Så börjar denna härliga söndag gå mot sitt slut. Alla barn och maken har krypit till sängs och jag sitter själv i vardagsrummet med tända ljus och summerar helgen.

Lördagen tillbringades mestadels i en svettig gympasal, hejandes på minsta dotterns handbollslag, men en snabb sväng hann vi ändå förbi den lokala loppisen. Och när vi såg att de skänkte 100 000 till Filippinerna så var vi ju tvungna att hjälpa till genom att shoppa lite i alla fall. Jag hittade en söt spargris för en femma och ett par Sunflower till min samling.

Dagen startade med bakluckeloppis i Kista, där vi hittade lite smått och gott. En Pärlan från Reijmyre för en Selma, en barnmugg av Juhlin från Gustavsberg för sextio spänn (dyrt, men jag ville verkligen ha en) en väska från 10-gruppen och ett par Converse till dottern, också för en Selma styck.

Från loppisen bar det iväg med kidsen till dansträningen, och medan de kämpade så att svetten lackade så tog jag en sväng till Huvudsta loppisen, en riktig lumpbod där man kan hitta det mesta men där de också är väldigt prismedvetna. Där hittade jag i alla fall en vackert turkos godisgömma av Bertil Vallien och en allbricka från Gustavsberg att ha med i picknickkorgen i sommar tillsammans med Juhlins muggar, tänkte jag. Här hamnade prislappen på en hundring.

Bilder på allt kommer i morgon när det har gått genom tvätt- och diskmaskinen. Nu ska jag krypa ner bredvid min man och mysiga bebis. God natt alla retromanians!

En retromanian i loppartagen.

Heja Kyrkornas Second hand!

En söt liten gris att lägga slantar i fick jag för en femma på Kyrkornas Second hand.

Vissa bord är ju mer lockande än andra. Detta färgsprakande hav av plastprylar på Kista bakluckeloppis föll mig i smaken.

Jag har letat efter ett snyggt eldstadsset i flera år. Hade nästan gett upp hoppet, men så ramlade jag på ett på Rosenhills bakluckeloppis i söndags och blev helt kär. 120 spänn ville farbrorn ha och inget snack om saken. Hade betalt mångdubbelt om han velat det, eftersom det är tveksamt om jag någonsin skulle hitta ett så fint igen. Eller vad säger ni, är det inte riktigt jäkla snyggt?

… på fel sida försäljningsbordet, gömda bakom några flyttkartonger på Täby bakluckeloppis. De charmigaste rullgrillor jag sett sedan 1979! Kolla bara in mönstret och färgerna, så ljuvliga!

Och för er som vill ha ett tips från en loppisgalning så är det just på de där oväntade ställena ni ska kika för att hitta de riktiga guldkorna. Längst ner i lådorna, långt bak i bakluckorna, undanstoppat bakom borden. Det som inte blivit uppackat, där ingen annan kollat. Just där kan den ligga, din nästa loppisskatt.

Besökte Solvalla bakluckeloppis idag en snabbis. Hade glömt vattenflaska hemma och höll på att få värmeslag så det blev ett kortare besök än jag egentligen ville och hade hoppats på. Men jag hann i alla fall fynda lite ljusstakar. För även om det är svårt att tro nu (och man inte gärna vill tänka på det) så kommer det ju faktiskt en höst då man vill kura in sig i filtar och tända massvis med ljus. Och attans vilken nytta jag kommer ha av mina fina stakar då.

Tre stycken Festivo ljusstakar av Timo Sarpaneva för Iittala och två Snöbollar av Ann Wärff för Kosta Boda för sammanlagt 200 kronor. Det får väl betraktas som ett bra pris med tanke på att det skulle ha gått på cirka en tusenlapp i butik.

Vi har tillbringat helgen i stugan med sol, bad, grillning och båtåkning. En liten loppissväng till Rosenhill hann vi också med, till min stora lycka. Och där fyndade jag både fina burkar och sköna solmadrasser. De senare funkade utmärkt att somna på ute på bryggan, om ni undrar.

Härliga Rosenhill.

Fina, glada burkar för tjugo spänn.

Färgglada, ihopfällbara solmadrasser från det glada 70-talet. Sovvänliga.

I dag drog vi till bakluckeloppisen på Rosenhill med allt vi rensat ut under flytten. Så skönt att bli av med gamla, överflödiga grejer och se andra glädjas över att fynda det vi tröttnat på. Det blev en härlig dag i solen och en femhundring att lägga till sommarsemestern. Mina Kryss-tallrikar från Uppsala-Ekeby fick nya ägare, liksom de udda femtiotalsglasen och minstingens fina lackskor.

För en gångs skull shoppade jag inte upp förtjänsten, men två Lansett-koppar från Gefle och en Pyro-karott av Wilhelm Kåge, att ge till mamma, kunde jag inte låta bli.  Det kändes ändå okej eftersom det totala priset för dessa guldkorn blev fyrtio spänn.

Minstingen var en utmärkt försäljare. Särskilt för den som ville fynda. Allt kostade nästan gratis hos oss.

Två Lansett-koppar fyndade jag. Mina står i diskmaskinen så bilden lånade jag från Loppista.

Mamma har ärvt resten av Pyro-serien från mormor. Hoppas hon blir glad för karotten jag hittade. (Bild lånad från Wikipedia eftersom min karott är i disken).