… på fel sida försäljningsbordet, gömda bakom några flyttkartonger på Täby bakluckeloppis. De charmigaste rullgrillor jag sett sedan 1979! Kolla bara in mönstret och färgerna, så ljuvliga!

Och för er som vill ha ett tips från en loppisgalning så är det just på de där oväntade ställena ni ska kika för att hitta de riktiga guldkorna. Längst ner i lådorna, långt bak i bakluckorna, undanstoppat bakom borden. Det som inte blivit uppackat, där ingen annan kollat. Just där kan den ligga, din nästa loppisskatt.

I går kom jag hem från några ljuvliga dagar i Köpenhamn. Å, vad jag älskar den staden! Den har verkligen allt! Puls, spännande arkitektur, sköna människor, ljuvliga loppisar och fantastiska designbutiker. Jag fick med mig hem en mängd härliga minnen och några fina loppisfynd, men också en ny kompis; nämligen Bojesens rara apa som jag trånat efter så länge.

Kaj Bojesen, som formgett den lilla apan, föddes 1886 i Köpenhamn och var egentligen framgångsrik silversmed. Bland annat vann han första pris i Milanotriennalen för sina stilrena Grand Prix-bestick. På 30-talet upptäckte Bojesen tjusningen i att även arbeta i trä och började då designa barnmöbler och leksaker. Den berömda djurserien med bland annat apan i teak och limbaträ, elefanten i ek och hunden i valnöt kom till mellan åren 1934 och 1957. Apan som kommit att bli den mest populära figuren i Bojesens djurserie designade han 1951 och den blev så populär att den ställdes ut på Victoria och Albert museum i London under början av 50-talet.

År 1990 köpte Rosendahl upp produktionen, marknadsföringen och försäljningen av Bojesens apa och hans djurkompisar. Fortfarande tillverkas de för hand, i Danmark, enligt Bojesens ursprungliga instruktioner, och fortfarande är de populära både som leksaker och konst – och inredningsdetaljer.  En nyproducerad, liten apa på 26,5 centimeter kostar cirka 1 000 kronor, medan den större varianten kostar på 60 centimeter kostar drygt 10 000.

Jag loppar faktiskt inte bara åt mig själv jämt, utan jag har några stående loppis-hålla-koll-på-beställningar från nära och köra. En av dem är från min kära svägerska som samlar på honungsburkar med bin på. Hon är nämligen biodlare och har sin söta samling i fönstret på sin stuga på landet. En annan är från min loppis-kompis Åsa i Norrland som bett mig hålla koll efter Pala-vaser av Helena Tynell. Det är sällan jag hittar varken honungsburkar eller Pala-vasar dock, men häromdagen hade jag tur. Då hittade jag den här söta burken till min svägerska, för en tjuga. Den kommer bli finfin i samlingen och jag är så glad att få ge henne en liten sommarpresent nästa gång vi ses. Nu håller jag bara tummarna för att jag ska hitta en vas åt Åsa snart också.

Besökte Solvalla bakluckeloppis idag en snabbis. Hade glömt vattenflaska hemma och höll på att få värmeslag så det blev ett kortare besök än jag egentligen ville och hade hoppats på. Men jag hann i alla fall fynda lite ljusstakar. För även om det är svårt att tro nu (och man inte gärna vill tänka på det) så kommer det ju faktiskt en höst då man vill kura in sig i filtar och tända massvis med ljus. Och attans vilken nytta jag kommer ha av mina fina stakar då.

Tre stycken Festivo ljusstakar av Timo Sarpaneva för Iittala och två Snöbollar av Ann Wärff för Kosta Boda för sammanlagt 200 kronor. Det får väl betraktas som ett bra pris med tanke på att det skulle ha gått på cirka en tusenlapp i butik.

Jag har fått frågan om vilket mitt bästa loppisfynd är, men fasen vad svårt det är att svara på. Först måste man reda ut vad ett loppisfynd är. Är det något som är värt skitmycket, men som man fått nästan gratis, eller är det något som kostat en del men som är helt unikt? Eller är det kanske något som egentligen inte är så speciellt men som hjärtat bara älskar?

När man klurat ut vad som menas med loppisfynd ska man också komma på vilken av alla hundratals, eller kanske tusentals, loppisprylar som man är mest nöjd med. Ja, jag kan ärligt säga att det har tagit mig en stund att hitta ett svar på den frågan. Men nu har jag kommit på det!  Mitt bästa loppisfynd genom tiderna måste vara den röda, sprillans nya (ja, gammal, men oanvänd alltså) Crescent från 70-talet med limpa, som jag köpte åt min son för 200 spänn!

Sonen älskar sin snygga hoj. Och jag med! Min bror hade en likadan (och min man också, men honom kände jag inte då) och det är en riktig nostalgitripp att se sonen svischa fram på ”Röda faran”. Snart har han vuxit ur den, men då får lillasyster ärva den. Och när hon vuxit ur den. Ja, då sätter vi nog banne mig upp den på väggen, som en tavla. Så jäkla snygg är den faktiskt!

… är att det ska vara billigt. Så tycker i alla fall jag. Men många tycks ha missat det. För ett tag sedan ramlade jag på vad jag trodde var en loppis på Vällingby torg. Men jag hade fel. Det var nämligen en förklädd antikbutik. Men hur ska man kunna se skillnaden? Det går inte. Inte förrän man frågar om priset och inser att det är omöjligt att loppisfynda, fattar man  att man blivit blåst. Jag önskar att man kunde kvalitetsstämpla loppisar. Som märkningen ”Äkta vara”, ni vet, som sitter på mat utan tillsatser. Bara de loppisar som är billiga, lite sunkiga, med en massa krafs och några små juveler får kallas äkta loppis. Resten ska märkas tydligt med ”Antikbutik”. Så tycker jag. Vad tycker ni?

En förklädd loppis i Vällingby. Terma-pannan som jag tänkte fynda för någon femtiolapp kostade nästan 500 spänn!

I dag hade sjöscouterna i vårt område loppis, och jäklar vad det drog folk! Men fast man knappt kunde ta sig fram så lyckades jag faktiskt fynda. En mjölkkanna och sockerskål signerad Sigvard Bernadotte för NilsJohan för trettio spänn. På Metropol auktion låg utgångspriset för ett likadant set på 400, så det var ju bra.

Fyndet. Mjölkkanna och sockerskål av Sigvard Bernadotte.

Den här sötnosen hann visst någon köpa innan jag kom;)

Den här fina gunghästen som snickrades ihop till ett sjukhus i början av 60-talet skulle auktioneras ut senare idag.

 Och mitt bland fåtöljerna fanns en snygg, grön toastol.

Sjukt mycket folk.

I dag drog vi till bakluckeloppisen på Rosenhill med allt vi rensat ut under flytten. Så skönt att bli av med gamla, överflödiga grejer och se andra glädjas över att fynda det vi tröttnat på. Det blev en härlig dag i solen och en femhundring att lägga till sommarsemestern. Mina Kryss-tallrikar från Uppsala-Ekeby fick nya ägare, liksom de udda femtiotalsglasen och minstingens fina lackskor.

För en gångs skull shoppade jag inte upp förtjänsten, men två Lansett-koppar från Gefle och en Pyro-karott av Wilhelm Kåge, att ge till mamma, kunde jag inte låta bli.  Det kändes ändå okej eftersom det totala priset för dessa guldkorn blev fyrtio spänn.

Minstingen var en utmärkt försäljare. Särskilt för den som ville fynda. Allt kostade nästan gratis hos oss.

Två Lansett-koppar fyndade jag. Mina står i diskmaskinen så bilden lånade jag från Loppista.

Mamma har ärvt resten av Pyro-serien från mormor. Hoppas hon blir glad för karotten jag hittade. (Bild lånad från Wikipedia eftersom min karott är i disken).

För 155 kronor fick jag tre fina muggar från Gustavsberg, två stora retortyger, en söt bok om broderade bonader och en grön medicinburk. Inte illa va?

Kvar lämnade jag en sill i dill-skål av Marianne Westman för Rörstrand för 125 kronor, fyra ooooootroligt söta, blommiga kaffekoppar av okänt märke för 15 kronor styck (!) och massor med fina handvirkade band för nästan inga pengar alls. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Kvinnokraft säljs ofta till skamligt låga priser på loppisar. Köp och kanta dina klänningar, tröjor eller väskor med. Otroligt vackert och billigt sätt att få en hemgjord känsla på ett köpt plagg.

En skön lördag i solen till er, alla retromanians!

/Helén

finns garanterat hemma hos mig. Jag hittade dem på loppis för ett par år sedan och det var kärlek vid första ögonkastet. Gissa min lycka när jag fick dem för fem spänn styck! Med de här snygga äggkoppar vill man ju aldrig att påsken ska ta slut! Tur att vi har två paket ägg kvar i kylen så jag kan få duka fram skönheterna några dagar till.