Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I dag tog jag mig äntligen till frissan. Inte en dag för tidigt, jag vet. Lite nervöst var det eftersom jag ville göra en rejäl förändring och dessutom gick till en för mig helt ny frisör, men man måste ju våga för att vinna!

Jag hade först spanat in en kort 60-talsfrisyr som jag verkligen ville ha, men eftersom min 17-åring hotade mig med att jag skulle se ut som en mormor om jag klippte mig i den (och jag inte riktigt är redo för det) så fick jag tänka om. Valet föll istället på en halvlång variant av samma frisyr och spänningen var olidlig om den unga frisören Nicole skulle ha koll när jag beskrev retrokänslan jag önskade.

Men visst gjorde hon det! Resultatet blev verkligen över all förväntan och jag var så nöjd! Tills jag kom hem och fick höra ett sanningens ord om min frisyr från mina barn. 17-åringen konstaterade att jag trots att jag behållit en del av hårlängden ändå såg ut som en mormor, 10-åringen tyckte att mitt hår såg ut som en peruk som inte var från nutiden. 15-åringen skakade bara på huvudet och 1-åringen sprang och gömde sig och skrek nej när jag närmade mig.

Men min man tyckte i alla fall att jag var fin (det var vad han sa i alla fall). Och huvudsaken är ju ändå att jag är toknöjd med min nya frisyr!

Det var verkligen på tiden att jag gick till frissan! Det var över ett och ett halvt år sedan sist!

Tre timmar senare såg det ut så här på golvet.

Och själva jag såg ut så här. Duktiga Nicole på KlippDesign hade precis fångat den 60-talskänsla jag var ute efter!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Jag gillar mitt hus, och särskilt mitt vardagsrum. Det är väldigt stort och luftigt, och sommartid kan kan vi bara öppna altandörren så har vi vår stora veranda utanför. Med en strålande utsikt. Över den lilla, lilla, lilla talldungen.

Men även om jag trivs bra med mitt vardagsrummet (och till och med utsikten) så skulle jag inte ha direkt något emot att byta mot något av vardagsrummen i länken nedan. Här kan vi snacka stort och luftigt. Och en och annan snygg möbel finns ju här också. Tänk dessutom att istället för att blicka ut över några kala trädstammar få sitta och se ut över hav och stränder, öppna vidder eller kanske New Yorks skyline. Det skulle man ju kunna stå ut med.

Är du redo att se några av världens snyggaste vardagsrum? Ta ett djupt andetag så kör vi!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Jag hade just lyckats övertygat min man att vi verkligen BEHÖVER en orange modulsoffa från 70-talet (det var ingen lätt match kan jag tala om). Och då hittar jag en grymt snygg rackare på Blocket. Problemet var bara att den inte fanns i Stockholm. Utan liiite längre bort. Närmare bestämt i Skåne. Men tror ni inte att jag även lyckas övertyga maken att vi BEHÖVER åka till Skåne för att hämta den (om det första var en tuff match så anar ni inte vad detta var!). Resultatet av denna övertalning gör mig så lycklig att jag nästan glömmer bort att jag måste ringa på annonsen också. Och när jag väl gör det, så gissa vad? Soffan är såklart såld! Nu är jag så deppig att jag knappt kan jobba. Så snälla ni, om ni vet någon som har en orange modulhörnsoffa från 70-talet ståendes och skräpar i någon källaren någonstans så snälla, snälla, snälla hjälp mig att komma i kontakt med denna någon. Jag BEHÖVER den!

Här är den, modulsoffan som jag BEHÖVDE men inte fick.

Jag gillar verkligen pelaren på Kyrkornas Second hand på Färingsö. Den står mitt i lokalen och är byggd av gamla böcker. Så himla fint och fiffigt. Det skulle kunna vara ett snyggt sätt att bygga exempelvis bordsunderreden eller sänggavlar på också, och den som har plats skulle lätt fixa en hel vägg eller rumsavdelare. Läckert, eller hur!

En av mina favoritägodelar är min söta lilla påfågel, som jag köpte i Skövde en regnig sommardag för några år sedan. Jag var redan helt såld på champagnebrus, ni vet, sådana där fina, vippande dekorationsbollar på spröt, som man hade på 60-talet, så jag hade inköpsstopp för sådana för min man. Så när jag såg den lilla pippin med bollar på stjärten i antikbutiken blev jag superglad. Det var ju som ett champagnebrus fast ändå inte, så inte kunde väl den ingå i köpstoppet? Jag minns att den kostade 60 spänn, och det var precis vad jag hade på fickan. Det var ju meningen att jag skulle ha den!

Stolt som en tupp kom jag hem med den, men tyvärr var inte maken lika nöjd. Han tyckte absolut att den kunde klassas som ett champagnebrus och skulle ha ingått i köpförbudet, men det var ju för sent att göra någonting åt det då. Nu står den i alla fall hemma i min vita stringhylla och pryder sin plats ypperligt, tycker jag. Men jag har förstått att inte alla är lika förtjusta i den. När jag la ut en bild på den på Instagram häromdagen var det en kompis som kommenterade: ”Men ååh vad … jag vet inte vad jag tycker egentligen …” Jag hjälpte henne lite på traven och svarade: ”Fantastisk! Du tycker att den är fantastisk!” Vad tycker ni?

Fortsatt trevlig helg, retromanians!

/Helén

P.s. Ni följer mig väl på Instagram förresten? @helenbjurberg heter jag där. D.s

Slog upp ögonen i morse och såg att det snöade igen! Hade att välja mellan att lägga mig ner på golvet och gråta och skrika. Eller att drömma mig bort på Pinterest. Hittade en hel del mysiga läshörnor där man gärna skulle sitta och kura en dag som denna, och plötsligt kändes det faktiskt inte så hemskt med snö. Eller vad säger ni?

23 cm hög 60-talsljusstake i vitmetall av okänd designer, och snygg som satan, finns just nu på Bacchus Antik på Upplandsgatan. För den som har 2 900 kronor som ligger och skräpar.