… är att det ska vara billigt. Så tycker i alla fall jag. Men många tycks ha missat det. För ett tag sedan ramlade jag på vad jag trodde var en loppis på Vällingby torg. Men jag hade fel. Det var nämligen en förklädd antikbutik. Men hur ska man kunna se skillnaden? Det går inte. Inte förrän man frågar om priset och inser att det är omöjligt att loppisfynda, fattar man  att man blivit blåst. Jag önskar att man kunde kvalitetsstämpla loppisar. Som märkningen ”Äkta vara”, ni vet, som sitter på mat utan tillsatser. Bara de loppisar som är billiga, lite sunkiga, med en massa krafs och några små juveler får kallas äkta loppis. Resten ska märkas tydligt med ”Antikbutik”. Så tycker jag. Vad tycker ni?

En förklädd loppis i Vällingby. Terma-pannan som jag tänkte fynda för någon femtiolapp kostade nästan 500 spänn!

… lampfoten jag bara måste ha! I skyltfönstret till antikbutiken Fifty Fifty på Rörstrandsgatan. Men till min besvikelse öppnade inte butiken förrän klockan 15.00 och då ska jag hämta kidsen och har ingen möjlighet alls att shoppa mig lycklig på en lampfot. Men planen är att återvända inom kort. Kanske redan i morgon. Måtte bara ingen annan hinna före. Det vore så trist. Eftersom lampan liksom är gjord för mitt hem.