När jag var liten hade farmor och farfar flera fina, turkosa Tidstrandsfiltar av Viola Gråsten i bäddsoffan på landet. När vi tog över landet efter dem tog vi också över de fina filtarna, men det gick inte många år innan mössen tog sig in i stugan och knaprade stora hål av den fina yllen. Nu drömmer jag om att köpa upp mig på ett par ”nya” fina Gråstenfiltar, men snåljåpen i mig har ingen lust att betala de priser de går för på Tradera, så jag väntar med spänning på att ramla på dem på loppis.

I veckans Härligt hemma kan du läsa den spännande historien om Tidstrands yllefabrik på min Retrosida. Tidstrand var en av de största yllefabrikerna i Europa, med över 1 000 anställda på 50-talet, imponerande, eller hur! Nu är fabriken nedlagd, men på orten Sågmyra, där fabrikslokalen fortfarande ligger finns ett litet, och rart museum där man kan titta på alla de vackra alster som producerats från fabriken under årens lopp.

Bild från Auktionshuset Kolonn

Snart har jag sorterat in alla mina fina tyger i mitt nya tygskåp. Jag blir alldeles lycklig av alla färger och mönster, och kommer på mig själv att med jämna mellanrum bara öppna skåpet, titta in och le. Det mesta är retrotyger som jag fyndat på loppis, eller ärvt av min farmor, men här finns också några pärlor från Ikea, signerade Lotta Kühlhorn och fantastiska skapelser från Mairo. Nästa steg är att hitta ett mönster på en fin, enkel 60-talsklänning som jag kan använda åtminstone några av tygerna till. Någon som har något snyggt på lager?

Mairo, Marimekko, Ikea, Borås Cotton, Almedahls, Lotta Kühlhorn, Ullas, Sven Fristedt, Maija Isola, Saini Salonen, Tampella, Finlayson, allt finns representerat i mitt tygskåp, och mer därtill!

Jag kan inte sluta hoppa av glädje! Se här vad jag fick i brevlådan idag: Boken Tusenkonstnären Stig Lindberg! Jag har jagat boken som en galning, eftersom den varit slut på förlaget och omöjlig att få tag på på antikvariat och nätauktioner. Men nu äntligen fick jag köpa ett exemplar av en kompis som är nära släkt med den fantastiska Gisela Eronn, som skrivit boken. Vilken lycka! Gissa om jag kommer sitta djupt försjunken i Lindbergs förtrollade värld hela dagen. Tror jag ska hänga en sådan där hotellskylt med texten ”Var vänlig stör ej” runt halsen så att barnen går till sin pappa i stället. Ja, så får det bli!

Jag är verkligen emot droger, tro inget annat, men trots det gillar jag verkligen Köpenhamns stadsdel Christiania riktigt skarpt. Det bor nog en liten hippie i mig (om det finns drogfria sådana) för jag njuter verkligen av atmosfären och stämningen innanför portarna till denna fristad. Att det dessutom var loppis när vi var där för några dagar sedan gjorde ju inte saken sämre förstås. Jag hittade en fin burk av Lena och Al Eklund, för Laurids Lönborg A/S, och eftersom det var semester så fick jag köpa den, trots att jag egentligen har burkköpstopp. Vilken lycka!

I går kom jag hem från några ljuvliga dagar i Köpenhamn. Å, vad jag älskar den staden! Den har verkligen allt! Puls, spännande arkitektur, sköna människor, ljuvliga loppisar och fantastiska designbutiker. Jag fick med mig hem en mängd härliga minnen och några fina loppisfynd, men också en ny kompis; nämligen Bojesens rara apa som jag trånat efter så länge.

Kaj Bojesen, som formgett den lilla apan, föddes 1886 i Köpenhamn och var egentligen framgångsrik silversmed. Bland annat vann han första pris i Milanotriennalen för sina stilrena Grand Prix-bestick. På 30-talet upptäckte Bojesen tjusningen i att även arbeta i trä och började då designa barnmöbler och leksaker. Den berömda djurserien med bland annat apan i teak och limbaträ, elefanten i ek och hunden i valnöt kom till mellan åren 1934 och 1957. Apan som kommit att bli den mest populära figuren i Bojesens djurserie designade han 1951 och den blev så populär att den ställdes ut på Victoria och Albert museum i London under början av 50-talet.

År 1990 köpte Rosendahl upp produktionen, marknadsföringen och försäljningen av Bojesens apa och hans djurkompisar. Fortfarande tillverkas de för hand, i Danmark, enligt Bojesens ursprungliga instruktioner, och fortfarande är de populära både som leksaker och konst – och inredningsdetaljer.  En nyproducerad, liten apa på 26,5 centimeter kostar cirka 1 000 kronor, medan den större varianten kostar på 60 centimeter kostar drygt 10 000.

I veckans Härligt hemma kan ni läsa min lilla text om 10-gruppen och deras historia. Jag älskar 10-gruppen och deras mönster och kollektioner. I år lanserade de sin första möbelkollektion tillsammans med formgivaren Peter Andersson och den anrika möbelproducenten Sundlings. Resultatet ser ni här, en skåpserie i ask med fronter av kända 10-gruppsmönster. Snyggt är bara förnamnet.

Bild: 10-gruppen

Har ni förresten sett den här sköna tapetkollektionen av Orla Kiely för Midbec? Orla Kiely är en irländsk designer som är bosatt i London. Hon har designat allt från hattar och kläder till husgeråd och nu alltså senast tapeter. Jag gillar hennes retroinspirerade design och sparsmakade färgskala som andas ljuvt 70-tal. Det känns helt enkelt som att komma hem igen.

Det finns inga lampor jag älskar så mycket som Luxus bordslampor. Kolla in de här till exempel. De är från -68, designade av Uno Kristiansson och med tyg av Marja Metsovaara och så underbara att jag blir helt gråtfärdig!

Bilder från Auktionshuset i Solna, Lauritz.com och Domino antik

Ur en sådan här kanna har jag och min bror bjudits saft i stugan på landet så länge jag kan minnas och jag blir fortfarande alldeles varm i hjärtat när jag tar fram min egen Signaturkanna och bjuder på saftkalas.

Tillbringaren är formgiven av Hélène Lalander för Sigvard Bernadotte och Acton Björns designkontor 1963. Först tillverkades den för Husqvarna borstfabrik i färgerna blått, gult och rött, men senare övergick produktionen till Hammarplast och då utökades färgskalan.

Tanken var egentligen att tillbringaren skulle vara för mjölk, och skulle därför rymma exakt en liter. Anledningen var för att mjölkpaketen var opraktiska både att förvara och hälla ur. Den trekantiga kannan däremot var funktionell och gjorde det möjligt att ha flera tillbringare intill varandra i kylskåpet.

Jag har kannan både i rött och gult men jag måste nog köpa mig en blå också för att samlingen ska bli komplett, även om jag tycker att den röda är allra, allra finast. För sådan var den som vi hade under mina barndoms somrar. Och helst ska den förstås också innehålla mammas hemgjorda hallonsaft.

Trevlig måndagskväll!

/Helén

Nja, kanske inte riktigt om man tittar ut, men på Formex-mässan blommade tulpanerna som aldrig förr. Och det var förstås inte det enda som blommade ut i mässhallarna. Mängder av ny, fräsch design, våriga prylar och pastellfärgad inredning hade dukats upp inför våra vintertrötta ögon. För oss retrolovers var såklart utbudet aningen begränsat, men det fanns ändå en del vintageinspirerade grejer som jag blev väldigt förtjust i. I Mingla designs monter hittade jag till exempel de här ljuvliga tofflorna. Det är gamla, fina, handgjorda Docksta–tofflor som fått ny kostym. Helt ljuvliga, tycker jag! Fanns även i barnstorlekar och de var om möjligt ännu finare.

Dockstatofflor med kostym från Mingla design.

Men bäst av allt gillade jag produkterna från Remake, Stockholms stadsmission. Titta bara på de här brickbordet, dekorerat med lösblad från en flora, precis som den gamla lyxiga Josef Frank-byrån. Eller det klatschiga, rutiga linneskåpet. Vilken ljuvlig färgklick att ha i vardagsrummet!