I dagarna två har jag och min mamma sytt något finfint av ett bedårande 70-talstyg som jag hittade i mina gömmor. Ni ska snart få se resultatet. Men tyget är jag så nyfiken på. Finns det någon som vet vem som gjort det fina mönstret? Jag har fått förslag på Ikea, Anna-Lena Emdén och Marimekko, men ingen tycks veta säkert. Vet du?

I går kom jag hem från några ljuvliga dagar i Köpenhamn. Å, vad jag älskar den staden! Den har verkligen allt! Puls, spännande arkitektur, sköna människor, ljuvliga loppisar och fantastiska designbutiker. Jag fick med mig hem en mängd härliga minnen och några fina loppisfynd, men också en ny kompis; nämligen Bojesens rara apa som jag trånat efter så länge.

Kaj Bojesen, som formgett den lilla apan, föddes 1886 i Köpenhamn och var egentligen framgångsrik silversmed. Bland annat vann han första pris i Milanotriennalen för sina stilrena Grand Prix-bestick. På 30-talet upptäckte Bojesen tjusningen i att även arbeta i trä och började då designa barnmöbler och leksaker. Den berömda djurserien med bland annat apan i teak och limbaträ, elefanten i ek och hunden i valnöt kom till mellan åren 1934 och 1957. Apan som kommit att bli den mest populära figuren i Bojesens djurserie designade han 1951 och den blev så populär att den ställdes ut på Victoria och Albert museum i London under början av 50-talet.

År 1990 köpte Rosendahl upp produktionen, marknadsföringen och försäljningen av Bojesens apa och hans djurkompisar. Fortfarande tillverkas de för hand, i Danmark, enligt Bojesens ursprungliga instruktioner, och fortfarande är de populära både som leksaker och konst – och inredningsdetaljer.  En nyproducerad, liten apa på 26,5 centimeter kostar cirka 1 000 kronor, medan den större varianten kostar på 60 centimeter kostar drygt 10 000.

Det finns en gudomligt söt liten grej här på landet som jag gärna skulle vilja veta mer om. Det är pappas gamla leksak, en skidåkare i trä med en knapp under som gör att den kan röra sig. Jag gissar att det är en 50-talsgrej, men egentligen vet jag inget alls om den. Finns det någon där ute som här en liknande eller vet något om den? Hör gärna av er och berätta mer.

Vi håller på att göra i ordning tonåringens rum och hon har beställt en svart vägg, med ett svart skrivbord, en svart stol och några svarta skåp på väggen (muntert värre). Jag har frågat om hon inte åtminstone kan tapetsera skåpen med någon gråaktig tapet så att det inte bara blir svart och det har hon gått med på. Så nu står vi inför det svåra tapetvalet. Eftersom hon är min dotter så vägrar hon naturligtvis retro, utan vill ha något modernt. Jag föreslog den här från Osborne & Little, som ser ut som plåt. Kan bli kul, tänkte jag. Kanske, säger dottern. Själv hade jag ju gärna gått till plåtslagaren och köpt riktiga plåtbitar förstås, eller rotat i förrådet på landet efter något gammalt rostigt, men känner jag min dotter rätt så skulle hon få spel om jag föreslog något sådant. Så vi fortsätter leta i tapetdjungeln. Har ni några bra förslag?

Jag sitter här i sommarstugan och dricker en kopp kaffe och njuter av lugnet. Det finns nog ingen mer rogivande plats på denna jord för mig. Min farmor och farfar köpte det här stället när pappa var liten så han har tillbringat många, många sommarlov här. När han sedan träffade mamma och jag och min bror kom till världen så blev det även vårt sommarparadis. Eftersom mamma var lärare med lediga sommarlov så flyttade vi ut till stugan på avslutningsdagen och flyttade inte hem igen förrän precis innan skolstart. Jag har tillbringar så ofantligt mycket tid i den här lilla stugan. Jag kan varenda vrå som min egen ficka. Och nu när jag jobbar som frilans utan fasta arbetstider kan jag och mina barn också tillbringa nästan hela somrarna här. Vi är verkligen lyckligt lottade!

Det bästa med stugan är alla minnen och gamla saker som finns kvar där sedan jag var liten. Minnen av farmor och farfar som sorgligt nog inte finns längre, och minnen från barndomens dagar. I dag plockade minstingen fram den här från den gammal sekretär och jag blev som barn på nytt när jag började titta igenom alla bilder. Visst var det väl någon av er som hade en sådan? Minns ni? Hur trollbunden man blev av motiven. Hur magiskt det var med djupet i bilderna. Till och med barnen fascineras av den lilla mackapären och även om de kanske inte tycker att den slår datorn eller mobilen så tror jag att de håller med om att vi hade en del ganska coola grejer på den gamla goda tiden.

Jag är galen i barntyger från 70-talet! Och med galen menar jag verkligen galen. Jag får svårt att sitta still, jag blir fnittrig och det går rysningar av välbehag genom hela min kropp när jag ser motiv med John Blund eller Dunderklumpen på. Och som tur är hade mamma sparat lite tyger och sängkläder med just det motivet från min barndom. För de kostar inte gratis på Tradera direkt.

När mina två äldsta barn var små sydde jag varsin John Blund-kudde åt dem, som de släpade med sig överallt; till tv-soffan, landet, på resor. Nu när de blivit för stora för de barnsliga kuddarna har de slängt in dem i min klädkammare. Men där tänker jag minsann inte låta dem ligga, det är de alldeles för fina för. Samtidigt tror jag inte att min man är så sugen på att ärva dem … Frågan är hur jag ska återanvända dem så att jag kan fortsätta njuta av dem? Hjälp mig med idéer, snälla!

Så fort det börjar bli vår i luften längtar jag efter att åka ut till landet. Till den lilla, lilla stugan där vi får trängas kärleksfullt och samsas om de få kvadratmetrar som finns.

Förra året gjorde vi i ordning barnens lilla krypin så att de bättre skulle få plats, och vad var smartast om inte att stuva dem på höjden! Den fiffiga militärsängen hittade jag på Blocket, och efter lite svartfärg blev den som ny. Med Josef Frank-tapeten och PH-lampan fick vi till en klassisk men ändå lantlig karaktär på rummet och både jag, maken och barnen blev sjukt nöjda.

Sedan bilderna togs har vi också fått dit en stor, mörkgrön trasmatta och en liten 50-tals sekretär i teak, där de har varsin låda med prylar (alldeles lagom) och det sista som är att göra är att såga av de alltför höga sänggavlarna och fästa toppbågarna.

Om jag trodde att längtan efter landet skulle bli mindre av att skriva om den så trodde jag helt fel! Tur att jag har så mycket jobb att gräva ner sig i så att jag slipper tänka på den.

Ha en riktigt skön helg vare sig du väljer att tillbringa den i vårsolen eller i loppisdammet!

/Helén

Min son tappar i genomsnitt bort en gympapåse i månaden, med tillhörande mjukisbyxor, gympadojor och handdukar. Även om  jag vis av erfarenhet nuförtiden bara skickar med honom Ica-kassar med secondhandkläder så blir det ändå ganska dyrt i längden. Nu har jag hotat med att skicka honom på demensutredning om han inte slutar glömma. Vi får se om det hjälper;)

OM han kan börja komma ihåg att ta hem sina grejer från skolan ska han också börja få lika fina gympapåsar som sina systrar. Vi har gjort dem själva av gamla linnen och jag tycker att de är bedårande (och just därför vill jag gärna ha hem dem igen). Vill du också ha en sådan här fin kasse? Nästa gång du rensar i garderoben eller går på loppis, så titta lite extra efter fina, gamla linnen. Sy sedan ihop dem i botten, och violá, så har du fixat snyggaste gympapåsen! Busenkelt va?

Äntligen, efter fyra månader i nya huset har minstingens hylla kommit upp på väggen. Det är egentligen ingen hylla, utan vanliga trälådor från Ikea som jag målat och klätt i gamla tapetstuvar och hyllpapper från förr. Å, vad jag gillar när man kan få användning för gamla grejer! Tavlorna som står ovanpå är så rara, tycker jag. De hade min man i sitt barnrum som liten. Burkarna, speldosan, babushkafigurerna och allt annat är så klart loppisfynd. Som ni ser finns det faktiskt utrymme att fynda lite mer. En liten spargris och ett par träsoldater av Kay Bejesen skulle inte vara helt fel. Ska nog surfa in på Tradera för att se om jag kan hitta något faktiskt.

En strålande måndag till er alla!

Helén