Jag är verkligen emot droger, tro inget annat, men trots det gillar jag verkligen Köpenhamns stadsdel Christiania riktigt skarpt. Det bor nog en liten hippie i mig (om det finns drogfria sådana) för jag njuter verkligen av atmosfären och stämningen innanför portarna till denna fristad. Att det dessutom var loppis när vi var där för några dagar sedan gjorde ju inte saken sämre förstås. Jag hittade en fin burk av Lena och Al Eklund, för Laurids Lönborg A/S, och eftersom det var semester så fick jag köpa den, trots att jag egentligen har burkköpstopp. Vilken lycka!

Har jag förresten visat min underbara solstol/tältsäng som jag hittade på Läkarmissionen förra våren? Som ny, men sprillans ren stomme och tyg i de klaraste färger. Typ tjugo spänn fick jag pröjsa. Löjligt billigt för en favoritplats där man kan ligga hur länge som helst och läsa, sola och filosofera.

Tänk vad lyckligt lottad man är som bor nära vattnet. Igår kväll tog vi picknickkorgen och gick ner till stranden efter jobbet och tog oss en kvällsfika med dopp. Så fantastiskt mysigt! Men det är inte bara vattnet, de glada barnen och kaffet som gjorde det, utan också min favorittermos, den finfina mormorsfilten och muggarna. Det hade helt enkelt inte varit detsamma med prylar från Ikea eller Åhléns, så enkelt är det!

Jag har fått frågan om vilket mitt bästa loppisfynd är, men fasen vad svårt det är att svara på. Först måste man reda ut vad ett loppisfynd är. Är det något som är värt skitmycket, men som man fått nästan gratis, eller är det något som kostat en del men som är helt unikt? Eller är det kanske något som egentligen inte är så speciellt men som hjärtat bara älskar?

När man klurat ut vad som menas med loppisfynd ska man också komma på vilken av alla hundratals, eller kanske tusentals, loppisprylar som man är mest nöjd med. Ja, jag kan ärligt säga att det har tagit mig en stund att hitta ett svar på den frågan. Men nu har jag kommit på det!  Mitt bästa loppisfynd genom tiderna måste vara den röda, sprillans nya (ja, gammal, men oanvänd alltså) Crescent från 70-talet med limpa, som jag köpte åt min son för 200 spänn!

Sonen älskar sin snygga hoj. Och jag med! Min bror hade en likadan (och min man också, men honom kände jag inte då) och det är en riktig nostalgitripp att se sonen svischa fram på ”Röda faran”. Snart har han vuxit ur den, men då får lillasyster ärva den. Och när hon vuxit ur den. Ja, då sätter vi nog banne mig upp den på väggen, som en tavla. Så jäkla snygg är den faktiskt!

Jag är galen i barntyger från 70-talet! Och med galen menar jag verkligen galen. Jag får svårt att sitta still, jag blir fnittrig och det går rysningar av välbehag genom hela min kropp när jag ser motiv med John Blund eller Dunderklumpen på. Och som tur är hade mamma sparat lite tyger och sängkläder med just det motivet från min barndom. För de kostar inte gratis på Tradera direkt.

När mina två äldsta barn var små sydde jag varsin John Blund-kudde åt dem, som de släpade med sig överallt; till tv-soffan, landet, på resor. Nu när de blivit för stora för de barnsliga kuddarna har de slängt in dem i min klädkammare. Men där tänker jag minsann inte låta dem ligga, det är de alldeles för fina för. Samtidigt tror jag inte att min man är så sugen på att ärva dem … Frågan är hur jag ska återanvända dem så att jag kan fortsätta njuta av dem? Hjälp mig med idéer, snälla!

och äntligen sprang jag på en på loppisen idag! Och i en snygg färg dessutom. Jag tycker verkligen att det är en ljuvlig mackapär. En smart, ekonomisk och miljövänlig liten pryl som alla borde ha. Hur kom det sig att de försvann från våra kökslådor egentligen?

Vad det är? En tubklämma förstås!

Har ni förresten sett den här sköna tapetkollektionen av Orla Kiely för Midbec? Orla Kiely är en irländsk designer som är bosatt i London. Hon har designat allt från hattar och kläder till husgeråd och nu alltså senast tapeter. Jag gillar hennes retroinspirerade design och sparsmakade färgskala som andas ljuvt 70-tal. Det känns helt enkelt som att komma hem igen.

I dag körde jag loppisrace i västerort. Hittade ytterligare två snöbollar av Ann Wärff och en fin gammal brosch. Men jag fick lämna massor av guldklimpar. Kolla här vad som finns kvar på Läkarmissionens Second hand i Vällingby. Skynda att fynda!

Rara koppar med orangea prickar

Söta glas för sommarens saftkalas

Fina visböcker

Superfina lampskärmar, typ gratis.

Så hamnade jag där igen, fast jag har bestämt mig för att INTE göra det … Det är nämligen så sjukt mycket folk på Kyrkornas Second hand på Ekerö att jag tappar lusten att loppisfynda redan innan jag hittat en parkering. På en loppis ska man kunna gå runt och mysa, tycker jag. Inte trängas, svettas och bli trampad på fötterna. Men det är tyvärr just vad man får göra på Kyrkornas loppis. När man väl kommer in. För först får man stå utanför och köa sjukt länge.

Hur som helst hamnade jag där ändå idag, men väl inne i trängseln så hittade jag faktiskt en lite snöboll från Kosta Boda. Det är en av mina favoritljusstakar, designad av Ann Wärf 1973. Det är den andra till min nystartade samling och jag hoppas att det blir många fler. Jag tycker att de passar så fint ihop med mina Festivo-ljusstakar av Timo Sarpaneva.

30 kronor fick jag betala för en sådan här skönhet. Dryga hundringen kostar den ny.

Tillsammans med fikat med de gudomliga, hembakade kanelbullarna som man kan köpa på loppisen så kom jag fram till att det ändå var värt  att trängas lite. Men nu får det dröja till nästa besök. Om de inte utökar sina öppettider förstås, så att besöksströmmen sprids ut och man kan shoppa i lugn och ro. För då tillbringar jag gärna mycket mer tid i de mysiga lokalerna i Troxhammar gård.

Så här tomt skulle jag gärna ha det när jag loppisshoppar. Bild: Kyrkornas Second hand.

finns garanterat hemma hos mig. Jag hittade dem på loppis för ett par år sedan och det var kärlek vid första ögonkastet. Gissa min lycka när jag fick dem för fem spänn styck! Med de här snygga äggkoppar vill man ju aldrig att påsken ska ta slut! Tur att vi har två paket ägg kvar i kylen så jag kan få duka fram skönheterna några dagar till.