Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Bortsett från motivet på den här tavlan så är nog det här inlägget ungefär så långt ifrån retro man kan komma. Ändå blev jag lite förtjust i det här knasiga, innovativa projektet som Acne lanserar i vinter.

Projektet som kallas Curater innebär att man månadsvis hyr en tavelram med en LED-skärm som regelbundet byter och presenterar nya, spännande verk, skapade av internationellt erkända konstnärer som noga valts ut av kunniga konstkännare. Lite kul, eller hur!

Fast jag gissar att kostnaden för den här tavlan inte riktigt är för min plånbok. Men även om det var det skulle jag nog ändå inte riktigt fixa att få ett nytt konstverk på väggen hemma i tid och otid. Det är så känsligt det där med tavlor, tycker jag. Man ska trivas med dem, de ska passa i färg, form och känsla och för mig är det oerhört viktigt att hitta rätt plats för bilden och sedan matcha ihop den med resten av inredningen. Så näää, Curater är nog inget för mig helt enkelt, men en rolig grej för den det passar. Är det du? Mer information hittar du på www.acne.se

Bild: Acne.se

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Under sin år på Gustavsberg ritade Stig Lindberg julkort varje år. Nu nytrycker Opdesign i samarbete med Stigs son Lars Lindberg åtta av dessa fina bilder. Själv kommer jag springa till museibutiken och köpa allihop. Men jag tänker inte skicka ett enda. Istället blir det till att rama in. 39 kronor för konstverk av Stig Lindberg är ju som hittat! Kolla in mästerverken nedan. Bild: Opdesign

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Jag måste få tipsa om en grym konstnär som jag hittat på nätet. Hon heter Fia Igelström och gör så himla sköna porträtt med retrotapeter som bakgrund. Jag funderar starkt på att beställa en tavla på familjen av Fia. Man skickar bara över bilder på sina familjemedlemmar till henne, så ritar hon av dem på frihand (älskar hennes stil, lite 70-tal och lite Iikon Wikland). Sedan adderar hon på färg och valfri retrotapet. Vióla!

Här kommer några smakprov på Fias alster. Visst är de toksnygga! Länken till hennes hemsida hittar du HÄR.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

En snabb titt på lite gammal konst och du kan snart konstatera att kvinnorna förr gärna fick ha lite hull på kroppen. Till motsats mot vad de får idag. Den italienska konstnären Anna Utopia Giordano är en av de som reagerat på detta och som ville veta hur konsten från förr skulle se ut med dagens kroppsideal. Så hon tog sig helt enkelt friheten att photoshopa några gamla kända Venusverk och se vad som hände när formerna slankades till!  Nu skulle jag gärna vilja att någon gav sig på Zorns mustiga badfllickor med photoshoppenseln också. Och efter det kanske vi kan låta alla kvinnor se ut precis som de själva vill, okej?

Birth of Venus av Sandro Botticelli, år 1483-1485.

Birth of Venus av Sandro Botticelli, år 2014.

Venus playing with two doves av Francesco Hayez år 1830 och år 2014.

Venus anadyomene av Jean-Auguste-Dominique Ingres, år 1848 och år 2014.

The sleeping venus av Artemisia Gentileschi, år 1625-30 och år 2014.

The birth of Venus av Alexandre Cabanel, år 1863.

The birth of Venus av Alexandre Cabane, år 2014.

Foto: Anna Utopia Giordano

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Varje år försöker jag att gå på konstutställning med mina barn. Både för min och deras skull. Jag tycker att barn har rätt att få se bra och intressant konst. Men som vuxen är det också häftigt att se konst tillsammans med barn, de ser allt på ett annorlunda sätt och det är utvecklande!

Förra året var vi på Yoko Onos utställning på Louisiana i Danmark. I år har jag hittat två spännande utställningar som jag skulle vilja ta med dem till. Och en tredje som jag går på själv.

1. På Färgfabriken i Stockholm pågår just nu utställningen Ledtrådar om konstnären Carl Johan De Geers arbete. Utställningen pågår mellan 12/4 och 17/8 och är den största i sitt slag om en mycket speciell och spännande konstnär. Jag är ett stort fan av Carl Johan De Geers tygmönster och kan inte vänta på att få springa iväg till den här utställningen med hela familjen.

Foto: Carl Johan De Geer

2. Mellan 17/5 och 28/9 pågår en utställning om Pablo Picassos okända keramikarbeten på Röhsska Museet i Göteborg. Vem sjutton visste att han dekorerade porslin? Det måste jag bara få se. Och visa kidsen!

Foto: The Lake Collection of Picasso Ceramics

3. Eftersom jag inte tycker att alkohol hör hemma i barns liv så går jag själv på Popart-utställningen på Spritmuseum i Stockholm. Där har journalisten Andres Lokko valt ut sina favoritkonstnärer och -verk ur Absolut Art Collection. Utställningen är uppbyggd som en gammal skivaffär och består av skivomslag och konsertaffischer från förr. Som besökare kan man också spela sina gamla favoritplattor. Snacka om nostalgikväll. Vem vill följa med?

Foto: Spritmuseum

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

En fejkad Brillobox är också en Brillobox … Och till och med Moderna museet kör ju med kopior så det är väl inget konstigt? Den här låtsasbrillon kom som en klipp-och-klistra-sats med DN. Här finns länk så att du också kan göra din egen box:

 Snygg är det i alla fall, fejkad eller ej. Han visste vad han gjorde, den där Andy Warhol. 

Nu behöver jag hjälp från er, retromanians! Min kompis Åsa ska sälja två textilkonstverk och undrar vilken prislapp hon ska sätta på dem. Det är inte mitt område alls, men kanske någon av er har koll på värdet?

Den stora tavlan är märkt Lennart Olsson och jutesömnad, den lilla är helt omärkt. Men både är ju himla fina, eller hur!

Jag har fått dille på museiaffischer. Inte särskilt originellt, jag vet, men det finns väl kanske en anledning till att alla vill ha dem – många är helt enkelt skitsnygga! Vår plan är att ha övre hallen full av affischer. Som ett eget litet konstmuseum. Det går sakta men säkert åt rätt håll.

Mitt stora dilemma just nu är att affischen som står högst upp på önskelistan, Sergels torg från Arkitektmuseet, inte trycks längre. Så nu blir det till att jaga på Tradera, och vara beredd med stora plånboken. Dessutom jagar jag Andy Warhols mer originella citataffischer, som inte längre säljs på Moderna museet. De blir nog inte helt lätta att hitta, så har ni någon till salu så hojta till!

Några andra favoriter som jag inte skulle tacka nej till är Salvador Dalis galna porträtt, Irving Penns lórealmun, Yoko Onos Shadow Piece, Niki de saint Phales mustiga kvinna  och Roy Lichtensteins pekande finger. Till att börja med. Vad säger ni, har jag missat någon?

Bilder från Moderna museet

För en tid sedan hittade jag tre fina bilder på en loppis i Vällingby. Stilen är 60-70-tal och jag kände genast att jag gillade formen och färgerna. Den roliga tuppen blev jag särskilt förtjust i. Så när bilderna bara kostade runt en tia styck var det ingen tvekan om att de skulle med hem till mig. Och nu när jag haft dem här hemma ett tag har jag blivit riktigt förälskad i motiven.

Konstnären verkar vara något av en doldis. När man googlar hans namn, Lars Nyman, får man inte särskilt många träffar, men efter lite letande har jag ändå hittat att han var konstnär och grafiker från Hammarby, Stockholm. Tydligen lever han inte längre. Synd, för annars hade jag velat tala om för honom hur mycket jag uppskattar min lilla Nyman-samling. Jag har tänkt att den kanske kan växa på sikt. Jag ska i alla fall hålla ögonen öppna efter Nymans alster på kommande loppisar. Och jag är dessutom beredd att betala mer än en tia för dem;)

Nyss hemkommen från ett annorlunda fredagsmys. I kväll tog vi barnen till Moderna museet och kollade in Wolfgang Tillmans fotoutställning. Minstingen var den som var mest imponerad. Även om några av bilderna var så pinsamma att hon var tvungen att hålla för ögonen tyckte hon i det stora hela att det var en ”supersnygg” utställning.

Som alltid tycker jag att Moderna museets shop är bäst! De har så himla fina grejer! Den här gången kom jag hem med fyra Andy Warhol-affischer från utställningen -69, och jag fick verkligen anstränga mig för att det inte skulle bli mer.
Stod och funderade allvarligt på en Nana-figur av franska konstnären Niki de Saint Phalle också (för övrigt den enda uppblåsbara Barbaran jag kan tänka mig att ge min man) men lyckades hejda mig i sista sekunden. Var det dumt?