Jag har några få men väldigt allvarliga cravings. Den ena är för burkar. Gärna färgglada sådana från 70-talet. Det är få saker som kan göra mig så glad som en klatschig burk. Som de här färgglada raringarna som jag har på en stringhylla i köket. Är de inte ljuvliga, så säg? Tyvärr delar inte min make alls mitt burkmissbruk så jag försöker att kämpa emot det litegrann, för hans skull. Jag har kommit så långt att jag inte letar aktivt, på Tadera och så. Men ramlar jag på en på loppis så finns det inte en chans att jag kan stå emot. Det får duga än så länge, och tycker maken att det krävs mer får han nog räkna med att betala terapi i ganska många år för att bota mig.

Ibland blir man förtjust i helt vanliga saker, utan varken exklusivt märke eller design. Men med färg, form eller kanske igenkänningsfaktor som gör att du bara smälter. Som den här glada koppen till exempel, av okänt ursprung, som jag hittade ensam och övergiven på ett loppisbord. Det är egentligen de fynden som är de bästa. De för fem kronor, som ingen annan vill ha, men som ditt hjärta, av någon anledning, valt ut bara till dig.

Fyndade en Iittala-skärbräda för 25 spänn på loppis!
Den har samma vackra Savoyform som Alvar Altos berömda vas från 1936.
Även om jag älskar vasen så gör sig formen nästan ännu bättre i skärbrädan. Kolla in alltså, vilka kurvor!

Jag har en gammal kökspall i riktigt risigt skick som jag tänkt fixa till. Jag hade egentligen bestämt mig för att bara fixa enfärgade orangea trappsteg, men så bläddrade jag igenom boken Remake -Ge dina saker ett nytt liv, som jag tipsade om härom dagen, och såg att de klätt en liknande pall med ett laminerat Josef Frank-tyg, och då ångrade jag mig. Det får bli Josef Franks tyg Manhattan på min pall med, alternativt Estrid Ericssons elefanttyg, i turkost.

På min stringhylla över skrivbordet har jag två stycken husdjur. De är av den enklare sorten som varken behöver mat eller motion. Faktum är att de inte bara är lättskötta utan också väldigt söta. Men som mycket annat sött så är de också väldigt populära.
Hundarna designades av Stig Lindberg för Handelsbanken på 60-talet och gavs till bankens kunder. Vad jag förstått finns hundarna i två olika sorter, varav den ena är äldre, lite mindre och mer sällsynt. Den finns i färgerna svart, blå och röd och har en metallplatta under. Den andra varianten, som jag har, finns bara i blått och rött och har en plastplatta under.
Hunden finns dessutom i en modell gjord av keramik. Den gavs ut till Handelsbankens kunder när banken firade 100-årsjubileum. Vovven i keramik finns i tre olika storlekar och ju bättre kund du var, desto större hund fick du. Keramikhundarna är inte alls så fina som plastvovvarna, enligt min mening. Men däremot är de värdefullare. Den stora hunden, som är allra mest sällsynt kan du få betala en tusing för i en fin antikaffär.
Själv sparar jag hellre de pengarna i mina plasthundar och köper något roligare för.

Här kommer ett litet boktips till alla ni, som precis som jag, har hela förrådet fullt av gamla prylar och möbler som står och samlar damm.
Det är Remake, Stockholms stadsmission, som i samband med sitt 10-årsjubileum ger ut boken Remake – Ge dina gamla saker ett nytt liv (Ica bokförlag). Boken är en inspirationsbok likväl som en instruktionsbok i hur man piffar till sina gamla loppisfynd och den ger både konkreta idéer på projekt och generella tips på saker att tänka på kring möbelrenovering.
Själv blir jag sjukt sugen på att klä om trappstegen på min coola, men mycket slitna, kökspall. Jag ska bara bläddra lite till först …

För en tid sedan hittade jag tre fina bilder på en loppis i Vällingby. Stilen är 60-70-tal och jag kände genast att jag gillade formen och färgerna. Den roliga tuppen blev jag särskilt förtjust i. Så när bilderna bara kostade runt en tia styck var det ingen tvekan om att de skulle med hem till mig. Och nu när jag haft dem här hemma ett tag har jag blivit riktigt förälskad i motiven.

Konstnären verkar vara något av en doldis. När man googlar hans namn, Lars Nyman, får man inte särskilt många träffar, men efter lite letande har jag ändå hittat att han var konstnär och grafiker från Hammarby, Stockholm. Tydligen lever han inte längre. Synd, för annars hade jag velat tala om för honom hur mycket jag uppskattar min lilla Nyman-samling. Jag har tänkt att den kanske kan växa på sikt. Jag ska i alla fall hålla ögonen öppna efter Nymans alster på kommande loppisar. Och jag är dessutom beredd att betala mer än en tia för dem;)

I dag inledde vi lördagen med ett besök på kvartersloppisen, tillsammans med en miljon andra loppisentusiaster. Plöjde igenom hyllorna en snabbis och hittade tre böcker för en tia styck.

Placerade mig sedan i det mysiga kaféet med goda vänner som vi lyckats hitta i vimlet. Så trots halvdan loppislycka förgylldes dagen i alla fall världens godaste kanelbullar, fina vänner och skön fikamiljö.

Kom på ett bra sätt att kunna köpa Sture Johannessons utställningsaffisch Haschflickan från -69. Jag ska spara!
Hittade den här fina sparbössan i minstingens rum och bestämde mig för att ta över den för att kunna nå mitt mål. På Tradera ryktas det att sparbössan är gjord av Stig Lindberg, men jag misstänker att det är fel. Hur som helst är det en riktig fining och att den är extremt svår att öppna är ju bara bra. Nu kör vi!

Fyrtio spänn för åtta meter handgjort spets av olika slag! Är det något du kan göra riktiga klipp på på andrahandsmarknaden är det kvinnokraft – handarbete värderas sjukt lågt!

Själv har jag satt hemknypplad spets på kläder, kuddar, lampskärmar och som hyllbård i köket. Vardagslyx i dess rätta bemärkelse!