I dag jobbar jag från soffan. Jag gör det bästa av den här vintern, som börjar kännas väldigt lång nu, och kurar under yllefilt med tända ljus på bordet. Blockljusen har jag ställt i tidernas snyggaste stekpanna Terma, signerad Stig Lindberg. Termaserien lanserades samtidigt som servisen Spisa Ribb, och tanken var att kunna matcha ihop delar från de båda serierna. Själv är jag så rädd om min stekpanna att jag valt att ha den på vardagsrumsbordet i stället för på spisen.

Faktum är att när jag träffade min man, för många år sedan, så hade jag en annan Terma-panna. En av de första gångerna han var hemma hos mig och skulle laga mat så råkade han krossa den. Jag var så nykär då så jag vågade inte berätta för honom hur besviken jag var att han pajade min fina panna. Men det berättade jag senare. Väldigt tydligt. Som tur var hittade jag en ny Terma-panna på loppis, en tid senare, för bara några tior. Och det händer faktiskt att jag fortfarande får syn på den här juvelen billigt på loppis emellanåt. Märkligt nog verkar inte folk ha riktigt koll på vilken dyrgrip det egentligen är.

För en tid sedan hittade jag tre fina bilder på en loppis i Vällingby. Stilen är 60-70-tal och jag kände genast att jag gillade formen och färgerna. Den roliga tuppen blev jag särskilt förtjust i. Så när bilderna bara kostade runt en tia styck var det ingen tvekan om att de skulle med hem till mig. Och nu när jag haft dem här hemma ett tag har jag blivit riktigt förälskad i motiven.

Konstnären verkar vara något av en doldis. När man googlar hans namn, Lars Nyman, får man inte särskilt många träffar, men efter lite letande har jag ändå hittat att han var konstnär och grafiker från Hammarby, Stockholm. Tydligen lever han inte längre. Synd, för annars hade jag velat tala om för honom hur mycket jag uppskattar min lilla Nyman-samling. Jag har tänkt att den kanske kan växa på sikt. Jag ska i alla fall hålla ögonen öppna efter Nymans alster på kommande loppisar. Och jag är dessutom beredd att betala mer än en tia för dem;)

I dag inledde vi lördagen med ett besök på kvartersloppisen, tillsammans med en miljon andra loppisentusiaster. Plöjde igenom hyllorna en snabbis och hittade tre böcker för en tia styck.

Placerade mig sedan i det mysiga kaféet med goda vänner som vi lyckats hitta i vimlet. Så trots halvdan loppislycka förgylldes dagen i alla fall världens godaste kanelbullar, fina vänner och skön fikamiljö.

Fyrtio spänn för åtta meter handgjort spets av olika slag! Är det något du kan göra riktiga klipp på på andrahandsmarknaden är det kvinnokraft – handarbete värderas sjukt lågt!

Själv har jag satt hemknypplad spets på kläder, kuddar, lampskärmar och som hyllbård i köket. Vardagslyx i dess rätta bemärkelse!

I dag var jag med barnen på julavslutningen i skolan. Lättrörd som jag är grät jag så jag hulkade till falskspelande flöjter,  fröknar i röda knutblusar och emokids i tomteluvor. Det finns ingen dag på hela året som jag älskar barnens skola så mycket som på julavslutningsdagen. Och det finns heller ingen dag på året som mina barn skäms mer för mig än just på julavslutningsdagen.

Efteråt var jag tvungen att åka till favoritloppisen för att lugna ner mig. Där stod den här raringen på hyllan och bad att få följa med mig hem. Ser den framför mig på soffbordet i jul, välfylld med brända mandlar. Eller ska man helt enkelt ta ner misteln från dörrposten och stoppa ner i den? Hångla kan man ju göra ändå.