit! Storstädning av huset (nej tack, ingen RUT här inte!), frisörbesök hos världens bästa Linda Friberg, på salong Nutid, Ikea-besök och sedan två hejdundrande kalas på det! Inte undra på att man är matt. Skönt att det äntligen är måndag så att man får sova ut och ta det lite lugnt.

Först ett välbehövligt besök på Salong Nutid …

… som gjorde mig blond.

Sedan dags för första kalaset …

för ”lillan” som blivit stor.

Och så lite tårta på det.

Och ansiktsmålning såklart!

Och så dags för nästa kalas. Observera att vi hunnit vara på Ikea emellan och köpt utemöbler så att det räcker till alla gäster.

Och ännu mera tårta!

Är det någon mer än jag som har svårt att hinna andas den här tiden på året? Det går tamejfan i ett! Hela förra veckan avlöste grillkvällarna och avslutningspicknickarna varandra, och det ser inte bättre ut den här veckan heller …

I helgen var det inte heller någon rast och ro. Då hade äldsta dottern skolbal och vi föräldrar förvandlade den tråkiga skolaulan till en slottssal under fredagen och lördagen, bara för att förvandla tillbaka den igen på söndagen. Men det var det värt! En finare bal och vackrare tös än min dotter har jag aldrig tidigare skådat. Och då är jag helt objektiv;) Prinsessan Madeleine och alla hennes gäster tillsammans låg i lä där, kan jag avslöja! Och det vet jag, för vi åkte nämligen förbi Drottningholm precis i tid för att se hela bröllopssällskapet anlända. Lilla fröken Paparazzi slängde sig på kameran för att plåta:) Var hon har fått den nyfikna ådran ifrån har jag ingen aaaaning;)

Nej, nu måste jag avsluta och återgå till köket där jag håller på att marinera kycklinglår, blanda till potatissallad och dekorera gräddbakelser till kvällens avslutningsknytis. Men först ska jag ta ett djupt andetag.

I går kväll fick vi en del huvudbry. Lagom till Let’s dance så fick vi ett generöst bud på vår magnifika vardagsrumslampa från Orrefors, signerad Carl Fagerlund, genom en antikhandlare vi känner. Det var snabba puckar som gällde. Skulle den säljas behövde den skickas iväg till köparen i Paris redan i dag, söndag, så vi måste ge ett svar inom kort.

Vi har visserligen pratat om att sälja den, men när det väl gällde blev det svårt. Den är ju så fin, och ovanlig. Och tänk om vi skulle ångra oss. Då skulle vi aldrig kunna hitta en likadan. Å andra sidan hade vi ju många gånger velat byta ut den mot en kotte av Poul Henningsen. Och priset var ju väldigt bra. Kanske det ändå vore bäst att slå till innan någon av barnen råkar kasta in en boll i den, för då är den ju ändå inget värd.

Ja, tankarna flög kors och tvärs, men som tur var landade de till slut hos både mig och maken, ungefär samtidigt. Nej, vi är inte redo att skiljas från vår stolthet. Den får bli kvar ett tag till för vi gillar den trots allt väldigt, väldigt mycket. Kanske säljer vi den en dag, men då behöver vi vara lite bättre förberedda så att inte separationsångesten blir så svår. Trist för fransmannen med den feta plånboken, men han kan säkert hitta något annat kul att göra för sina pengar. Själva får vi fortsätta äta blodpudding och nudlar. Men vi gör det i alla fall till skenet från 140 praktfulla glaskupoler.

En av mina favoritägodelar är min söta lilla påfågel, som jag köpte i Skövde en regnig sommardag för några år sedan. Jag var redan helt såld på champagnebrus, ni vet, sådana där fina, vippande dekorationsbollar på spröt, som man hade på 60-talet, så jag hade inköpsstopp för sådana för min man. Så när jag såg den lilla pippin med bollar på stjärten i antikbutiken blev jag superglad. Det var ju som ett champagnebrus fast ändå inte, så inte kunde väl den ingå i köpstoppet? Jag minns att den kostade 60 spänn, och det var precis vad jag hade på fickan. Det var ju meningen att jag skulle ha den!

Stolt som en tupp kom jag hem med den, men tyvärr var inte maken lika nöjd. Han tyckte absolut att den kunde klassas som ett champagnebrus och skulle ha ingått i köpförbudet, men det var ju för sent att göra någonting åt det då. Nu står den i alla fall hemma i min vita stringhylla och pryder sin plats ypperligt, tycker jag. Men jag har förstått att inte alla är lika förtjusta i den. När jag la ut en bild på den på Instagram häromdagen var det en kompis som kommenterade: ”Men ååh vad … jag vet inte vad jag tycker egentligen …” Jag hjälpte henne lite på traven och svarade: ”Fantastisk! Du tycker att den är fantastisk!” Vad tycker ni?

Fortsatt trevlig helg, retromanians!

/Helén

P.s. Ni följer mig väl på Instagram förresten? @helenbjurberg heter jag där. D.s

De senaste dagarna har jag fått många mejl från läsare och jag blir så glad och varm i hjärtat ska ni veta! Det har varit så ensamt och tomt i kommentarsfältet på bloggen så ibland har jag undrat om det bara är min mamma som läser, men nu vet jag att det är några fler i alla fall.

Ni får hemskt gärna fortsätta att mejla (jag lovar att svara er alla), men kommentera också gärna direkt i bloggen! Både ris och ros, tack! Vad vill ni ha mer eller mindre av, vad saknas, hur mycket text/bilder vill ni ha? Jag är ingen rutinerad bloggare, utan lär mig hela tiden. Och ni, kära läsare, är mina coacher, så fortsätt gärna att guida mig!

Fråga mig också gärna saker om inredning, styling och retroprylar. Jag är ingen expert, men en del kan jag och annat kan jag ta reda på.

Kajsa, en läsare som hört av sig, ville att jag skulle visa mer bilder från mitt eget hem, och det lovar jag att göra (måste bara städa först;)). Men redan nu kan jag avslöja att det också kommer att komma ett hemma-hos-reportage från mitt hem framöver i Härligt hemma, så håll utkik även där!

Så länge får ni hålla till godo med en bild på min spiskrans som jag pyntat med några kvistar forsythia från mina föräldrars tomt (och mitt barnsdomshem). Visst kan man ana att våren är på ingång?

Fortsatt trevlig torsdag, retromanians!

/Helén

finns garanterat hemma hos mig. Jag hittade dem på loppis för ett par år sedan och det var kärlek vid första ögonkastet. Gissa min lycka när jag fick dem för fem spänn styck! Med de här snygga äggkoppar vill man ju aldrig att påsken ska ta slut! Tur att vi har två paket ägg kvar i kylen så jag kan få duka fram skönheterna några dagar till.

Sjukstugan är inne på sitt sjunde dygn hemma hos familjen Bjurberg och nu börjar krafterna sakta återkomma bland småfolket, även om det är någon dag för tidigt för skola. Jag älskar sådana dagar, då vi tar oss en extra återhämtningsdag, låter hemmet fortsätta förfalla samtidigt som vi blandar Kalahaspelande med pyssel och bak. I detta nu åkte vår fina garnförvaring fram, hattasksfyndet från sommarloppisen, och minstingen och jag ska sticka oss varsitt mobilfodral. Snacka om att nutid möter dåtid. 

Lördagsmorgon och solen strålar! Jag skiter i vad termometern visar och låtsas att våren är på gång. Det känns så härligt! Och som pricken över i:et så kom tonårsdottern hem igår med mängder av tulpaner som hon skulle sälja för att få in pengar till klassresan. Innan hon hann blinka hade jag köpt upp hälften av buketterna och fyllt huset med (den andra halvan köpte pojkvännens mamma, så det var plättlätt att vara försäljare, tyckte dottern …). Så både jag och huset är i rejäl vårstämning denna ljuvliga lördagsmorgon. Nu är det bara termometern som behöver haja att vi har bytt årstid också!

Fortsatt trevlig helg, retromanians!

/Helen

Tonårsdottern skulle fixa lite fruktsallad till tv-myset häromkvällen och det här är vad hon kom tillbaka med. Jag tycker att jag har lyckats jäkligt bra med henne. Eller vad säger ni?

”Aj som fan, den här jävla grytlappen är ju full av hål!”

”Ja men älskling, visst är den fin?”

Håller med maken om att grytlappar av mormorsrutor kanske inte är världens mest praktiska, men attans så söta de är. Och just den här har ju min fina mormor gjort dessutom, så den går verkligen inte att byta ut.