Jag har fått dille på museiaffischer. Inte särskilt originellt, jag vet, men det finns väl kanske en anledning till att alla vill ha dem – många är helt enkelt skitsnygga! Vår plan är att ha övre hallen full av affischer. Som ett eget litet konstmuseum. Det går sakta men säkert åt rätt håll.

Mitt stora dilemma just nu är att affischen som står högst upp på önskelistan, Sergels torg från Arkitektmuseet, inte trycks längre. Så nu blir det till att jaga på Tradera, och vara beredd med stora plånboken. Dessutom jagar jag Andy Warhols mer originella citataffischer, som inte längre säljs på Moderna museet. De blir nog inte helt lätta att hitta, så har ni någon till salu så hojta till!

Några andra favoriter som jag inte skulle tacka nej till är Salvador Dalis galna porträtt, Irving Penns lórealmun, Yoko Onos Shadow Piece, Niki de saint Phales mustiga kvinna  och Roy Lichtensteins pekande finger. Till att börja med. Vad säger ni, har jag missat någon?

Bilder från Moderna museet

Sitter här med en ny, underbar bok i mina händer. Svenska affischer av Olof Halldin, utgiven av förlaget Ordalaget bjuder på både skön läsning och fina bilder av gamla affischer ända från 20-talet och fram.
Min drömbild Haschflickan av Sture Johannesson finns med såklart och om jag inte kommer åt själva affischen på auktion någon gång har jag tänkt att jag alltid kan riva ur sidan x ur boken och sätta upp på väggen.

Men det är inte bara mästerverk representerade i Halldins bok. En del riktigt usla reklamaffischer går också att skåda. Vad sägs om den här målarfärgsreklamen från Alcro till exempel. En blick räcker, sedan kan man lätt konstatera att allt inte var bättre förr.