Jag har letat efter ett snyggt eldstadsset i flera år. Hade nästan gett upp hoppet, men så ramlade jag på ett på Rosenhills bakluckeloppis i söndags och blev helt kär. 120 spänn ville farbrorn ha och inget snack om saken. Hade betalt mångdubbelt om han velat det, eftersom det är tveksamt om jag någonsin skulle hitta ett så fint igen. Eller vad säger ni, är det inte riktigt jäkla snyggt?

I dag hittade jag en stor Palavas av Helena Tynell, för 25 kronor, åt min fina loppiskompis Åsa. Hon samlar nämligen sådana (hon har bra smak) och har bett mig hålla utkik. Men precis när jag skulle betala upptäckte jag en spricka. Skit också! Men skam den som ger sig, jag jagar vidare, Åsa!

Märkligt, men så fort det varit upprop i barnens skola så känns det att hösten är här. I stugan på landet har redan löven fallit. Där ligger de på rad på bordet. De är formgivna av Arthur Percy för Gefle porslinfabrik och är ljuvliga, tycker jag.  

Vad är det egentligen för ring jag köpte på loppis för ett tag sedan? Någon som vet? Finsk? Kalevala? 60-tal? Kände bara att jag måste ha den. Och nu känner jag bara att jag måste veta mer om den.

När jag och min man träffades pratade vi om att vi en dag skulle åka motorcykel genom Europa. Passera romantiska byar i Italien, njuta den flärdfulla franska rivieran med vinden i håret och riva av några sköna mil på spanska solkusten. Nu ser det ut att äntligen bli av. Fast med tre ungar, bil och husvagn i stället … Inte riktigt samma sak, jag vet, men otroligt charmigt ändå, på sitt sätt. Nu har jag också hittat en enormt rar husvagn att sätta bakom bilen. Ett ägg från 1963! Visserligen saknas det några sängplatser, men finns det hjärterum så … Min tonåring är måttligt road. Både av husvagnen och själva tanken på att tillbringa flera veckor i ett ägg tillsammans med oss. Jag försöker trösta henne med att hon slipper ha en likadan träningsoverall som oss andra. Det verkar funka sådär …

Bild lånad från Blocket

…och än är vi inte ens framme vid hälften av alla mina begär …

Hur som helst kommer här min sjätte craving: Glasfigurer! Jag älskar glasfigurer i alla färger och former. När solens strålar söker sig igenom deras kroppar blir jag lyrisk. Så jag köper bara fler och fler. Min samling blev till slut så stor att maken sa ifrån och de fick flytta ut på landet. Men där står de så bra. På varsin rad i bokhyllan (böckerna har jag slängt) fint uppradade i färgordning och gör mig alldeles lycklig. Vad tycker ni, är de inte ljuvliga?

En av mina favoritägodelar är min söta lilla påfågel, som jag köpte i Skövde en regnig sommardag för några år sedan. Jag var redan helt såld på champagnebrus, ni vet, sådana där fina, vippande dekorationsbollar på spröt, som man hade på 60-talet, så jag hade inköpsstopp för sådana för min man. Så när jag såg den lilla pippin med bollar på stjärten i antikbutiken blev jag superglad. Det var ju som ett champagnebrus fast ändå inte, så inte kunde väl den ingå i köpstoppet? Jag minns att den kostade 60 spänn, och det var precis vad jag hade på fickan. Det var ju meningen att jag skulle ha den!

Stolt som en tupp kom jag hem med den, men tyvärr var inte maken lika nöjd. Han tyckte absolut att den kunde klassas som ett champagnebrus och skulle ha ingått i köpförbudet, men det var ju för sent att göra någonting åt det då. Nu står den i alla fall hemma i min vita stringhylla och pryder sin plats ypperligt, tycker jag. Men jag har förstått att inte alla är lika förtjusta i den. När jag la ut en bild på den på Instagram häromdagen var det en kompis som kommenterade: ”Men ååh vad … jag vet inte vad jag tycker egentligen …” Jag hjälpte henne lite på traven och svarade: ”Fantastisk! Du tycker att den är fantastisk!” Vad tycker ni?

Fortsatt trevlig helg, retromanians!

/Helén

P.s. Ni följer mig väl på Instagram förresten? @helenbjurberg heter jag där. D.s

I dag skulle jag gärna sitta ute och jobba i solstolen på altanen, men i stället riggar jag miljö inför en plåtning i morgon. Det är i och för sig roligt, även om man känner man sig mer som en flyttgubbe än en stylist. Lyfta, kånka, flytta … Men fint blir det till slut, och när proffsiga fotografen Angelica Söderberg kommer och fångar miljön på bild så blir det till och med ännu bättre än i verkligheten! Bilderna ska vara till ett minst sagt annorlunda inredningsreportage i Härligt hemma. Om några veckor får ni se resultatet, håll utkik!

”Mamma, varför köpte du egentligen hem så mycket blommor? Var det för att det skulle bli fint på bilderna, eller för att du skulle lura fotografen att vi alltid har det så här fint hemma?”

Så var den äntligen här; dopparedan, med alla förväntningar, traditioner, god mat och prasslande paket.
Här har vi just serverat glögg med tillbehör. I näpna små glöggmuggar med tillhörande keramikskålar på teakbricka. Allt signerat Deco, made in Sweden.
Och medan jag knaprar brända mandlar som om det inte fanns någon morgondag önskar jag er en riktigt fin jul full av värme och kärlek.