I början av året kunde man skänka sina gamla, avlagda jeans på Åhléns, för att ge dem ett andra liv i ett återvinningsprojekt mellan Åhléns och Stockholms Stadsmissions verksamhet för arbete och sysselsättning REMAKE. Nu har REMAKE tillverkat nya produkter av svenskarnas gamla trasor och till försäljning i Göteborg och Stockholm finns bland annat kuddfodral, shorts, nyckelband och förkläden.

Jag älskar återvinningsprojekt av många skäl, och för Stockholms Stadsmission bultar mitt hjärta extra starkt eftersom jag jobbade i deras second hand-butik på Söder i Stockholm på helgerna och sommarloven under hela min gymnasietid, så jag tänker i alla fall ta mig in till city och shoppa loss. Gör det du med, vetja!

Min farmor hade bästa smaken när det kom till tyger. Efter sig lämnade hon en skattkista av vackra 60- och 70-talstyger som jag fått ärva delar av. Bland de finaste tygerna i farmors skattkista är Saini Salonens Ekerö från Borås cotton. De hade hon som gardiner på landet. Jag har prövat att hänga dem i fönstret jag med, men tyvärr tar de för mycket ljus. I stället har jag sytt om en av kapporna, till en väska och en plånbok. Fortfarande finns många meter kvar och jag funderar på vad jag ska göra med dem.  Kanske några kuddar att ha i vardagsrumssoffan? Eller varför inte ha en som en härlig sommarduk förresten? Har ni fler förslag?

Jag gillar min Ekerö-pluska.

Ekerö finns i många fina färger. Farmor hade flera. Jag kan inte bestämma mig för vilken jag gillar bäst.

Bilderna har jag lånat från Randigatråden, Gilasgrotta, Frualderblad och Precisensån.

Jag tror att vi nästan börjar närma oss slutet för mina cravings. Fast bara nästan … Min femte craving är för textilier. Den har jag nog ärvt av min farmor som hade sybehörsaffär på Kungsholmen när jag var pytteliten. Tyvärr har jag inte ärvt varken hennes eller mammas begåvning att sy kläder av tygerna så hos mig blir de på sin höjd till en tygtavla, kudde eller liten portmonnä. Men allra mest blir de faktiskt bara liggande, och det är ju ohyggligt synd! Maken brukar frusta lite irriterat över de fyra (!) flyttkartonger med tyger som tar upp halva förrådet. Själv ryser jag av välbehag, bara av vetskapen att de står där. Men i sommar ska jag ta mig i kragen och producera lite vettigt av allt fint. Det ska nog gå bra om jag tar mamma till hjälp. Kanske kan jag få klart lapptäcket som jag påbörjade förra sommaren? Och så vore det ju ljuvligt att få till en 60-talsinspirerad klänning av det där gröna, vågmönstrade Marimekkotyget. Ja, om jag blir riktigt varm i kläderna kanske jag kan få till en kostym till maken. Så kanske han låter bli att frusta om jag skulle behöva fylla på med en eller annan liten tygtrasa i lådorna sedan. Fast chansen är inte så stor, varken att jag kan få till en kostym eller att han kan sluta frusta. Men allra minst är nog ändå chansen att han skulle vilja ha en hemsydd kostym i psykedeliskt 60-talsmönster …

En fortsatt fin vecka till er, retromanians!

/Helén