Bloggen Retromania har flyttat till www.retromania.se, häng med dit vetja!

Igår såldes Andy Warhols ikoniska blomtavla på Bukowskis. Konstverket som är i storleken cirka 20 x 20 centimeter och gjord i akryl och sikscreentryck på linneduk är från 1964 och föreställer hibiskusblommor avmålade från fotografens Patricia Caulfields bilder.

Vad prislappen hamnade på? Jo, imponerande 4,84 miljoner kronor, vilket är rekordpris för en Warholtavla i den serien och storleken. Vem köparen var? Inte jag i alla fall, tyvärr.

Bloggen Retromania har flyttat till www.retromania.se, häng med dit vetja!

I helgen har vi haft konfirmationskalas här i familjen. Äldsta sonen konfirmerades, eller bekräftade sitt dop, som det egentligen betyder. Det var en fin och glädjefylld dag, fast lite vemod fanns med i bilden. En tid av gemenskap, tankar och samtal om viktiga livsfrågor hade kommit till sitt slut och det var dags att säga farväl till många nyfunna vänner.

Hemma blev det smörgåstårtor och budapestbakelser i mängder (tre smörgåstårtor blev över, tänk att vi aldrig kan beräkna rätt) och umgänge med släkt och vänner. Och så paket förstås. Manschettknappar och kors som sig bör men ingen moppe. I stället hade mamma och pappa köpt en signerad litografi av Richard Ryan föreställande Marilyn Monroe.

Jag har sedan tidigare ett Marilyn Monroe-porträtt av Andy Warhol som jag fick av min bror när jag fyllde 25 år, så den har ju funnits i vårt hem under hela barnens uppväxt. Färglitografin som sonen fick igår är gjord efter samma fotografi och väldigt lik Warhols bild fast den har den amerikanska flaggan som bakgrund. Tanken var att sonen ska ta med sig tavlan när han flyttar hemifrån och att den ska påminna honom om hans barndomshem och oss. Förhoppningsvis   ökar den också en del i värde med tiden och det blir i så fall en extra bonus.

Vår målsättning är att vi ska göra så här även för de andra barnen när de konfirmerar sig eller tar studenten, så om femton, tjugo år har vi kanske alla en varsin Marilyn.

Ja, lite så gick tankarna när vi valde en tavla istället för en moppe (ni hör ju att tanken i alla fall var god) och vi hoppas att sonen blev glad även om vi förstås förstår att en moppe hade varit roligare att få där och då, medan uppskattningen för den här presenten snarare kommer växa med tiden.

Vad tycker ni, var det en förfärlig present att ge till en 15-åring i konfirmationspresent? Skriv och berätta!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I frågespalten ”Fråga Helén” svarar jag på kluriga frågor om hem, inredning och retrosprylar. Välkomna att skicka in frågor till mig på helen.bjurberg@live.se eller ställ dem i kommentarsfältet här nedanför. Men var beredd på att jag inte lindar in svaren i bomull. Här kommer en fråga från Lant-Fia:

Hej Helén

Jag och min sambo har fått ett arv – jippi! Och jag har kommit på att en bra grej att lägga en del av pengarna på. Att låta en konstnär porträttera våra två barn. Tycker det vore underbart att föreviga dem på det sättet. Jag tänker stilfulla kolteckningar eller liknande, inte förskönande oljepastellporträtt som man brukar kunna göra på torgen på turistorter. Problemet är min sambo som blankt vägrar med motiveringen att det är ”bonnigt” med barnporträtt. Har han rätt? (Tekniskt sett är det tyvärr hans arv.)

Hälsning/ Lant-Fia 

Hej Lant-Fia!

Jag är ledsen, men jag måste göra dig besviken, din sambo har faktiskt rätt! Om jag säger att de smakfullaste barnporträtten jag sett är de gråtande ungarna som alla hade på väggen hemma på 80-talet, så kan du ju själv förstå hur smakfullt jag tycker att det är med barnporträtt. Lägg stålarna på en snygg tavla istället och fortsätt föreviga kidsen med smartphonen.

Hälsningar

Helén

HÄR hittar du fler ”fråga Helén-frågor”!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I frågespalten ”Fråga Helén” svarar jag på kluriga frågor om hem, inredning och retrosprylar. Välkomna att skicka in frågor till mig på helen.bjurberg@live.se eller ställ dem i kommentarsfältet här nedanför. Men var beredd på att jag inte lindar in svaren i bomull. Här kommer en fråga från Emma:

Hej!

Jag och min man har nyligen gift oss och i bröllopspresent fick vi en fruktansvärt ful tavla som min mans kusin hade målat. Själv vill jag bara slänga tavlan på tippen, men min man hävdar att vi måste hänga upp den på väggen ifall kusinen eller någon annan släkting skulle komma på besök. Hur ska jag få honom att förstå att vi inte kan inreda vårt hem med skräp bara för att inte såra folk?

Emma

Hej Emma,

Jag är inte säker på att du behöver få honom att förstå. Se bara till att bli av med den sketna tavlan! Jag föreslår att du ber en vän göra ett fruktansvärt konstverk till dig, typ en grotesk tavla eller vulgär skulptur i lera, som hen sedan ”ger” till dig. Sätt den på en väl vald plats i ert hem så att din man riktigt kan njuta av den. När han sedan vill att ni tar bort den (är den bara tillräckligt hemsk så kommer han att vilja det, jag lovar) så gör du det. På ett villkor …

Lycka till!

Helén

Mer Fråga Helén:

”Så lurar du tonåringen att tycka som du vill!”

”Får svärmor möblera om hos oss?”

”Blondinbella har sällan heller något vettigt att skriva”

Ännu fler frågor här.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Ja, de här prislapparna kanske inte passar så många av oss. Men visst kan det ändå vara roligt att kika in de allra dyraste möblerna! Och drömma kan man ju alltid. Själv drömmer jag om Kopparkotten. Allmogeskåpet skulle jag dock betala för att slippa. Vilken av nedanstående objekt skulle du buda på om du hade stålarna?

Bukowskis

Fåtölj, tillskriven Philip Arctander, från omkring 1900-talets mitt. Mörkbetsade ben och armlän. Fast stoppad sits klädd i vitt fårskinn.

Utropspris: 38 000 kronor

Stadsauktion i Sundsvall.

Fåtölj av Mats Theselius. Stomme i massiv mässing, sits och rygg klädda i krokodilpräglat skinn. Signerad El Rey by Mats Theselius 1999 Nr: 296/360 for Källemo Sweden.

Utropspris 50 000 kronor

Auktionshuset Kolonn

Skåp, allmoge, Jämtland, bär datering 1810. Märkt KAD. Dörrar med dekor av blommor. Invändigt tre lådor, hyllplan samt skedhylla. Tre underliggande lådor. Längd 117, bredd 43, höjd 187 cm.

Utropspris: 50 000 kronor

Helsingborgs auktionskammare

Bengt Lindström. Figurkomposition, olja på duk, signerad Lindström.

Utropspris: 50 000 kronor

Lauritz

Poul Henningsens Kronärtskocka. 60cm. Hänge i matt vit metallram, blad av lackerad koppar. Ritad 1957 – 1959 till Langeliniepavillonen i Köpenhamn.

Utropspris: 34 000 DKK (Cirka 41 000 kronor).

Bukowskis

Bord, Empirestil, Ryssland. Malakitfanerat, förgyllda bronsbeslag. Rund skiva på tripod. Sarg och fot med rikliga empireornament. Diameter 94 cm. Höjd 78,5 cm.

Utropspris 7 500 euro (cirka 68 000 kronor)

Lauritz

Hyllsystem av Hans J. Wegner (1914-2007), i ekfanér med bakstycke av rosenträ och sex ben i borstat stål. H. 180 W. 200 D. 55 cm.

Producerad av Ry Möbler, 1960.

Utropspris: 50 000 DKK (cirka 60 700 kronor)

Foto: Bukowskis, Lauritz, Helsingborgs auktionskammare, Stadsauktion i Sundsvall, Auktionshuset Kolonn

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Varannan vecka i Aftonbladet, Härligt hemma har jag frågespalten ”Fråga Helén” där jag svarar på kluriga frågor om hem, inredning och retroprylar. Välkomna att skicka in era frågor till mig på helen.bjurberg@live.se eller ställ dem i kommentarfältet nedan. 

Hej Helén!

Mina barn älskar slöjd och pyssel – så mycket att de ständigt kommer hem med nya, kreativa skapelser som de gjort och som de ger till oss. Vi blir förstås jätteglada. Men – vi kanske inte vill ha varenda träbåt, mjukisdjur, kopparfat och broderad kudde framme precis hela tiden. Hur ransonerar vi presenterna i inredningen så att barnen känner att vi ser och uppskattar dem, men utan att de tar över helt? Några andra tips?

/Susanne

Hej Susanne! Som mamma till tre kreativa waldorfbarn vet jag mycket väl vad du menar. Vi har löst det med att ha en utställningshylla i vardagsrummet där nya alster från barnen presenteras under en kortare tid. När utställningstiden sedan är över (vi har påpekat noga för våra barn att vår utställning, liksom de flesta andra, inte är permanent) plockas verken bort och arkiveras, precis som på andra museum. Hittills har inget av barnen bett att få se var och hur, vilket jag är väldigt glad för.

/Helén

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I så fall kan du buda på ett av Andy Warhols sista konstverk som säljs på Bukowskis den 14 maj.

Målningen är en i en serie som Warhols gjorde strax innan han dog, 1987. De beställdes av den italienska banken Credito Valtellinese som ligger mitt emot kyrkan Santa Maria delle Grazie i Milano, där Leonardo da Vinci målade sin variant av den sista måltiden, 1495.

Walhols ”Last supper” är en gul silkscreen och akryl på duk och mäter 102,1 x 102,1 centimeter. Motivet föreställer Jesus omgiven av lärjungarna och är upprepat på höjden.

Målningen är nu för första gången ute på auktionsmarknaden. Utropspriset ligger på 60-80 miljoner, vilket är det hittills högsta utropspriset i svensk auktionshistoria!

Tavlan skulle nog vara rätt snygg hos mig (på väggen ovanför pianot), men gult är ju inte riktigt min färg så jag tror ändå att jag hoppar budgivningen. Men buda du! Jag håller tummarna.

Bild: Bukowskis

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Förutom att blogga på Retromania skriver jag också krönikor i Härligt hemma varannan vecka. Den här krönikan publicerades i Härligt hemma nr 21, 2013.

Under 90-talet drev min bror och hans vänner konstgalleriet Ynglingagatan 1 i Stockholm. Deras vision var att skapa en alternativ konstscen för internationella konstnärer och nya, oupptäckta svenska dito som inte hade någon chans att visa sin konst på annat sätt i dåtidens Stockholm. Själv var jag ung student som uppskattade vernissagen. Visserligen hade jag dålig koll på konst, men att dricka vin och träffa djupa människor var en favoritsysselsättning jag hade. Med tanke på mitt bristande konstintresse och min extremt tunna studentplånbok var det ett mysterium att jag ändå en gång gick ifrån ett av dessa vernissage med ett konstverk i min hand. Jag minns inte varför jag slog till, men antagligen ville jag göra mig till för någon snygg och svår konstvetarsnubbe jag skålat med under kvällen.

Bilden jag köpte var av norrmannen Bjarne Melgaard, som hade sin allra första utställning någonsin på Ynglingagatan 1. Han var en provokativ konstnär som på ett väldigt öppet sätt skildrade sexuella akter av homosexuell art i sin konst. Jag minns att det inte var lätt att välja ut någon bild som var någorlunda rumsren. Men till slut hittade jag en som jag kunde sätta upp därhemma, utan att farmor eller mormor skulle få hjärtslag om de kom på besök. Men trots att jag pröjsade flera tusen för bilden kom den aldrig upp på väggen i min lilla lya. I stället packade jag ner den i en flyttlåda som jag ställde ner i källaren och glömde bort.

Tills för något år sedan då jag plötsligt fick ett sms från min bror där han frågade om jag kunde tänka mig att låna ut mitt Melgaard-verk till en utställning på Moderna museet! Moderna museet ville låna MITT konstverk! Herre min skapare, vilken jäkla konstkännare jag måste vara! Jag visste väl att jag gjort rätt den där kvällen i början av 90-talet, då jag valt att spara in på ketchupen och halvera nudelpaketen medan jag investerade mina sista slantar i konst. Jag visste väl att det en dag skulle löna sig.

Om jag nu bara kunde hitta den där rackarns bilden också, så skulle jag snart kunna bli rik. Jag skickade ner maken i källaren att leta. Flera timmar senare kom han upp igen. Svettig och trött. Han hade letat igenom varenda centimeter av varenda kartong i hela källaren, utan att hitta ett enda värdefullt konstverk. Hur var det möjligt? Hade vi råkat slänga Bjarnes fantastiska alster när vi flyttade? Eller kunde vi ha blivit bestulna? Hade vi haft en konstkupp i källarförrådet? Säkert var det så.

Jag bestämde mig för att gå ner och leta jag med innan jag anmälde den fräcka stölden till mitt försäkringsbolag. I första lådan jag öppnade hittade jag Bjarne Melgaards skapelse. Arg som ett bi gick jag upp för att skälla på maken för att han skrämt upp mig så. Som ett frågetecken stod han och tog emot utskällningen och tittade på bilden i min hand innan han konfunderad frågade: ”Är det där ditt värdefulla konstverk? Jag var helt säker på att det där kladdet var något av barnens första teckningar som du sparat!”

Hur hade han mage, att kalla detta värdefulla konstverk som Moderna museet ville låna av mig för kladd? Att missta detta tidiga verk av den stora konstnären Bjarne Melgaard, vars verk säljs på Bukowskis för tiotusentals kronor, för en barnteckning?

Jag tittade på bilden en gång till. Ja, kanske hade han lite rätt. Helt olik barnens teckningar var den faktiskt inte. Men det spelade ju ingen roll. För nu var det ett värdefullt konstverk. Och det var jag som hade köpt det. Det var jag som var konstkännaren. Och nu skulle min tavla upp på väggen på Moderna museet.

Några veckor senare hamnade också min stolthet på Moderna museet i en hyllad utställning om Ynglingagatan 1. Och bredvid tavlan stod en lapp med mitt namn på, så att det skulle vara tydligt för alla besökare vem det var som lånat ut detta magnifika verk (så jag slapp stå där under hela utställningsperioden och berätta det för alla).

När utställningen var över fick jag tillbaka tavlan. Nu hade min bror låtit rama in den åt mig. Han sa det inte rakt ut, men jag tror att det var för att förhindra att den skulle stoppas ner i en låda i källaren igen. Helt i onödan egentligen, för det fattar väl varenda människa att fin konst ska hänga på väggen.

Hur kunde maken ta det här konstverket för barnkladd?

Första advent, redan? Nu är det verkligen nedräkning mot jul och jag som knappt har fattat att sommaren är över! Som vanligt är vi sent ute men adventsljusstaken har vi i alla fall fått fram. Förutom den vanliga Ikea-staken ställde jag ihop fyra av mina sunflowers av Göran Wärff och gjorde en egen adventsljusstake till tv-hörnan. Det blev väl fint? I väntan på att jag hittar den riktiga adventsljustaken i sunflowerserien till ett bra pris så funkar det fint, tycker jag.

Hoppas att ni alla haft en fin första advent. Jag är så himla nyfiken, hur ser era adventsljusstakar ut? Visa gärna! Ni vet väl att ni kan lägga ut bilder i kommentarsfältet? Eller mejla mig dem så kan jag lägga upp och visa i bloggen.

Den vanliga adventsljusstaken fick i år konkurrens av …

… fyra sunflowers på rad.

Hej igen,

nu är jag tillbaka efter en blixtvisit i underbara Barcelona. Det var första gången jag var där, men jag blev frälst, precis som så många andra blivit före mig. Vilket paradis för den som är intresserad av konst och arkitektur! Åkte med min äldsta dotter, och även om hon nog var mest intresserad av att fixa en fin solbränna och ett par snygga skor till den kommande skolbalen så tror jag ändå att hon njöt en hel del också av den spännande staden.

Underbara, vackra Casa Milá. Bild lånad från Wikipedia.

Dottern trivdes nog bäst på stranden …