Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Kolla in vårens nya snyggtapet från Ljungbergs factory! Mönstret känns kanske igen? Det heter Fruktlåda och är ritat av en av Sveriges mest älskade formgivare Stig Lindberg.

Tapeten är en lingarnstapet och den finns i turkos, beige, grå, gråblå och aprikos. Det finns två stora fördelar med lingarnstapeter. För det första så behöver inte underlaget vara jämnt för att det ska bli bra, för det andra är de avtorkningsbara. Sedan att de är gedigna och precis som tapeterna var på Stig Lindbergs tid är ju bara så förbaskat charmigt!

Ljungbergs factory är den enda företaget i världen som mönstertrycker lingarnstapeter. Ganska häftigt, eller hur! Naturligtvis är de inte är helt billiga. 2695 kronor är priset för en 10-metersrulle. Men å andra sidan behöver man ju bara göra det en gång i livet när man använder ett så tidlöst och fint mönster.

Jag är en riktig musikalnörd. Jag fullkomligt älskar det orealistiska i att huvudpersonerna på en teaterscen eller en film plötsligt brister ut i sång. Favoriten är West Side Story, antagligen för att det var just i den pjäsen jag träffade min man. Vi hade båda varit på audition och fått varsin roll i en uppsättning av West Side Story på Vällingbyteatern i musikalföreningen Lyft en stols regi. När jag hamnade bakom Jonas i ledet som gick längst med scenkanten och plockade ihop manussidorna vände han sig om och frågade vilken roll jag skulle spela. ”Welma”, svarade jag. ”Då är det jag som är din pojkvän”, konstaterade han och log. Och på den vägen är det …

Kanske är det just min förkärlek till den här musikalen som gjorde att jag föll pladask för Photowalls nya tapetkollektion Vintage Cities. Eller vad säger ni om det här motivet på de gamla brandtrapporna i New York, visst känns det som att Tony skulle kunna klättra upp till sin nufunna kärlek där och brista ut i ”The most beautiful sound of the world in a single word, Maria, Maria, Maria, Mariaaaa”?

Vi håller på att göra i ordning tonåringens rum och hon har beställt en svart vägg, med ett svart skrivbord, en svart stol och några svarta skåp på väggen (muntert värre). Jag har frågat om hon inte åtminstone kan tapetsera skåpen med någon gråaktig tapet så att det inte bara blir svart och det har hon gått med på. Så nu står vi inför det svåra tapetvalet. Eftersom hon är min dotter så vägrar hon naturligtvis retro, utan vill ha något modernt. Jag föreslog den här från Osborne & Little, som ser ut som plåt. Kan bli kul, tänkte jag. Kanske, säger dottern. Själv hade jag ju gärna gått till plåtslagaren och köpt riktiga plåtbitar förstås, eller rotat i förrådet på landet efter något gammalt rostigt, men känner jag min dotter rätt så skulle hon få spel om jag föreslog något sådant. Så vi fortsätter leta i tapetdjungeln. Har ni några bra förslag?

I dag när jag åkte förbi vår gamla lägenhet kunde jag inte låta bli att sakta ner och kika in genom köksfönstret för att se hur de nya ägarna inrett. Och vad tror ni att jag ser då? Jo, att de idioterna målat över min grymma, apsnygga, urläckra, oslagbart läckra 60-talstapet! Den som var snyggast i hela lägenheten!

I stället hade de målat vitt och satt upp någon ful Mio-hylla där. Ja, man slutar verkligen aldrig att förvånas över folks dåliga smak! Å, vad jag ångrar att jag saktade ner och kikade in. Det hade varit bättre att leva i illusionen av att min fantastiska tapeter levde och hade hälsan. Nu blev det här i stället en sorgens dag. R.I.P underbara tapet! Du var verkligen en färgklick i mitt liv. Även om barnen säger att du gav dem huvudvärk …

Har ni förresten sett den här sköna tapetkollektionen av Orla Kiely för Midbec? Orla Kiely är en irländsk designer som är bosatt i London. Hon har designat allt från hattar och kläder till husgeråd och nu alltså senast tapeter. Jag gillar hennes retroinspirerade design och sparsmakade färgskala som andas ljuvt 70-tal. Det känns helt enkelt som att komma hem igen.

Tänkte visa er Eco Wallpapers fina vårnyhet Happy. Precis en sådan där färgsprakande 70-talstapet som så många av oss vuxit upp med. Det är säkert långt ifrån alla som gillar den. Personligen älskar jag färgsättningen och de tydliga detaljerna och skulle gärna sätta upp den här hemma. Men allra bäst skulle den nog passa i badrummet på landet, tror jag faktiskt. Jag ska höra vad maken tycker.

Oj, nu börjar vi komma upp i ganska obehagliga mängder cravings, och än är vi inte klara … Jag vet att ni alla tänker: ”stackars hennes man!” men så är det inte alls! Han har minsann också sida sidor sörni …;)

Hur som helst, min fjärde craving är för tapeter. Jag fullkomligt älskar gamla tapeter (nya i gammal stil också för den delen) och skulle helst tapetsera hela mitt hem lapptäcksrutigt med alla favoriter. Men i stället har vi det bara vitt på väggarna, medan mina älskade tapetrullar ligger i förrådet på landet.

En av de rullar jag gett mig sjutton på att få upp på någon vägg någonstans är i alla fall Intrades undersköna 70-talsträd, som har en förmåga att kasta mig mjukt tillbaka till ljuva minnen av manchestersoffan i barndomshemmets gillestuga och Kalles klätterträd och Dunderklumpen på tv. Håller ni med?

I höstas kom Boråstapeter i samarbete med Ljungbergs ut med en fantastisk kollektion där skandinaviska designklassiker får pynta väggarna. Arne Jacobsen, Sven Markelius, Karl Axel Pehrson och Stig Lindberg är de utvalda och deras mönster finns i tolv olika tapeter. Jag älskar dem allihop, men mina absoluta favoriter är de lite mer grafiska. Ta en titt på Scandinavien designers och se vad du gillar bäst!