… lampfoten jag bara måste ha! I skyltfönstret till antikbutiken Fifty Fifty på Rörstrandsgatan. Men till min besvikelse öppnade inte butiken förrän klockan 15.00 och då ska jag hämta kidsen och har ingen möjlighet alls att shoppa mig lycklig på en lampfot. Men planen är att återvända inom kort. Kanske redan i morgon. Måtte bara ingen annan hinna före. Det vore så trist. Eftersom lampan liksom är gjord för mitt hem.

Kom just från pressfrukost med favoritdesignern Bea Szenfeld. Gott kaffe, goda smörgåsar och fräscha smoothies. Men inte bara det, också överraskande fina produkter.
Gick dit lite skeptisk ska erkännas. Pressvisningen var för att presentera ett nytt samarbete mellan Bea Szenfeld, Klippan och Åry Trays. Och så långt var allt väl. Alla tre är storfavoriter, varumärken som står för gammalt, traditionellt, gediget hantverk. Men den nya designen skulle också involvera Hello Kitty, vilket är långt ifrån någon älsklingskaraktär för mig.
Men Bea Szenfeld är verkligen ett proffs! Hon hade lyckats trolla in den lilla töntiga kissen på ett fantastiskt sätt i sina mönster. Bland annat hade hon gjort ett gediget, svenskt, gammeldags folkloremönster där Kitty var diskret inbäddad i blomblad. Oväntat, annorlunda och riktigt fint!
Titta själv, visst känns det lite kul med den lite upphottade vintagekänslan? Eller som Bea själv uttryckte det: sommarstugekitschen.

… så ska jag också försöka hitta den här nöjda minen nästa gång jag städar toaletten.

I vårt nya hus har vi en bidé. Innan vi flyttade hit tyckte jag att det var ganska coolt med bidé. Lite retrorätt, miljöklokt och faktiskt ganska snyggt. Minns en pressvisning som Gustavsberg hade för ett par år sedan, där de ställt upp en rad av gamla 70-tals bidéer i rätta retrofärgerna som jag blev helt såld på. Men så fick jag min egen bidé (en tråkvit sådan) och plötsligt känns den ganska överflödig och inte alls så snygg och cool längre. Eftersom jag har insett att vi aldrig kommer att använda bidén som den var tänkt att användas från början har jag bett mina vänner om tips på alternativa sätt att nyttja den. Två bra förslag jag fått in är blomkruka, guldfiskskål och champagnekylare. Men det lutar nog ändå åt att vi tar bort den och ersätter med någon snygg förvaringsmöbel. Kanske en Barboy av Panton? Men egentligen skulle jag vilja lära mig att tycka om den. För innerst inne tycker jag att det är en smart grej. Precis som svettlappar på tröjor. Men sådana använder jag inte heller ….

Missade du Antikmagasinet om Verner Panton på Kunskapskanalen igår? Klicka då här och kolla in programmet, klart sevärt! Jag måste säga att jag formligen avgudar denna danska designers lampor, tyger och möbler. Hans galna popkonst-stil är precis min smak. Jag har två orangea Flowerpot hemma -härliga originallampor med tygsladd och allt – men jag drömmer om många fler av hans verk, som en golv-Panthella bredvid soffan och en läcker röd/orange Ball att hänga i mitt höga fönster bredvid öppna spisen, och givetvis ett färgsparkande tyg att hänga på väggen eller ha som överkast. Ja, ska sanningen fram skulle jag gärna ha hela mitt hem fyllt av Panton, precis som samlaren Dennis Johansson, som är gäst i programmet har. Det mest magiska med Pantons design är nog hans färgsättning. Han har gjort tavlor och tyger som gör att jag bara ryser av välbehag. Och han kunde verkligen sin sak. Förutom designer var Panton även färgteoretiker och den som utvecklade färgsystemet Pantone, som de flesta som jobbar med färg på ett eller annat sätt känner till. Men lika mycket som Panton älskade färger hatade han vitt. Jag undrar just vad han skulle säga om alla dessa ljusa, fräscha, svenska hem.

Med den här låten startade vi den här lördagsmorgonen. Inte för att det har så mycket med inredning att göra, men glad blir man banne mig av det här också: Are you lonesome tonight (laughing version)

Trevlig helg på er, alla glada människor!

I dag har jag städrocken på. Julen ska städas ut och dammsugaren går varm. Jag kan inte säga att jag sörjer pyntet som åker ner i lådorna direkt. Förutom en grej; adventsljusstaken i form av ett luciatåg, signerad Sten Bengtsson. Jag kan ärligt säga att den ljusstaken är en av mina absolut käraste ägodelar och jag skulle helst ha den framme året runt, men det tycker inte maken att man kan ha (ja, jag har frågat).
Ljusstaken fick jag i julklapp av just min man för ett antal år sedan efter att ha trånat efter min bror och svägerskas i evigheter. Jag blev så sjukt glad när jag öppnade paketet och fann det näpna Luciatåget i att jag hoppade och skrek i säkert tio minuter. Jag minns att barnen blev chockade.
Ljusstaken formgavs någon gång på 50-talet och brukar finnas att köpa i original, runt jul, på Tradera, men den finns också nyproducerad i välsorterade lampbutiker. Runt 800 kronor tror jag att prislappen ligger på för en ny. Kanske lite mycket egentligen för något som står framme några veckor per år. Ja, jag tror banne mig att jag måste övertala maken att få ha den framme åtminstone till påsk.

Frukostbrödet är slut och jag är för lat för att gå till affären så jag sätter igång med projekt brödbak i stället. Har man så snygga och funktionella jobbarkompisar som jag så är det faktiskt rätt smärtfritt att slänga ihop ett par limpor.

Assistenten från Electrolux har jag ärvt av min farmor. Den har över 60 år på nacken men trots att den använts flitigt av både mig, min mamma och min farmor går den antagligen lika bra idag som när den var ny.

Margretheskålen för Rosti är också en 50-talsprodukt. Den formgavs faktiskt av Jacob Jensen och inte designprinsen Sigvard Bernadotte, som många tror. Den finns i en mängd olika storlekar och färger och utöver originalskålarna har familjen även utökats med matchande redskap.

Och nu har bröden jäst färdigt och jag måste gå och fortsätta mig kökstjänst. Ha en riktigt skön kväll i tv-sofforna ni som sitter där. Jag erkänner att jag är lite avis på er nu, men i morgon bitti när jag sitter med med en färsk brödskiva i handen är det tvärtom;)

Kom på ett bra sätt att kunna köpa Sture Johannessons utställningsaffisch Haschflickan från -69. Jag ska spara!
Hittade den här fina sparbössan i minstingens rum och bestämde mig för att ta över den för att kunna nå mitt mål. På Tradera ryktas det att sparbössan är gjord av Stig Lindberg, men jag misstänker att det är fel. Hur som helst är det en riktig fining och att den är extremt svår att öppna är ju bara bra. Nu kör vi!

Och DÄR gick tiden ut för budgivningen på Sture Johannessons Haschflickan på Bukowskis. Och inte fan blev jag den lyckliga ägaren den här gången heller. 3 200 kronor landade prislappen på. Lite mer än vad frilanspluskan tillåter tyvärr.
Men en vacker dag ska jag banne mig ha den där bilden på väggen! Om jag så ska måla av den själv.