Just nu åker jag och fotograf Angelica Söderberg runt i Sverige och gör en mängd härliga Hemma-hos-reportage som ska gå i tryck under hösten. I går var vi i Hudiksvall, i dag i Vallentuna och på tisdag bär det av till Finspång. Det är fantastiskt roligt att se alla fina hem och träffa alla innredningstokiga människor, men jisses så trött man blir! Så nu tackar jag för mig och kryper till sängs och i morgon blir det garanterat sovmorgon. God natt!

Behind the scenes från dagens plåtning hos Ulrika och Lasse i Vallentuna.

Märkligt, men så fort det varit upprop i barnens skola så känns det att hösten är här. I stugan på landet har redan löven fallit. Där ligger de på rad på bordet. De är formgivna av Arthur Percy för Gefle porslinfabrik och är ljuvliga, tycker jag.  

Tänkte väcka er denna måndagsmorgon – och sista dagen på sommarlovet – med en bild på det finaste jag äger. Det är min gladservis som jag ärvt av farmor och farfar. Hur segt det än känns att denna härliga sommar går mot sitt slut så går det inte att hänga läpp efter lite kaffe ur en av de här kopparna. Speciellt inte när favorit-LP:n från Hair går på skivspelaren samtidigt. Good morning sunshine, the earth says hallo!

I dagarna två har jag och min mamma sytt något finfint av ett bedårande 70-talstyg som jag hittade i mina gömmor. Ni ska snart få se resultatet. Men tyget är jag så nyfiken på. Finns det någon som vet vem som gjort det fina mönstret? Jag har fått förslag på Ikea, Anna-Lena Emdén och Marimekko, men ingen tycks veta säkert. Vet du?

En vacker dag ska jag börja samla på Kold-burkar. På en fin hylla ska de få stå, färgglada och fina. I mängder. Men jag är inte så säker på att min man längtar direkt till den dagen, så jag låter den dröja lite. Tills vidare njuter jag av den enda Kold-burken jag har. En megastor, fin och gul som jag förvarar flingor i på landet. Den räcker ganska långt.

När jag var liten hade farmor och farfar flera fina, turkosa Tidstrandsfiltar av Viola Gråsten i bäddsoffan på landet. När vi tog över landet efter dem tog vi också över de fina filtarna, men det gick inte många år innan mössen tog sig in i stugan och knaprade stora hål av den fina yllen. Nu drömmer jag om att köpa upp mig på ett par ”nya” fina Gråstenfiltar, men snåljåpen i mig har ingen lust att betala de priser de går för på Tradera, så jag väntar med spänning på att ramla på dem på loppis.

I veckans Härligt hemma kan du läsa den spännande historien om Tidstrands yllefabrik på min Retrosida. Tidstrand var en av de största yllefabrikerna i Europa, med över 1 000 anställda på 50-talet, imponerande, eller hur! Nu är fabriken nedlagd, men på orten Sågmyra, där fabrikslokalen fortfarande ligger finns ett litet, och rart museum där man kan titta på alla de vackra alster som producerats från fabriken under årens lopp.

Bild från Auktionshuset Kolonn

I helgen har vi gäster. Härliga kompisar från Skövde. Linda, mamman i familjen, delar mitt loppisintresse och har full koll på min smak. När hon kom hade hon med sig en fin present. Marimekkos skål ”Irrbloss” av Astrid Sylwan. Supersnygg! Den ska jag servera min svägerskas sallad ur i kväll. Med kirskål och krasseblommor. Nyfikna på receptet? Det kommer här:

Marias trädgårdssallad

Odlade sallatsblad

Vilda blad av maskros eller kirskål

Morotsslantar

Lite lök i riktigt tunna skivor

Ett halv tärnat äpple

Rostade hasselnötter

Krasseblommor

Honungsdressing

1 tsk honung

1 msk citron

1 msk dijonsenap

1 msk majonäs

2 msk kallpressad olja

Havssalt eller örtsalt

Svartpeppar

I kväll sitter jag inne i soffan och kurar och lyssnar på den här snyggingen. Ser du vem det är?

Vad är det egentligen för ring jag köpte på loppis för ett tag sedan? Någon som vet? Finsk? Kalevala? 60-tal? Kände bara att jag måste ha den. Och nu känner jag bara att jag måste veta mer om den.

Efter en lång och varm jobbdag packade vi picknickkorgen och drog ner till stranden med våra trevliga grannar för en fika och kvällsdopp i solnedgången. Så mysigt! När vi sedan kom hem kröp vi ner i soffan allihop framför en ask med chokladpraliner och kultprogrammet Tårtan på dvd. För er som inte sett Tårtan sedan 70-talet rekommenderar jag er att köpa den och kolla någon kväll. Tänk vad roligt det kan vara med lågbudget, lösnäsor, gräddkladd och improviserade repliker!