Favoritefterrätt i favoritglas på favoritbricka. Med lite Bee Gees på spelaren. Skön nostalgikänsla får avsluta den här onsdagskvällen.

I höstas kom Boråstapeter i samarbete med Ljungbergs ut med en fantastisk kollektion där skandinaviska designklassiker får pynta väggarna. Arne Jacobsen, Sven Markelius, Karl Axel Pehrson och Stig Lindberg är de utvalda och deras mönster finns i tolv olika tapeter. Jag älskar dem allihop, men mina absoluta favoriter är de lite mer grafiska. Ta en titt på Scandinavien designers och se vad du gillar bäst!

Pust, den värsta faran verkar över och i dag känner jag mig nästan som människa igen.
Men jag tar det lugnt och håller mig undan folk för säkerhets skull.
Och det är ju inte fy skam att sitta hemma och kolla i inredningsböcker och dricka te hela dagen. Nästan lite lyxigt att vara i kräksjukans efterdyningar faktiskt.

Har tillbringat hela dagen i vågrätt läge. Helt stilla för att undvika att vomera har jag i timmar legat och studerat en bukett med tulpaner som är lika vissen som jag. Jag som brukat skryta om att jag är immun mot vinterkräksjuka. Nu börjar jag misstänka att jag haft fel.

Sitter här med en ny, underbar bok i mina händer. Svenska affischer av Olof Halldin, utgiven av förlaget Ordalaget bjuder på både skön läsning och fina bilder av gamla affischer ända från 20-talet och fram.
Min drömbild Haschflickan av Sture Johannesson finns med såklart och om jag inte kommer åt själva affischen på auktion någon gång har jag tänkt att jag alltid kan riva ur sidan x ur boken och sätta upp på väggen.

Men det är inte bara mästerverk representerade i Halldins bok. En del riktigt usla reklamaffischer går också att skåda. Vad sägs om den här målarfärgsreklamen från Alcro till exempel. En blick räcker, sedan kan man lätt konstatera att allt inte var bättre förr.

Säger god morgon denna sista dag på jullovet med en latte ur Coops nyproducerade muggar efter Stig Lindbergs mönster Fallande löv. Köpte de när de reades ut på Coop för 39 kronor för två. Nu får man punga ut med runt 100-150 kronor muggen på Tradera. Om det är värt det får man ta ställning till själv, men man ska ha i åtanke att muggarna fått kritik för sin dåliga kvalitet. Mönstret däremot är värt hur mycket som helst, tycker i alla fall jag.
Efter den här varianten har Coop kommit ut med två till koppar och fat med andra Lindberg-mönster. Mer om dem en annan dag, för nu ska jag iväg på en plåtning.
Hej så länge!

Varje gång jag ropar ”fredagsmys” kommer ungarna som skjutna ur en kanon för att leta efter chipsskålarna. Och varje gång blir de likna besvikna när de ser att allt jag gjort är att ha tänt värmeljus och satt på Roberta Flack på CD-spelaren. Jäkla OLW att snurra till det där mys-begreppet!

Ikväll har jag fixat riktigt fredagsmys på sideboardet, med Iittalas Kivilyktor och favoritlampan.
Ljuslyktorna formgavs av Heikki Orvola 1988 och trots sin ringa ålder har de redan blivit riktiga designklassiker. De finns i en mängd färger från dryga hundralappen. Finast och dyrast är den röda som kostar runt 350 pix. Priset, har jag hört, beror på att guld använts för att få fram den vackra, djupa färgtonen. Är du blodgivare kan du få en fin Kivikykta i gåva varje gång du ger blod (dock inte en röd). Om inte den goda gärningen i sig kan inspirera så borde ju i alla fall den presenten få varenda kotte att springa iväg till blodbussen!

Den fantastiska lampan räddade jag när mina f.d. grannar höll på att slänga den i en container under en städdag. Det är en ljuvlig 70-talsskapelse designad av Marjatta Metsovaara för Luxus. Tyget heter Kukka och finns i grönt, blått, rött och gult. Fortfarande kan jag bli helt skakis när jag tänker på att jag kunde ha kommit ut fem minuter för sent och sett lampan legat i kras i containern.

Så nu, medan kidsen slänger sig över chipsskålarna sätter jag mig bredvid min gröna hörna med ett glas vin och njuter av mitt vackra fredagsmys. Och kanske, kanske smakar jag också några Sourcreme & Onion;)
En riktigt mysig fredag till er alla!

Fyrtio spänn för åtta meter handgjort spets av olika slag! Är det något du kan göra riktiga klipp på på andrahandsmarknaden är det kvinnokraft – handarbete värderas sjukt lågt!

Själv har jag satt hemknypplad spets på kläder, kuddar, lampskärmar och som hyllbård i köket. Vardagslyx i dess rätta bemärkelse!

Vi är många som kärat ner oss i Ericofonen, även kallad kobratelefon. Den gamla desigprisade Ericssonklassikern tillverkades mellan åren 1956 och 1982 i över 2,5 miljoner exemplar och 18 olika färger. Ralph Lysell och Gösta Thames var de designers som stod för den spännande och nytänkande formen, en form som gjort att telefonen sedan 70-talet har en plats på den permanenta utställningen på MoMA (Museum of Modern Art i New York). På senare tid har telefonen nytillverkats i nygammal stil och med modern knapptillsats. Men för de flesta som gillar retro har den moderna varianten dock inte en suck.

Min fining är original, men inte den ovanligaste, höga modellen på 23 cm och med tygsladd tyvärr. Däremot har den den åtråvärda röda färgen, som är betydligt mer eftertraktad än exempelvis den ljusgrå.

Är du sugen på en kobra kan du hitta dem hos antikhandlare och på auktion, men jag misstänker att du få vara beredd på att betala runt 800 spänn för en grå 21 centimetare, antagligen mycket mer för höga modeller och ovanliga färger.
Avslöjar jag den spottstyver jag fick köpa min för blir ni antagligen gröna av avund, och det vill jag ju inte. I stället håller jag tyst om mitt klipp och tänker att ibland ska man ha en jävla tur också;)

Släpper av ungarna på bion och passar på att njuta av originalinredningen på biograf Fontänen i Vällingby centrum. Ljuvliga detaljer och riktigt skön filmstjärnefeeling.