I dag var jag med barnen på julavslutningen i skolan. Lättrörd som jag är grät jag så jag hulkade till falskspelande flöjter,  fröknar i röda knutblusar och emokids i tomteluvor. Det finns ingen dag på hela året som jag älskar barnens skola så mycket som på julavslutningsdagen. Och det finns heller ingen dag på året som mina barn skäms mer för mig än just på julavslutningsdagen.

Efteråt var jag tvungen att åka till favoritloppisen för att lugna ner mig. Där stod den här raringen på hyllan och bad att få följa med mig hem. Ser den framför mig på soffbordet i jul, välfylld med brända mandlar. Eller ska man helt enkelt ta ner misteln från dörrposten och stoppa ner i den? Hångla kan man ju göra ändå.