Så börjar denna härliga söndag gå mot sitt slut. Alla barn och maken har krypit till sängs och jag sitter själv i vardagsrummet med tända ljus och summerar helgen.

Lördagen tillbringades mestadels i en svettig gympasal, hejandes på minsta dotterns handbollslag, men en snabb sväng hann vi ändå förbi den lokala loppisen. Och när vi såg att de skänkte 100 000 till Filippinerna så var vi ju tvungna att hjälpa till genom att shoppa lite i alla fall. Jag hittade en söt spargris för en femma och ett par Sunflower till min samling.

Dagen startade med bakluckeloppis i Kista, där vi hittade lite smått och gott. En Pärlan från Reijmyre för en Selma, en barnmugg av Juhlin från Gustavsberg för sextio spänn (dyrt, men jag ville verkligen ha en) en väska från 10-gruppen och ett par Converse till dottern, också för en Selma styck.

Från loppisen bar det iväg med kidsen till dansträningen, och medan de kämpade så att svetten lackade så tog jag en sväng till Huvudsta loppisen, en riktig lumpbod där man kan hitta det mesta men där de också är väldigt prismedvetna. Där hittade jag i alla fall en vackert turkos godisgömma av Bertil Vallien och en allbricka från Gustavsberg att ha med i picknickkorgen i sommar tillsammans med Juhlins muggar, tänkte jag. Här hamnade prislappen på en hundring.

Bilder på allt kommer i morgon när det har gått genom tvätt- och diskmaskinen. Nu ska jag krypa ner bredvid min man och mysiga bebis. God natt alla retromanians!

En retromanian i loppartagen.

Heja Kyrkornas Second hand!

En söt liten gris att lägga slantar i fick jag för en femma på Kyrkornas Second hand.

Vissa bord är ju mer lockande än andra. Detta färgsprakande hav av plastprylar på Kista bakluckeloppis föll mig i smaken.

Så hamnade jag där igen, fast jag har bestämt mig för att INTE göra det … Det är nämligen så sjukt mycket folk på Kyrkornas Second hand på Ekerö att jag tappar lusten att loppisfynda redan innan jag hittat en parkering. På en loppis ska man kunna gå runt och mysa, tycker jag. Inte trängas, svettas och bli trampad på fötterna. Men det är tyvärr just vad man får göra på Kyrkornas loppis. När man väl kommer in. För först får man stå utanför och köa sjukt länge.

Hur som helst hamnade jag där ändå idag, men väl inne i trängseln så hittade jag faktiskt en lite snöboll från Kosta Boda. Det är en av mina favoritljusstakar, designad av Ann Wärf 1973. Det är den andra till min nystartade samling och jag hoppas att det blir många fler. Jag tycker att de passar så fint ihop med mina Festivo-ljusstakar av Timo Sarpaneva.

30 kronor fick jag betala för en sådan här skönhet. Dryga hundringen kostar den ny.

Tillsammans med fikat med de gudomliga, hembakade kanelbullarna som man kan köpa på loppisen så kom jag fram till att det ändå var värt  att trängas lite. Men nu får det dröja till nästa besök. Om de inte utökar sina öppettider förstås, så att besöksströmmen sprids ut och man kan shoppa i lugn och ro. För då tillbringar jag gärna mycket mer tid i de mysiga lokalerna i Troxhammar gård.

Så här tomt skulle jag gärna ha det när jag loppisshoppar. Bild: Kyrkornas Second hand.