Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I går var det dags för vernissage på årets Antikmässa i Stockholm, den 38:de i ordningen. Retromania var där och spanade trender och mässfavoriter bland 250 spännande utställare.

Text: Helén Bjurberg Bild: Angelica Söderberg

Tiotusentals människor från hela landet besöker varje år den stora Antikmässan i Älvsjö. Här finns något för alla, vare sig man gillar retroprylar, vintagekläder, designklassiker, allmogemöbler eller konst – och allt är till salu. Dessutom bjuds det på ett gediget program med spännande föreläsningar, om allt från mode och mattor till porslin och rostfritt stål. Men mässan är också ett forum för människor som delar intresset för äldre möbler och saker att träffas, se och lära om antikviteter, eller bara få sig en härlig nostalgitripp.

Vilka är då de största trenderna i antiksvängen?

Även om trenderna i antikvärlden inte är så tydliga går de till stor del hand i hand med övriga inredningsvärlden, så inte helt förvånande går vi även här mer och mer mot kvalitet och hållbarhet. Vi ser mindre plast och mer gedigna material. Som bekant håller vi på att lämna den ljusa, stilrena, minimalistiska trenden, men också den kalla, industriella. Nu strävar vi istället efter ombonade hem. Vi vill ha mer värme och färg än tidigare. Gärna också en blandning av olika tidsåldrar, stilar och material. Textilier och tavlor, som legat i malpåse länge, åker fram igen och de ljusa möblerna byts mot sådana av mörkare träslag.

Vad saknas på mässan?

Den som bara är ute efter plastartiklar och popart kommer kanske tycka att det är lite tunnsått med grejer. Vintagekläder finns det inte heller mängder av, även om det börjar bli mer. Men annars finns det faktiskt något för de allra flesta.

Vilka klipp går att göra på antikmässan?

Antikmässan är inte rätt ställe för att göra klipp. Utställarna vet vad sakerna är värda och det finns gott om köpare så det finns ingen anledning att rea ut något. Men ett klipp behöver ju inte handla om ett lågt pris, utan kan lika gärna vara en ovanlig pjäs eller något du känner mycket för. Och handlar du med hjärtat blir det sällan fel. Ett gott råd är att inte tveka för länge om du hittar något du verkligen gillar. Det kommer många internationella köpare till Antikmässan som har stort intresse för svenska antikviteter och gott om pengar i plånboken, så innan du vet ordet av kan den keramikfigur du förälskat dig hjälplöst i ha flyttat till Japan.

Vad är årets måste i antiksvängen?

En tavla, skulle jag säga. Konsten kommer tillbaka med stormsteg och du kan välja, vraka och blanda hur mycket du vill bland motiv och ramar. Det är personlighet som gäller. Vill du ha en möbel istället, satsa på något litet, sobert och elegant med unicitet. Jugendstil blir mer och mer populär, men även kitschigt 80-tal. För den som vill vara före sin tid har jag ett hett tips. En fågel vid namn Pontus Silfverstolpe viskade nämligen i mitt öra att mahogny är träslaget som kommer härnäst!

Och tvärtom, vad vill vi slippa se?

Bersåporslin. Det är väldigt fint, men enough is enough.

Vad tar jag med mig hem från mässan?

Samlingen med flaskvaserna Koristepullo av Nanny still för Rihimäki från Nordlings antik. Den har jag trånat efter bra länge nu. Och det är inte så att jag skulle nöja mig med en eller två, utan just precis så här många vill jag ha!

Mina tre mässfavoriter

Bumlingar ha vi ju sett förut. Men en turkos! Ja, jag blev faktiskt lite kär hos Lasette antik och design.

Det är ju så här man ska ha Greta Grossmans gräshoppor, tre stycken på rad! Hos Sjöström Antik.

Fyren av Oivo Toikka för Notsjö. Vad säger man? Sjukt fin känns som en rejäl underdrift. På Nordlings antik finns de raringarna.

Mer inspiration

Pistillino, vägglampan hos Lasette antik och design, var bara en av alla de italienska lamporna jag ville ta med mig hem.

Härlig tavelvägg hos Konst & kuriosa från Dalarna.

Råmå design antikt hade en färgsprakande monter med många guldkorn.

Lampan hos Modernity gick inte av för hackor.

Läckert i Nordlings antiks monter. Årets tema var ”Uppdukat”, och vem skulle inte vilja duka upp på det här bordet?

Smakfullt hos Sjöström antik.

Pris för Årets monter fick Thunérs. ”Självsäker, rak och tydlig monter där klassiska antikviteter kommer till sin rätt i en genialiskt enkel form. Här får starka personligheter tala för sig själva och därmed nå fram till framtidens publik”.

Fantastiska Pierre Forsell.

Den här lampan och tavlan skulle gärna få flytta hem till mig.

Vaser av Martin Medbo hos Modernity.

Modernitys läckra monter med fantastisk mosaiktavla av Einar Forseth.

Med ömma fötter och fulla av intryck säger fotograf Angelica Söderberg (i sin nya vintageklännning som hon köpt på mässan) och jag tack och hej för idag! Du som har möjlighet ska verkligen ta en sväng förbi Antikmässan 2015. Den är väl värd ett besök.

 

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

Kan du namnet på alla Bruno Mathssons verk och vet precis vem som designat Margrethe-skålen? Eller tänker du bara på matematik när någon nämner Sjuan, och är den enda Ekström du hört talas om en blåbärssoppa? På Retromania kan du testa exakt hur retronördig du är.

 

1. Gråsten är inget annat än:

Precis vad det låter som, en grå sten. 0 poäng

En textilformgivare. 2 poäng

Ett indiannamn. 1 poäng

 

2. Pernilla, Karin, Eva och Miranda är:

Namnsdagar under fruntimmerveckan. 1 poäng

Bruno Mathssons sittmöbler. 2 poäng

En liten del av Anna Wahlgrens barnaskara. 0 poäng

 

3. När någon säger Adam och Eva tänker du på:

Hannes Holm och Måns Herngrens film från 1997. 0 poäng

De första människorna enligt skapelseberättelsen. 1 poäng

Stig Lindbergs blå- och rödprickiga porslinsdekor. 2 poäng

 

4. När du pratar om ägget syftar du på:

En urbota kokad person. 0 poäng

En viktig ingrediens i sockerkakan. 1 poäng

En fåtölj. 2 poäng

 

5. Vårt grannland Danmark är mest känt för:

God design. 2 poäng.

Sitt grötiga språk. 0 poäng

Öl och pölse. 1 poäng

 

6. Någon nämner PH och du tänker osökt på:

Hon den där Lena. 1 poäng.

Ett mått på surhet. 0 poäng

En armatur av den danska formgivaren Poul Henningsen. 2 poäng

 

7. När du pratar om Svanen menar du:

En ful ankunge som blivit stor. 0 poäng

En radio- och tv-personlighet med förnamnet Lennart. 1 poäng

En fåtölj. 2 poäng

 

8. Vilket av följande ord/namn tycker du passar bäst ihop med namnet Lisa?

Larson. 2 poäng

Flitiga. 1 poäng

Lapp-. 0 poäng

 

9. Vilket efternamn förknippar du med förnamnet Carl?

Bildt. 1 poäng

Schulman. 0 poäng

Malmsten. 2 poäng

 

Räkna ihop dina poäng och se resultatet nedan:

 

0 till 5 poäng

Du vet inte vem Lisa Larson är, och vill inte heller veta. Gammalt skräp är helt enkelt inte din cup of tea. Ju modernare desto bättre, tänker du, och skulle aldrig drömma om att handla något begagnat. Hur kan någon vara så korkad att den köper gammalt och dammigt när det finns nytt, fräscht och skinande blankt?

6 till 12 poäng.

Visst har du hört talas om Stig Lindberg och Bruno Mathsson, men mer än så är det inte. Du har ärvt några gamla, fina saker och tycker att det är fiffigt att kunna köpa ett och annat på Blocket, men från det till att snöa in på signaturer och stämplar är steget stort. Lagom är bäst, tycker du.

13 till 18 poäng

Du är en tvättäkta retronörd, det råder inga tvivel om saken. Det inte du vet om gamla möbler och prylar är helt enkelt inte värt att veta. Antagligen har du inte bara kunskapen utan lever också ut ditt intresse totalt och tapetserar hela ditt hem med blommiga tapeter, dukar upp eftermiddagsfikat med Berså-porslin och lyssnar till Monica Zetterlund. Har du en hund har du förmodligen döpt den till Kåge.

Bild: Thinkstock

 

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

Förutom att blogga här på Retromania så skriver jag också krönikor i Aftonbladet Härligt hemma. Här ska ni få läsa om vad jag tycker om väggcitat:

Häromdagen fick jag ett mejl som fick mig att fullständigt tappa hakan. Mejlet var från en högt uppsatt chef på ett stort, svenskt företag. Det var korrekt stavat, trevligt skrivet och bra på alla sätt och vis, så det var inte det. Det var sättet han signerat det på som var så anmärkningsvärt. För över hans namn och titel stod, hör och häpna: Carpe diem!

Vad är det med folk och sådana där pinsamt töntiga uttryck egentligen? Seriöst, Carpe diem, vem slänger ur sig något så larvigt? Det kanske var hippt att säga för tjugofem år sedan, precis när filmen Döda poeters sällskap haft premiär. Sedan borde någon ha sett till att det återförenades med den där Horatius. Men i stället hamnade det på alla möjliga och omöjliga ställen, och framförallt där det absolut inte hör hemma. Som på väggen över sängänden i de svenska hemmen till exempel.

Jag kan inte hjälpa det, men jag tappar all respekt för människor som har citat av det slaget på väggen hemma. Det spelar ingen roll hur snyggt det är i resten av huset, de där bokstäverna dränerar liksom hela bostaden (och dess ägare) på stil. Och vad är vitsen liksom? Om det är en allvarlig uppmaning till sig själv och sina gäster att fånga och njuta av dagen så måste jag tyvärr meddela att där fula skyltarna ger motsatt effekt; carpe diemet låser sig totalt i kroppen!

Nyligen visade min kompis mig en bild från en annons på Hemnet. På bilden syntes en uteplats med en stor, härlig badtunna. Så långt var allt väl. Men bredvid badtunnan stod en överdimensionerad kandelaber och ovanför den på väggen stod orden ”Perfect dream” skrivet i snirkliga bokstäver. Jag kan bara hoppas att det var ett skämt! För det går ju inte att seriöst ha en sådan text på verandaväggen, som nio månader av tolv består av snö, slask, regn och kyla och de återstående tre är en plats där du ska bära bikini!

Jag undrar verkligen vilka människor det är som sätter upp dessa ”Home is where your heart is”, ”Live your dream” och ”Live, laugh, love” på väggen. Är det samma typer som basunerar ut på Facebook att de ”myser med älsklingen över ett glas vin efter en härligt uppfriskande fem mil lång löprunda medan finaste barnen bakar smulpaj”(samtidigt som jag somnar i fredagssoffan bredvid min snarkande make efter att ha fått andnöd en kilometer in i löpspåret och innan någon av oss ens hunnit lukta på något vinglas, allt medan barn nästan slår ihjäl varandra i köket över sin vidbrända smulpaj)?

Ja, vilka de än är så har jag en uppmaning till dem: Sluta carpe diema och ta en rejäl funderare över de där hemska väggcitaten istället! Är det inte dags att plocka ner dem? Och rädda Sverige från den shabby chica avgrund de dragit ner oss i? Kanske byta dem mot något annat, lite mindre bad taste, lite mindre skämmigt?

För mig finns det bara en typ av text som funkar att sätta på väggen och det är de som är i form av en bonad. Klassisk broderad med kloka tankar, typ ”Borta bra men hemma bäst” eller ”Som man bäddar får man ligga”. Fast helst skulle jag faktiskt göra en egen. Den skulle sitta i köket och på den skulle det stå, med skrivstil, och i en krans av blommor: ”God smak i kvadrat. Våga vägra väggcitat!”

”I min bok om bonader har jag flera favoriter. Eller vad sägs om den här?”

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

Förutom att blogga här på Retromania skriver jag också krönikor varannan vecka i Aftonbladet Härligt hemma. Här ska ni få läsa om den venetianska masken jag och min man köpte på vår kärlekssemester.

Häromdagen såg jag en annorlunda annons på Tradera. Någon stackare hade semestershoppat en stor, afrikansk trämask med horn och en stor, rufsig kalufs gjord på djurhår, och sedan ångrat sig. Även om masken var ovanlig (och gräsligt ful) är nog inte själva företeelsen helt unik. Själv kan jag känna igen mig ganska väl i just den typen av inköp. Inköp som känns så rätt när du befinner dig där på andra sidan jordklotet, i en exotisk miljö, där solen stingat ditt huvud litegrann och ditt vanliga, tråkiga vardags-jag är långt borta. Men som blir så väldigt fel när du kommer hem och försöker få dem att smälta in i din svala, bleka, svenska mellanmjölkstil.

Jag har gjort många sådana inköp. Särskilt minns jag en stor färgsprakande solfjäder från Spanien, ett magnifikt, snidat andehus från Asien och en graffitimålad ukelele från Portugal, som alla var så fina i sin naturliga miljö, men som blev så väldigt malplacé när de plötsligt skulle finna sin plats i min skandinaviska inredning.

Men mitt mest ogenomtänkta semesterinköp var nog varken solfjädern, andehuset eller ukelelen utan en gigantisk fjäderbeklädd venetiansk mask. Egentligen hade vi inte alls planerat att köpa med oss någon souvenir hem från Venedig, jag och min man, men när vi kom till vårt vackra hotellrum och fann den mest magnifika mask pryda väggen ovanför sängens huvudände kände vi genast att vi bara måste ha en egen!

Så medan alla andra turister åkte gondol och åt frikadeller i kärlekens huvudstad ägnade vi våra semesterdagar åt att springa gata upp och gata ner på jakt efter den perfekta masken att ta hem till Sverige och sätta över vår egen sänggavel.

Sista dagen ramlade vi slutligen på den i en liten, exklusiv butik i det värsta turistområdet. Den var guldfärgad med stora svarta och röda fjädrar, precis som den på hotellet. Att den hade en prislapp som en bättre begagnad bil stoppade oss inte. Nu när vi äntligen hittat den skulle den med hem, kosta vad det kosta ville. Om vi helt enkelt hoppade över alla presenter hem och taxfreeinköp (och tog ett mindre lån) skulle vi ha råd. Inga problem.

Sagt och gjort, vi tömde plånboken och varenda ficka och en stund senare var masken vår. Men det var inte över med det. För när vi skulle packa insåg vi att masken med hela sin magnifika fjäderprakt var för stor för att rymmas i vårt bagage. Vi fick således inhandla en egen resväska bara åt masken. Och där rök pengarna till den sista fina avskedsmiddag vi tänkt unna oss.

Men utgifterna var inte slut där. På flygplatsen fick vi betala dyrt för att checka in den extra väskan, och när vi kom till Arlanda fick vi boka en extra stor taxi för att komma hem. Men det var det värt. En så fin mask fick kosta, tyckte vi då. Det var inte förrän vi satt hemma vid köksbordet igen och skulle summera vår romantiska resa som vi började inse att den där masken som låg framför oss inte bara kostat oss mer än hela resan gjort sammanlagt, jakten efter den hade också gjort att vi knappt haft tid att se den berömda Marcusplatsen. Än mindre hunnit kyssas på Rialtobron, dricka Prosecco i månskenet eller njuta av gatumusikanternas O sole mio.

Men det värsta var att vi först där, hemma i vår vanliga miljö, insåg att det fjäderbeklädda åbäket vi släpat hem var en inredningsmässig katastrof och den borde aldrig ha tagits utanför Italiens gränser överhuvudtaget. Hur i hela friden kunde vi ha missat det?

Vår mask hamnade aldrig på sovrumsväggen, inte heller på Tradera. I stället hamnade den i dotterns låda med utklädningskläder. Där ligger den än, luggsliten och eländig med avbrutna fjädrar och flagad färg. Men inget ont som inte har något gott med sig. Efter den resan har vi infört en regel som säger att vi aldrig får köpa med oss souvenirer hem som är större än att de ryms i en tändsticksask. Det är en bra regel, tycker vi. Och man kan se på Tradera att det är fler än vi som borde ha en sådan.

Utanför Italiens gränser var den venetianska masken en inredningsmässig katastrof.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

I frågespalten ”Fråga Helén” svarar jag på kluriga frågor om hem, inredning och retrosprylar. Välkomna att skicka in frågor till mig på helen.bjurberg@live.se eller ställ dem i kommentarsfältet här nedanför. Men var beredd på att jag inte lindar in svaren i bomull. Här kommer en fråga från Lant-Fia:

Hej Helén

Jag och min sambo har fått ett arv – jippi! Och jag har kommit på att en bra grej att lägga en del av pengarna på. Att låta en konstnär porträttera våra två barn. Tycker det vore underbart att föreviga dem på det sättet. Jag tänker stilfulla kolteckningar eller liknande, inte förskönande oljepastellporträtt som man brukar kunna göra på torgen på turistorter. Problemet är min sambo som blankt vägrar med motiveringen att det är ”bonnigt” med barnporträtt. Har han rätt? (Tekniskt sett är det tyvärr hans arv.)

Hälsning/ Lant-Fia 

Hej Lant-Fia!

Jag är ledsen, men jag måste göra dig besviken, din sambo har faktiskt rätt! Om jag säger att de smakfullaste barnporträtten jag sett är de gråtande ungarna som alla hade på väggen hemma på 80-talet, så kan du ju själv förstå hur smakfullt jag tycker att det är med barnporträtt. Lägg stålarna på en snygg tavla istället och fortsätt föreviga kidsen med smartphonen.

Hälsningar

Helén

HÄR hittar du fler ”fråga Helén-frågor”!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I frågespalten ”Fråga Helén” svarar jag på kluriga frågor om hem, inredning och retrosprylar. Välkomna att skicka in frågor till mig på helen.bjurberg@live.se eller ställ dem i kommentarsfältet här nedanför. Men var beredd på att jag inte lindar in svaren i bomull. Här kommer en fråga från Lotta:

Hej Helén!

På senare år har det dykt upp en uppsjö av företag som säljer kopior av kända designklassiker. Kopiorna är sjukt bra gjorda men kostar bara en bråkdel av vad originalen kostar. Eftersom jag har en låg inkomst, men väldigt dyr smak har jag sneglat lite på det här alternativet, men samtidigt känns det lite fuskigt. Vad säger du, tycker du att det är okej att köpa kopior av designmöbler?

/Lotta

Hej Lotta,

Svaret är enkelt. Skulle du byta ut ett glas äkta champagne mot lite Pommac? Knappast va? Visst, det ser ju nästan likadant ut, men det känns inte på långa vägar lika flott och är inte heller lika gott. Du tycker att låg inkomst skulle vara en anledning till att köpa en replika, jag tycker precis tvärtom. För en äkta designmöbel är en investering, och du kan alltid sälja den och få igen pengarna. Köper du en replika däremot, måste du typ betala för att bli av med den.

/Helén

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

I går hade jag vilodag. En välförtjänt sådan. Jag jobbade nämligen hela helgen tillsammans med duktiga fotografen Sara Ringström. Vi var i Varberg och gjorde hemma-hos-reportage på löpande band. Roligt som sjutton har vi haft det! Och en hel hög med fina jobb fick vi med oss hem. Jag lovar att hojta till när reportagen publiceras. Tills dess får ni en smygtitt på ett par av hemmen här.

Lilla Thyra var helgens sötaste modell.

Sara plåtar i Susan och Daniels fina kök.

Sköna Ann poserar proffsigt

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

Förutom att blogga här på Retromania skriver jag också krönikor varannan vecka i Aftonbladet Härligt hemma. Här ska ni få läsa om när jag inredde min första lägenhet till en gigantisk livmoder.

Vi håller på att renovera och inreda äldsta dotterns rum. Hon är sexton år och mycket bestämd med hur hon vill ha det. Det ska vara sobert och gå i svart och lila. Det är inte alls min stil, men jag håller tyst. Sextonåringar lyssnar ändå inte på sina mödrar. Inredningsprocessen påminner mig mycket om när jag fick min första lägenhet, en jättemysig etta i en närförort till Stockholm. Jag var arton år, och precis som alla artonåringar var jag jättemogen och hade full koll på precis allt. Speciellt hur man skulle inreda en schysst lägenhet.

Mamma och pappa fick äran att hjälpa mig. Med att måla, sätta upp hyllor och sy gardiner, på mina order alltså. Men de fick absolut inte tycka någonting. Det gjorde jag så bra själv. Jag visste precis hur jag skulle ha det. När vi hade flyttat över min säng och bokhylla från det gamla flickrummet fanns det fortfarande massor av plats kvar. Så vi åkte till Ikea och köpte stolar, bord och lampor. Dessutom köpte vi tyg till gardiner. Massor med tyg till långa gardiner i vardagsrummet. Och till köket. Röda skulle de vara. Och till sängen, som skulle kunna förvandlas till en soffa dagtid, skulle det vara ett rött överkast och röda kuddar, hade jag bestämt. En matta skulle jag ha också. Varför inte en stor, röd en?

Jag minns att mamma frågade lite försynt om jag inte ville ha någon annan färg också, att bryta av med, men det ville jag absolut inte. Jag kunde min sak, och rött var snyggt. Mamma lät mig hållas och sydde snällt upp de röda gardinerna som jag ville ha dem. Jag var sjukt nöjd när vi var klara. Det blev så mysigt och ombonat. Och rött. Inte för en sekund reflekterade jag vid det faktum att min bostad såg ut som en gigantisk livmoder. Och ingen annan berättade det för mig heller. Antagligen för att jag var mycket tydlig med att jag visste bäst.

Vi hängde mycket i min röda, fina lägenhet, jag och mina kompisar. Under flera års tid hade vi många sköna förfester, efterfester, vanliga fester och middagar där. Och videokvällar, då vi kröp upp i den röda soffan, drog för de långa, röda gardinerna för fönstren och tände röda ljus. Det var så mysigt! Det var under en av de här videokvällarna, som poletten trillade ner för mig. Vi kollade på en film där polisen gjorde razzia på en sliskig bordell. Det var en extremt spännande scen, men plötsligt kunde jag inte koncentrera mig för fem öre. Jag hade nämligen just upptäckt att bordellen på tv:n såg exakt ut som min lägenhet! Exakt! Herregud, varför hade ingen sagt något?!

Följande dag åkte hela inredningen ut från min lägenhet, och mamma fick ställa sig och sy nya gardiner. Nu lät jag henne välja tyg. Det blev ett grönt med bruna inslag. Resultatet blev supersnyggt! Jag hade lärt mig en ordentlig läxa. Hädanefter skulle jag lyssna mer på min mamma och aldrig mer skulle jag använda mig av bordellrött i inredningen (ett löfte jag hållit än i denna dag)!

På samma sätt misstänker jag att det här är första och sista gången min dotter inreder ett rum i svart och lila. Förr eller senare kommer hon inse själv att rummet påminner starkt om Familjen Addams. Men jag kommer inte att upplysa henne om det. Det ska hon få upptäcka själv. Och när den dagen kommer har jag ett par skitsnygga blåa gardiner här som hon ska få.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

Varannan vecka i Aftonbladet, Härligt hemma har jag frågespalten ”Fråga Helén” där jag svarar på kluriga frågor om hem, inredning och retrosprylar. Välkomna att skicka in frågor till mig på helen.bjurberg@live.se eller ställ dem i kommentarsfältet här nedanför. Men var beredd på att jag inte lindar in svaren i bomull. Här kommer en fråga från Madde:

 

Hej Helen! Min sambos hobby är jakt, och tyvärr syns det lite väl tydligt i vårt hem. Några enkla horn på väggen kan jag tycka är snyggt men jag skulle kunna leva utan de uppstoppade rådjurshuvudena på väggen, räven på byrån och haren uppe på vitrinskåpet. Han gillar djuren. Hur får jag honom att plocka undan liken? /Madde

Kära Madde, du kan aldrig ana hur väl jag känner igen mig i ditt problem, och hur mycket jag lider med dig! Själv löste jag det genom att köpa en liten, liten stuga i Norrlands djupa skogar åt min man (de kostar i princip ingenting, eftersom ingen vettig människa vill bo där). Dit kan min man åka under jakten och inreda som han vill, vilket han också gör. Jag har sett mardrömslika bilder där de uppstoppade djuren trängs med betar, horn och skinnfällar från alla möjliga och omöjliga djur. Min man trivs som fisken i vattnet där uppe och jag trivs med att slippa hans makabra jaktinredning. Så sätt dig nu och leta hyddor på Hemnet så ska du se att allt löser sig! Lycka till!

/Helén

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

Jag håller på att leta efter enkla, vita pinnstolar att ha på altanen på landet. Givetvis tänkte jag att det skulle gå lätt att hitta, men just när jag behöver pinnstolar så ska de tydligen vara svåra att hitta och dessutom kosta skjortan. Så har ni några gamla, slitna hemma som ni vill bli av med (och som inte kostar en förmögenhet) får ni gärna hojta till. Egentligen vore det himla trevligt med en liten Florida-soffa till också. Gärna till vrakpris! Tack på förhand:)

Du som vill ha lite historik kring Florida kan läsa den här lilla texten som var i Härligt hemma häromveckan:

Fina Florida

Den populära soffan kommer från Bröderna Wigells Stolfabrik i småländska Malmbäck, en av Sveriges äldsta och fortfarande verksamma möbelfabriker, med anor från 1868. Där formgavs den av Ebbe Wigell, en av ättlingarna till grundaren Carl-Johan Wigell, år 1952.

Florida är en liten och nätt soffa, endast 135 centimeter lång och 50 centimeter djup, stilren med slanka, enkla linjer. Till soffan finns även tillhörande stol och bord i samma snitt.

Under de första åren som soffan producerades hette den Florett och gjordes i formpressad teakfanér. Men när det mot slutet av 50-talet blev populärt med lackade soffor, började Wigells istället tillverka sina soffor i gedigen björk som de sedan målade. Den nya modellen av soffa döpte de till Florida.

Florett/Florida producerades ända fram till slutet av 70-talet, då de moderna, bastanta furumöblerna hade gjort entré i de svenska hemmen och intresset för de smäckrare möblerna svalnat. Men i slutet av 2012, då trenden svängt tillbaka och retromöblerna blivit heta på nytt var det dags att återuppta tillverkningen igen.

Den som suktar efter en Florida eller en Florett får räkna med att lägga ut mellan 2 000 och 4 000 kronor för ett gammalt exemplar. Ny kostar en Florida-soffa från cirka 5 800 kronor. Att jämföra med de dryga 100 kronor den kostade som ny på 50-talet.

Den här soffan med tillhörande stolar gick för 3 600 kronor. Själv betalar jag gärna 50-talspriser:) Bild: Bukowskis