Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Jag gillar mitt hus, och särskilt mitt vardagsrum. Det är väldigt stort och luftigt, och sommartid kan kan vi bara öppna altandörren så har vi vår stora veranda utanför. Med en strålande utsikt. Över den lilla, lilla, lilla talldungen.

Men även om jag trivs bra med mitt vardagsrummet (och till och med utsikten) så skulle jag inte ha direkt något emot att byta mot något av vardagsrummen i länken nedan. Här kan vi snacka stort och luftigt. Och en och annan snygg möbel finns ju här också. Tänk dessutom att istället för att blicka ut över några kala trädstammar få sitta och se ut över hav och stränder, öppna vidder eller kanske New Yorks skyline. Det skulle man ju kunna stå ut med.

Är du redo att se några av världens snyggaste vardagsrum? Ta ett djupt andetag så kör vi!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Familjen som vi var på kalas hos i helgen hade den här lampan över vardagsrumsbordet. Den heter Cynthia, är formgiven av italienska designern Mario Marenco på 80-talet och finns från och med nu på min vill-ha-lista.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

En fejkad Brillobox är också en Brillobox … Och till och med Moderna museet kör ju med kopior så det är väl inget konstigt? Den här låtsasbrillon kom som en klipp-och-klistra-sats med DN. Här finns länk så att du också kan göra din egen box:

 Snygg är det i alla fall, fejkad eller ej. Han visste vad han gjorde, den där Andy Warhol. 

Var på Ikea idag och köpte upp mig på värmeljus så att det ska räcka hela julhelgen. På Ikea Family-avdelningen hittade jag de här två böckerna om Ikea, ljuvliga för den som är intresserad av designhistoria. Jag fastnade så klart direkt på kapitlet om textildesignern Sven Fristedt. Han har gjort så otroligt mycket fint! Tyget Alfi, som syns på bilden, kom 1972, samma år som jag föddes. Jag har det i mina gömmor, fast i färgställningen blå/grön, och jag älskar det!

Någon annan av er retromanians som gillar Fristedt? Vilket mönster är favoriten? Har ni några fina stuvar hemma i garderoben?

Nu är det helt okej att svimma av avund, bara så att ni vet. Jag är nämligen numera lycklig ägare till en blå Luma ds 54 ljusbukett. Jag köpte den igår av en kille som tröttnat på den (hur nu det egentligen är möjligt). Den var inte gratis, ska gudarna veta, men med tanke på vad de kan rusa upp till på Tradera så gjorde jag nog ändå en bra affär.

Ljusstaken var faktiskt från början inte tänkt som någon adventsljusstake utan lanserades 1954 som en dekoration, men de allra flesta som äger en plockar nog bara fram den till jul, och så tänker jag också göra. Den gjordes i fyra färger (blå, grön, svart och röd) men jag gillar den blåa och den gröna bäst.

Vad säger ni, är den inte fantastisk?

I dag hade jag väldig tur på min shoppingrunda. Precis när jag skulle lämna Läkarmissionen tomhänt så kom en liten dam med en rullvagn med nya varor som skulle ut på hyllan. Och vad stod där om inte tre röda, fina plastmuggar av Sven-Eric Juhlin för Gustavsberg och en skål av Bernadotte design för Husqvarna. Vilken trevlig överraskning! Och prislapparna var trevliga också. 20 spänn styck. En bok om design i Stockholm för fem spänn hamnade också i korgen. Nu har ställt boken i bokhyllan, diskat upp mina nya fynd och ställt dem i skåpet. Dags att ta helg! En riktigt fin fredagkväll till er, retromanians!

I dag hittade jag en stor Palavas av Helena Tynell, för 25 kronor, åt min fina loppiskompis Åsa. Hon samlar nämligen sådana (hon har bra smak) och har bett mig hålla utkik. Men precis när jag skulle betala upptäckte jag en spricka. Skit också! Men skam den som ger sig, jag jagar vidare, Åsa!

För en tid sedan la jag ut en förfrågan på bloggen och Instagram om någon hade koll på vad det var för ring jag hade köpt på en loppis. Jag hade känsla av att det var en finsk, 60-talsring, men mer visste jag inte. Det tog inte mer än några minuter innan en av mina kunniga Instagram-kompisar, Retrolyckan, tyckte sig känna igen det som ett Pentti Sarpaneva-smycke. Och när jag tog på mig glasögonen och synade insidan riktigt, riktigt noga tror ni inte att det stod Sarpaneva i den! Vilken lycka att fynda en så fin designring för en tjuga! Men nu har jag fått mersmak och vill gärna ha ett par örhängen till!

Det var en Sarpaneva!

En vacker dag ska jag börja samla på Kold-burkar. På en fin hylla ska de få stå, färgglada och fina. I mängder. Men jag är inte så säker på att min man längtar direkt till den dagen, så jag låter den dröja lite. Tills vidare njuter jag av den enda Kold-burken jag har. En megastor, fin och gul som jag förvarar flingor i på landet. Den räcker ganska långt.