Jag sitter här i sommarstugan och dricker en kopp kaffe och njuter av lugnet. Det finns nog ingen mer rogivande plats på denna jord för mig. Min farmor och farfar köpte det här stället när pappa var liten så han har tillbringat många, många sommarlov här. När han sedan träffade mamma och jag och min bror kom till världen så blev det även vårt sommarparadis. Eftersom mamma var lärare med lediga sommarlov så flyttade vi ut till stugan på avslutningsdagen och flyttade inte hem igen förrän precis innan skolstart. Jag har tillbringar så ofantligt mycket tid i den här lilla stugan. Jag kan varenda vrå som min egen ficka. Och nu när jag jobbar som frilans utan fasta arbetstider kan jag och mina barn också tillbringa nästan hela somrarna här. Vi är verkligen lyckligt lottade!
Det bästa med stugan är alla minnen och gamla saker som finns kvar där sedan jag var liten. Minnen av farmor och farfar som sorgligt nog inte finns längre, och minnen från barndomens dagar. I dag plockade minstingen fram den här från den gammal sekretär och jag blev som barn på nytt när jag började titta igenom alla bilder. Visst var det väl någon av er som hade en sådan? Minns ni? Hur trollbunden man blev av motiven. Hur magiskt det var med djupet i bilderna. Till och med barnen fascineras av den lilla mackapären och även om de kanske inte tycker att den slår datorn eller mobilen så tror jag att de håller med om att vi hade en del ganska coola grejer på den gamla goda tiden.
