Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I Veckans design den här veckan tänkte jag att vi skulle ta oss en titt på en riktig klassiker …

Han är möbeljätten IKEAS stora stolthet och finns i nästan varenda svenskt hem. Med över 41 miljoner sålda exemplar världen över är det få svenskar som inte vet vem Billy är.

Samma år som Margaret Thatcher blev premiärminister i Storbritannien, barnaga förbjöds i Sverige och Ingemar Stenmark vann sin tionde raka världskuppseger i storslalom skissade en kreativ formgivare ner en plötslig idé om en enkel bokhylla på en servett. Den skissen kom att bli början på IKEAS framgångssaga Billy. Formgivaren som höll i pennan heter Gillis Lundgren, och var den fjärde personen som anställdes på Ingvar Kamprads nya möbelföretag IKEA, 1953. Han började som ansvarig för katalogen, men gick snart över till att designa möbler, vilket han uppskattade mer.

Förutom att vara den som kom på konceptet med platta paket, som blivit IKEAS sigill, har Gillis Lundgren under sin långa karriär på IKEA blivit pappa till ett hundratal möbler, däribland klassiker som hurtsen Tore, stolen Ögla – och så Billy förstås. Ingen kunde väl ana att skissen av den enkla bokhyllan med flyttbara hyllplan, som Gillis Lundgren gjorde den där dagen, skulle komma att utvecklas till en av Ikeas mest populära möbler. Men faktum är att Billy, över trettio år senare har sålts i mer 41 miljoner exemplar över hela världen och nu också, precis som Big Macen, används som ett köpkraftsindex.

Från början fanns Billy bara i färgerna ek och furu och bredden 60 och 90 centimeter, men under de över tre decennier som gått sedan Billy för första gången såg dagens ljus har hyllan utökats med en mängd färger och fått helt andra mått. Hyllan har dessutom fått en lillebror för CD-skivor; Benno och en storebror för stora böcker; Bergsbo.

Priset då? Jo tack vare effektivare produktionsmetoder och större volymer har det knappt ändrats någonting sedan 1979. Då kostade hyllan från 288 kronor mot dagens 295.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

För ett tag sedan dök jag som vanligt på en annons på Blocket som fångade mitt intresse. Även om det var den åttonde soffan jag hittade bara i år (!) så var jag tvungen att slå till (ja, nu får ni ju inte tro att jag har åtta soffor hemma i vardagsrummet, utan jag har faktiskt spridit ut dem, så att några är hemma, några på landet och några har jag sålt igen).

Just en sådan här soffa har jag letat efter ganska länge att ha på landet, men eftersom de är eftertraktade så det går blixtsnabbt när de väl kommer ut på annons. Men den här raringen fanns alltså kvar när jag ringde, trots att prislappen var på endast 400 kronor. Dessutom fanns den inte långt härifrån så det tog inte lång tid innan den var min!

Soffan är en Pixbo, som tillverkades för Ikea 1974. Den är 80 cm djup som soffa, men kan lätt dras ut till en 160 säng. På den tiden det begav sig kunde man köpa en sänglåda att ha under där man kunde förvara sängkläder, men det hade inte den här soffan. Vad den däremot hade var originalklädseln av Marjatta Metsovaara, i strålande fint skick och i grönt som är min favorit (fanns också i rött)! Vilken lycka!

Jag är så glad över min nya Pixbo och nu bara längtar jag efter våren så att jag kan få åka ut till landet och provsova den, trots att ryktet säger att den är mer snygg än skön att sova i:)!

Vad tycker ni om den?

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Kanske det här klippet från Svt:s Öppna arkiv inte har så mycket med inredning att göra, men det är vansinnigt intressant att se hur mycket som ändå hänt i vårt samhälle på femtio år! Ta en titt och förundras över hur man såg på könsrollerna 1964. Att männen kunde tycka till om att kvinnor såg runda ut om byxbaken. I dag skulle en sådan man åka på en hurring!

http://www.oppetarkiv.se/video/1920866/aktuellt-sasong-1

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Den här veckan ska vi ta oss en närmre titt på formgivaren Yngve Ekström och hans smäckra fåtölj.

Formgivaren Yngve Ekström är relativt okänd för gemene man. Hans Laminofåtölj är däremot ingen doldis. Med sin enkelhet, sin smäckra form och mjuka linjer har den kommit att bli en av Sveriges mest välkända och älskade möbler som på sin 50-årsdag, 2006, hade sålts i över 250 000 exemplar.

Yngve Ekström föddes och växte upp i Småland, där pappan arbetade på Sveriges äldsta möbelfabrik, Hagafors stolsfabrik. Sin fritid ägnade fadern åt att snida trä, ett intresse och en begåvning som yngsta sonen kom att ärva.

Eftersom pappan dog tidigt fick även Yngve börja arbeta vid fabriken i unga år. Men vid sidan av sitt arbete studerade han konst med inriktning på inredning och i mitten av 40-talet startade han sitt eget möbelföretag, ESE-möbler, tillsammans med sin äldre bror Jerker och kollegan Sven Bertil Sjökvist. Fortfarande idag ligger bröderna Ekströms livsverk kvar i småländska Vaggeryd, men numera under namnet Swedese.

Yngve Ekströms stora genombrott kom 1956 i samband med lanseringen av den nya länstolen Lamino, en fårskinnsklädd fåtölj med stomme av skiktlimmat och formpressat böjträ. Fåtöljen kom till efter år av utvecklingsarbete utifrån föregångarna ”Anders” från 1945 och ”Kurva” från 1953.

Lamino-fåtöljen blev en stor succé när den kom och har behållit sin popularitet genom decennium av starka trendskiften. 1999 röstades den fram som århundradets möbel av tidningen Sköna Hems läsare framför konkurrenter som bland annat Lilla Åland och Pernilla och den ingår i den permanenta utställningen på Victoria & Albert Museum i London.

Lamino har även en lillebror, Laminett, som är en mindre variant av sin betydligt mer kända släkting och år 2006 föddes också en minivariant för barn, den så kallade Lamini. Till stolen hör också en fotpall i samma smäckra formspråk.

På andrahandsmarknaden finns ständigt ett stort intresse för Lamino. Runt 4 000-5 000 kronor får du betala för en begagnad fåtölj och en tusenlapp eller två för fotpallen. Men det är ändå bara cirka hälften av nypriset och pengar du antagligen får tillbaka om du mot förmodan skulle tröttna på din vilstol.

Bild: Swedese

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I frågespalten ”Fråga Helén” svarar jag på kluriga frågor om hem, inredning och retrosprylar. Välkomna att skicka in frågor till mig på helen.bjurberg@live.se eller ställ dem i kommentarsfältet här nedanför. Men var beredd på att jag inte lindar in svaren i bomull. Här kommer en fråga från Lotta:

Hej Helén!

På senare år har det dykt upp en uppsjö av företag som säljer kopior av kända designklassiker. Kopiorna är sjukt bra gjorda men kostar bara en bråkdel av vad originalen kostar. Eftersom jag har en låg inkomst, men väldigt dyr smak har jag sneglat lite på det här alternativet, men samtidigt känns det lite fuskigt. Vad säger du, tycker du att det är okej att köpa kopior av designmöbler?

/Lotta

Hej Lotta,

Svaret är enkelt. Skulle du byta ut ett glas äkta champagne mot lite Pommac? Knappast va? Visst, det ser ju nästan likadant ut, men det känns inte på långa vägar lika flott och är inte heller lika gott. Du tycker att låg inkomst skulle vara en anledning till att köpa en replika, jag tycker precis tvärtom. För en äkta designmöbel är en investering, och du kan alltid sälja den och få igen pengarna. Köper du en replika däremot, måste du typ betala för att bli av med den.

/Helén

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Idag ska vi försöka hitta lösningen på ett klassiskt problem, nämligen dessa förbannade tårar som alltid rinner när man ska hacka lök. Det finns faktiskt flera sätt att komma till bukt med detta, så om det ena inte funkar kanonbra så kan du ju alltid testa det andra. Först ut är ett litet youtubeklipp som cirkulerat på sociala medier, som visar hur du kan lösa problemet på ett lite omständigt men väldigt effektivt sätt:

1.

Vill du hellre bara hacka på som du brukar (fast utan tårar då) kan du göra på något av nedanstående sätt.

2. Ha en sockerbit eller knäckebitsskiva mellan tänderna när du hackar. Sockret/brödet suger åt sig det tårframkallande enzymet och du kan hacka med ett leende.

3. Tänd ett stearinljus eller två och ställ bredvid skärbrädan. Ljuslågan drar till sig löksaften och du slipper tårarna (hög mysfaktor får du på köpet). 

4. Värm upp löken. När enzymet värms upp förändras karaktär och irriterar inte dina ögon lika mycket. 

5. Smörj in kniven i olja. När lökens enzymer kommer i kontakt med oljan kapslas de in och du slipper tårar. 

Ja, och funkar inte något av ovanstående tips så är det väl bara att ta fram skidglasögonen igen;)

Ha en fin dag, retromanians!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Jag har antagit en utmaning. Att inte handla något nytt – förutom mat, hygienartiklar och sådant – på 21 dagar. Det kommer bli a piece of cake för mig, därför att jag typ aldrig köper något nytt annars heller. Men jag antar utmaningen i alla fall med förhoppning att jag kanske kan inspirera någon annan att bryta ett mer omiljövänligt konsumtionsbeteende.

I Sverige konsumerar vi som om vi hade tre jordklot. Det säger sig självt att det är åt helvete! Men genom att ändra våra shoppingvanor och börja handla begagnat istället kan vi göra stor skillnad. Därför utmanar jag dig att också anmäla dig till begagnatutmaningen!

Är du inte van att handla begagnat? Då vill jag hjälpa dig att bli det. Om du antar utmaningen och behöver tips och idéer på hur och var du kan hitta dina begagnade saker är du hjärtligt välkommen att höra av dig till mig på helen.bjurberg@live.se så ska jag hjälpa dig att leta annonser och efterlysa de saker du behöver.

Så där ja, nu finns det inga hinder. Gå in på www.begagnatutmaningen.se och anta utmaningen NU! Du kommer att älska de kommande tre veckorna!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Du vet när man har sjukt bråttom, tar en dusch och sedan ska sminka sig direkt efter. Och det är en omöjlighet eftersom hela spegeln har immat igen och du ser typ INGENTING! Ja, visst är det ganska jobbigt? Men vet du, dagens husmorstips kan göra så att du aldrig mer behöver hamna där igen. Och som vanligt är lösningen busenkel.

Så här gör du: Kladda in spegeln med raklödder. Torka av med tidningspapper. Och tadaa, du har en spegel som inte blir immig oavsett hur många, långa och varma duschar du än tar (fråga mig inte hur det går till, men det är väl på något vis så att vattendropparna inte fäster på hinnan som löddret lämnar efter sig. Eller? Finns det någon smart människa där ute som vet och kan förklara mer exakt så hör av dig). 

Hur som helst är jag himla nöjd med det här tipset och det ska bli så skönt och slippa sminka sig i blindo igen. Kanske blir resultatet lite bättre då … Hoppas det i alla fall.

Ha en fin dag, retromanians!

Raklödder på spegeln tar fram barnet i dig.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Förutom att blogga här på Retromania skriver jag också krönikor varannan vecka i Aftonbladet Härligt hemma. Här ska ni få läsa mina tankar om leksaksberget här hemma – och om familjen vi känner som hittade knepen som bröt trenden.

Visste ni att ett svenskt barn i genomsnitt har femhundra leksaker? Hur sjukt är inte det? Vi som har fyra barn har alltså två tusen leksaker här hemma. Två tusen! Bara att räkna dem skulle ju ta typ ett och ett halvt dygn! Och om barnen skulle leka med en ny leksak varje dag skulle de få hålla på i fem och ett halvt år innan de tagit sig igenom vårt leksaksberg. Det är ju helt galet!

Och inte är de särskilt roliga inredningsmässigt heller. Det vet alla som försökt få ett halvmeterhögt playmobilslott att smälta in lite snyggt. Eller ett brokigt legobygge att se harmoniskt ut på en hylla (På konstmuseet Lousiana i Danmark har de förresten ett lekrum med bara gula bitar och det är ju skitsnyggt, men kanske inte jättekul att leka med). För att inte tala om alla dessa backar som införskaffas för att hålla ordning på allt. Varför skaffar man bara större och större förvaringskärl att ösa ner prylarna i förresten, i stället för att rensa ur?

”Jag önskar att mina barn
hade max 10 grejer var.
Små grejer.”

Jag önskar att mina barn hade max 10 grejer var. Små grejer. Då skulle de kunna stå snyggt på en hylla. Och lyftas ner, en i taget, lekas med och sedan ställas tillbaka. Vilken dröm! Jag känner faktiskt en familj som har det lite så. Ja, egentligen hade de inte alls så ifrån början, men de fick det så efter en del smarta drag.

De bodde med sina tre barn i ett stort hus i förorten, men längtade in till stan. Så de bytte sitt stora hus mot en liten, liten 3:a inne i city. Från att ha haft varsitt stort rum skulle de tre barnen plötsligt flytta ihop i ett gemensamt litet, vilket gjorde att de måste rensa, massor. Typ tusen grejer skulle bort. Mamman och pappan i familjen började med att be sina barn snällt att rensa ut allt de kunde, men det gick segt. Då började de att tjata, då gick det ännu trögare. Till slut bestämde de sig för att muta dem. Tjugo spänn för varje pryl de rensade ut skulle de få. Ungarna började rensa som galningar. Det slutade med att de hade mer golvyta i sitt nya lilla rum än de haft i sina tre gamla tillsammans. Samtidigt som de fick en rejäl slant i plånboken. En win-win-situation alltså. För barnen. Mamman och pappan däremot blev ju ganska fattiga på kuppen. Men det var det värt, tyckte de.

”När barnen bara hade några få
saker att leka med blev de
också mer varsamma med dem”

Vi hade det också ganska leksaksfritt under en kort period i vårt liv. När våra barn var små bodde vi i Sydostasien under några månader. Fem personer i en tio kvadratmeter stor bungalow på stranden. På tio kvadrat fanns det minsann inte utrymme för några hundratals leksaker. Då fick ungarna leka med vad som bjöds. Tre små grejer var hade de fått packa med sig från Sverige, plus lite ritpapper och några böcker. Allt rymdes i en kånken-rygga och det räckte alldeles utmärkt för att underhålla dem dag ut och dag in, vecka ut och vecka in. För när barn inte drunknar i prylar så får deras fantasi sig en rejäl boost och plötsligt kunde en kotte med fyra tändstickor vara jättekul.

En annan sak som blev tydlig när barnen bara hade några få saker att leka med var att de blev mer varsamma med dem. Aldrig att sakerna bara slängdes på golvet utan de ställdes fint upp på bordet när de inte användes. Så som det ska vara helt enkelt. Egentligen borde jag ta efter mina vänner och muta barnen att rensa bort majoriteten av sina prylar, det borde jag verkligen. Och jag skulle verkligen göra det också – om det inte vore för att det då fanns en risk att de då skulle försöka få mig att göra detsamma, med mina. Och det mina vänner, det vore inte riktigt lika kul.

Ett par snygga leksaker uppställda på en hylla, det vore något det.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Som jag skrivit om tidigare här på Retromania så fyller Margrethe-skålen 60 år i år. Det firas naturligtvis stort och därför har den fantastiska konstnären Lasse Åberg fått i uppdrag att designa fyra nya motiv att pryda skålen med. Personligen gillar jag både Margrethe-skålen och Lasse Åberg, men frågan är om det var en så jättebra idé att låta de två mötas … Jag tror tyvärr inte det. Nog var den gamla damen betydligt vackrare innan hon blev iklädd den nya, poppiga dräkten? Eller vad säger ni – hiss eller diss?