I dag inledde vi lördagen med ett besök på kvartersloppisen, tillsammans med en miljon andra loppisentusiaster. Plöjde igenom hyllorna en snabbis och hittade tre böcker för en tia styck.

Placerade mig sedan i det mysiga kaféet med goda vänner som vi lyckats hitta i vimlet. Så trots halvdan loppislycka förgylldes dagen i alla fall världens godaste kanelbullar, fina vänner och skön fikamiljö.

Idag börjar mellandagsrean och kompisar vittnar om milslånga köer och vassa armbågar utanför de populäraste butikerna.
Själv vägrar jag befatta mig med trängsel och kaos. Faktum är att jag vägrar att ens kliva ur morgonrocken i dag. Den här dagen är vigd åt att ligga på soffan, äta brända mandlar och surfa annonser. Det finns nämligen ingen tid på året som det går så bra att Blocketfynda som nu. Nu när alla julklapparna ska in måste ju allt gammalt skräp rensas ut. Och bland det gamla skräpet folk rensar ut kan det finnas riktiga juveler. Under min jakt idag har jag funnit flera riktiga klipp.
Men även om det är fantastiska fynd orkar jag inte kliva ur morgonrocken och soffan för att ge mig ut på snökaotiska vägar för att shoppa.
I stället inväntar jag morgondagen och orken. Och jag gissar att jag lugnt kan göra det. På de annonser jag ringt verkar konkurrensen obefintlig. Alla andra är väl helt enkelt ute i butikerna och slåss.

Barnen tycker att vi har för lite julpynt här hemma, men om man räknar med alla mina champagnebrus så är det jul så att det räcker och blir över, tycker jag. De är kanske inte så juliga i färgen kanske, men kulor som kulor, eller?

I dag var jag med barnen på julavslutningen i skolan. Lättrörd som jag är grät jag så jag hulkade till falskspelande flöjter,  fröknar i röda knutblusar och emokids i tomteluvor. Det finns ingen dag på hela året som jag älskar barnens skola så mycket som på julavslutningsdagen. Och det finns heller ingen dag på året som mina barn skäms mer för mig än just på julavslutningsdagen.

Efteråt var jag tvungen att åka till favoritloppisen för att lugna ner mig. Där stod den här raringen på hyllan och bad att få följa med mig hem. Ser den framför mig på soffbordet i jul, välfylld med brända mandlar. Eller ska man helt enkelt ta ner misteln från dörrposten och stoppa ner i den? Hångla kan man ju göra ändå.